Intersexorwhat

 

Ibland slår tanken mig, "Borde jag vara poly?".

 

Borde jag kunna ha sex med andra personer än min partner? Borde jag och min partner kunna ha trekant, eller fyrkant, eller...? Jag tycker ju fortfarande att andra personer än min partner är attraktiva, snygga och sexiga. Det är inte som att alla personer runtom mig plötsligt blev fula när jag för drygt fem år sedan blev tillsammans med min partner.

 

Dock så tänker jag på vad det skulle innebära att vara poly. Om jag skulle få vara med andra personer så betyder det såklart att min partner också skulle få vara det. Och det är här det stora problemet kommer in. Jag tror att jag skulle bli svartsjuk om min partner hade sex med någon annan. Jag tror att jag skulle känna mig bortglömd eller vara rädd för att min partner skulle hitta någon annan som är bättre än jag. Och eftersom jag känner såhär så tänker jag att det är ganska troligt att min partner skulle känna likadant om jag hade sex med någon annan.

 

Så vad är då vitsen med att fortfarande hitta andra personer att attraheras av om jag nu vet att jag vill vara mono men min partner? Finns det någon vits med det eller har jag bara väldigt mycket gemensamt med bonobon(?), som är en väldigt sexpositiv apa som inte bryr sig om ifall de har sex med en eller flera, eller vilket kön deras sexpartner(s) har.

 

Jag och min partner har pratat om ifall det skulle vara möjligt för oss att ha trekant, men vi tror att det skulle vara ganska svårt. Att ha sex med en okänd person går bort, för riktigt så mycket vill jag inte äventyra det, tänk om personen skulle hitta på något jättedumt. Men att ha sex med någon vi känner, det skulle kännas ganska awkward och konstigt. Plus att vi inte har riktigt samma smak, så att hitta någon vi känner som vi båda gillar och som det inte skulle vara awkward med, ungefär lika lätt som att hitta en nål i en höstack.

 

Med detta sagt så tror jag att jag inte borde vara poly, trots att jag tycker det är frustrerande ibland att attraheras av andra personer än min partner. Men det är ju fortfarande lungt att fantisera.

 

 

Nu är det tre år sedan jag skapade den här bloggen. På vägen fram till idag har det varit väldigt mycket upp och ner med hur mycket jag har skrivit. Vissa veckor har det kommit minst ett inlägg per dag medan andra gånger har det gått över en vecka sedan senaste inlägget och jag fortfarande inte har tid eller inspiration att skriva om något.

 

Idag hade jag egentligen tänkt lansera en ny grej här på bloggen, men jag hann inte riktigt med och plötsligt var bloggens födelsedag här. Så det får bli någon gång inom en hyfsad snar framtid, hoppas jag.

 

Men en sak jag undrar är vad ni helst vill läsa om. Tycker ni att det är bra med långa analyserande inlägg eller ser ni hellre fler korta och inte så djuptgående inlägg? Är det något ni tycker att jag skriver för mycket om eller något ni tycker att jag skriver för lite om? Varför började ni läsa min blogg och hur ofta brukar ni gå in på den för att se om det hänt något nytt?

 

Det jag skulle önska mest av allt är att få min blogg lite mer interaktiv, med fler diskussioner i kommentarsfältet och fler som länkar mina inlägg. Jag jobbar på detta, men blogg.se är lite begränsat, speciellt då jag inte har betalversionen, så det är svårt att få ett snyggt och inbjudande kommentarsfält.

 

Jag hoppas i alla fall att ni vill fortsätta att läsa min blogg, även om det den närmaste tiden antagligen inte kommer att komma upp sådär överdrivet många inlägg då jag jobbar en del på lanseringen av den nya grejen.

 

 

Under veckan som varit kom regeringen med ett förslag på att sänka bidragsdelen av studiemedlet med 300 kronor, samtidigt som lånedelen skulle höjas med 1300 kronor. Det blir alltså 1000 kronor mer att lägga i fickan varje månad för en student, men samtidigt 1000 kronor mer att betala tillbaka för varje studerad månad.

 

Personligen tycker jag väl att det är lite jobbigt att jag kommer behöva betala tillbaka mer sen när jag är färdig med studierna, till skillnad mot om de inte skulle höja lånet. Jag har hela min studietid tagit reducerat lån, för att jag har haft råd med det, men om förslaget går igenom kommer jag kanske inte kunna ha lika mycket reducerat lån. Dock läser jag en civilingenjörsutbildning, så när jag är färdig med mina studier kommer jag ha en ingångslön så pass stor att jag kommer kunna betala tillbaka lånet hyfsat snabbt.

 

Detta gäller förstås inte alla studenter. Personer som studerar till lärare lägger 5,5 år på studier och har sedan nästan 10 000 kronor mindre i lön per månad jämfört med en civilingenjör som, studerat i fem år. Det finns många fler yrkeskategorier än just lärare som har låg lön jämfört med antalet år studerade, och alla dessa behövs i vårt samhälle.

