100 saker som gör mig arg

Listan är ej rangordnad, allt är i ordningen jag kom att tänka på det.

 
1. Folk som anser att människoembryons och -fosters liv är mer värda än den gravidas liv och/eller hälsa

2. Folk som anser att människoembryon är mer värda än fullt färdigutvecklade och medvetna däggdjur

3. Kosmetisk kirurgi på barn i allmänhet och intersexuella barn i synnerhet

4. Vår könsbinära värld

5. Personer som ogillar ordet "hen"

6. Folk som tror att värden är svart-vit när det kommer till kön i allmänhet och biologiskt kön i synnerhet

7. "Biologister", alltså personer som tror att de är riktigt bra på biologi men egentligen bara har nuddat vi ytan

8. "Blev det en pojke eller en flicka?"

9. "Det blev en tuff liten pojke"

10. "Det blev en söt liten flicka"

11. Folk som inte tror på och/eller inte förstår evolution, men ändå anser att evolution är en myt

12. Folk som säger "Evolutionsteorin är BARA en teori" (anm. "hypotes" = en idé, "teori" = en idé som har bevisats vara sann, observera dock att teorier kan vara felaktiga även om de oftast inte är det, en felaktig teori beror på att den experimentella metoden var bristfällig)

13. Transofober

14. Homofober

15. Bifober

16. Heteronormen

17. Cisnormen

18. Binärnormen

19. Alkoholnormen

20. Köttnormen

21. "Är du gravid?", "Kör du ikväll?", "Tar du någon medicin?", "Är du allergisk mot alkohol?" (anm. ja, alkoholallergi finns), "Ska du träna imorgon bitti?" osv osv osv, när en person inte dricker alkohol

22. "Jag skiter i om andra är allergiska, det är deras problem, jag måste få äta mina jordnötter!" (anm. en mycket känslig jordnötsallergiker KAN DÖ av anafylaktisk chock om du äter jordnötter i närheten av hen)

23. "Tyvärr, vi tar inte specialbeställningar", när en allergisk person ska beställa mat

24. Folk som tycker att ammande personer ska gömma sig

25. Folk som inte använder kondom (eller annat barriärskydd) när de har sex för att "Det är ju såååå jobbigt att ha en påse på kuken" eller "Jag drar ut den i tid" eller "Det är inte mitt ansvar, det är personen jag har sex med som kan bli gravid" eller "Jag vill inte verka som att jag tror att min sexpartner har en könssjukdom" eller "Jag vill inte att min sexpartner ska tro att jag har en könssjukdom" osv

26. Att det är svårt att få tag på latexfria kondomer och slicklappar

27. Att det inte alls finns latexfria smaksatta kondomer och slicklappar

28. Folk som verkar tycka att våldtäkt (till exempel "surprise anal") är roligt att skämta om

29. Juridiskt kön, för det fyller ingen som helst funktion förutom att till exempel abortlagen endast gäller personer med juridiskt kön kvinna, och även om världen vore könsbinär, vad hade det spelat för roll om abortlagen gällde alla? Den handlar fortfarande bara om de som kan bli gravida och det finns många biologiska ciskvinnor där ute som inte kan bli gravida

30. Misogyni

31. Misandri, för även om det är mindre än misogyni så finns det tyvärr

32. Könade toaletter, där det till exempel inte finns sanitetsbehållare på herrtoan

33. Privilegierade personer som anser att icke-privilegierade personer bara gnäller

34. Att mensskydd inte är gratis eller åtminstone statligt prisreducerat, eller för den delen att det inte ses som en lyxvara, vilket det faktiskt gör i vissa länder (jag vill se folk mensblöda på de beslutfattarnas stolar för att de inte använde denna "lyxvara")

35. Folk som tror att XX = kvinna och XY = man

36. Folk som tror att jämställdhet = matriarkat

37. Sexister

38. Att den sortens mensskydd som är lättast att få tag på (engågnsskydd) är dåligt för miljön (till skillnad mot flergångsskydd)

39. Rasister

40. Xenofobi

41. Nya lagen i vissa delar av Frankrike som tvingar personer med burkini att klä av sig den, betala böter och/eller lämna stranden

42. Folk som anser att det är rimligt att tvinga personer som är vana vid att bära slöja att ta av sig den, för att de anser att personen i slöja är förtryckt, för de förstår inte att det är förtryck att tvinga någon att ta av sig ett plagg på det viset

43. "Jag har inget emot homosexuella, men det borde vara förbjudet att gå på gatan och skrika 'Jag är bög!'", och andra personer som inte vet vad Pride innebär men som ändå har åsikter om det

44. Folk som anser att icke-binära inte hör hemma i Pride och folk som anser att Pride endast är för homosexuella cismän

45. Folk som tror att personer med psykisk ohälsa är galningar

46. Folk som tror att personer med psykisk ohälsa bara är lata

47. Ableister

48. Extremister (inom alla grupper)

49. När det inte finns ginger beer på en bar

50. Ginger beer med alkohol i (ja, det har börjat göras några få sorter, för att nå fler personer, vilket är helt skevt eftersom det hindrar nykteristerna att dricka det men alkoholdrickarna kan ju dricka alkoholfri ginger beer)

51. Antivaxers, personer som är emot vaccin och hellre riskerar sjuka och svagas liv (till exempel personer med nedsatt immunförsvar som trots vaccin kan bli väldigt sjuka av det som vaccinet ska skydda mot) än att vaccinera sina barn

52. Folk som är emot GMO för att de inte vet vad det är

53. "Du har bara inte hittat den rätta än" som argument till asexuella, demisexuella, homosexuella osv

54. "Om vi utvecklades från schimpanser, varför finns schimpanser fortfarande kvar?" (se även punkt 11)

55. Att leva med psykisk ohälsa, för nej, det är inte så jävla kul som folk verkar tro "Du får ju vara ledig! Jag önskar att jag också kunde få vara ledig!"

