Öppet brev till alla rökare

 
Hej rökare!
 
Jag vill att du ska veta att jag inte hatar dig som individ, men jag hatar gruppen som du tillhör. Precis på samma sätt som att jag är misantrop (jag hatar människor som grupp, men jag hatar inte en individ för att hen är människa). Jag hatar rökare, helt enkelt. Jag hatar inte dig för att du är rökare, det finns så många andra aspekter av din personlighet än så. Men jag hatar att du, oavsett om jag tycker om dig eller inte, röker.
 
Jag har astma. Min lungkapacitet ligger på 70% av den lungkapacitet jag borde ha (avgörs genom en komination av en massa olika faktorer, som till exempel längd, vikt, ålder, aktivitet, hormonellt kön* med mera). För att jag ska få bättre lungkapacitet måste jag ta en medicin två gånger om dagen och en annan medicin vid behov. Medicinerna är i form av sådana där inandningsgrejer ni säkert har sett någon använda någon gång. Jag måste även träna min kondition så mycket jag bara kan för att hjälpa mig själv att få upp min lungkapacitet. Och det är här problemet börjar.
 
Jag är extremt känslig för cigarettrök. Jag får hosta så att jag nästan kräks. Jag behöver bland annat vardagscykla för att få upp min kondition och det är illa nog att jag inte kan cykla i under 5 grader Celsius utan att få extrema astmakänningar, men det blir inte direkt bättre av att rökare finns överallt. Överallt. Ni kanske inte tror att ni är så många och ni kanske inte tror att ni gör så stor skada, men varja morgon när jag cyklar till campus så cyklar jag förbi i genomsnitt åtta rökare, på fyra kilometer. Det kanske inte låter så mycket, men det är genomsnittet. Har jag en bra dag så behöver jag inte cykla förbi en enda. En, för mig, dålig dag kan betyda en rökare var 250:e meter. Då finns det alltså 16 risker att jag får en astmaattack, och 16 tillfällen jag absolut får astmakänningar och hosta.
 
För två år sedan fick jag reda på att en person jag gick i samma klass som i lågstadiet hade dött i en olycka. Många tänker att en olycka kanske är en bilolycka eller kanske en drunking. Den här personen, runt 22 år gammal, hade väldigt bra kondition. Hen dog av en astmaattack.
 
Jag blir fruktansvärt arg när en del personer uttalar som om att astma är en låtsasdjukdom. Det är fullt allvar. Och jag vill inte dö av min astma. Jag vill kunna leva ett normalt liv. Och jag vill kunna andas.
 
Och det är här du, rökare, kommer in i bilden. Du hindrar mig från att leva ett normalt liv. Du hindrar mig från att kunna få upp min kondition och lungkapacitet. För jag kan inte träna utomhus på grund av dig. Men även om jag tränar på ett gym så står du där utanför med en cigarett. Och du kanske tror att röken inte kommer in, men det gör den. Många ställen har skyltar om att du ska stå minst 15/20/30 meter från ingången. Det beror på att röken kommer in i byggnaden om du står för nära. Även om 15 meter kanske inte räcker så är det bättre än ingenting alls. Röken kommer in i gymsalen. Röken finns utomhus när jag cyklar. Det finns ingenstans jag kan ta vägen för att träna. Och det finns ingenstans där min rätt att andas är större än din frihet. Idag.
 
Så jag ber dig nu, på mina bara knän, snälla, respektera min rätt att ANDAS. Din rätt till frihet att göra vad du vill ska aldrig gå ut över andra personer. Precis som att du aldrig skulle ha rätt att sticka en kniv i någon så borde du inte ha rätt att kväva någon. Men tydligen är din frihet viktigare än min hälsa och mitt liv.
 
Och du som inte tror att astma är en riktig och allvarlig sjukdom som gör ont så ska jag förklara för dig precis hur det känns.
 
