Intersexorwhat

Fast nä, riktigt så illa är det inte. "Noja" brukat syfta till "paranoia" som är ett sjukdomstillstånd. Jag är bara lite bitter.

Jag är bitter över att mitt ansikte är runt igen. Har iofs varit så i några år nu, men jag var sjukt nöjd med den ansiktsform jag hade 2006. Det är när jag inser att folk (exempelvis William Spetz och Varkeneller) är så himla unga jämfört med mig som jag får för mig att titta på gamla foton från när jag var i den åldern och plötsligt är min dag förstörd. Mitt runda 21-åriga ansikte ser barnsligare ut än mitt 15-åriga ansikte. Kanske därför som folk aldrig tror mig när jag säger att jag är 21 år.

21 år. Det gick upp för mig här om dagen att jag är 21 år. Det är flera månader sedan jag fyllde 21, men jag trodde fortfarande att jag var 20 fram till här om dagen. Här om dagen fyllde en nära vän till mig 20 år och det var då det gick upp för mig, typ "Hmm... Något stämmer inte... Om hen fyller hela 20 år idag, då måste det ju betyda att jag är 21 år och det är jag väl inte? Vänta lite nu här..."

Jag har aldrig känt så här förr. Jag trodde åldersnoja var något som folk fick när de fyllde 40, 50 eller kanske rentav 60. Jag trodde absolut inte att det var något som en 21-åring skulle få när hen satte sig ner och tänkte. Vad fan är det här?

Jag vill se vuxen ut, men jag vill inte bli äldre. Låter som en sådär lagom lyckad kombination. Att tiden går framåt är inget jag kan hindra. Undrar om jag kan göra så att mitt ansikte blir lite mindre runt.

Och nej, jag har ingen form av ätstörning. Det hade jag inte 2006 heller och har aldrig haft, mitt ansikte var bara smalt ändå, antagligen eftersom att jag växte så mycket på längden på den tiden.