Intersexorwhat

 

...om "hen".

 

Låt mig fortsätta att tjata om varför det är ett så bra ord. Låt mig fortsätta berätta om alla dessa personer som försöker att argumentera emot det men som inte ens har analyserat om det finns något problem med ordet.

 

Min analys säger klart och tydligt att det inte finns något problem med ordet. Det är ett användbart ord som inte går att missförstå. Den som missförstår det är bara för korkad för att vilja förstå det. För dum för sitt eget bästa, som en brukar säga.

 

I kursen jag läser just nu så står det "hon/han" och "honom/henne" på varenda jävla papper och föreläsarna säger "hon eller han" och "honom eller henne" minst en gång per föreläsning. Det är en kurs om projektledning och kommunikation, så ja, det är ganska behövligt att använda pronomen istället för att säga "personen" eller "vederbörande" hela tiden. Dock är det ganska störande att de hela tiden måste säga tre ord, "hon",  "eller" och "han", varje gång de istället skulle ha sagt "personen" eller något liknande. Tänk vad mycket enklare livet hade varit om vi bara kunde använda "hen". Alltså, vår kurhandledning hade ju nästan varit en hel A4-sida kortare. (Ja, jag överdriver, men den hade varit ganska många rader kortare åtminstone.)

 

Här om dagen använde en vän till mig ordet "hen", helt oprovocerat och helt utan att jag hade använt det tidigare i konversationen. Till och med helt utan att hen visste att jag förespråkar ordet.

 

"Det hade inte med att hen gjorde..." sa min vän. Helt utan att ens stanna upp vid ordet, fundera lite, pressa fram det eller någonting. Bara precis så som det ska användas. Konversationen handlade om en tredje person som ingen av oss visste vem det var, vi visste ingenting om personen förutom vad hen går för utbildning.

 

Självklart påpekade jag inte att "Å, du sa 'hen'!". Jag sa ingenting om ordvalet, jag tog bara in informationen. Precis som det ska vara. "Hen" ska inte vara någon form av specialare, det ska vara en naturlig del av vårt språk.

 

I förra veckan drabbades jag dock av två "hen"-motståndare. Den ena använde sig av härskartekniker och försökte förminska alla i sammanhanget som försökte argumenter för att "hen" är ett bra ord. Den andra påstod att det fick hen att tänka på transvestiter. Åh nej, stora fasa! Transvestiter! Alltså, på riktigt, bara så urbota dumt att påstå att det får en att tänka på transvestiter. Det är ungefär lika dumt som om jag skulle säga att jag inte tycker om ordet "gul" för att det får mig att tänka på påskliljor. Åh nej, stora fasa! PÅSKLILJOR!

 

Om jag nu inte vet ifall jag och en vän pratar om en gröngul färg eller rödgul färg, på något, då kan jag faktiskt säga att färgen är gul. På samma sätt kan jag använda ordet "hen" om en person om jag inte vet ifall det är en "hon" eller en "han". Skit samma om jag har något emot påskliljor, eller kanske ännu värre, att jag har något emot andra människor (vilket ju transvestiter är, ifall någon ignorant typ skulle ha missat det), det är fortfarande ett ord som ger oss en uppfattning om vad det är som snackas om.

 

"Ser du personen där borta? Hen i den mörkblå jackan."

"Ja, jag ser hen."

 

Det är en mycket trevligare konversation än:

 

"Ser du personen där borta? Han i den mörkblå jackan."

"Det är en kvinna."

 

Plötsligt blev personens kön ett störande moment i konversationen och fokus flyttas från att det är en person som har mörkblå jacka på sig till om det är en kvinna eller man. Vi behöver kanske inte veta vilket kön personen vi pratar om har, ännu mindre diskutera det, huvudsyftet var att förstå att vi pratar om rätt person. Alltså personen med den mörkblå jackan.