Om intersexualism
"Faktum är att det finns två kön, det finns pojkar och det finns flickor" säger mamman till ett intersexuellt barn i den här artikeln.
Jag kan verkligen inte förstå den mamman. Jag kan inte förstå det här samhället där det framställs som ett trauma när föräldrarna inte kan berätta vad deras barn har för kön. Varför ska samhället måla allting svart eller vitt när det finns en stor gråskala emellan?
I den nämnda artikeln får vi träffa Nico och hans föräldrar. Ja, Nico ses som en han, en pojke. Nico föddes med tvetydigt kön, han föddes som intersexuell. Föräldrarna får höra att det kan vara frågan om en dödlig sjukdom, vilket det hade kunnat vara, men när det sedan kommer fram att det inte är den farliga sjukdomen så kommer läkarna i samma veva fram till att Nico ändå är en pojke, tydligen. De kom inte fram till att Nico är intersexuell, de kom fram till att han är pojke. Då bestämmer sig föräldrarna för att operera sitt barn till pojke.
Föräldrarna väljer att operera sitt intersexuella barn så att han blir pojke.
Jag tycker det är det mest felaktiga som föräldrar till intersexuella barn kan göra. Barn är egna individer, om deras tillstånd, oavsett vad det är, inte har dödlig utgång eller jobbigt livslångt handikapp som utgång så låt bli att operera det. Att barnet är intersexuellt kanske verkar jobbigt i dessa dagar då vi bara har två kön, men jag tycker verkligen att det är att beröva en persons rättigheter när personen måste anpassas till samhällets tvåkönsnorm innan personen inte ens vet vad det är.
"När ett barn föds med oklar könsidentitet behandlas det som ett akutfall, trots att det sällan handlar om några medicinska risker. Det akuta består främst i föräldrarnas trauma, att inte kunde säga om det blev en pojke eller flicka till omgivningen." säger barnkirurgen Agneta Nordenskjöld
Hör ni hur fel det låter? Föräldrarna får panik för att de inte vet om barnet är en flicka eller pojke, för samhället har lärt dem att det bara finns flickor och pojkar. Jag tycker det är förskräckligt att en som är mor till ett intersexuellt barn kan uttala sig som så att det är ett faktum att det bara finns flickor och pojkar.
"Så länge ingen frågade så sade vi ingenting. När de gjorde det blev det jobbigt, då undrade folk om han hade två kön. Det kändes jättekonstigt, det var ju inte alls så, det var bara det att han inte var färdigutvecklad." säger Nicos mamma.
Hon säger att han inte var färdigutvecklad. Hon förstår inte ens att barnets, så kallade, mosaikuppsättning av kromosomer innebar att han visst var färdigutvecklad, så pass färdigutvecklad han skulle kunna bli i det stadiet i livet.
Det är på grund av det tankesättet som Viktor, i denna artikel, känner sig som ett enda stort fel. Det är på grund av att folk inte vill erkänna att det finns de som är både och eller ingetdera.
Allt är inte svart och vitt.
Läs gärna mina tidigare inlägg om intersexuella, du hittar dem här och här. Observera att det var länge sedan jag skrev inläggen, jag var inte lika påläst om transsexualism på den tiden.
Jag kan verkligen inte förstå den mamman. Jag kan inte förstå det här samhället där det framställs som ett trauma när föräldrarna inte kan berätta vad deras barn har för kön. Varför ska samhället måla allting svart eller vitt när det finns en stor gråskala emellan?
I den nämnda artikeln får vi träffa Nico och hans föräldrar. Ja, Nico ses som en han, en pojke. Nico föddes med tvetydigt kön, han föddes som intersexuell. Föräldrarna får höra att det kan vara frågan om en dödlig sjukdom, vilket det hade kunnat vara, men när det sedan kommer fram att det inte är den farliga sjukdomen så kommer läkarna i samma veva fram till att Nico ändå är en pojke, tydligen. De kom inte fram till att Nico är intersexuell, de kom fram till att han är pojke. Då bestämmer sig föräldrarna för att operera sitt barn till pojke.
Föräldrarna väljer att operera sitt intersexuella barn så att han blir pojke.
Jag tycker det är det mest felaktiga som föräldrar till intersexuella barn kan göra. Barn är egna individer, om deras tillstånd, oavsett vad det är, inte har dödlig utgång eller jobbigt livslångt handikapp som utgång så låt bli att operera det. Att barnet är intersexuellt kanske verkar jobbigt i dessa dagar då vi bara har två kön, men jag tycker verkligen att det är att beröva en persons rättigheter när personen måste anpassas till samhällets tvåkönsnorm innan personen inte ens vet vad det är.
"När ett barn föds med oklar könsidentitet behandlas det som ett akutfall, trots att det sällan handlar om några medicinska risker. Det akuta består främst i föräldrarnas trauma, att inte kunde säga om det blev en pojke eller flicka till omgivningen." säger barnkirurgen Agneta Nordenskjöld
Hör ni hur fel det låter? Föräldrarna får panik för att de inte vet om barnet är en flicka eller pojke, för samhället har lärt dem att det bara finns flickor och pojkar. Jag tycker det är förskräckligt att en som är mor till ett intersexuellt barn kan uttala sig som så att det är ett faktum att det bara finns flickor och pojkar.
"Så länge ingen frågade så sade vi ingenting. När de gjorde det blev det jobbigt, då undrade folk om han hade två kön. Det kändes jättekonstigt, det var ju inte alls så, det var bara det att han inte var färdigutvecklad." säger Nicos mamma.
Hon säger att han inte var färdigutvecklad. Hon förstår inte ens att barnets, så kallade, mosaikuppsättning av kromosomer innebar att han visst var färdigutvecklad, så pass färdigutvecklad han skulle kunna bli i det stadiet i livet.
Det är på grund av det tankesättet som Viktor, i denna artikel, känner sig som ett enda stort fel. Det är på grund av att folk inte vill erkänna att det finns de som är både och eller ingetdera.
Allt är inte svart och vitt.
Läs gärna mina tidigare inlägg om intersexuella, du hittar dem här och här. Observera att det var länge sedan jag skrev inläggen, jag var inte lika påläst om transsexualism på den tiden.
Trackback