56. Folk som anser att personer som tar livet av sig är själviska, den enda som är självisk är den som anser att en person som mår fruktansvärt dåligt inte ska få bestämma att hen vill slippa det. Observera dock att jag inte anser att det är rimligt att ta livet av sig, för det finns (oftast) hjälp att få och det är fruktansvärt hemskt när folk tar livet av sig, men de som tycker att det är ett själviskt drag är de som egentligen är själviska

57. Att det inte är mer än 2-3 år sedan tvångssterilisering vid könskorrigering förbjöds i Sverige, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

58. Att det inte ens är ett år sedan kvinnor fick rösträtt i Saudiarabien, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

59. Att kvinnor i Saudiarabien fortfarande inte får köra bil, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

60. Folk som klagar på att personer kommer ut och rör på sig, lär känna nya personer m.m., bara för att personerna i fråga spelar Pokémon Go

61. Min ena förälder

62. Personer som anser att vegetarianer äter upp djurens mat

63. Personer som tror att ekologiskt = miljövängligt och därför anser att ekologiskt kött är bättre för miljön än icke-ekologiska grödor (anm. jag kommer att skriva ett inlägg om just tvetydigheten kring märkningen "ekologiskt" inom en snar framtid)

64. Att Donald Trump antagligen vinner presidentvalet i USA

65. Att sexualkunskapen är fullkomligt bristfällig i de flesta skolor

66. Folk som inte tror på intersexualism

67. Att personer med endomentrios i genomsnitt får leva med problemen i tio år innan de får en diagnos och kan få hjälp

68. Alkoholhets

69. Folk som anser att personer som är genderfluid, pansexuella, trans osv har en psykisk störning som gör dem till galningar

70. Folk som tror att djur är leksaker

71. Folk som tror att vilda djur och tama djur funkerar likadant, till exempel att de tror att vilda djur passar sig bra i fångenskap eller att tama djur kan släppas fria (tama djur mår dåligt i det fria för att de bland har svårt att få tag på mat)

72. Att personer med AIDS/HIV skammas

73. Att många tror att sexuellt överförbara sjukdomar bara kan överföras via sex

74. Personer som anser att en kuk måste vara inblandad för att det ska räknas som sex

75. Att det bara är 7 år sedan borgerligt äktenskap mellan juridiskt samkönade par blev lagligt i Sverige, men folk tycker ändå att feminismen har gått gör långt (anm. ungefär ett halvår senare blev det lagligt med kyrkligt äktenskap inom Svenska kyrkan, andra religiösa samfund tar beslut var för sig så det skiljer sig mellan alla olika religiösa samfund i Sverige)

76. Att det bara är 1 år sedan äktenskap mellan juridiskt samkönade par blev lagligt i hela USA, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

77. Konspirationsteoretiker, vilket namnet till trots handlar om hypoteser och inte om teorier (se även punkt 12)

78. Att 11 länder har dödsstraff för homosexualitet

79. Att 58 länder har dödsstraff

80. Att det fortfarande är 1 land (Vitryssland) i Europa som har dödsstraff

81. Att straffmyndighetsåldern i North Carolina är 6 år (lägst i världen), och att det finns många andra stater (de flesta av USA:s stater har 7 år) och länder (de flesta har en gräns under 14 år) som har nästan lika låga åldrar

82. Att flickors straffmyndighetsålder i Iran är 9 år medan pojkars är 15 år

83. "Boys will be boys"

84. Patriarkatet

85. Att det finns olika ord för att artigt tilltala en kvinna beroende på om hen är gift eller inte ("fru" och "fröken", "miss" och "mrs" osv), alltså att kvinnan definieras av att vara eller inte vara kopplad till en man, vilket är kvarlevor från en tid då kvinnor inte kunde bli myndiga

86. Att det inte finns någon bra könsneutral statusneutral titel, "fru", "fröken" och "herr" har med kön att göra, "dr" osv har med status att göra

87. Skönhetsnormen och skönhetshets

88. Personer som våldtar

89. Du får inte donera blod om du är man och har haft sex med en annan man under de senaste 12 månaderna

90. Det finns fler tigrar i olaglig fångenskap i USA än vad det finns fria tigrar i hela världen

91. 150 000 000 000 djur dödas varje år för att ätas av människor

92. 56 000 000 000 landlevande djur dödas varje år för att ätas av människor

93. 100 000 000 landlevande djur dödas varje år i Sverige för att ätas av människor, det är mer än 10 gånger fler individer än antalet människor som bor i Sverige

94. Att folk inte förstår att det ena inte utesluter det andra, och att alla inte kan göra allt. Jag har mött alltför många människor som ifrågasätter mina val i livet för att "det är värre i [plats]". Jaha, men kan inte DU gå och fixa problemen i det landet istället för att klaga på att jag inte fixar de problemen? Och jag kanske också hjälper till att fixa de problemen på olika vis, bara det att du är för trångsynt för att förstå att det till exempel går att vara vegetarian samtidigt.

