"Under hökens vingar kom"
"Vilken färg?"
"Turkos"
"..."
Ända sedan en gång när jag gick i fjärde klass och vi lekte "Under hökens vingar" har jag alltid varit försiktig med att säga "turkos" förutom när det är helt uppenbart att en färg är turkos. Varför? För att jag blev skrattad åt när jag inte visste hur turkos ser ut. Grejen var att jag visste visst hur turkost ser ut, det var bara det att jag och en annan person inte hade samma åsikt om var gränsen mellan turkos och ljusblå går. När det sedan visade sig att ingen av de personer som var i närheten av mig just då höll med mig, så tyckte de att jag var dålig som inte visste vad turkos var, och skrattade.
Förnedrad, endast på grund av att jag hade fel om en färg, vad skulle det vara bra för? Jag tänker på alla de som är färgblinda, som inte ser vissa färger eller som inte kan skilja mellan vissa färger. Att jag, som inte har några defekter i mitt färgseende, blir förnedrad över en sådan här miss.
Jag känner två personer som jag vet har rödgrön färgblindhet, och jag känner ytterligare en person som är färgblind men jag är inte säker på vilka färger hen ser eller inte. En av de jag känner med rödgrön färgblindhet hade en "grön" ryggsäck på sig en dag, för att det var någon speciell dag kring färgen grön. Jag fick berätta att ryggsäcken tyvärr var brun och jag tänkte på den gången då jag misstagit ljusblått för turkost. Jag tänkte på hur jobbigt det måste vara för en färgblind person att hänga med i vår vardag ordentligt. Att som barn ha problem med att leka "Under hökens vingar" eller att som tonåring inte kunna avgöra vilken av målarfärgsflaskorna på bildlektionen som innehåller rött eller att som vuxen inte veta att ens väska egentligen är brun. För att inte tala om alla tillfällen då vi färgkodar.
På tal om det där med att färgkoda. Under midsommarafton när jag var ute på landet och firade så hade de flera lotterier där. Lotterna hade olika färger beroende på vilket lotteri de hörde till, för att de skulle kunna skiljas åt. Senare insåg jag att lotterna även hade olika namn, i form av en bokstav, för att de skulle kunna skiljas åt. Någon hade tänkt till! Och så här tycker jag att det borde vara egentligen hela tiden när det gäller färgkodning. I alla fall om färgerna inte är precis bredvid varandra så att det är uppenbart även för den som är färgblind att det är olika färger.
Jag har förresten en helt annan uppfattning om vad turkos är idag jämfört med den gången jag blev skrattad åt. Jag tror till och med att denna uppfattning grundar sig på att de skrattade åt mig för att de tyckte att jag hade fel. Det är som sagt därför jag är väldigt noga med att vara försiktig med att kalla en färg för turkos, på samma sätt som att en av de färgblinda jag känner är försiktig med att kalla något för rosa (detta är alltså inte en av de jag känner med röd-grön färgblindhet).
En annan färg som brukar vara svår är "gulorange", alltså en färg som vissa kallar för gul och andra för orange
Så här tycker jag att turkos ser ut:
Och dessa satsumas tycker jag är orange, inte gula:
Vad tycker ni?
