Berätta för Blondinbella om varför detta behövs!

 
Läs gärna Trollhares öppna brev till Isabella "Blondinbella" Löwengrip. Jag tyckte det var ett väldigt talande brev om varför det behövs könsneutrala omklädningsrum.
 
Nu tycker jag att alla ni där ute, som inte vill/kan byta om i något av de två vanliga omklädningsrummen (dam och herr), mailar henne och berättar hur det ligger till. Detta för att hon uppenbarligen antar tystnaden (inte många som mailat henne tydligen) som att detta bara skulle vara något hittepå. Hon verkar inte förstå att personer som är trans, inter och så vidare, finns på riktigt.
 
Även om du är cisperson kan du maila henne, om du inte känner dig obekväm i "ditt" omklädningsrum. För detta könsneutrala omklädningsrum, som de skapat på Södra Latin, är för alla, oavsett könsidentitet. De som byter om där får gå in en och en, vilket alltså även cispersoner kan utnyttja om de känner sig obekväma med att byta om bland andra.
 
Ju fler som mailar henne, desto större förståelse får hon för detta omklädningsrum.
 
Men håll en god ton! Ingen orkar lyssna på någon som inte håller en god ton. Använd till exempel inga härskartekniker ("men lilla gumman...", "du är dum i huvudet", "du som är så smart, borde inte du förstå att..." och så vidare). Hon skriver själv att många feminister som kommenterat hennes inlägg om det könsneutrala omklädningsrummet, har använd ett oschysst språk och näthatat. Så se till att hålla god ton, så att hon orkar lyssna.
 
Hon är en stor förebild för många unga. De kommer att lyssna på henne och ta till sig hennes ord. Kan vi övertyga Isabella så kan hon sedan berätta vad hon kommit fram till och övertyga sina läsare om att det faktiskt är bra med könsneutrala omklädningsrum.
 
Blondinbellas mail är isabella@blondinbella.se.
 

Vad är skillnaden?

 
Vad är det egentligen för skillnad mellan det här:
 
 
Och det här:
 
 
 
Varför anses det första som något dåligt? Många har tolkat den som att de försöker säga att alla är vackra, snarare än att säga att det inte är viktigt att vara vacker.
 
Varför anses den andra som något bra? Många har tolkat den som att de försöker säga att alla är vackra, snarare än att säga att det inte är viktigt att vara vacker.
 
Vad är det för skillnad? Och varför? Nu vill jag se en diskussion kring det här!
 

Ett gemensamt omklädningsrum

 
Jag skrev för några veckor sedan ett inlägg om gemensamma omklädningsrum. Alltså att ha omklädningsrum som vem som helst får använda, oavsett personens kön.
 
Nu har Södra Latin instiftat ett sådant omklädningsrum. Dock inte exakt i den bemärkelse som jag tänkte mig när jag tog upp frågan då för några veckor sedan.
 
Jag tycker att det är bra att detta är ett alternativ för de som inte känner sig bekväma med att byta om med andra. Dock undrar jag hur de har tänkt kring att bara en i taget ska kunna byta om där inne. Okej att det skulle vara bra om det fungerade, men det lär ta en massa tid. Men ändock bättre än att folk skippar idrotten för att de inte vill byta om.
 
Jag undrar om jag hade kunnat nyttja ett sådant här omklädningsrum. I högstadiet hade jag gärna velat byta om utan att ha en massa folk runt om mig. Jag duschade typ aldrig efter gympan i högstadiet. I gymnasiet var det betydligt lättare att duscha med andra, men fortfarande en obekväm situation. Och nu för tiden, när jag är och tränar, då har jag faktiskt inte duschat en enda gång efteråt. Det beror visserligen på att jag brukar träna som det sista jag gör på hela dagen, därmed kan jag cykla hem och duscha när jag kommer hem.
 
 
Beklagar att detta inlägg inte blev så långt, för det finns nog en hel del mer att säga om ämnet. Men jag är sjuk, jävligt förkyld för att vara exakt. Feber, en näsa som rinner floder (mmm... mysigt), en hals som tar kol på mig och allmänt öm i hela kroppen. Men ni får gärna lämna en kommentar om ni tycker det här ämnet är intressant, så kanske jag spinner vidare på det sen när jag är frisk och kan tänka ordentligt igen.

Att vara hetero i en homosexuell värld

 
 
 

Blachman

 
Inte nog med att Blachmans program ens får sändas, nu har de diskuterat det i SVT Debatt utan någon större framgång.
 
25 minuter in i senaste avsnittet av SVT Debatt börjar diskussionen kring Blachmans program, se det gärna.
 
Jag är glad över att det finns både män och kvinnor på båda sidor i debatten. Det lär ju få fler att förstå att det inte bara är ett gäng "hysteriska kvinnor" som fått för sig att programmet är dåligt. Dock trist att det krävs en man som säger till när något inte stämmer för att folk inte ska avfärda det som trams.
 
En speciellt intressant debattör i detta program är förresten han som nämner att vi i Sverige sänder Fråga Olle. Ett program som är i utbildningssyfte, om sex och samlevnad. Jag förstår inte parallellen alls. Att jämföra ett program där en naken kvinna ska stå tyst inför två män som bedömer henne med ett program där det tas upp olika sexuella läggningar och där de hela tiden berättar att sexet ska kännas skönt annars ska du låta bli.
 
Till sitt försvar säger han att "Om man är feminist så finns det andra saker att jaga, som är viktigare". För det hade ju verkligen med det här att göra? Lite "bara för att du är feminist så måste du ta ansvar för hela världen". Jämt och ständigt ska folk påpeka att det finns viktigare saker att kämpa för, som till exempel hon som våldtogs av sin styvfar, som den här debattören nämner. Han kan väl själv kämpa för det då, om det nu var så viktigt att han var tvungen att ta upp det i en debatt som handlade om något helt annat.
 
Sedan det här med att vi skulle ge över bedömandet av kroppen till porrindustrin, som den danska debattören säger. Visst, det är säkert sant, men vi hade kunnat ha ett annat koncept över Blachman. Det hade kanske inte behövt vara en kvinna som ska stå där helt knäpptyst och två män ska sitta och bedöma och diskutera hennes kropp. Konceptet i Blachman är ju att kvinnan ska vara underordnad mannen, vilket är helidiotiskt enligt min synpunkt.
 
Om konceptet skulle vara så när som accepterat i min värld så skulle det vara olika personer (av olika kön) som recencerar en naken person (av något kön). Ett sådant program skulle jag ändå kunna acceptera, om lite olika personer (unga, gamla, tjocka, smala osv) ställde upp. Men som en av debattörerna säger så vore det betydligt bättre om vi hade program där de som är med kunde få prata själva om sina egna kroppar. Istället för att två vita, medelålders, heterosexuella, män ska göra det åt dem. Vad är egentligen hela grejen med att vi ska behöva ett program för att låta folk bedöma andras kroppar? Sånt sker ju ändå hela tiden. Varför kan folk inte få prata om sina egna kroppar?
 