95. Trångsynthet

96. Konservatism

97. "Jämställdister", personer som anser att privilegierade personer (till exempel vita, heterosexuella able cismän i medelåldern) har det svårare än andra grupper, för att de själva tillhör en eller flera privilegierade grupper

98. När folk blir arga för att de inte får vara med i separatistiska grupper, trots att det finns en allmän grupp inom samma ämne där de som inte får vara i den separatistiska gruppen har tagit över

99. Personer som inte förstår att "Nej" alltid betyder "Nej"

100. Samhället
 

Fem år senare

 
Jag insåg precis att det idag är exakt 5 år sedan jag startade den här bloggen.
 
Jag tycker lite synd om er. Jag ser att ungefär 30 olika personer läser min blogg varje dag. Tyvärr får ni inte så mycket nytt att läsa speciellt ofta.
 
Jag har förändrats en del sedan jag startade den här bloggen. Då skrev jag här på bloggen några gånger i veckan, ibland varje dag. Nu skriver jag på min höjd en gång i månaden. Då tecknade jag. Nu vet jag inte ens när jag senast förde en penna över ett papper i något annat syfte än att skriva föreläsningsanteckningar eller tenta. Då spelade jag piano flera gånger i veckan. Nu spelar jag piano kanske en gång varannan månad. Då visste jag inte hur jag skulle göra för att plugga, så jag kuggade rätt mycket. Nu orkar jag inte längre plugga, så jag kuggar rätt mycket. Då var jag relativt glad, kreativ, engagerad. Nu är jag relativt nedstämd, orkeslös, stressad.
 
Det där sista är kanske inte helt sant. Jag var nedstämd, orkeslös och stressad även för 5 år sedan och jag är glad, kreativ och engagerad även idag. Men proportionerna har förändrats dramatiskt. I november 2013 började jag med antidepressiv medicin och har sedan dess jobbat med min mentala hälsa av och till väldigt mycket. Det blir bättre, men samtidigt är jag fortfarande långt ifrån mitt jag under 2011, eller för den delen till exempel mitt jag 2008, när första tecknet på nedstämdhet visade sig. Sen, när jag har trott att det har gått mot det bättre så har jag fått en smäll i ansiktet. I somras till exempel, när jag, efter att ha rest runt i södra Sverige med min sambo under ett antal veckor, kände att jag mådde bra och var glad. Då gick plötsligt min älskade kanin bort, 8 år gammal. Bara en månad senare, innan jag hunnit återhämta mig från min älskade kanins bortgång, då gick en av mina för-föräldrar bort. Det var som att jag hade fallit tillbaka ner i gropen jag precis klättrat upp ur.
 
Så, jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Jag söker inte efter tröst. Jag vill väl bara förklara varför jag inte skriver på bloggen så ofta längre.
 
Depression är svårt. Jag har inte så stor lust att skriva längre. Det känns jobbigt att skriva. Det känns jobbigt att tänka. Det känns jobbigt att argumentera och debattera. Det mesta känns jobbigt. Men när det vissa dagar inte gör det har jag oftast inte all den tid jag behöver för att ta igen allt jag inte gjorde när jag varit i en svacka. Så därför orkar jag inte skriva här så ofta längre.
 
Jag lovar inte att bli bättre på att skriva här. Men jag hoppas att jag orkar skriva här oftare.
 

Det är bättre att vara bättre än att vara sämre

 
Har ni tänkt på att många, trots att de arbetar för goda saker (feminism, djurskydd/djurrätt, antiracism, miljön och så vidare), fortfarande ser hierarkier?
 
Det här kan störa mig något enormt. Att folk har mage att säga att någon annan som jobbar för en bättre värld inte är tillräckligt bra på det, för att de inte gör allt.
 
Jag har själv upplevt det, framförallt när det gäller djurskydd/djurrätt, att vad jag än gör så är jag inte duktig nog, så längre jag inte är strikt vegan som inte köper något som djur ens varit i närheten av. Jag menar, kom igen, alla kan inte göra allting, men alla kan göra något. Det jag gör är så mycket jag kan göra i dagsläget och det finns många som gör mer saker än jag på den punkten, problemet är att många som klagar inte ser hela bilden. De ser bara sina egna liv. De ser att de själva klarar av att vara veganer, men de ser inte att jag äter anti-depp, är pansexuell, jobbar för alla människors lika värde, väljer ekologisk och säsongsbaserad kost och så vidare. Det enda de ser är "Hen är inte vegan..." => "Hen är dålig".
 
Jag önskar förstås att vår värld var vegansk, feministisk, antiracistisk, alla var miljökämpar och så vidare, men samtidigt har alla sina egna spöken att arbeta med. För en del är det omöjligt att vara vegetarian för att ens föräldrar anser att det är dåligt (ja, det finns de som anser att det är rent ut sagt dåligt, min ena förälder är en sådan), du skulle aldrig igen kunna äta en middag hos din familj under en högtid utan att de skulle klaga hela kvällen och det skulle kanske rent av sluta med att du inte orkade hälsa på och tappade kontakten med dem. För andra är det omöjligt för att de är allergiska mot frukt, mycket frukt, typ all frukt. För en tredje är kost förknippat med ångest, ätstörningar och inget hen vill fundera på.
 
Det finns hur många orsaker som helst till att någon inte gör allt, men gör något. Och det är mycket bättre att göra lite än att inte göra något alls. Trots detta är det de som gör lite som får mest skit från omgivningen, både de som gör mycket/allt och de som gör inget tycker att du är konstig och tycker att du antingen ska göra mer eller mindre. Det värsta är dock de som gör mycket/allt och som säger att de som inte gör allt inte har rätt att vara med, ett väldigt märkligt resonemang för de flesta gör bara lite och då skulle jättemånga gå tillbaka till att göra ingenting alls om de följde den här typen av personers råd.
 