Tänkt dig att någon fyller dina lungor med vatten hela vägen upp till svalget. Detta samtidigt som du hostar så att du håller på att kräkas. Sen lägger de ett lager slime som en hinna över vattnet de precis fyllt dina lungor med. Sedan fryser de vattnet. Det känns som att dina lungor ska explodera av trycket inifrån vattnet som fryser till is samtidigt som det känns som att dina lungor ska implodera av den fruktansvärda kylan. Som tusentals vassa istappar som sticker åt alla håll inuti lungorna. Och du kan inte andas.
 
Varje gång en rökare är närmare mig än sådär 50 meter. Varje gång en rökare är någonstans inom närmaste 100 metrarna och vinden blåser från rökaren till mig. Varje gång påbörjas den där processen av känslor i mina lungor. De flesta gångerna hinner jag passera rökaren innan det blivit som värst, men vissa gånger måste jag stanna, hänga mig över cykelstyret och dunka mig i bröstet BARA för att kunna andas igen. Och sen ta en till två doser av min akutmedicin.
 
Så jag ber dig, rökare, låt mig få andas. Se till att snart ha fimpat DIN SISTA cigarett. Se den större bilden. Ta snus, nikotintuggumin eller något annat som stoppar ditt röksug. Men rök inte. Om inte för din egen skull så tänk på andra. Tänk på att alla där ute inte kan andas när du kommer med din cigarett mellan fingrarna. De är inte kinkiga. De kan inte flytta sig en bit bort (som sagt, deras rätt att andas mot din frihet att röka, om du absolut ska göra det så är det DU som ska flytta på dig, inte den rökkänsliga). Du kväver dem långsamt. Du försämrar deras lungkapacitet. Kom dock inte och säg att e-cigaretter är ett bra alternativ. Nej, snus och nikotintuggummin är de enda alternativen som inte påverkar andra. Astmatiker är ofta känsliga för alla sorters rök, även om vissa sorter är värre. För mig är cigarettröt värst och i andra hand kommer avgaser. Andra är väldigt känsliga mot vattenånga och påverkas av e-cigaretter lika mycket som jag påverkas av traditionella cigaretter.
 
Snälla, tänk inte bara på dig själv. Tänk på oss som du påverkar såhär pass negativt. Rökning dödar personer i din omgivning.
 
Jag måste säga att medan jag skrivit det här inlägget har jag suttit med en stor klump i halsen. För jag känner mig så ledsen över att en förändring inte kommer att ske imorgon eller ens inom en snar framtid. Fortfarande är astmatiker fruktansvärt marginaliserade i samhället. Men jag hoppas verkligen att detta öppna brev ska vara ett startskott för en förändring. Vi behöver ett samhälle där alla är välkomna att leva, och andas.
 
          Intersexorwhat
 
 
*Hormonellt kön brukar oftast i folkmun kallas för biologiskt kön, trots att fler faktorer än hormonnivåerna spelar in i det biologiska könet. Hormonellt kön kan vara "kvinna" (person med främst "kvinnliga" hormoner, alltså östrogen och progesteron), "man" (person med främst "manliga" hormoner, alltså testosteron och androsteron), "androgyn" (person med främst "kvinnliga" hormoner men även höga "manliga" hormoner jämfört med nivån "kvinnliga" hormoner, eller vice versa) eller "könsneutral" (person med långa könshormoner över huvud taget). Hormonellt kön har inget med könskromosomer, könsorgan eller könsidentitet att göra, många transpersoner tillsätter könshormon till sin kropp för att mer efterlikna det kön de känner sig som och många intersexuella har andra könshormonsnivåer än vad deras könskromosomer eller könsorgan indikerar.

Kommentarer
Postat av: fiffi

Hej! Så oerhört bra skrivet! Jag är själv astmatiker och känner mig begränsad både vid val av arbetsplats och vilken sida av gatan jag vill gå på även om jag inte lider av lika svår astma som dig. Hoppas på en förbättring. Kram

Svar: Tack!
Intersexorwhat

2015-08-14 @ 22:58:20
URL: http://lillafiffi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0