En liten guide till att använda "hen"
Låt mig börja med varifrån ordet kommer. Bokstäverna O och A blir inte E om vi fuserar ihop dem. Det blir snarare typ Ö eller dylikt. Så varför har vi då tagit ett E i hen när ordet "är en fusion" av han och hon? Jo, så här är det: hen är inte en fusion av han och hon! Hen är ett låneord från Finska!
I Finska språket har de inga specifika ord för han och hon, de har ett ord som betyder han/hon eller snarare betyder det hen i dagens läge. Detta ord är hän. Att vi sen anväder ett E istället för ett Ä är väl bara för att någon tyckte att det såg bättre ut i Svenska språket, jag vet inte.
Så, nu vet vi varifrån ordet kommer. Hur ska jag böja det då? Han blir honom och hon blir henne. Vad blir hen?
Ja, i Finskan så heter det ju "hän" och det böjs till "hänen". Dock tror jag att vi i Svenskan har börjat använda henom snarare än henen, men jag tror att så länge ordet inte finns i SAOL så får du böja det hur som helst så länge du gör dig förståelig. Personligen föredrar jag att använda "henen" i text, men i tal blir det snarare "henom".
Jaha, hur är det med "hans" och "hennes" då?
Jag skulle personligen säga "henens", det är vad jag brukar använda. Varför? Jo, för det första tycker jag att "hens", "henoms" och "hennens" känns alla fel på något sett. "Hens" känns som att vi har tagit "hans" och bytt ut A:et mot ett E, lite för manligt på något vis, tycker jag, men jag är medveten om att det ofta används. "Henoms" känns bara gramatiskt fel på alla sätt och vis, som att säga honoms ungefär. "Hennens" känns också fel, känns som om vi har tagit "hennes" och laggt till ett N bara. För det andra så känns "henens" rätt på flera sätt och vis. Det påminner om Finskans "hänen" (ja, henne/honom och hennes/hans heter samma sak, de böjer istället orden runt omkring) samtidigt som det är likt "henen" som kan användas istället för "henom". Att lägga till ett S på slutet är så vi gör i Svenskan, när "ett föremål tillhör någon" så är det "någons föremål" osv.
När ska jag inte använda "hen" då?
Ja du, det kan vara svårt att säga. Alla människor är ju olika och vissa skulle nog bli sura om du kallade dem för något pronomen de inte associerar sig med. Vissa vill vara "hon", andra vill vara "han" och en tredje vill vara "hen", vissa har heller inte problem med att kallas "den".
Dock tycker jag att "den" ska användas så lite som möjligt om personer eftersom det är störst risk att folk tar illa upp av att bli kallad "den" som någon annan himla ljusstake. Att kalla någon för "den" kan i vara att "föremåletisera" personen, att göra så att den blir ett föremål.
När du inte pratar om en specifik person kan du använda "den" däremot, tycker jag. Som jag gjorde alldeles nyss här ovanför. Jag funderade på om jag skulle skriva "hen" eller "den", men insåg att jag behövde ett exempel på när "den" kan användas. Jag säger inte att det är rätt eller fel att göra så, jag säger bara att det går att göra så.
Något annat du ska tänka på är att om någon rättar dig, så använd för i helvete det du blir rättad med. Om du säger "Vad söt hon är" om ett barn och barnets förälder säger "han", så använd "han" om barnet. Om du frågar en kvinna ifall hon har en partner och hon svarar ja och du säger något med "han" i nästa mening syftandes på partnern, men kvinnan rättar dig med "hon", då ska du använda "hon". Om du pratar med en person och benämner personen med "han" eller "hon" men blir rättad att säga "hen", då ska du använda "hen".
Det är okej att säga fel, men lägg felet på minnet så att du inte gör om det om den personen.
Jaha, men hur var det med "han eller hon", kan jag använda det istället?
Jag tycker att det är okej, även om jag personligen skulle använda "hen" i ett sammanhang där "han eller hon" kan användas. Dock tycker jag att så länge ordet "hen" inte finns i SAOL så är det okej att säga "han eller hon", för så länge "hen" inte finns i SAOL så är det egentligen inte ett ord i Svenska språket.
Bra guide!
Det jag vill ha nu är ett könsneutralt och naturligt substitut för "man". Det är lite knepigare tycker jag.
När det gäller "man" så brukar jag, lite beroende på sammanhang, använda något av följande ord istället: en, jag, du, vi, ni, han, hon, hen. Alla pronomen, samt "en", kan användas istället, det gäller bara att tänka till och använda rätt ord i rätt sammanhang. Sen finns ju "kvinnovarianten" "dam" som bland annat används i Egalias döttrar (roman), ett alternativ när du vet att det gäller en kvinna, när du inte kan använda något av de andra pronomenen samt att "man" skulle bli heelt fel att använda. Dock är inte "dam" någon jag förespråkar, men jag tycker att det är ett roligt alternativ, jag har lyckats reta gallfeber på folk genom att säga saker som "Men dam har ju mens, då är det...." (istället för "man har ju mens", för det låter ju ändå lite knasigt).
Svenska akademien bestämmer (förstås, hur skulle de kunna?) inte över vad för ord svensktalande personer använder, och alltså inte heller vad som "egentligen är svenska" eller liknande, får jag säga.
Det finns ganska många ord som lever i svenskan utan att ännu, för stunden, vara så vanliga i tryckt text att de ansetts relevanta att tas med i akademiens ordlista.
Däremot håller jag ju med om att "hen" inte är sådär allmänt etablerat än (men i vissa grupper).
Embla: Jag inser att jag uttryckte mig lite klumpigt angående att ordet inte finns i SAOL. Det jag menar är att ord behöver några år på nacken innan de räknas som riktiga svenska ord, därmed är det okej att böja dem lite konstigt innan de är allmänt vedertagna.