Inom alla områden där det går att arbeta för en bättre värld dyker det här upp. En feminist som jobbar med svenska kvinnors rättigheter får skit för att de inte jobbar med kvinnors rättigheter i till exempel Saudiarabien.
 
Befängt om ni frågar mig.
 
Därför vill jag stå upp för de som "bara" gör litegrann, det är bättre än att göra inget alls. Det är bättre än att skita i hur det ser ut i världen. Du har också möjlighet att hjälpa till att förändra världen, oavsett vad andra säger. Du har gjort ett val att vilja förändra något, det är det som räknas.
 
Och till er som klankar ned på de som inte gör allt så vill jag bara säga att ni måste sluta med att klanka ned på de som inte gör allt och istället måste ni uppmuntra dem att göra mer. Uppmuntra på ett trevligt sätt, inte ett otrevligt sätt (vilket jag allt som oftast möter), inte genom att tvinga, bara genom att ge förslag. Om det till exempel gäller kost och någon frågar om tips på något (lakto-ovo-)vegetariskt kan du ge förslag på något helvegetariskt (även känt som "veganskt"), utan att lägga någon vikt i att det är helvegetariskt (istället för lakto-ovo) och istället för att säga "Du är dum i huvudet som använder mjölkprodukter!", för det hade inget med frågan att göra, samt att det snarare skrämmer bort än bjuder in.
 

Imorgon är det val

 
Har ni bestämt vad ni ska rösta på?
 
Eller om ni inte har rösträtt, vet ni vad ni hade röstat på om ni haft rösträtt?
 
Jag har bestämt mig. Det blir rosa och grönt.
 

"Den som spar hen har"

 
"Den som söker hen finner"
 
"När fan blir gammal blir hen religiös"
 
"Även dåren tros vis om hen tiger"
 
"Har du tagit fan i båten får du ro hen i land"
 

Det är svårt att hålla fokus

 
På senaste tiden har det inte kommit så många inlägg, samt att de inläggen som har kommit till stor del har handlat om kost och hälsa. Det är jättesvårt att hålla fokus till att mest diskutera jämlikhet här, det känns ibland som att jag redan har diskuterat allt på det området och det inte finns något kvar. Så nu har jag en semi-paus från bloggen till dess att jag klarar av att fokusera igen, för annars blir det bara halvdana inlägg som lika gärna är saker jag skulle kunna dela som statusuppdateringar på min facebooksida.
 
Till dess att fokuset är tillbaka vill jag att ni fortsätter att skicka in förslag till "100 favoriter". Jag behöver ytterligare 61 förslag.
 

Conchita

 
Jag kan inte låta bli att tänka tanken om Conchita, som vi såg i Eurovision igår, han, hon eller hen?
 
Jag tänkte mycket på det här med att kommentatorerna kallade hen för "hon" och "henne" hela tiden och satt allvarligt där och undrade om de frågat hen innan vilket pronomen som hen föredrar. För om de gjort det så är det ju jättebra att de använde "hon". Hade de inte frågat, då skulle jag nog säga att det är väldigt svårt att veta vilket pronomen som vore bäst att egentligen använda.
 
Jag tänker först och främst att hen verkar vara en uttalad drag queen. Många drag queens brukar vara rätt noga med att de ändå är män trots att de använder "feminina" kläder. Då skulle "han" vara korrekt.
 
Fast hen kanske är genderfluid, vilket också är rätt vanligt att ge uttryck för genom att vara drag queen och/eller transvestit, då skulle vilket pronomen som helst kanske vara rätt. Eller bara ett av dem, men vi kan inte veta vilket.
 
Däremot om de skulle ha använt "hen", då skulle det ju bli rätt oavsett, eftersom "hen" är ett könsneutralt pronomen precis som "jag" och "du". Samt att det skulle ha varit ett statement att använda det ordet. Dock kan jag inte låta bli att tänka att det för en del transpersoner kan vara väldigt jobbigt att benämnas med "hen" för att det för den personen kanske kan kännas som att hen inte passerar som det kön hen känner sig som.
 
Det här är både intressant och svårt. Därför frågar jag er nu, tycker ni att kommentatorerna gjorde rätt i att benämna Conchita med "hon" om de inte frågat hen innan vilket pronomen hen föredrar? Tror ni att de frågat?
 

Pungspark versus barnafödsel

 
Vilket gör egentlingen ondast av att få en ordentlig spark på pungen eller att föda barn?
 
För att titta så objektivt som möjligt på detta så kommer jag att bortse från egna eventuella erfarenheter av detta. Istället ska jag jämföra hur vänner till mig beskriver pungsparkssmärta, mensvärk och barnafödande.
 
En vän till mig har beskrivit pungsparkssmärta som att det gör väldigt ont och går upp i magen. Det skapar ett illamående och en känsla av att vilja rulla ihop sig till en boll.
 
En annan vän till mig har beskrivit mensvärk som en molnande smärta som hela tiden ligger där i bakgrunden och maler. Som att någon maler sönder livmodern inifrån och så strålar smärtan ut i korsryggen och låren. Du mår illa och vill krypa ihop till en boll. Några gånger har denna person även svimmat av mensvärk.
 
En person som jag inte känner personligen har beskrivit att föda barn vagnialt som att det först känns som den värsta mensvärken du har varit med om. Det gör ont i magen och strålar ut i korsryggen. När födandet har börjat och ungen är på väg ut så strålar smärtan även ut i låren och sen kommer en förskräcklig smärka av att hela underlivet spricker upp (ja, det sprack alltså på riktigt). Sedan en känsla av att bajsa ut en vattenmelon.
 