Och om vi nu skulle vilja ta bort hur porrindustrin (framförallt den mainstreama sådana) framställer kvinnor så får vi väl slå ett slag för alternativ porr. Typ Sex is not the Enemy (Varning för väldigt naket, typiskt dålig sida att öppna på till exempel jobbet, här är länken). Fast vänta, varför påminner det här mig om Fråga Olle mån tro... Var det inte det programmet som vi själva (svenskarna) skulle skämmas över istället för att klanka ner på danskarnas Blachman?
 

Gnäll och grin om glass

 
Kan folk sluta grina om det här?
 
Den här artikeln är åtta år gammal. Åtta år! Och folk länkar till den på facebook och bah "Nu har Sverige gått för långt!", hallå? Om de nu gått för långt så var det åtta år sedan. Folk försöker få det till att det har att göra med scenen som klipptes bort från Kalle Ankas jul, diskussionen kring pepparkaksgubbarna i Luciatåget och att Tintin i Kongo flyttades från barnavdelningen till serieavdelningen på Kulturhuset i Stockholm.
 
Glassen Nogger Black försvann inför glassäsongen 2007, det är sex år sedan. 88:an finns kvar än idag och jag tror knappast att den kommer försvinna. Kanske att den byter namn någon gång i framtiden, men försvinna tror jag inte. Tycker själv att den är sjukt god faktiskt.
 
Kan folk sluta bli så upprörda över dessa glassar? Ni är ute åtta år för sent. Om ni nu verkligen tycker att det måste uppmärksammas igen så får ni skylla er själva sedan när någon som ser artikeln håller med om det som står i den, och får även 88:an att försvinna.
 

Radiodokumentären "Som en hora"

 
Den här ska ni lyssna på. Det är en radiodokumentär av Maria Sveland där hon undersöker ordet "hora" som skälsord och bland annat frågar folk på stan om de blivit kallade för hora eller kallat någon för hora. Vi får också höra utdrag från ett förhör där en kvinna ifrågasätts för att hon haft eller velat ha haft sex med män av olika slag.
 

Könande av djur

 
Det finns två saker med könande av djur som jag stör mig så extremt mycket på.

Det första är det där måstet att köna ett djur och att djuret alltid är en "han" innan motsatsen bevisats. Hunden är en han, katten är en han, fågeln är en han, nyckelpigan är en han, kalven är en han, hästen är en han, humlan är en han, kaninen är en han; han, han, han, han, han... De som är en hon är kossan och hönan, ungefär.
 
Har en vän som argumenterade för att använda "han" om djur med okänt kön, för att då blir det en mer personlig koppling till djuret, istället för att vi skulle kalla djuret för "den" (eller "det" beroende på vilket djur det gäller). Samma person är emot ordet "hen". Fråga mig inte varför, jag har försökt argumentera för "hen", men hen förstår liksom inte.
 
Det andra jag stör mig på gällande könande av sjur är det här måstet att ge djuren stereotypa könskarakteristika utifrån deras kön.

För ett tag sedan var jag med om en ganska spännande upplevelse. Spännande i bemärkelsen att jag inte riktigt förstod hur de andra runt om mig tänkte.
 
Situationen var sådan att en rådjursbock och en rådjursget stod utanför fönstret. Varpå en av personerna på insidan börjar prata om hur fina rådjuren är. "Åh, titta på honom, så stor och stilig. Så ståtlig och stark", "Åh vad hon är fin, geten, hon är så späd och så vacker." osv. Och alla runt om mig bara nickade och höll med.
 
Det mest intressanta var att dessa två rådjur i mina ögon såg EXAKT likadana ut, förutom det faktum att bocken hade två små horn.
 
Jag kan förstå att en tupp och en höna, eller en ko och en tjur, beskrivs väldigt olika. Detta eftersom det syns tydligt vem som är av honkön och vem som är av hankön, samt att de har ganska olika beteenden baserat på deras kön. Men rådjur, som ser näst intill identiska ut och beter sig typ exakt likadant oavsett kön. Varför ska vi beskriva dem efter manliga eller kvinnliga attribut på det här viset? Det enda det leder till är att cementera stereotypa könsroller.
 
Jag tycker att det är rätt ledsamt att folk är så insnöade i sin könsstereotypa världsbild att de applicerar den på djur som absolut inte har med detta att göra. Varför måste folk ha ett kön på djuret för att över huvud taget kunna relatera till det? Och varför blir djuren nästan alltid en han när vi inte vet dess kön?
 
Rage!
 

Att definiera sexuell läggning utifrån sitt eget kön

 
Jag har tänkt mycket på en sak.
 
Heterosexuell. Hetero betyder "olika". Att gilla personer av annat kön än du själv.
 
Homosexuell. Homo betyder "lika". Att gilla personer av samma kön som du själv.
 
Varför definierar vi sexualiteten utifrån vårt eget kön? Ska det inte handla om vad jag gillar, inte vad jag gillar i förhållande till vad jag är för något?
 
Det är en sak att asexuella definierar sig efter sig själva, för att de är just asexuella, "a-" är en negation och betyder alltså "inte". Visserligen finns det till exempel heterosexuella asexuella, bisexuella asexuell, och så vidare. Det går att definiera sig som asexuell på olika sätt. Vissa kanske inte tycker om att ha sex men vill ändå ha en eller flera partners som de ser som kärlekspartners. Och så vidare.
 
Men att definiera om du gillar män eller kvinnor (eller något annat) utifrån ditt eget kön är bara konstigt tycker jag. Jag tror att det kan sätta käppar i hjulen för de som står utanför vår tvåkönade världsbild. Om vi till exempel tar en person som är intergender och som gillar kvinnor men inte män. Vad väljer hen att definiera sig som? Som jag sagt i ett tidigare inlägg så kan det många gånger kännas bra att kunna placera sig själv i ett fack, för att till exempel känna samhörighet med andra.
 
Därför vill jag slå ett slag för begreppen gynekofil och androfil. Jag har nämnt dessa begrepp tidigare, men jag tror att det är viktigt att de nämns flera gånger, för allas rätt till att få definiera sig egen sexualitet.
 

När folk sitter ivägen som en jävla slempropp

 
Jag är inne i en sådan där period i mitt ideella arbete då folk bara sitter iväg som slemproppar överallt.
 
Låt mig ta ett exempel. Detta exempel gäller maten under och priset på arrangemanget jag är ledare för.
 
Maten måste levereras någon dag innan arrangemanget. För att den ska göra det så måste jag beställa maten väldigt snart. För att göra det så måste veta hur mycket mat jag ska köpa in. För att veta det så måste jag veta hur många som ska gå på grejen. För att veta hur många som ska gå på grejen så måste jag börja sälja biljetter. För att börja sälja biljetter måste jag gå ut med biljettpris. För att veta hur mycket jag ska sälja biljetterna för så måste jag få biljettpriset godkänt. För att jag ska få svaret på om priset är godkänt så måste jag gå på ett möte med den som godkänner priset. För att ha det mötet måste denna person godkänna priset. För att denna person ska kunna godkänna priset så måste hen diskutera med en grupp som ska korrekturläsa budgeten.
 
Budgeten lämnades in för över tre veckor sedan. Can I have the price allready?
 
Och såhär är det alltså med typ alla delar av detta arrangemang. Jag blir tokig.
 