 

Det känns verkligen jättedumt att bidragsdelen av studiemedlet ska sänkas, för alla kommer inte att vara ekonomiskt priviliegrade efter sina studier. För att inte tala om alla som inte är ekonomiskt priviliegrade under sina studier. Det är brist på bostäder, många studenter får betala rätt mycket i månaden för att ha en bostad i närheten av campus, andra kanske inte lyckas få en bostad ens i samma stad som campus och behöver lägga pengar på pendling. Vissa är trots detta inte berättigade till bostadsbidrag. Några har dessutom barn som de behöver lägga pengar på.

 

En del behöver arbeta på sidan av sina heltidsstudier för att ha råd att studera. Jag som trodde att grejen med heltidsstudier var att de just är på heltid och inte skulle behöva kompletteras med ett arbete också, vad naivt av mig.

 

För det spelar ingen roll att bilden av att studenter är fattiga inte riktigt stämmer, många studenter har det bra ekonomiskt för att de är ekonomiskt priviliegrade. De kan ha fått pengar från sin familj. De kan ha superbillig hyra eller äta bara vegetariskt som är lagat från grunden. Det är inte det som är poängen. Poängen är att även de som inte är ekonomiskt priviliegrade ska ha en möjlighet att studera, så att de kan få bättre ekonomiska förhållanden av ett framtida arbete.

 

Jag är ekonomiskt priviliegrad. Jag hatar bilden av att studenter är fattiga, eftersom det oftast inte stämmer då många studenter super eller shoppar eller reser bort sina pengar. Men samtidigt vet jag att studiemedlet ligger under fattigdomsgränsen i Sverige, räknat efter EU:s standard. Och det gör studier till en klassfråga.

 

 

Detta inlägg gäller alltså dokumentären som jag efterfrågade igår.

 

Jag har hittat lite information om dokumentären nu, den heter "Secret Intersex" och är från 2004 (tydligen, jag som trodde att jag gick i början av mellanstadiet när jag såg den). Jag har dock inte hittat den någonstans på nätet för att titta på, förutom dubbat på något slaviskt språk som jag inte förstod.

 

Om någon hittar den så får ni gärna tipsa mig!

 

 

Hej!

 

Jag har inte skrivit så mycket på senaste tiden, men jag kommer att få mer tid till det i nästa vecka, förra veckan och denna vecka har hittills varit väldigt tuffa på jobbet, så minsta chans jag haft till fritid har jag lagt på att se på film eller att spela Minecraft för att rensa hjärnan från att tänka så mycket.

 

I alla fall, jag skulle vilja be er läsare om hjälp med en sak. Det är så att jag vill hitta en dokumentär om intersexualism. Och inte vilken dokumentär som helst om ämnet utan en väldigt specifik dokumentär som jag såg när jag gick i mellanstadiet (2001-2004), troligtvis såg jag den år 2001 eller 2002.

 

Dokumentären var på engelska, har för mig att den var britisk. De mötte minst fyra intersexuella personer i dokumentären, en hyfsat nyfödd som opererades för att bli mer lik en flicka, en tonåring/ungdom som passerade som kvinna och hade en pojkvän som hen precis berättat för om sin intersexualism, en vuxen person som passerade som kvinna och träningscyklade samt en vuxen person som passerade som kvinna och var rätt storvuxen. Jag har också för mig att tonåringen/ungdomen hade ett yngre syskon som också var intersexuell.

 

Jag har letat runt på nätet efter denna, men har inget minne av vad dokumentären hette eller vilken kanal jag såg den på. Lite som att leta efter en nål i en höstack.

 

Så, ni får jättegärna hjälpa mig att hitta denna!

 

Orsaken till att jag vill hitta den är för att det var mitt allra första möte med intersexualism och för att jag minns att det var en välgjord dokumentär (men jag kan minnas fel på den biten eftersom det ändå var över tio år sedan). Jag minns också att jag blev så arg på mamman till det nyfödda barnet, att mamman kunde gå med på den där operationen, jag tyckte det verkade idiotiskt eftersom det var helt kosmetiskt.

 

 

 

 

Vissa dagar vill jag bara fly ut i skogen och bosätta mig under en gran.

 

Vissa dagar sitter jag och planerar mina studier och min framtid in i minsta detalj.

 

Vissa dagar är jag förbannad på samhället, på alla människor och på interaktionerna dem emellan.

 

Vissa dagar hjälper jag till att lyfta upp strukturer, för att jag inte orkar kämpa för allas rättigheter var enda gång.

 

Vissa dagar hatar jag allt och alla, vill flytta till ingenhensland, gå runt barfota och leva på sådant som jag har odlat själv.

 

Vissa dagar är det bara att acceptera läget.