Med denna data måste jag nog ändå säga att barnafödande låter värst. Att det dessutom kan hålla på i flera dagar (har hört en skräckhistoria av en kompis som tog 72 timmar på sig att komma ut och att hennes mamma sprack upp jättemycket trots att det tog så lång tid). Orsaken till att jag jämför med mensvärk också är för att se om det finns några likheter mellan det och pungsparkssmärta också, eftersom mensvärk och barnafödande nog ändå är ganska snarlikt hur kroppen beter sig för att föra ut mensen respektive bebisen.
 
Smärta är ju dock väldigt personligt, en del reagerar mer än andra på viss smärta. Därför har jag några frågor till er:
 
Vilket tror ni är värst? Vad har ni själva för erfarenheter? Vill ni beskriva någon av dessa smärtor som ni har varit med om?
 

Förbannad

 
Jag är så arg på folk som tror att de kan sätta sig på andra, mindre privilegierade.
 
Idag på jobbet var jag på ett möte där jag bara ville skrika rakt ut i frustration över hur inskränkta, tröga och rent nedvärderande vissa personer i den gruppen är och hur de betedde sig. Jag skrek inte rakt ut, jag höll mig till sans. Men bara för att jag lyckades hålla mig sansad betyder inte det att det är okej att bete sig på vissa sätt.
 
Härskartekniker, beskyllande av andra och påståenden om att vissa sorters personer (i detta fall universitetsanställda) är viktigare än andra sorters personer (i detta fall studenter). En person uttryckte sig ordagrannt som så att det inte gör något om studenterna har det dåligt eftersom de inte är där lika länge som de anställda. Hur kan du ens resonera så? För det första så gäller arbetsmiljölagen även studenter, vilket betyder att studenter ska ha en lika bra arbetsmiljö som de anställda på universitetet. För det andra så är det väl "gästerna" (alltså studenterna, eftersom de nu "inte är där lika länge som de anställda") som ska känna sig välkomna och inte bli förpassade till dåliga lokaler bara för att de som arbetar där ska få de bra lokalerna. Jag vet ingenstans där de anställda har det så mycket bättre än "kunderna" (alltså studenterna, eftersom de nu "inte är där lika länge som de anställda") än på Uppsala univeristet. För det tredje så fuck you.
 

Lite om "hen"

 
Ordet "hen" har blivit mer populärt än vad många först trodde, detta trots att väldigt många började motarbeta ordet när det kom fram i rampljuset (för det har länge legat i sina gömmor sedan 50 år tillbaka).
 
Detta skriver en Anders Svensson om i en artikel på DN. Läs den.
 
Om ni vill veta mer om "hen" kan ni också läsa några av mina gamla inlägg om ordet:
- Höhö, det kanske blir en hen!
- Öppet brev till hen-motståndare och andra intresserade
- Det där finska låneordet ni vet
- Come pick up you gender roles, 1950s
- Överflödiga pronomen och pronomen som saknas
- Historien om "hen"
- Detta eviga tjat...
- En tjuvlyssning
- Svar på tal, mot argument mot ordet "hen"
- Hen för alla, alla för hen
- Generiskt han, eller att anta att någon är man
 

Bloggens födelsedag och hint om lansering

 
Nu är det tre år sedan jag skapade den här bloggen. På vägen fram till idag har det varit väldigt mycket upp och ner med hur mycket jag har skrivit. Vissa veckor har det kommit minst ett inlägg per dag medan andra gånger har det gått över en vecka sedan senaste inlägget och jag fortfarande inte har tid eller inspiration att skriva om något.
 
Idag hade jag egentligen tänkt lansera en ny grej här på bloggen, men jag hann inte riktigt med och plötsligt var bloggens födelsedag här. Så det får bli någon gång inom en hyfsad snar framtid, hoppas jag.
 
Men en sak jag undrar är vad ni helst vill läsa om. Tycker ni att det är bra med långa analyserande inlägg eller ser ni hellre fler korta och inte så djuptgående inlägg? Är det något ni tycker att jag skriver för mycket om eller något ni tycker att jag skriver för lite om? Varför började ni läsa min blogg och hur ofta brukar ni gå in på den för att se om det hänt något nytt?
 
Det jag skulle önska mest av allt är att få min blogg lite mer interaktiv, med fler diskussioner i kommentarsfältet och fler som länkar mina inlägg. Jag jobbar på detta, men blogg.se är lite begränsat, speciellt då jag inte har betalversionen, så det är svårt att få ett snyggt och inbjudande kommentarsfält.
 
Jag hoppas i alla fall att ni vill fortsätta att läsa min blogg, även om det den närmaste tiden antagligen inte kommer att komma upp sådär överdrivet många inlägg då jag jobbar en del på lanseringen av den nya grejen.
 

Vissa dagar

 
Vissa dagar vill jag bara fly ut i skogen och bosätta mig under en gran.
 
Vissa dagar sitter jag och planerar mina studier och min framtid in i minsta detalj.
 
Vissa dagar är jag förbannad på samhället, på alla människor och på interaktionerna dem emellan.
 
Vissa dagar hjälper jag till att lyfta upp strukturer, för att jag inte orkar kämpa för allas rättigheter var enda gång.
 
Vissa dagar hatar jag allt och alla, vill flytta till ingenhensland, gå runt barfota och leva på sådant som jag har odlat själv.
 
Vissa dagar är det bara att acceptera läget.
 