Krigsprylar förr, kvinnoprylar idag

 
Denna paradox alltså. Att saker som idag ses som totalt omanliga, fjolliga och något som endast är för kvinnor en gång i tiden var för män, framförallt vid krigsföring.
 
För att bara nämna några:
 
Hästar
Förr användes hästar väldigt mycket under krig. Hade du inte en springare var du i princip körd. Idag är det nästan bara kvinnor som rider.
Källor: Wikipedia, Nordiska museet.
 
Smink
Från första början användes smink som krigsmålning eller kamouflagemålning. Däremellan har det varit något som Egyptens män använde för att visa sin status, efter det började även kvinnorna visa sin status genom sminket. Idag är det något som används av kvinnor för att de vill se snyggare/piggare/yngre ut.
Källor: Wikipedia, Shenet.
 
Klackskor
Tillverkades från första början för att vara praktiska att rida i under krig. Innan klackskorna hände det att personer ramlade ur stigbyglarna under krigsföring för att de inte kunde koncentrera sig på att skjuta och stå i stigbyglarna samtidigt. Senare blev klackskor något som Europas män använde för att visa sin status, efter det började även kvinnorna visa sin status genom skorna. Idag bärs klackskor i princip bara av kvinnor, som vardagsskor.
Källor: Wikipedia, Wikipedia, Allt om historia.
 
I många fall verkar som att när kvinnorna väl fick tillgång till dessa krigsprylar så blev prylarna fjolliga och inte längre något som män kunde använda i samma utsträckning. Kvinnliga prylar räknas som lite sämre än manliga prylar. Jag kan inte riktigt förstå hur kvinnor kan vara så nedvärderade i många sammanhang att det ses som något dåligt om män använder kvinnokodade prylar. För mig ter det sig uppenbart att kvinnor får använda mansprylar (oftast) och att det får dem att bli liiiten bättre i mångas ögon, samtidigt som män inte får använda kvinnoprylar eftersom det gör dem till sämre personer, i mångas ögon. Vilken tråkig värld vi lever i.
 

Ett genusperspektiv på ERB

 
I detta inlägg kommer jag att diskutera och analysera Epic Rap Battles of History (ERB) ur ett genusperspektiv.
 
Låt mig börja med en lista med statistik över alla de avsnitt som de hittils har gjort av ERB.
 
Säsong 1
Antal episoder: 15

Antal män i huvudroll: 31
Antal män i biroll: 26
Antal kvinnor i huvudroll: 2
Antal kvinnor i biroll: 1
Antal av okänt kön i huvudroll: 0
Antal av okänt kön i biroll: 3

Antal män som spelar män: 57
Antal kvinnor som spelar kvinnor: 2
Antal män som spelar kvinnor: 1
Antal kvinnor som spelar män: 0
Antal av okänt kön som spelar apersoner av okänt kön: 0
Antal av okänt kön som spelar män: 3
Antal av okänt kön som spelar kvinnor: 0

Antal personer som inte är ljushyade: 3
Antal personer med funktionshinder: 1

Säsong 2
Antal episoder: 17

Antal män i huvudroll: 35
Antal män i biroll: 30
Antal kvinnor i huvudroll: 3
Antal kvinnor i biroll: 6
Antal av okänt kön i huvudroll: 1
Antal av okänt kön i biroll: 2

Antal män som spelar män: 58
Antal kvinnor som spelar kvinnor: 9
Antal män som spelar kvinnor: 0
Antal kvinnor som spelar män: 0
Antal av okänt kön som spelar personer av okänt kön: 2
Antal av okänt kön som spelar män: 1
Antal av okänt kön som spelar kvinnor: 0

Antal personer som inte är ljushyade: 16
Antal personer med funktionshinder: 1


Så, vad är det vi ser här?
 
För det första har de blivit bättre på att både ha med kvinnor och ej ljushyade i sina rap battles. I säsong 2 behöver jag faktiskt hela två händer att räkna kvinnorna på.
 
I säsong 1 är det 5% kvinnoroller och i säsong 2 är det 12% kvinnoroller. I säsong 1 är det 5% som inte har ljus hy och i säsong 2 är det hela 21% som inte har ljus hy.

När jag började räkna antalet kvinnor och män i dessa klipp så förstod jag att det skulle vara fler män än kvinnor i huvudrollerna. Detta eftersom att det genom tiderna (Epic Rap Battles of History) har varit många fler män än kvinnor som är kända för att ha gjort stora saker. Att det däremot skulle vara så många fler män i birollerna än kvinnor hade jag svårt att tro. Kalla mig naiv, men jag trodde att det skulle vara ungefär lika många kvinnor som män där.
 
Jag menar, vilka som är huvudpersoner kan de inte riktigt välja, det är något som alla med youtube-konton kan vara med och rösta fram. Men i biroller hade de kanske kunnat få med några fler kvinnor tycker jag.
 
De kvinnor vi får se i första säsongen är Sarah Palin och Lady Gaga. Gissa vem av dem som spelas av en man. Gissa vem av dem som blir battlad mot med skämt om att vara transvestit och att ha stora kulor i kombination med för kort kjol.
 
I andra säsongen har vi Marilyn Monroe, Cleopatra och Eva (Eve) i huvudroller. I battlen mellan Monroe och Cleopatra så är det en viss typ av "argument" som förekommer. "Kiss my clitoris", "you'll sleep with any ugly dude", "you fuck you're own brothers", "you wear too much eyeliner", "you still got no children after your third marriage, you lost so many babies we should call you Miss Carriage", "you got an hourglass figure, but that's about it", "your sandy vagina has a seven year itch".
 
Sen i battlen mellan Adam och Eva har vi väldigt mycket stereotypa fraser. Eva tycker att Adam är ett svin som inte kan diska och städa. Adam tycker att Eva är fjantig, överreagerar och avfärdar hennes argument som nonsens.

Får vi se liknande fraser i de battles där det är man mot man? Ja, fast inte alls lika mycket. Många vanliga fraser i männens battles är "bitch", "you blow", "your vagina", som nedlåtande fraser. Som att försöka påvisa att den andra mannen i battlen inte är en "riktig man".
 
Missförstå mig rätt. Jag tycker att många av ERB:s avsnitt är riktigt bra och välgjorda, men en hel del är bara alldeles för misogyna även när det inte ens finns kvinnor med i avsnittet!
 
När det kommer till roller som är av okänt kön så har jag räknat in en Stormtrooper, Thing 1 och Thing 2 ur säsong 1. I säsong 2 har jag räknat in en Stormtrooper, Hal 9000 och en ninja. Min gissning är att alla dessa spelas av män, men två av dem är jag osäker på då det varken syns eller hörs. Dock väldigt otroligt att de spelas av kvinnor med tanke på hur det ser ut med könsfördelningen i övrigt.
 
Så, nästa gång du ser en Epic Rap Battle, se om du kan komma på en kvinna som kan battla mot någon eller kanske två kvinnor som passar bra att battla mot varandra. Skriv en kommentar om det i det senaste avsnittet av ERB, så kanske fler ser det och tycker att det är en bra idé. Försök också att komma på fler personer som inte har ljus hy som kan passa i en battle. Det behövs en större diversitet inom ERB!
 

