Intersexorwhat

 

"Hen"

*Dramatisk konstpaus*

Igår använde jag "hen" helt naturligt i en mening. Det hade kunnat bli hur bra som helst om det inte var för att de som var i min omgivning just då inte kände att ordet var helt naturligt.

"Det är väl en hon?"

"Ja, det är en hon, i år.", jag syftade inte på personen som satt på posten just nu, jag syftade allmänt på personen som har suttit, sitter eller ska sitta på posten. Hen alltså.

Sen det här med "Det är väl en hon/han?". Är vi pronomen? Nej. Är vi personer av ett visst kön? Ja. "Det är väl en kvinna/man?" skulle låta mycket bättre i mina öron. Fast i och med att ordet "hen" inte har något specifikt ord så som "hon" har "kvinna" och "han" har "man" så har det i debatter om ordet ofta blivit att folk sagt "en hen" vilket i sin tur har lett till "en hon" och "en han". Det går mycket snabbare att säga "en hen" än att säga "en person av okänt/-d kön/könsidentitet/könsuttryck".

Det finns förresten många fördelar med "hen".

Om du inte vet om en person är kvinna eller man så kan du använda "hen". Om en person verkar identifiera sig med något annat kön än det hen ser ut att vara så kan du använda "hen". Om du pratar om en allmän person så kan du använda "hen". Om du pratar om ett djur så kan du använda "hen". Om du inte vill blanda in en massa stereotyper i det du pratar om så kan du använd "hen".

Jag personligen ser inga nackdelar med ordet. Jag vet att det finns en del soom ser nackdelar. Det finns en hel del debatt som ligger i "Jag är för fan ingen höna!", "Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor" samt "Jag har faktiskt ett kön".

För det första, ordet "hen" har ingenting med det engelska ordet för höna att göra, punkt.

Har du, som klagar över "hen" som att det betyder höna någonsin funderat över ord som "barn", "fart", "slut", "kiss", "black", "fall", "gift", "full" och så vidare?

Det här med att låta män vara män och kvinnor vara kvinnor. Alltså, det är inte som att vi "hen"-användare kommer operera om dig eller något, du kan vara lugn. Att sedan använda en viss sorts kläder beroende på om du är man eller kvinna kommer inte jag lägga mig i, men det är inte kläderna som definierar ditt kön. Samt att bara för att vi använder "hen" så kommer inte alla förvandlas till en könlös brun massa.

Argumentet om att "jag har faktsiskt ett kön", vi kommer inte ta ditt kön ifrån dig, men om vi inte vet vad du har för kön, exempelvis om vi inte har träffat dig och du har ett könsneutralt namn, då är det väl dumt om vi tar för givet att vi bör använda han/hon om dig, eller hur? Sen finns det faktiskt folk som har könsöverskridande namn för den delen.

Förstår ni varför jag inte tycker att det finns några nackdelar med ordet?

Fast en nackdel finns det faktiskt...

"Hur i helvete böjer jag ordfan?!"

Ja du, det är lite omtvistat. Jag ska berätta hur jag brukar göra och varför.

"Hen" är ordet i sig själv, det är subjektsformen av ordet. När vi kommer till objektsformen, alltså det som heter "honom" och "henne" för "han" och "hon", då brukar jag i skrift använda "henen". På finska böjer de sitt "hän" till "hänen" i objektsform, det känns logiskt att vi skulle göra likadant på svenska i detta fall, tycker jag. En del använder "henom" och jag brukar i tal oftast använda "henom" för att "henen" i tal kan förväxlas med "henne". Fast "henom" tycker jag ser fult ut i skrift, det ser inte könsneutralt ut. "Henom" ser ut som "honom", alltså som att det skulle vara objektsformen av "han". Jag skulle bli gladas om det blev "henen" som var den officiella objektsformen av "hen", men jag skulle inte bli ledsen om "henen" valdes att uttalas "henom".

"Va?" säger ni.

Jo, det är faktiskt den bästa lösningen som jag ser. Har du någonsin försökt att uttala "genre"? Det uttalas "changer" och är nog ett av de mest förvirrande svenska orden att lära sig både skriva och uttala. Detta sätter dock inte käppar i hjulen för att ordet ska förbli som det är idag, folk i allmänhet vet hur de ska stava och uttala "genre". "Henen" skulle mycket väl kunna uttalas "henom" i framtiden utan att det var några konstigheter med det.

(Som en liten parentes kan jag nämna att det svenska ordet "genre" är inlånat från franskans "genre" som uttalas typ "janre" och det låter inte alltför olikt "changer".)

Förresten så finns det en annan syn på det här med att böja "hen" i objektsform. En del tycker att det inte ska böjas alls i objektsform. Språkrådet påstår att objektsformen är död i svenskan, men det är det för fan inte. Vi säger saker som "Den där cykeln tillhör henne" och "Jag ska gå hem till mig" varje dag. Vi säger inte "Den där cykeln tillhör hon" och "Jag ska gå hem till jag". Varför skulle vi då använda "hen" på det viset? "Den där cykeln tllhör hen" tycker jag personligen låter lite barnsligt att säga. Visst att språket förändras och att det kanske inom en snar framtid är det allmänheten säger, men idag är objektsformen fullt levande. "Jag ska gå hem till henen" (eventuellt uttalat "henom") låter bra i mina öron.

Det finns en annan böjning som är viktig för vårt nya ord "hen", hur böjer vi det i ägandefomen, det som för "han" heter "hans" och för "hon" heter "hennes". Här känns "henens" ganska långt och krångligt samt alldeles för likt "hennes", även om jag skulle tycka det var ett fint ord. Jag tror att det bästa vore att säga "hens" faktiskt, även om det påminner om "hans" ganska mycket. "Hens" är enkelt att säga och låter som ett korrekt ord. Jag har hört en del använda "henoms", men till det säger jag bara "vafan..." eftersom det låter exakt lika dumt som att säga "honoms". Vi säger inte "honoms" helt enkelt, därmed tycker jag inte att vi ska säga "henoms". Jag tycker "hens" låter bra.

"Hon som går där, det är hennes cykel, alltså, den där cykeln tillhör henne."

"Han där borta, jag tycker om honom och märk väl att hans kläder är snygga."

"Jag tycker att vi ska fråga henen, alltså hen som är ordförande, eftersom det är hens klubba."

En dag kommer det att låta helt naturlig, som om det alltid har funnits, för alla er också. Om ni inte tror mig, tänk då på ordet "snippa" som trots allt är ett ganska nytt ord.