Färgseende

 
"Under hökens vingar kom"
"Vilken färg?"
"Turkos"
"..."
 
Ända sedan en gång när jag gick i fjärde klass och vi lekte "Under hökens vingar" har jag alltid varit försiktig med att säga "turkos" förutom när det är helt uppenbart att en färg är turkos. Varför? För att jag blev skrattad åt när jag inte visste hur turkos ser ut. Grejen var att jag visste visst hur turkost ser ut, det var bara det att jag och en annan person inte hade samma åsikt om var gränsen mellan turkos och ljusblå går. När det sedan visade sig att ingen av de personer som var i närheten av mig just då höll med mig, så tyckte de att jag var dålig som inte visste vad turkos var, och skrattade.
 
Förnedrad, endast på grund av att jag hade fel om en färg, vad skulle det vara bra för? Jag tänker på alla de som är färgblinda, som inte ser vissa färger eller som inte kan skilja mellan vissa färger. Att jag, som inte har några defekter i mitt färgseende, blir förnedrad över en sådan här miss.
 
Jag känner två personer som jag vet har rödgrön färgblindhet, och jag känner ytterligare en person som är färgblind men jag är inte säker på vilka färger hen ser eller inte. En av de jag känner med rödgrön färgblindhet hade en "grön" ryggsäck på sig en dag, för att det var någon speciell dag kring färgen grön. Jag fick berätta att ryggsäcken tyvärr var brun och jag tänkte på den gången då jag misstagit ljusblått för turkost. Jag tänkte på hur jobbigt det måste vara för en färgblind person att hänga med i vår vardag ordentligt. Att som barn ha problem med att leka "Under hökens vingar" eller att som tonåring inte kunna avgöra vilken av målarfärgsflaskorna på bildlektionen som innehåller rött eller att som vuxen inte veta att ens väska egentligen är brun. För att inte tala om alla tillfällen då vi färgkodar.
 
På tal om det där med att färgkoda. Under midsommarafton när jag var ute på landet och firade så hade de flera lotterier där. Lotterna hade olika färger beroende på vilket lotteri de hörde till, för att de skulle kunna skiljas åt. Senare insåg jag att lotterna även hade olika namn, i form av en bokstav, för att de skulle kunna skiljas åt. Någon hade tänkt till! Och så här tycker jag att det borde vara egentligen hela tiden när det gäller färgkodning. I alla fall om färgerna inte är precis bredvid varandra så att det är uppenbart även för den som är färgblind att det är olika färger.
 
Jag har förresten en helt annan uppfattning om vad turkos är idag jämfört med den gången jag blev skrattad åt. Jag tror till och med att denna uppfattning grundar sig på att de skrattade åt mig för att de tyckte att jag hade fel. Det är som sagt därför jag är väldigt noga med att vara försiktig med att kalla en färg för turkos, på samma sätt som att en av de färgblinda jag känner är försiktig med att kalla något för rosa (detta är alltså inte en av de jag känner med röd-grön färgblindhet).
 
En annan färg som brukar vara svår är "gulorange", alltså en färg som vissa kallar för gul och andra för orange
 
Så här tycker jag att turkos ser ut:
 
 
Och dessa satsumas tycker jag är orange, inte gula:
 
 
Vad tycker ni?
 

Konsten att skriva ett kommentarssvar

 
Du vet när du får den där kommentaren då du blir så förbannad att du bara vill skrika tillbaka? Sådana kommentarer är alltid svåra att handskas med. Ofta tar vi väldigt illa upp när vi blir missförstådda eller bemötta som idioter.
 
Därför är det viktigt att bemöta en kommentar med en saklig argumentation utan att använda sig av härskartekniker eller personangrepp. Även om kommentaren du ska bemöta innehåller de grövsta av härskartekniker. För att inte bemöta den sakligt leder oftast bara till att det hela eskalerar till en pajkastning eller "Din mamma"-battle. Många gånger ser vi också "argument" i form av att någon är snedknullad eller dylikt. Samt att det i det stora hela bara blir en massa hat och hot.
 
Glöm aldrig bort att det på andra sidan skärmen sitter en person som också har känslor. Glöm heller aldrig bort att använda dig av ett så korrekt språk som möjligt. Om du till exempel gör stavfel eller särskrivningar så tappar du läsarens övertygelse till varför hen ska lyssna på dig.
 
Så, för att bemöta en kommentar med en saklig argumentation krävs det några saker från dig som ska bemöta kommentaren.
 
Det första du ska göra är att läsa igenom den kommentar du ska bemöta, detta ska du göra många gånger oavsett om du blir argare eller lugnare av att göra det. När du gör det så ska du också försöka att hitta svagheter i personens argumentation och hitta exakt vad som personen har missförstått eller varför hen argumenterar emot dig. Ta till dig den informationen, utan att påpeka det i den text du sedan skriver.
 
Det andra du ska göra är att bara skriva av dig. Säga exakt vad du tänker och tycker. Gör detta helst i en dokument-fil, så att du inte av misstag råkar skicka iväg det.
 
Efter detta är det dags att köra med kill your darlings. Ta bort sådant som är en direkt pajkastning. Läs igenom vad du har skrivit, många gånger, med olika glasögon. Försök att sätta dig in i den andra personens situation, försök att ta på dig den personens glasögon. Tänk dig sedan att du är en vän till dig, någon som brukar hålla med dig. Sedan ska du tänka dig att du är en annan vän till dig, någon som inte brukar hålla med dig. Detta för att så få personer som möjligt ska kunna missförstå dig. Hela tiden medan du läser igenom texten om och om igen så ska du revidera den. Överanalysera gärna, så att du inte missar någon aspekt eller något sätt som texten kan tolkas på.
 
