Varför är Rectrix Magnificas kön så viktigt?

 
Uppsala universitets nya rektor (sedan 1-2 år tillbaka) var den första kvinnliga rektorn i Uppsala universitets historia. Och det lärosätet har ju några år på nacken, om vi säger så. För att vara mer specifik har den 536 år på nacken.
 
Visst är det jättekul att vi Äntligen har fått en kvinnlig rektor? Men är det verkligen så viktigt att poängtera hennes kvinnlighet heela tiden?
 
Jag menar, hon kallas för Rectrix Magnifica, till skillnad mot alla de andra hundratals tidigare rektorer som kallades Rector Magnificus. Jättebra att de tar hänsyn till latisk grammatik, men jag undrar om de frågade henne innan? Jag läste en kurs i latin samma termin som den nya rektorn tillsattes. Min lärare på kursen, en professor i latin, hade fått besluta om ifall hon skulle kallas Rectrix Magnifica eller Rector Magnificus. Enligt konstens alla regler blev det den feminina formen som han beslutade att hon skulle kallas för.
 
Om jag var kvinna och rektor på Uppsala universitet, vad hade jag valt? Att inte göra en så stor grej av mitt kön och behålla den manliga formen? Att ta hänsyn till grammatikens regler och anta den kvinnliga formen? Att helt enkelt ge blanka fan i vad folk kallade mig?
 
Det mest intressanta i sammanhanget är att vi säger rektor om alla, oavsett deras kön. Vi kallar inte kvinnliga rektorer för "rektris" eller kvinnliga doktorer för "doktris". Däremot säger vi "servitris" hellre än "servitör" när det gäller en kvinnlig sådan.
 
Jag kan förstå att en del könade (arbets)titlar var just könade förr i tiden. Även svensk grammatik hade femininum och maskulinum förr. Idag är femininum och maskulinum i princip dött, men vi återfinner det alltså fortfarande i vissa titlar. Varför inte leva i nuet och försöka göra könsneutrala titlar istället?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0