Intersexorwhat

 

Sedan urminnes tider har filipinon haft "siyo", indonesiskan haft "u", turkiskan haft "o" och finskan haft "hän".

 

Könsneutrala personliga pronomen i tredje person.

 

Någon gång kom någon på att ordet "hän" kunde försvenskas till "hen". Om det var en person som invandrat från Finland till Sverige eller om det var en finlandsvensk eller om det var en svensk eller om det var någon helt annan, det vet vi inte. Vi vet bara att någon såg att finnarna hade ett praktiskt ord som även de började använda.

 

År 1966, alltså för 56 år sedan, skrev Uppsalabon Rolf Dunås en insändare till Upsala Nya Tidning. I sin insändare så föreslog han att ta in ordet "hen" i svenska språket istället för att behöva skriva eller säga "hon eller han". Ordet var tänkt när könet var okänt eller när det gäller en allmän person (dvs generisk pronomen i tredje person).

 

Någon gång strax efter 1966 började de ändra i många officiella texter så att generiska "han" byttes ut mot "han eller hon".

 

Jag föddes 1991.

 

1994 skrev Hans Karlgren i en språkspalt i Svenska Dagbladet och menade att det är otroligt jobbigt och krångligt att använda "han eller hon" eller "vederbörande", när de lika gärna kan använda "hen". Han berättar även om när "den" infördes i svenskan för att vi skulle slippa kalla döda ting för "han" eller "hon", när de inte var nautrala så att "det" kunde användas. Det var då vi slutade säga saker som "han är full ikväll" om månen, eller "hon är stor för oss människor" om hjärnan.

 

År 2001, alltså när jag var 10 år, fick jag för första gången höra, från en halvfinsk vän, om ordet "hän". Jag delade med mig av min nya kunskap till en annan halvfinsk vän, som såklart redan kände till ordet. "Gud vilket roligt och smart ord!" tyckte jag, och mina halvfinska vänner höll såklart med mig trots att den ena av dem inte trodde att ordet skulle etablera sig i Sverige. Hen trodde att ordet skulle användas av finskfödda som kom till Sverige och hade svårt att skilja på "han" och "hon", alternativt skulle dessa personer endast använda "han" av enkelhetsskäl. Den andra vännen började använda ordet lite smått.

 

Jag minns första gången jag använde "hen" på riktigt, i en mening, det var 2004 och jag var 13 år. Jag satt på bussen med en kompis och skulle berätta en historia, då använde jag mig av "hen" och sedan när jag berättat färdigt historien så började vi diskutera hur vi tycker att ordet skulle böjas. Jag tyckte att "henom" och "hens" lät bra.

 

Under 2005 började RFSL att använda "hen" officiellt.

 

År 2007 börjar tidsskriften FUL att använda "hen" genomgående som pronomen. Om de använder det än idag har jag tyvärr inga källor på, men jag hoppas förstås på att de gör det.

 

År 2009 kom "hen" med i nationalencyklopedin samt att facebook-sidan hen skapades. Samma år började jag gilla denna facebook-sida.

 

"Hen" börjar diskuteras lite smått under 2010, men än så länge är debattklimatet lugnt. Många kommenterade dock redan då att ordet betyder "höna" på engelska.

 

Under 2011, hela 10 år efter att jag för första gången hört talas om "hen", så föreslår jag att byta ut alla "han/hon" till "hen" i texter till en bok som jag och några studiekamrater håller på att sätta ihop. Först lägger ingen märke till den kommentar jag lagt in i dokumentet vi arbetar i. Sedan kommer en svarskommentar som ungefär var formulerad "Vad bra att använda 'hen' här!". Efter det så ser flera ordförslaget och under nästkommande möte bestämmer vi oss för att ha en punkt där vi diskuterar det. Under diskussionen inser alla att det är alldeles för krångligt att använda "han/hon", men samtidigt tycker en del att vi inte får ändra i andra personers texter. Jag inflikar att det känns som om de flesta svenskar jag talat om "hen" med tidigare verkar mycket positiva till det och att jag tror att många vill ha in ordet i svenska språket. Till slut blir det en "kompromiss", vi bestämmer oss för att ändra alla "han/hon" till ett kursivt "han". Under 2011 skrev jag förresten ett blogginlägg om "hen", nämligen "En liten guide till att använda 'hen'".

 

2012 släpptes boken Kivi och monsterhund, där barnet Kivi benämns som "hen" boken igenom. Hen-debatten exploderade. Nu började folk välja en sida på allvar. Debatten håller på än idag, trots att jag känner att den för länge sedan borde vara över. Jag själv har skrivit några inlägg om "hen" för att visa min ställning i debatten, däribland har vi "Höhö, det kanske blir en hen!", "Öppet brev till hen-motståndare och andra intresserade", "Det där finska låneordet ni vet", "Come pick up your gender roles, 1950s", "Överflödiga pronomen och pronomen som saknas" och nu även det här inlägget. Det handlar om att lägga till, inte ta bort. Kan inte folk bara inse att ordet behövs, annars hade det aldrig föreslagits.

 

 

PS. Måste bara få berätta om en sak jag var med om här om dagen. Jag var på ett café och när jag satte mig efter att ha beställt så sitter en kvinna några bord längre bort och börstmatar sitt barn. Jag ser det men tänker inte på det. Inte fören hon ska böka tillbaka barnet i vagnen så reagerar jag på att hon har suttit och bröstmatat barnet en bra lång stund. På ett café. Jag är förvånad över att ingen gått fram och klagat på henne, jag är förvånad över att de fick sitta där i fred. För det är inte hur det brukar kunna se ut på offentliga platser. Jag störde mig inte alls på det, såklart, jag tyckte det var bra gjort av henne. Ju fler som vågar desto fler kommer att våga i framtiden. DS