Tänk också på att alltid tala för dig själv. Tala aldrig för någon annan, säg aldrig sådant som "Folk tycker", "Gud säger såhär" eller liknande, det är att ta tolkningsföreträde. Det är dina tankar som du ska förmedla, inte någon annans. Ett annat sätt att ta tolkningsföreträda på är att du talar i egenskap av att vara något, vilket du alltså också ska undvika att göra. Vi kan ta ett ganska vanligt exempel på det, om en heterosexuell man påstår att Melodifestivalen är dåligt eftersom det bara är kvinnor och homosexuella män som kollar på det, då tar han tolkningsföreträde. Han påstår helt enkelt att kvinnor och homosexuella män inte har lika stor rättighet som han själv att bestämma vad de tycker om att titta på på TV.
 
När du har skrivit din text kan det vara bra att få återkoppling. Välj helst någon som du tror kommer att hålla med dig eller någon som du tror kan övertygas av texten även om hen inte håller med. Be personen att analysera ifall du har råkat smyga in någon härskarteknik, något personangrepp eller om du på något annat vis kastar paj. Be dem också att gärna berätta vad de tror är textens budskap, alltså vad de tror att du argumenterar för eller emot.
 
När du har fått återkoppling så ska du läsa igenom texten igen och göra ytterligare revidering. Både utifrån den återkoppling du har fått och utifrån nya saker som du har kommit på är otydliga eller missvisande.
 
Då du har gjort allt detta så borde din text vara ganska bra och saklig. Då kan du köra en koll på i vilken ordning du tar upp argumenten. Om du till exempel har tre argument, ta då det svagaste först, sedan det starkaste och sist det mellanstarka argumentet. Att ta det svagaste först gör att det nämns, utan att det läggs alltför stor vikt på det. Det starkaste i mitten är för att behålla läsarens intresse och för att läsaren ska övertygas om att du har rätt. Det mellanstarka argumentet som är sist blir ofta ett bra avslut och behåller läsarens övertygelse.
 
Nu är din svarskommentar färdig att posta!
 
Jag ska dock påpeka att jag inte är expert på detta område och att jag inte alltid klarar av att hålla mig till en saklig argumentation. Så det här är bara tips från min sida.
 
Som en avslutning på detta inlägg får ni gärna läsa inlägget om härskartekniker som jag skrev för två år sedan. Ni kan också ta och läsa kommentarsfältet till detta inlägg som jag skrev för ungefär nio månader sedan.

När jag orkar ska jag förresten skriva ett inlägg om videoklippet där TheAmazingAtheist ber Antia Sarkeesian att inte försätta sig själv i en "damsell in distress"-situation.

"Det är inte livet det är fel på,

det är systemet."
 
- Nathalie Béhar
 

Jag hade glömt hur mycket jag hatar TV-reklam

 
Efter att inte ha haft en TV på två år och gå till att flytta ihop med någon som har en TV och som dessutom tittade sporadiskt varje dag innan vi flyttade ihop. Det var först då jag insåg hur dålig all reklam är.
 
Att flytta hemifrån och äntligen slippa TV:n stå där i bakgrunden varje kväll. Att bara kunna välja själv när jag ville se något eftersom nästan allt fanns att nå via datorn, på Youtube, SVT Play och så vidare.
 
Även om jag störde mig på TV-reklamen innan så insåg jag inte riktigt hur mycket jag hatade den fören jag inte sett den på två år.
 
Nu står TV:n på ibland på kvällarna, aldrig i bakgrunden dock för det pallar jag inte och så stänger jag av den. Men den står på ibland även om jag inte tittar, och det är väldigt svårt att missa all jävla sinnesrubbade reklam. Stereotyper hit, normer dit. Sälj grej med tjej. Och så vidare.
 
Jag är ärligt talat jävligt trött på TV-reklam. Den är oftast värre än annan reklam.
 
Det jag inte förstår är varför ingen gör uppror mot reklamen. Om jag hade lite mer tid eller mindre att göra så hade jag lätt gjort det, nu får jag dock prioritera annat.
 

Hannah, du är bara så smart!

 
...Eller vänta... Jag menar, Hannah, det här inlägget är så smart skrivet!
 
För ja, det är faktiskt skillnad på person och prestation. Inte vet jag om One way communication-Hannah är smart rätt igenom, men jag vet att mycket hon skriver är smart skrivet. Och just det där inlägget var en ögonöppnare för mig.
 
Jag har aldrig tänkt på att jag faktiskt väldigt ofta blandar in någons person i dess handlingar. Till exempel så händer det att jag säger "Dum!" till min partner, när jag egentligen menar "Det där var dumt". Så himla dumt av mig egentligen, jag vet ju att hen inte är dum.
 
Vilken härlig ideologi egentligen, att det inte handlar om att personer är på något vis dålig, allt handlar om deras handlingar. Och alla kan vi ju göra dumma saker eller glömma bort att tänka efter före.
 

Nytt med mer än två föräldrar?

 
Jag gillar DNews, ibland kan det visserligen kännas som att de överdriver lite, men jag gillar det.
 
I alla fall så blev jag lite fundersam över titeln på följande klipp.
 
Worlds First 3 Parent Babies Coming Soon
 
Worlds first 3 parent babies...
 