Jag vill inte att någon ska berätta barnets kön för mig

 
Den dag då jag blir förälder så kommer jag inte vilja att någon ska berätta för mig vad barnets kön är.
 
Den dagen då jag och en partner är på BB för förlossning av vårt barn så vill jag inte höra:
 
"Grattis det blev en flicka/pojke !"
 
Om min partner vill veta i den stunden är det självklart att hen ska få göra det, men jag vill inte veta. Jag vill ta notis om det helt på egen hand när jag håller barnet för första gången (eller kanske andra gången, beror på hur upprymd jag är av situationen).
 
För mig är det inte viktigt att veta vad mitt barn har för kön. Det viktiga är är att barnet är friskt och inte har några större fysiska problem vid födseln. Det är först när jag vet att barnet mår bra som jag kommer att se till dess person, eller snarare utseende med tanke på att personligheten inte är tillräckligt utvecklad än. "Har hen något hår än, vilken färg är det?", "Vad har hen för färg på ögonen?", "Hur mycket väger hen?", "Hur lång är hen?" och förstås också "Vad har hen för kön(sorgan)?"
 
Enda gången jag skulle vilja att någon berättade barnets kön för mig är om det är något problem med det. Om läkarna ser att barnets könsorgan inte har utvecklats som det "borde". Alltså om barnet har någon form av tvetydig biologisk könstillhörighet. För då kan det, i vissa fall, finnas medicinska risker. I ett sådant fall handlar det om ett fysiskt problem, alltså något jag, som sagt, vill veta så snart som möjligt efter förlossningen. Detta för att tidigt kunna ta ställning till vad som ska göras.
 
Jag personligen skulle aldrig göra mitt barn den otjänsten (vilket jag faktiskt tycker att det är) att operera om ett mer eller mindre deformerat könsorgan av estetiska skäl. Men om det till exempel är något som skulle innebära en medicinsk risk så skulle jag kunna tänka mig att låta barnet opereras. En sådan sak skulle till exempel vara om barnet visade sig ha livmoder, men ingen slidöppning. För det kan vara rent farligt att inte göra en slidöppning i ett sådant fall, helt beroende på hur barnet reagerar på hormoner som styr livmodern när hen kommer till puberteten. Att göra något åt det först när det är för sent är inte speciellt smart.
 
Många kanske förresten tänker på det faktum att barn måste ha namn och att många har svårt att relatera till någon som inte har ett namn. Dessutom så finns det en trend i vårt samhälle att ge våra barn könade namn. Därför tänker många att jag borde vilja veta barnets kön tidigare för att kunna ge det ett namn och börja relatera till det.
 
Det finns tre namn som jag tycker är extra fina. Jag tänker inte berätta dem, jag håller dem för mig själv.
 
Ett av dem landar typiskt inom kategorin "pojknamn", trots detta så finns det just nu 23 kvinnor i Sverige som har namnet, samt 1 av dem som har det som tilltalsnamn. Jag skulle inte har något problem att döpa en eventuell dotter till det. Ett av dem landar typiskt inom kategorin "flicknamn", i Sverige finns det endast 2 män med detta namn och ingen av dem har det som tilltalsnamn. Detta namn skulle till och med jag ha svårt att döpa en eventuell son till. Det tredje namnet är typiskt könsneutralt, och trots att namnet i sin helhet är vanligare bland kvinnor så är det fler män som har det med den stavning som jag gillar bäst. Jag skulle inte ha något problem med att döpa ett framtida barn till detta oavsett dess kön.
 
Jag skulle heller inte ha problem att relatera till mitt barn innan hen har fått ett namn. Jo, lite kanske, men jag kommer absolut att försöka att inte ha problem med det. Intala mig själv att det inte finns några problem med det. Ha alla vägar öppna till dess att vi har hunnit reflektera över vilket namn som passar barnet bäst. Snarare än att gå in i någon slags tanke "Om det blir en flicka får hon heta si, men blir det en pojke så får han heta så."
 
Därför skulle jag inte ha några problem med att inte få veta barnets kön fören efter födseln och utan att få det verbalt upptryckt i mitt ansikte.
 
Så, detta är något som jag vill. Jag vill slippa att någon ska berätta barnets kön för mig. Jag vill bara veta att barnet är friskt och sedan kan jag själv notera barnets kön när uppståndelsen kring själva födseln har lagt sig.
 
 
PS. Nej, jag och min partner väntar inte barn. Detta handlar om ett potentiellt framtida barn.

PS2. Såg precis att Hannah har skrivit ett inlägg på sin blogg om att de nu har kollat könet på sitt kommande barn och har ett namn till det. Kul för dem! Bara för att jag inte vill att någon ska berätta för mig vad mitt barn har för kön så betyder inte det att jag ska hindra andra från att få ta reda på det på vilket sätt de önskar. Därför kul för dem, för att de var intresserade (antar jag) och nu fått veta det. :) Sen vill jag förresten påpeka att detta inlägg inte har något med Hannahs inlägg att göra. Jag började skriva detta för flera dagar sedan och har bara inte publicerat det fören nu.

Det är okej att placera sig själv i fack

 
Jag har tänkt på det här med att jag inte tycker om att placeras i fack. Jag hatar när folk väljer i vilket fack jag ska placeras. I största allmänhet hatar jag dessutom fack av den enkla anledningen att facken är tillskrivna vissa egenskaper som då tillskrivs de som placeras i facken.
 
Trots detta så har jag inga problem med att placera mig själv i fack. Även om jag undviker att placera mig i fack i onödan och jag undviker att säga till folk vilka fack jag har placerat mig själv i om de inte frågar något som gör att jag vill svara med ett fack. Om någon till exempel frågar vad jag har för sexuell läggning så svarar jag såklart på det, om jag känner att personen som frågar är värd att berätta det för.
 
Och när jag placerar mig själv i ett fack så innebär det inte att jag inte kan omplacera mig. Det kan jag göra när helst jag känner för det. Ibland placerar jag mig i facket "feminist", ibland i facket "person för jämställdhet", även om det egentligen är samma sak. Detta för att jag inte känner att jag vill bli jämförd med någon annan som har placerat sig själv i samma fack som jag har placerat mig själv i.
 
Dock kände jag igen mig i det som Nour El-Refai sa på det lunchföredrag jag var på idag "Det finns många feminister som är idioter. Men det finns också många människor som är idioter. Jag slutar inte kalla mig själv för människa för det". Trots att jag inte alltid har så stor lust att kalla mig för feminist i alla sammanhang så vet jag att det är vad jag är innerst inne.
 
Sen en annan sak om fack. Eller "labels" som de brukar kalla det på engelska. Laci Green har sagt följande i något av hennes Youtube-klipp "Labels do not define us. We define labels". Om jag väljer att kalla mig själv för feminist så betyder inte det att jag håller med om allt som alla andra feminister säger eller tycker. Det betyder heller inte att jag ser ut på något visst sätt eller beter mig på något visst sätt.
 
Jag väljer själv vad som ska finnas i mitt feminist-fack och det behöver inte alls vara samma saker som finns i ditt feminist-fack.

