Intersexorwhat

 

Har ni tänkt på att många, trots att de arbetar för goda saker (feminism, djurskydd/djurrätt, antiracism, miljön och så vidare), fortfarande ser hierarkier?

 

Det här kan störa mig något enormt. Att folk har mage att säga att någon annan som jobbar för en bättre värld inte är tillräckligt bra på det, för att de inte gör allt.

 

Jag har själv upplevt det, framförallt när det gäller djurskydd/djurrätt, att vad jag än gör så är jag inte duktig nog, så längre jag inte är strikt vegan som inte köper något som djur ens varit i närheten av. Jag menar, kom igen, alla kan inte göra allting, men alla kan göra något. Det jag gör är så mycket jag kan göra i dagsläget och det finns många som gör mer saker än jag på den punkten, problemet är att många som klagar inte ser hela bilden. De ser bara sina egna liv. De ser att de själva klarar av att vara veganer, men de ser inte att jag äter anti-depp, är pansexuell, jobbar för alla människors lika värde, väljer ekologisk och säsongsbaserad kost och så vidare. Det enda de ser är "Hen är inte vegan..." => "Hen är dålig".

 

Jag önskar förstås att vår värld var vegansk, feministisk, antiracistisk, alla var miljökämpar och så vidare, men samtidigt har alla sina egna spöken att arbeta med. För en del är det omöjligt att vara vegetarian för att ens föräldrar anser att det är dåligt (ja, det finns de som anser att det är rent ut sagt dåligt, min ena förälder är en sådan), du skulle aldrig igen kunna äta en middag hos din familj under en högtid utan att de skulle klaga hela kvällen och det skulle kanske rent av sluta med att du inte orkade hälsa på och tappade kontakten med dem. För andra är det omöjligt för att de är allergiska mot frukt, mycket frukt, typ all frukt. För en tredje är kost förknippat med ångest, ätstörningar och inget hen vill fundera på.

 

Det finns hur många orsaker som helst till att någon inte gör allt, men gör något. Och det är mycket bättre att göra lite än att inte göra något alls. Trots detta är det de som gör lite som får mest skit från omgivningen, både de som gör mycket/allt och de som gör inget tycker att du är konstig och tycker att du antingen ska göra mer eller mindre. Det värsta är dock de som gör mycket/allt och som säger att de som inte gör allt inte har rätt att vara med, ett väldigt märkligt resonemang för de flesta gör bara lite och då skulle jättemånga gå tillbaka till att göra ingenting alls om de följde den här typen av personers råd.

 

Inom alla områden där det går att arbeta för en bättre värld dyker det här upp. En feminist som jobbar med svenska kvinnors rättigheter får skit för att de inte jobbar med kvinnors rättigheter i till exempel Saudiarabien.

 

Befängt om ni frågar mig.

 

Därför vill jag stå upp för de som "bara" gör litegrann, det är bättre än att göra inget alls. Det är bättre än att skita i hur det ser ut i världen. Du har också möjlighet att hjälpa till att förändra världen, oavsett vad andra säger. Du har gjort ett val att vilja förändra något, det är det som räknas.

 

Och till er som klankar ned på de som inte gör allt så vill jag bara säga att ni måste sluta med att klanka ned på de som inte gör allt och istället måste ni uppmuntra dem att göra mer. Uppmuntra på ett trevligt sätt, inte ett otrevligt sätt (vilket jag allt som oftast möter), inte genom att tvinga, bara genom att ge förslag. Om det till exempel gäller kost och någon frågar om tips på något (lakto-ovo-)vegetariskt kan du ge förslag på något helvegetariskt (även känt som "veganskt"), utan att lägga någon vikt i att det är helvegetariskt (istället för lakto-ovo) och istället för att säga "Du är dum i huvudet som använder mjölkprodukter!", för det hade inget med frågan att göra, samt att det snarare skrämmer bort än bjuder in.

 

 

Chescaleigh släppte här om dagen en bra video om hur du bäst är en allierad till personer som är en del av en marginaliserad grupp.