Jag bara tänker på alla som inte bara har biologiska föräldrar. Adopterade personer. Personer vars ena eller båda biologiska föräldrar har skaffat en ny partner. Personer som lever i familjer där hens biologiska föräldrar är tillsammans men har polyfila förhållanden. Personer som har burits av en surrogatmamma. Personer som har blivit till med hjälp av donation av ett ägg och/eller spermie från någon/några som är utomstående familjen. Och så vidare.
 
Jag förstår precis vad de menar. Att det är första barnet med tre biologiska föräldrar. Alltså första barnet med tre personer som har gett genetiskt material till barnet.
 
Fast jag tycker ändå att tre föräldrar i form av till exempel en kvinna som använder sitt ägg tillsammans med en man som använder en spermie och att det sedan placeras i en tredje person som är surrogatmamma, det känns på något vis också som att det barnet har tre biologiska föräldrar. Surrogatmammans hormoner kommer att påverka barnet, under nio månaders tid. Alltså under hela utvecklingen av fostret till att bli ett barn. Därmed skulle ett sådant barn ha tre biologiska föräldrar, även om bara två av föräldrarna bidrar med sitt genetiska material. Vi brukar prata om arv och miljö, och livmoderstiden påverkar barnet inte bara arvsmässigt från dess genetiska material utan även miljömässigt från själva livmoderns miljö i sig.
 
Så, jag anser att DNews inte riktigt tänkte efter när de gjorde just detta klipp. För vi vet idag att tiden i livmodern påverkar barnet genom hormoner. Därmed finns det redan idag barn med tre biologiska föräldrar. Och det som DNews säger är att det snart kommer barn med tre föräldrar, alltså inte tre biologiska föräldrar, utan tre föräldrar.
 

Öga för öga. Och så vidare in i oändligheten.

 
Carina Bergfeldt har skrivit en bra artikel om dödsstraff, ni kan läsa den här. Läs den!
 
Jag kan inte annat än hålla med henne. Jag tycker att dödsstraff är det dummaste som finns, det spelar ingen roll hur illa ett brott är, ingen ska dömas till döden.
 
Och detta handlar inte om att jag på något vis skulle tycka synd om förbrytaren. Det handlar helt enkelt om att det är lika fel att döda någon på det viset som att döda en person på gatan. Om någon mördar och blir dömd till döden så mördar ju även bödeln/bödlarna och då borde hen/de också bli dömd(a) till döden och så mördar deras bödel/bödlar. Och så vidare in i oändligheten. Det är logiskt att alla ska straffas på samma sätt. Det är inte logiskt att den som dödar mördaren ska få komma undan. Kan vi inte döma hela domstolen till döden när vi ändå håller på? Och den som skrev lagen? Och de som röstade igenom att straffet skulle finnas? Och så vidare in i oändligheten.
 
Dödsstraff är helt enkelt det mest ologiska sätt att döma någon på.
 
För att inte tala om hur många som har blivit oskyldigt dömda till dödsstraff. Kul för deras familjer liksom.
 
Och på tal om familjer. Det är ju faktiskt familjerna som straffas, inte den som blir dömd till döden. Den som döms till döden slipper ett vettigt straff för att istället dö och därmed straffas hela hens familj.
 
Kan inte folk försöka börja tänka logiskt. Är det logiskt att döda någon som har dödat någon? Då måste någon döda den som dödat någon som dödat någon. Sen måste den som dödat någon döda den som dödat någon som dödat någon som dödat någon.
 
Äsch, jag orkar inte ens argumentera mot dödsstraff. Det är så dumt att jag inte förstår de som kan argumentera för det.
 

Räven raskar över isen

 
Denna sång, som de alltid ska envisas med att sjunga när de dansar runt midsommarstången. Vad är grejen med den? Räven raskar inte över något satans is mitt i sommaren!
 
Fast det är väl kanske inte det som stör mig mest med denna sång. Det som stör mig mest är att texten kommer från en helt annan tid, en förfluten tid. Sången fanns redan på Olof Rudbeck den äldres tid, fast med lite annorlunda text visserligen. Olof Rudbeck den äldre dog 1702. Men än idag ska vi sjunga denna sång med våra barn.
 
"Så här gör flickorna var de går
och var de sitter och var de står"
Och så niger vi.
 
"Så här gör pojkarna/gossarna var de går
och var de sitter och var de står"
Och så bugar vi.
 
"Så här gör gummorna var de går
och var de sitter och var de står"
Och så stickar vi.
 
"Så här gör gubbarna var de går
och var de sitter och var de står"
Och så snusar vi.
 
Vi har även karaktärerna Skratt-Olle, Grin-Olle, skräddaren, bagaren och sotaren, som alla benämns som "han".
 
"Så här gör ... var han går
och var han sitter och var han står"

Dessutom är det lite fånigt att behöva klanka ner på någon som gråter (Grin-Olle). Barn retar/mobbar varandra ändå, det är knappast så att vi behöver lägga fram fler idéer om sådant till dem.
 
Den här sången är alltså väldigt förlegad, gammaldags och allmänt trist, i mina ögon. Tycker absolut att vi kan komma på fler roliga sånger att sjunga och dansa till på midsommar. Det finns hur mycket som helst, både gammalt och nytt, som skulle kunna passa bra.
 
Fast vem vet, det kanske bara är där jag brukar fira midsommar som de kör den här sången, och så sitter jag här i min lilla bubbla och muttrar. Så, nu undrar jag allstå hur det ser ut för er, där ni brukar/har fira(t) midsommar. Kör de Räven raskar över isen? Kör de några andra sånger som går under samma tema? Eller har de kanske nya spännande sånger varje år?
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0