Intersexorwhat

 

Jag tror att alla som någon gång inser att de är feminister och börjar klättra på stegen för att bli "bättre feminister" (vad nu bättre betyder, det är nog ganska individuellt) har insett att det finns olika grader av feminismen, lite liknande att vi brukar säga att det finns olika grader av helvetet.

 

I helvetet sägs det finnas tio grader, alltså en vestibul och nio kretsar.

 

Låt oss se hur det ser ut inom feminismen. Enligt min egen tolkning av de olika graderna av feminism. Ta det med en klackspark, det är inte helt på allvar som jag gör detta.

 

Vestibulen: "Vad är feminism?"

Första kretsen: "Jag är inte feminist, jag är humanist"

Andra kretsen: "Det är inte rättvist att kvinnor har lägre lön än män och att män inte kan ta ut lika mycket föräldrarledigt som kvinnor"

Tredje kretsen: "Jag tycker att andra ska flytta på sig för att släppa fram personer som är mindre privilegrade"

Fjärde kretsen: "Jag kan tänka mig att flytta på mig för att släppa fram andra som är mindre privilegrade än jag"

Femte kretsen: "Jag börjar förstå att det finns många sätt att bryta mot normen på och jag börjar förstå olika begrepp, som till exempel 'trans*'"

Sjätte kretsen: "Huuur kan folk inte förstå vad det innebär att vara trans? Eller varför 'hen' är ett bra ord? Eller att kön är en gråskala, inte svar och vitt? Gaaah!"

Sjunde kretsen: "Jag vet inte längre vem jag är!" *Identitetskris*

Åttonde kretsen: "Kön finns inte. Allt är ett påhitt. Alla som ser kön är hjärntvättade. Hela världen är hjärntvättad."

Nionde kretsen: "Varför är det bara jag som ser hur världen verkligen ser ut?!?!?! Forever alone!"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har under min universitetstid ordnat några sittningar. För er som inte vet så innebär en sittning egentligen en middag, ofta tre-rätters, med släpp (dans på dansgolv med hög musik) efteråt.

 

Och jag blir alltid lika förbannad på när andra personer som är med och ordnar sittningen säger "amen, det är inte så noga" när det kommer till specialkost.

 

När någon anger något som specialkost/matpreferens/matavvikelse/allergi så MÅSTE vi ta hänsyn till det. Inte för att någon säger åt oss att ta hänsyn till det. Inte för att vi skulle ha en policy som säger att vi ska ta hänsyn till det. Utan helt enkelt för att det är allmänt vett. Det går att vara allergisk mot i princip vad som helst, vissa kan få hemska och akuta allergiska chocker om de får i sig så lite som några molekyler av det ämne de är allergiska emot. När personer som är med och annordnar sittningar, dessutom om de är köksansvariga, och inte tycker att det är så noga, då tycker i alla fall jag att en ordentlig tillsägelse är på plats. Det har hänt att jag anmält att jag vill ha vegetariskt, men ändå har fått äta kötträtten för att de har lagt oliver (som jag alltså anmält att jag är allergisk emot) i det vegetariska. Det har hänt att jag fått dricka bara vatten för att de enda alkoholfria innehåller ananas (som jag alltså anmält att jag är allergisk emot).

 

Visste ni att det går att vara allergisk mot laktosfri mjölk? Skaldjur? Röda saker? Kött? Alkohol? Fenylalanin (något som finns i typ alla sorters läsk)? Socker (då menar jag inte någon form av diabetes)? Alla dessa saker, och mycket annat, går att vara allergisk emot, trots att det kanske verkar osannolikt.

 

Om någon skriver att de inte kan äta något, då är det oerhört viktigt att ta hänsyn till det! Vi som ordnar maten kan inte veta om det är en person som bara är kinkig med maten eller om det är en person som är dödligt allergisk mot något.

 

 

När jag började äta mer vegetariskt så var det inte så att jag gick och köpte vegetarisk färdigmat. Ni vet vad jag menar, sojakorv, quornbiffar och så vidare. Istället så gjorde jag maten från grunden.

 

Något jag upptäckte med andra personer som var vegetarianer eller åt mycket vegetariskt var att de köpte en del sådana rätter. Och sedan klagade på att de rätterna är dyra.

 

Ja, vegetarisk färdigmat är dyrt, tyvärr. Det är något du kan köpa någon gång ibland, till exempel de dagar då du inte orkar laga mat men måste göra det ändå, och vill ha vegetariskt.

 

Jag vill dock tipsa om att köpa mycket linser och bönor istället, för att laga mat på. Linser och bönor är billigt, mättar bra, är proteinrikt och gott.

 

Jag har bytt ut köttfärssåsen mot linsgryta. Jag har bytt ut hamburgarna mot bönbiffar. Jag har bytt ut tacofärs mot linsfärs. Jag har bytt ut chili con carne mot lins- och böngryta. Jag har bytt ut köttbullar mot falafel (det är gjort på kikärtor). Jag har bytt ut fläskkotlett mot linsbiffar. Jag har bytt ut köttlansange mot lins- och spenatlasagne. Och så vidare.