Det jag använder fack för är egentligen bara för att hitta likasinnade personer eller personer som jag kan känna att jag har något gemensamt med. Men jag väljer själv om och när jag ska placera mig i ett visst fack, på samma sätt som att du själv väljer om och när du ska placera dig i ett visst fack. Det är först när vi märker att vi båda har placerat oss själva i samma fack som vi får börja relatera till vad vi har gemensamt.
 
Speciellt när det kommer till sexualism (cis, trans, inter, genderqueer, genderfluid och så vidare) så är det jättedumt att börja anta vilka fack folk har placerat sig själva i. Ta mig till exempel, jag är en kroppsbejakande person. Även om jag inte är helt nöjd med min kropp så bejakar jag hur den ser ut och fungerar. Detta betyder inte att jag alltid vill placera mig själv i facket som är mitt biologiska kön. När det kommer till biologiska erfarenheter gör jag gärna det. Men när det kommer till stereotypa bilder så gör jag det helst inte.
 
Med detta sagt vill jag uppmana er att sluta placera andra i fack, men inte bli rädd för att placera dig själv i ett fack. Det kan behövas ibland, för att hitta allierade.
 

Vegan mot amning

 
Jag hörde en riktigt störd sak för ett tag sedan.
 
En vän till mig, som bor i ett vegankollektiv, berättade om en vän till henom som också bor i ett vegankollektiv.
 
I det vegankollektiv som min vän bor i var det helt lugnt att äta ost, dricka mjölk och till och med äta kött. Så länge det skedde när ingen annan lagade mat eller åt. I det vegankollektiv som min väns vän bor i var det inte ens okej att amma sin bebis. En av de som bodde i kollektivet hade tydligen gjort det, men fick då höra ett och annat om hur en vegan ska vara.
 
Argumentet var att den som ammar sitt barn utnyttjar ett djur för att ge mat till en människa.
 
Jag ser flera brister i att ha den här inställningen.
 
För det första så måste barnet ha mat, och den mat som barnet kan äta (beror förstås på hur gammalt barnet är) är bröstmjölk. För det andra så ses mamman på som ett mjölkgivande djur medan barnet ses på som en människa. Helt okej att tycka att människor är djur (för det är vi ju), men att säga att en människa är mer djur eller människa i förhållande till en annan människa känns för mig inte okej.
 
Att dessutom försöka få det till att mamman är ett djur som utnyttjas för människornas välmående känns bara så absurt att jag inte förstår hur de tänker. Mamman lär med ganska stor sannolikhet ha valt att mata sitt barn just då och just på det sättet, kanske för att barnet var hungrigt men kanske även för att barnet inte kan äta något annat.
 
Visst att det finns substitut för bröstmjölk, för de som inte vill amma sina barn. Men den näringen som finns i riktig bröstmjölk är svår att få från artificiella källor och därför tycker jag att alla som vill amma sina barn ska få göra det.
 
Jag tycker att det ska vara varje mjölkproducerande förälders rätt att välja hur de matar sina barn.
 
För mig ter det sig sjukt absurt att ens tänka tanken på att barnet utnyttjar mamman. Det är ett helidiotiskt resonemang! Om mamman inte vill amma sitt barn så kan hon använda substitut för bröstmjölk och hon är på intet sätt utnyttjad av barnet om det är så att hon har Valt att bröstmata barnet.
 
Det är en sak att utnyttja djur som inte har någon chans att försvara sig med ord, men en människa som matar ett barn är inte alls samma sak. Då skulle vi kunna dra det till den gräns att vi säger att barn är parasiter när de ligger i livmodern, och därmed förbjuda folk att bli gravida för att det utnyttjar mamman. Ja, i viss mån är barn parasiter när de är i livmodern, men det är (mer eller mindre) ett val av mamman att barnet får vara där.
 
Så, därför tycker jag att det var fel av veganen att säga hur en vegan ska vara när det kommer till att använda sin egen kropp som mjölkbar för sitt barn.
 

Ett mänskligt kraftverk

 
Som ni kanske vet så är jag inte enbart intresserad av HBTQ-frågor och dylikt, jag är även mycket intresserad av miljöfrågor.
 
Därför tycker jag att ni ska ta en titt på detta program, där 80 cyklister ska driva elen i ett vanligt hushåll under en helt vanlig söndag hos en familj på fyra personer.

Under programmet får vi inte bara en uppfattning om hur mycket energi som behövs för att få el till vårt hushåll under en vanlig dag, vi får också en uppfattning om hur mycket energi som vi slösar bort genom att bland annat lämna saker på standby eller använda standardglödlampor istället för lågenergilampor.
 
Med hjälp av endast två standardglödlampor och en isolerad låda kan vi grilla en hel kyckling på endast 90 minuter.
 
Så, ta och se detta program, det är värt det. Dela det gärna i något socialt medium också, så att fler får en uppfattning om hur mycket energi som behövs endast för att hålla igång ett vanligt hushåll.
 
Själv ska jag börja tänka på att stänga av datorn när jag går och handlar, att inte lämna lampor tända i rum som jag inte är i, samt att inte låta sladden till dator/mobil sitta i när den är färdigladdad. För det är de vanligaste ställena som jag slösar el på. I övrigt slösar jag inte så mycket på el, jag stänger av saker när jag inte använder dem och jag använder inte saker i, vad jag ser som, onödan.
 
 
Dock är jag väldigt nyfiken på vad som egentligen är bäst för miljön i många fall. Hur mycket energi krävs för att driva en rakapparat i förhållande till att använda rakhyvel som det behövs raklödder och rakblad till? Hur mycket energi krävs för att värma en halvliter vatten i en vattenkokare i förhållande till i en kastrull? Hur mycket energi krävs för att diska tallrikar, glas, bestick och så vidare i förhållande till att tillverka papptallrikar, plastmuggar, plastbestick och så vidare? Hur mycket mer energi krävs för att starta upp en dator från avstängd i förhållande till att låta den stå i viloläge? Och så vidare.
 
Eftersom jag inte har räknat på hur mycket energi som krävs för de olika sakerna så vet jag egentligen inte vilka alternativ som är bäst för att spara på energi. I några av fallen har jag förstås mina gissningar som jag har resonerat fram, men jag vet egentligen inte vilka saker som är de bästa energispararalternativen i dessa och många andra fall.
 

Dödsstraff

 
I helgen som var så såg jag en amerikansk film som bland annat var inom genren science fiction.
 
I en scen så får en av huvudpersonerna dödsstraff och jag insåg i efterhand mina tankar kring detta. Jag tyckte för det första att det var fel att hon skulle få dödsstraff, men enligt filmen så krävdes det av lagen och det var trots allt en ganska styrkande scen. Samtidigt som jag tyckte att det var fel att hon fick dödsstraff så tyckte jag också att det var ett väldigt humant sätt att få dödsstraff på. Inga skador, ingen utdragen process, ingen smärta.
 
Men hur kan jag tycka att det var ett humant dödsstraff?
 
Trots att det finns många människor där ute som är väldigt hemska så tycker jag inte att ordet "humant" borde beteckna ett dödsstraff. Kan vi verkligen se det som humant att döda en annan människa? Oavsett vad personen har gjort eller kommer att göra?
 
