Intersexorwhat

Jag har verkligen aldrig förstått det där med personer som försöker ragga på okända personer, på gatan, mitt i natten och tror att det liksom ska bli uppskattat. Vad är grejen? Varför klarar du inte av att lämna folk i fred? Och varför blir det en sådan stor del av så många personers (framförallt kvinnors) liv att det blir en stor grej av det när det inte händer?

Jag orkar knappt ens diskutera detta. Tycker bara att det är så ofantligt fånigt att så många personer inte verkar förstå det där med personlig integritet.

Fast något som jag tycker är ännu värre är de som inte ens tror på att detta händer. De som aldrig råkar ut för det själva och därmed tror att alla som drabbas bara går runt och hittar på, eller som tror att alla som drabbas bara överdriver. Eller de som faktiskt har blivit itutade sedan de var små att de ska ta det som en komplimang, och därmed har de fått för sig att det är okej om andra personer inkräktar på deras integritet.

Problemet är helt enkelt att vi lär flickor att de ska ta det som en komplimang när någon kommenterar deras utseende, eller drar dem i flätorna. Samtidigt som vi lär pojkar att det är okej att dra flickorna i flätorna eftersom "pojkar är pojkar" och "pojkar vet inte hur de ska uttrycka sina känslor".

Om vi bara tog och lärde pojkarna att uttrycka sina känslor istället då? Jag vet många män som kan uttrycka sina känslor. Jag vet ännu fler män som inte kan det och som blir sammanbitna och börjar gymma bara för att få ut sin frustration (vet många som gymmar för att bli starka och/eller hälsosamma också, men det är allstå inte vad jag diskuterar just nu). Frustration kan nämligen bildas av alla möjliga olika känslor, inte bara ilska, och oftast blir du frustrerad för att du inte klarar av eller inte får tillfälle att uttrycka känslorna.

Så, det är egentligen det stereotypt manliga vi måste komma åt, och eliminera. Självklart ska alla få vara sig själva, men att du ska tvingas in i en norm där du inte får uttrycka dina känslor på det viset du behöver gör att du uttrycker dem på annat vis, när du är barn, och eftersom samhället tillåter detta så fortsätter du att uttrycka dig så som vuxen, utan att förstå att det är fel. Men det är fel. Och sedan är det offren som beskylls för att ha varit ute sent, haft fel kläder, varit på fel plats och så vidare, istället för att gärningsmännen beskylls för att ha gjort fel. Jag syftar här inte endast på våldtäkter, jag syftar på allt som skulle kunna hända på gatan, på grund av att någon inte hade lärt sig att uttrycka sina känslor på ett vettigt vis.