 

Det behöver heller inte vara så att du byter ut kötträtter mot vegetariska rätter, men om du alltid har ätit kött så kan det vara en enkel väg att gå. Men du kan också komma på helt nya rätter. Till exempel så åt jag aldrig paj förut, nu äter jag ibland feta- och spenatpaj. Jag åt aldrig något tillsammans med potatisgratäng förut, nu äter jag ibland potatisgratäng med stekt halloumi och broccoli (vilket passar väldigt bra ihop!). Olika former av soppor är också nytt för mig, så som potatis- och purjolökssoppa eller spaghettisoppa med morötter, purjolök med mera. För att inte nämna linssoppa! (Ja, jag är lite frälst i linser...) Dessutom har jag upptäckt att ost fungerar även till matlagning, inte enbart för att lägga på mackan, som tidigare nämnt så finns feta och halloumi, men även cottage cheese och en del hårdostar går att laga riktigt goda rätter på. (Ett tips är att läsa innehållsförteckningen på ost, om du vill äta helt vegetariskt, eftersom många ostar innehåller löpe, vilket inte är vegetariskt.)

 

Det finns så mycket gott som går att göra på endast vegetariska varor. Problemet i vårt samhälle är att folk är så vana vid kött och kött är en sådan stor norm att folk inte ser de vegetariska rätterna.

 

Personligen måste jag ändå säga att sedan jag började laga mer vegetariskt så har jag insett att kött faktiskt är väldigt tråkigt. Inte bara att tillaga utan även att äta. Det är liksom alltid samma sak, du kan spejsa till det med lite annorlunda kryddning, men det är ändå liksom samma sak. Dessutom ser kött tråkigt ut, när det är tillagat så är det brunt eller något åt det grå hållet, lite beroende på vad det är för kött, det ger ingen färg till tallriken. Att istället ha massa färgglad mat på tallriken, som vegetariskt ofta är, gör en glad. Dessutom brukar fler färger innebära nyttigare mat än få färger.

 

 

Idag har vi en kung och en drottning. Innan kungen tog över tronen var han kronprins. Han blev kung. Den han senare gifte sig med blev drottning.

 

Idag har vi en kronprinsessa som är gift med en prins. När kronprinsessan tar över tronen blir hon drottning. Prinsen förblir prins.

 

Prins Daniel blir aldrig kung.

 

Vet ni vad det beror på?

 

Ja, precis, patriarkatet.

 

En kung har alltid högre rang än en drottning. En drottning har alltid högre rang än en prins. För att visa på att Victoria verkligen är stadschefen får det alltså inte finnas någon kung samtidigt. Eftersom en kung har högre rang än en drottning.

 

Så vårt framtida kungapar kommer alltså att vara en drottning och en prins. Bara att det heter kungapar är också en sådan där störande grej som patriarkatet har tagit med sig.

 

Om vi nu tycker att det är en bra idé att över huvud taget ha monarki i Sverige så tycker jag åtminstone att vi ska ändra så att titeln kung och titeln drottning får samma rang. För som det ser ut idag så har de inte samma rang, titeln kung har högre rang än titeln drottning. Det i sin tur betyder att Victoria aldrig kommer att nå upp till samma rang som hennes far, trots att hon rimligtvis borde göra det eftersom hon kommer att bli stadschef, vilket är exakt samma roll som hennes far har idag.

 

Helt befängt. Victoria kommer bli lika mycket stadschef som hennes far är idag. Titeln drottning måste få samma värde som titeln kung.

 

Sen kan vi ju ta ytterligare en funderingsrunda, och fundera på varför titlarna måste vara könade, men det tar vi en annan gång.

 

 

Tjo, hej, och så vidare.

Har inte skrivit på ett tag nu. Inte för att mitt intresse för den här typen av frågor skulle ha svalnat, snarare tvärt om. Jag har ju studieuppehåll i ett år nu då jag arbetar, och på mitt jobb så kommer det upp mycket gällande den typen av frågor som jag är intresserad av. Igår, till exempel, så var jag på en konferens om lika villkor och breddad rekrytering.

Jag arbetar alltså så mycket med de frågor som jag är intresserad av att jag sedan inte orkar skriva om dem här på bloggen. Men jag ska bättra mig, jag lovar. För jag blir lite rädd varje gång jag går in och ser statistiken över hur många som läser min blogg, eftersom läsarantalet har sjunkit något enormt sedan i somras. Vilket i och för sig inte är så konstigt då jag i juni skrev i genomsnitt ett inlägg per dag.

 

I alla fall, jag ville göra en liten uppdatering, ifall ni undrar vart jag tagit vägen.

 

Just nu ligger ett jättelångt inlägg om min uppväxt och väntar på att bli färdigskrivet. Plus att ungefär 10 andra inlägg också ligger och väntar på att bli färdigskrivna. Jag har också funderat på att skriva något om typ genderfluidity eller något liknande. Samt att jag har planer på att börja lägga upp lite bilder, problemet är bara att jag aldrig orkar flytta bilderna från telefonen till datorn, och jag använder inte blogg.se-appen för den är sämst. Men vi får se vad som händer. Kanske att det dyker upp några inlägg eller någon bild inom en snar framtid.