Jag är väldigt mycket emot dödsstraff, under alla omständigheter. För saken är den att personen som har begått brottet räddas från situationen och de som egentligen drabbas är personens anhöriga. Dessutom kan personer bli oskyldigt dömda. Och oskyldigt dömd tror jag dessutom är vanligare i länder med dödsstraff än länder utan dödsstraff. Här i Sverige så är alla oskyldiga till dess att motsatsen har bevisats. Det är något som inte finns i många länder med dödsstraff.
 
Åter till filmscenen. Orsaken till att jag tyckte att det var ett humant dödsstraff var just för att det såg så smärtfritt ut. Scenen utspelade sig många år in i framtiden och de hade alltså utvecklat ett väldigt smärtfritt sätt för att ta livet av en annan människa. Dock undrar jag om vi verkligen kommer att ha kvar dödsstraff i framtiden. Jag tror att dödsstraff är något som kommer att försvinna. Även om alla kanske inte blir smartare så känns det som om vårt samhälle blir smartare och är på väg åt rätt håll. Vi utvecklas helt enkelt och därmed tror jag att vi inom en snar framtid kommer att inse varför dödsstraff är fel.
 
Inte ens de värsta av människor förtjänar dödsstraff eftersom de som straffas egentligen blir personens anhöriga. Med andra ord lika idiotiskt som att straffa offret istället för förövaren, vilket vi fortfarande ser i Sverige idag. Något som jag tror att många vill få bukt med, här i Sverige. På samma sätt som att jag tror att många vill få bukt med dödsstraff i länder där det finns.
 
Du behöver inte bli dömd med dödsstraff eller få någon anhörig dömd med dödsstraff, för att förstå att det är fel.
 

Om jag var en pony,

 så skulle jag se ut såhär:
 
 
Hur skulle du se ut som pony?

Ode till dörrvakten

 
Ooh, let me in or I'll get physical with you
I just gotta dance right now, it's critical to do
 
Nu tänkte jag då göra ett musikinspirerat inlägg igen. Denna gång kommer jag att analysera denna låt samtidigt som jag diskuterar lite strukturer kring det här med hur väktare behandlar kvinnor samt lite om hur kvinnor och män behandlar väktare.
 
Låten heter "Ode to the Bouncer" (alltså "Ode till dörrvakten") och framförs av gruppen Studio Killers. Om ni vill lyssna på den på spotify så följ denna länk.

No, I haven't had no dope
Lift up the velvet rope
Mr doorman stop teasing
I'm freezing out here

See, I've got friends inside
It's my birthday tonight
And I'm not wearing trainers
Not to mention knickers
 
Ode to the Bouncer är en sång som handlar om när en person ska in på en nattklubb som hon gärna vill in på, men så blir hon nekad. Det hon börjar med är att förklara varför hon borde få komma in och sedan försöker hon med en liten flirt med dörrvakten.
 
När jag själv har varit ute någon kväll så har jag observerat det här fenomenet ett antal gånger. Senast när jag skulle in på en nation så var det tre tjejer som stod framför mig och "flirtade" med dörrvakten. De frågade honom bland annat vad han brukar göra på fritiden och han berättade gladeligen om sin stuga på landet. De fortsatte med att berätta att de var unga, singlar och vad de studerade. Sen blev de insläppta. Jag kan tänka mig att de "flirtade" med vakten för att få komma in snabbare. Om det fungerade eller inte vet jag inte, han kan lika gärna ha släppt in dem för att han tröttnade på deras snack.

It's futile to debate
With St Peter at the gate
Made of protein milkshake
And low carb intake

Cause all in all you're just
Another prick at the door

Ooh, let me in or I'll get physical with you
I just gotta dance right now, it's critical to do

Bouncer, hey bouncer,
Bouncer, bounce bounce bouncer
I just gotta dance right now, it's critical
 
Det som händer sedan är att personen som sången handlar om ger upp sitt flirtförsök med vakten, det ter sig lönlöst och längre än att säga att hon inte har några trosor på sig vill hon inte gå. Hon antyder också att dörrvakter är mer muskler än hjärna.

Så istället väljer hon att bli physical med dörrvakten. Min första tanke var att det var på ett sexuellt sätt, men sedan insåg jag att det nog är på ett våldsamt sätt hon menar.
 
Fulla människor, som vill in på en nattklubb. Det kan fan inte vara speciellt lätt att handskas med. Speciellt inte när de börjar bli våldsamma.

Ooh, bouncer, empowered and aroused
I see it in your trousers
And in the way you browse her
Look she's in!

What?! Her dress is up to waterline
Bitch is clearly borderline
Nose as white as Snow White's, in moonlight

We standing all in front of
Another prick at the door
 
Det som händer sedan i sången är att en person med väldigt kort klänning kommer in efter att ha flirtat med vakten. Det som är synd är att hon kallas för bitch för att hon har en kort klänning.
 
Det här är något som jag funderar på om det sker på nattklubbar här i Sverige. En slags positiv särbehandling mot tjejer som har väldigt lite kläder på sig. Tjejtaxa ska ju vara förbjudet, men särbehandling av lättklädda tjejer är inte förbjudet. Tänk bara på alla våldtäktssituationer vi hör om. "Vad hade du för kläder?", detta leder mig till varför det var synd att kalla henne för bitch. Då har vi istället kommit över på den sidan där vi skuldbelägger kvinnor för deras val av kläder.

Ooh, let me in or I'll get physical with you
I just gotta dance right now, it's critical to do

Bouncer, hey bouncer,
Bouncer, bounce bounce bouncer
I just gotta dance right now, it's critical
Bounce bounce bouncer

Ooh, let me in or I'll get physical
I just gotta dance right now, it's critical
 
Att bli fysisk med en dörrvakt är knappast speciellt smart eller bra, oavsett om det är på ett sexuellt sätt eller på ett våldsamt sätt. Dock kan jag tänka mig att det finns någon slags könad struktur här. Kvinnor som flirtar med dörrvakter och män som tar till våld. Vårt samhälle har skapat dessa förväntningar på oss, vilket gör att de som ska försöka visa sig tuffa eller livserfarna tar till det knep som är könskodat utefter vad de själva har för kön. Det är synd att vi har sådana extrema bilder av kvinnor och män att kvinnorna tar till sexighet och män tar till våld, endast för att komma in på en nattklubb!

So you can play karate
You thick illiterati
I'm a black belt in life
So go home to your ugly wife

You forgot in your wisdom
That window to the ladies room
A whole new possibility for a cat like me

Ooh, let me in or I'll get physical with you
I just gotta dance right now, it's critical to do

Bouncer, hey bouncer,
Bouncer, bounce bounce bouncer
I just gotta dance right now, it's critical
 
Hm, kanske inte världens bästa budskap mot slutet av sången. Om du inte blir insläppt ska du planka! Yaaay...

Dock ett "bra" budskap. Att kvinnan vi får följa i sången väljer att ta till det manliga sättet för att ta sig in, vilket tyvärr är våld. Bra att göra saker som inte är könsstereotypa, för att utjämna skillnaderna mellan män och kvinnor. fast sedan bestämmer hon sig för att klättra igenom fönstret till damernas toa istället. Vilket i och för sig är ett bättre alternativ än att slå ner dörrvakten.
 