 

 

Här är tipsen sammanfattade och översatta till svenska (men jag föreslår ändå att du ser klippet för Chescaleigh säger det väldigt bra):

 

Att vara privilegierad innebär inte att du är framgångsrik eller aldrig har problem. Det innebär att det finns problem som du aldrig kommer att erfara och du måste vara medveten om att problemen finns. Ta av dig skygglapparna och inse att det finns problem som du aldrig kommer att erfara. Om du till exempel är heterosexuell och cis så kan du inse att du aldrig kommer att få problem, till exempel på jobbet, på grund av dessa egenskaper.

 

Du kommer inte kunna lära dig något om du inte vill lyssna. Håll tyst och lyssna när någon berättar hur det är att vara i en viss situation. Ta reda på saker, googla sådant du inte förstår och lär dig om sådant du inte förstår.

 

Ta inte tolkningsföreträde. Säg ifrån om någon beter dig illa mot de du allierar. Säg inte emot de du allierar när det gäller deras erfarenheter. Ta inte åt dig äran för något som någon du allierar redan har sagt.

 

Ingen är perfekt, du kommer att göra misstag om saker du ännu inte har förstått. Om du gör ett misstag, be om ursäkt och gör inte om det.

 

Det handlar inte bara om en etikett du sätter på dig själv, du måste jobba för att förtjäna etiketten.

 

 

 

 

Eller alltså, hon är bara en ny favorit i Doctor Who-universumet. Hoppas nu verkligen att hon inte är död utan bara bestämt sig för att försvinna ett tag.

 

 

Jag vet inte om ni har märkt det, men något jag har reagerat på är personer som säger att "hen" är könat. Inte att det är något speciellt kön på ordet utan bara att det har med kön att göra.

 

Tankegången går så här: Eftersom "hon" och "han" är för speciella kön och "hen" är könsneutralt utifrån "hon" och "han" så betyder det att "hen" har med kön att göra.

 

Jag håller inte med om det här. Att vi säger att "hen" är könsneutralt innebär att det inte har med kön att göra. Alls. Vi kallar det för "könsneutralt" för att det är det bästa ordet vi har för att beskriva det. Vi skulle egentligen kunna säga "'Hen' är ett pronomen för tredje person singular.", då har vi inte sagt något om kön, vi har bara sagt att det har med person att göra. En person, vem som helst. Ordet "hen" är inte bara till för de som inte varken/både kvinna eller/och man, det är ett pronomen för alla. Även för andra djur än människor. Helt enkelt ett pronomen för personer och de djur vi ser som personer (till exempel husdjur, men för min del gäller det alla djur, men det är en annan diskussion).

 

Jag tycker att det är oerhört viktigt att "hen" är ett pronomen för tredje person singular. Vilken person som helst. Att kalla en person för "den" finns inte i min värld, jag tycker det är sjukt nedvärderande att kalla någon för "den" (om inte personen klart och tydligt sagt åt mig att jag ska säga "den" om... hen...?). Månen är "den", ljusstaken är "den", stolen är "den", men en människa kan för mig aldrig vara "den". Jo, jag kan säga "den personen" eftersom det syftar på "person", men som pronomen, när jag pratar om en person, då känns det väldigt fel att säga "den".

 

Ja, "hen" är könsneutralt, men det betyder verkligen inte att det har med kön att göra bara för att det har prefixet "kön" i förklaringen av ordet. Det som är viktigt är ändelsen "neutralt". Det betyder alltså "har INTE med kön att göra".

 

Jag tycker personligen att det är väldigt tråkigt att en del personer inte känner sig hemma i pronomenet "hen" för att de tror/tycker att det har med kön att göra. Jag önskar att de kunde känna sig hemma i pronomenet istället för att på ett sätt "bli ett objekt". Pronomenen "hon", "han" och "hen" är pronomen för personer, alltså handlande varelser, subjekt. Pronomenet "den" är pronomen för objekt. Precis som att "det" också är pronomen för objekt.

 

I en (min) perfekt(a) värld skulle "hen" vara det enda pronomenet för tredje person singular. Och att då påstå att "hen" har med kön att göra skaver som sjutton, för mig. För "hen" har inte med kön att göra, det är just det det inte har med att göra. "Hen" är för personer, handlande varelser och subjekt. "Den" och "det" är för saker, döda ting och objekt.

 

Håller ni med mig? Diskutera gärna i kommentarsfältet vad ni tycker om detta. Är ditt pronomen "den", hur kändes det här? Kändes det påhoppigt från min sida eller håller du med mig trots att du inte känner att "hen" är ditt pronomen?