Det finns en anledning till att klubbar har dörrvakt. Det är inte endast för att jävlas med folk. Det är framförallt för att de ska ha någon form av kontroll över hur många som finns inne i byggnaden. Så att det inte blir som med Discobranden i Göteborg 1998. 63 omkomna, runt 200 skadade och runt 100 som klarade sig oskadda, i en lokal godkänd för 150 personer...
 
Därför tycker jag att det är hemskt ifall det finns särbehandlingar på det här sättet, speciellt då mot lättklädda kvinnor som enklare släpps in på nattklubbar. I detta fall då det är positiv särbehandling så släpps de kanske in fastän de inte borde. Okej, dumt att låta dem stå ute och frysa, men ännu dummare att släppa in alldeles för många personer. I andra fall, med negativ särbehandling, så döms de, istället för att förövarna döms.
 

Hensel-tvillingarna

 
Jag vet inte om ni har hört talas om Abigail och Brittany Hensel. De är siamesiska enäggstvilligar på 23 år och bor i Minnesota (USA). De har två lungor vardera, ett hjärta vardera, en magsäck vardera, men nedanför dessa organ går allt ihop till en kropp.
 
Jag började kolla på ett klipp med dem och vad som hände var: KABOOOOM! Mind blow.
 
Tänk att aldrig få ha ett privatliv. Tänk att alltid behöva komma överens om vad de ska göra. Tänk att alltid behöva sova tillsammans. Tänk att alltid behöva duscha tillsammans. Tänk att alltid behöva gå på toa tillsammans. Tänk om en av dem är heterosexuell och en homosexuell. Tänk att behöva ha sex tillsammans. Tänk att alltid alltid behöva komma överens om precis allting.
 
Stopp! Vänta! Låt oss spola tillbaka mina tankegångar lite. Det är ganska ignorant att bara tänka på alla problem de har eller kommer att få.
 
De är två individer i en kropp, de föddes så och vet inte hur det är att vara en ensam individ i en kropp. De har alltid haft det såhär. Därför lär det knappast vara något problem för dem att behöva göra allt tillsammans, eftersom det är det enda som de vet hur det känns.
 
Det är i alla fall ganska häftigt att de kan leva sådär, utan några större problem. Också helt underbart att de kan leva helt normalt i vår fördomsfulla värld. Trots ignoranta typer världen över.
 

Skulle gemensamma omklädningsrum fungera?

 
Jag var och tränade här om dagen och då slog mig tanken på omklädningsrummen. Det finns ett för damer och ett för herrar. Något som jag flera gånger har sett som något drygt när jag går och tränar tillsammans med någon av annat kön än jag.
 
Jag tycker att det är bra att det finns separata omklädningsrum. Många känner sig redan hemskt obekväma med att byta om tillsammans med andra, tur att de då åtminstone slipper att byta om tillsammans med alla.
 
Men jag tycker nästan att det borde finnas även gemensamma omklädningsrum. Inte endast omklädningsrum för kvinnor respektive män. Om jag eller den jag går och tränar med har glömt att ta med sig hänglås, då får vi ett problem ifall vi har olika kön eftersom vi inte kan dela skåp. Visst att jag inte skulle kunna tänka mig att klä av mig inför i princip vem som helst, men så känner jag även när jag är i "mitt" omklädningsrum. Känner jag mig obekväm för att det är för många människor där eller för att jag tycker att någon stirrar mycket på mig eller om det är någon där som jag av annan anledning inte vill byta om framför, då går jag in på en toalett och byter om.
 
Jag skulle däremot inte ha något problem att byta om tillsammans med någon av annat kön än jag, om det var en person som jag kände på rätt sätt. Detta skulle till exempel kunna vara en partner eller en barndomsvän.
 
Sen tror jag dessutom att det inte skulle bli alls lika obekvämt för de barn som måste följa med föräldrarna in i "fel" omklädningsrum på till exempel badhuset. Det är ganska vanligt med små pojkar som byter om tillsammans med sina mammor på badhus och vice versa (fast jag tror ändå det är vanligare med pojkar på damernas än tvärt om). Hade jag varit ett av dessa barn så hade jag nog känt mig mer obekväm med att vara i ett omklädningsrum med bara en massa tanter/gubbar än att vara i ett omklädningsrum där det är blandat. Sen skulle det förstås vara upp till föräldern om hen vill gå in i ett blandat omklädningsrum eller inte.
 
En annan aspekt är att jag kan tänka mig hur jobbigt det måste vara för alla transpersoner eller andra med en könsidentitet som står utanför vår tvåkönade världsbild. Detta har jag tagit upp tidigare, men det kan vara bra att ta upp det igen. Jag kan tänka mig att många personer som står utanför vår tvåkönade världsbild kanske undviker omklädningsrum så pass att de kanske inte får den träning de behöver eller så att de kanske får rapporterat skolk om det gäller i en skolsituation. Det är inte bara tråkigt, det är även dåligt att de inte får bättre chanser att byta om. För många, eller åtminstone en del, av dessa personer tror jag att det skulle vara en stor lättnad att kunna byta om i ett gemensamt omklädningsrum.

Den största riskten jag ser med gemensamma omklädningsrum är att en del som inte har några problem med att gå till "sitt" omklädningsrum skulle utnyttja ett gemensamt omklädningsrum på fel sätt. Men jag undrar hur stort detta problem skulle kunna bli egentligen.
 
Jag tror faktiskt att det skulle finnas fler fördelar än nackdelar med gemensamma omklädningsrum, så länge vi har kvar de separata omklädningsrummen också.
 
Är det någon av er som har erfarenhet av gemensamma omklädningsrum? Jag har hört att de ska finnas.
 

En stor och könad frukost

 
Jag hade helt missat det här med att Scandic hade satt upp frukostförslag baserade på kön, på deras hemsida. Så jag tar upp det nu, bättre sent än aldrig.
 
Förutom att frukostarna är könsbaserade så reagerar jag på att folk tydligen ska äta jättemycket till frukost. Jag måste ha frukost på morgonen, annars kommer jag ingenstans. Men jag kan inte äta hur mycket som helst på morgonen, det är trots allt morgon och magen har inte riktigt kommit igång ännu.
 
De har förresten inte endast delat upp frukostförslagen efter kön, de har även delat upp dem efter hur mycket eller lite personen i fråga rör på sig under en dag. Det kan vara vettigt i och för sig. Så jag tar en titt på "för dig som rör på dig mindre" (för det är den menyn som ska vara anpassad för mig dårå).
 
Kvinnor i denna grupp ska tydligen äta:
- 2 dl lättyoghurt
- 1 dl müsli
- 1 skiva fullkornsbröd
- 1 skiva skinka
- Grönsaker till mackan
- 3/4 dl fruktsallad
- 1 kopp kaffe
- 0,4 dl lättmjölk
 
Medan männen i samma grupp ska äta:
- 2 dl filmjölk
- 1,5 dl cornflakes
- 2 skivor osötat fullkornsbröd
- 1 skiva skinka
- 1 skiva mager ost
- Grönsaker till mackorna
- 1 kokt ägg
- 1 glas juice
- 1 kopp kaffe eller te
 
Känner inte alls igen mig i någon av dessa menyer. Låter som hur mycket frukost som helst. Låter ungefär som skolsköterskans förslag på frukost som jag fick när jag gick i högstadiet. Enligt skolsköterskan var jag tydligen alldeles för smal för mig längd (inte mitt fel att jag inte hängde med i att jag växte så mycket på längden ju). Då var det typ två tallrikar flingor med mjölk, tre mackor, massa frukt och hur mycket grejer som helst som jag skulle äta, enligt skolsköterskan.
 
Till frukost brukar jag äta en tallrik havregrynsgröt med lite mjölk och lingonsylt, till det dricker jag oftast ett glas juice. Så jag läser vidare på deras förslag på frukostar för olika sorters personer för att se om jag passar in någonstans.
 
Då hittar jag "aktiv frukost, för män". De aktiva männen ska tydligen äta havregrynsgröt. Mer exakt ska de äta:
- 3 dl havregrynsgröt
- 2,2 dl mjölk
- 3 msk lingonsylt
- 1 glas juice
- 1 kokt ägg
- 2 skivor osötat rågbröd
- 1 skiva skinka
- 1 skiva ost
- 2 skivor tomat
- 4 skivor gurka
- 1 kopp kaffe eller te
 
Vänta lite nu här, vad sjutton hände? Efter gröten, mjölken, lingonsylten och juicen ska dessa personer även få i sig 1 ägg, 2 skivor bröd med skinka, ost, tomat och gurka, samt en kopp kaffe/te. Va? Hur kan folk ens äta så mycket? Jag hade smält av.
 
Så, trots att jag tycker att det var dåligt av dem att dela in i män och kvinnor, samt att de kör med varianten kvinnor=vill vara smal, män=vill vara stark, så tycker jag att hela grejen är så absurd att jag inte kan ta den på allvar. Visst att vissa personer som rör på sig mycket skulle orka så mycket. Och visst jag kanske skulle kunna få i mig så mycket frukost, men då skulle jag behöva en halvtimme för att bara sitta och smälta maten innan jag skulle kunna komma iväg någonstans.

Jag förstår helt enkelt inte logiken i att äta så här mycket frukost. Förstår ännu mindre logiken i att äta frukost baserat på vad du har för kön. Förstår inte logiken i detta alls!
 

Intersexorwhat

 
En del har genom mina två bloggår blivit fundersamma och vissa har blivit provocerade av mitt bloggalias, Intersexorwhat. Därför tänkte jag berätta lite om varför jag har tagit det.
 
Jag skapade min blogg den 26:e februari 2011, vilket är drygt två rå sedan. När jag gjorde detta så hade jag två stora tankar om bloggen. Den första tanken var att jag skulle vara helt anonym, framförallt gällande mitt kön eftersom många läser in egenskaper hos en person beroende på deras kön. Den andra tanken var att jag ville synliggöra hur samhället ser ut och att alla inte passar in i vår tvåkönade heterosexuella värld.
 
Så föddes Intersexorwhat. Med frågeställningen som jag ville att alla skulle ha i bakhuvudet "You won't tell us your sex? So, what are you, intersexual or what?". Eller snarare att ni ska kunna ta mig för precis vad ni vill, kvinna, man, både och, varken eller, något annat.
 
Efter ett tag insåg jag att det kanske inte var ett perfekt alias. En del tror att jag är intersexuell, men sedär, det är jag inte. Jag har ett av de två vanligaste biologiska könen. Så jag kan förstå att jag kanske har ett provocerande alias, kanske speciellt för de som faktiskt är intersexuella. Personer som kämpar varje dag för att bli erkända, och så kommer jag där och låtsas vara en av dem.
 
Fast jag låtsas ju ingenting, jag är bara könsanonym och så råkade jag ta det här namnet. Nu är det för sent att byta, efter två år med bloggen. Folk börjar känna igen mitt alias när jag till exempel kommenterar på andra bloggar och jag känner att jag själv har fått en koppling till namnet.
 
Sen att vissa kanske tänker att jag skriver mer om inter-frågor än frågor rörande homosexuella, bisexuella, transpersoner, pansexuella och så vidare. Det gör jag inte, men jag har tagit upp intersexualism flera gånger. Jag tar upp sådant som jag tycker behövs tas upp.
 
Så namnet förblir, även om några kanske blir provocerade av det.
 
PS, Inatt drömde jag att jag hade råkat lägga upp bilder på mig själv här på bloggen. Detta påminde mig om att jag sa för ett tag sedan att jag ska försöka att lägga upp mer personliga grejer här och kanske någon form av bilder från mitt liv. Dock inga foton som jag själv är med på. Vi får se vad det blir och när/om det blir.

April april,

 ifall någon skulle ha missat att gårdagens inlägg var ett aprilskämt.
 
Var det någon som gick på det?
 

Jag har ljugit

 
Hej på er!
 
Jag tänkte bara berätta att jag är ett konstprojekt. Jag har alltså utgett mig för att vara någon jag inte är. Allt jag har sagt är för att försöka sätta mig in i dagens debatter, och åsikter som jag egentligen inte är förespråkare för. Detta för att försöka få en förståelse över hur folk tänker och jag har kommit fram till att folk är dumma i huvudet.
 
Ja menar "hen", varför skulle någon vettig människa någonsin få för sig att kalla någon för "hen". Det finns kvinnor och män, flickor och pojkar. De är varandras motsatser och det är för att vi har evolverats fram till varandras motsatser så att vi inte ska ta fel.
 
Trots detta så verkar ju folk ta fel idag. Jag menar, vi är tvugna att reglera våra fundamentala lagar så att homosexuella ska kunna gifta sig. Förstår de inte att det är dem det är fel på? De är så dumma i huvudet att de inte ser skillnad mellan män och kvinnor, därför tar de fel när de ska välja en partner första gången och sedan tror de att de alltid ska välja en partner av det könet.
 
Bisexuella sen då, ja det är ju uppenbart att de bara har svårt att bestämma sig. Liksom pansexuella. Fast det är egentligen samma sak, bara att de inte fattar det själva. Det finns ju bara kvinnor och män, evolutionen kom inte med några mellanting där inte.
 
Jag är 68 år gammal och bor i en fin liten by som heter Jukkasjärvi uppe i Lappland. Byn är mest känd för sitt ishotell som de bygger upp varje år när det har blivit tillräckligt kallt. Jag har aldrig studerat på någon högre skola, hoppade till och med av gymnasiet för att min skola fick för sig att börja med något genusperspektiv som jag inte riktigt förstod mig på. Det var då jag bestämde mig för att bli ett konstprojekt och försöka sätta mig in i det där genusperspektivet de snackade om.
 
Min slutsats är helt enkelt att folk är kompletta idioter och att jag fortfarande tycker att genusperspektiv är något som vi helt kan avfärda. Vart är världen på väg? Jag förstår verkligen inte vitsen med att jobba för att få alla människor att bli likadana, så att vi inte kan se vilket kön de har!
 

RSS 2.0