När jag slutade och började att använda "man"
Jag menar, om du säger "Man brukar ha mens i ungefär en vecka varje månad" så låter det som om du pratar om en person av manligt kön. Det låter ju helt dumt förutom om det gäller en FTM-transsexuell. Varför inte säga "En brukar ha mens" eller ännu bättre: "Dam brukar ha mens"?
Efter det att jag hade läst Egalias döttrar började jag i princip omedvetet använda "en" istället för "man", i vissa fall använde jag till och med "dam" när jag tyckte att det passade bättre. För er som inte har läst Egalias döttrar kan jag berätta att det handlar om en värld likt vår, Egalia, skillnaden är att i världen är matriarkatet det enda kända och det rätta. Kvinnor och män är i det stora hela som kvinnor och män är i vår värld, kvinnor har fitta, män har kuk, kvinnor föder barn och så vidare, skillnaden är att kvinnorna har makten och att männen nedvärderas. I denna värld är språket uppbyggt liksom i vår värld med skillnaden att det kretsar kring kvinnor istället för män. Istället för "När man är kåt får man stånd" så säger de istället "När dam är kåt får dam stånd" och istället för "människa" säger de "kvinniska" och så vidare. Boken handlar om Petronius, en tonårskille som startar upp en maskulinistisk rörelse. I den maskulinistiska rörelsen använder de bland annat "en" istället för "dam".
Så, nu har jag berättat om när jag slutade använda man. Nu ska jag berätta om varför jag började använda det igen...
Vi kan i svenskan använda "en" istället för "man" mycket väl. Tyvärr så brukar folk misstolka och gräma sig över att man (omg it happend again...) använder "felaktiga ord" där det låter som om en menar antalet ett istället för bara någon random person. Tyvärr tycker då jag, som jag nämnde tidigare, att det låter som att en menar en person med penis snarare än bara någon random person.
Jag gjorde ett försök att luska ut om det fanns något annat ord som jag kunde ersätta det med, men hittade inget, hittade istället att det kommer från att de i engelska använder "one" och då tyckte jag det kändes logiskt att vi skulle säga "en" på svenska också. Jag skrev en artikel om "en (pronomen)" på wikipedia, men idag är den borttagen med den snörpliga kommentaren "Vad menas med det här? Jag tycker källorna är opålitliga och tar nu bort artikeln". (Att jag alltid råkar ut för dessa "Jag tycker så"-personer, jag förstår inte...)
Jag orkade inte med alla frågor och dumma kommentarer, så jag tänkte "Äsch, va fan, jag får väl börja använda 'man' igen då", så det blev så... men nu vet jag inte riktigt vad jag använder, blir olika varje gång skulle jag tro. Jag är dock fortfarande van att säga "man" eftersom jag har växt upp med det.
Fast om ordet man kommer från ordet människa är det ju neutralt. När jag var jag liten och gick teaterkurs fick vi förövrigt lära oss att stå för saker och inte använda oss av "man" utan "jag" istället.
Det är intressant hur språket upprätthåller könsrollerna. Jag är glad att "hen" verkar ha fått ett visst genomslag, folk fattar vad det betyder och många använder det också. Vissa envisas dock med att skriva h*n, vilket jag bara tycker blir att överdramatisera det hela med ngn slags censur. Jag skulle inte känna mig bekväm med "dam", men "en" kan ju gå. Är du säker på att det är grammatiskt korrekt?
Maja: Jag håller med om att vi borde stå för saker lite mera. Även "vi" kan fungera om det gäller flera personer, exempelvis "vi borde" istället för "man borde".
Fanny: Visste du förresten att hen kommer från finskans hän? Hän betyder faktiskt både han och hon samtidigt, liksom hen. Idag är hen ett sådant vanligt använt låneord så att jag tycker att det borde tas in officiellt i svenska språket. Angående "en" så tror jag att det är grammatiskt korrekt, de jag har hört använda ordet använder det så, samt att den som översatte Egalias döttrar till svenska använder det så i boken.
"Jag tycker så"-personer är lite knepiga, då de har en tendens att skapa Wikipedia artiklar som inte hör hemma på Wikipedia om ett ämne de hittat på själva...
Oh, Egalias döttrar låter som en intressant bok. Måste läsa den!
Ja... det här är en intressant fråga. Jag är nog lite en för försiktig general (eh) för att vilja sticka ut hakan och byta ut just alla man-förekomster till "en". "En" som generellt subjekt (?) förekommer också dialektalt eller föråldrat, det är alltså inte något nytt (min mormor använder det inte sällan när hon säger något beklagande), men min magkänsla är då att det används bara under vissa specifika grammatiska förutsättningar, vilket också gör att det tar emot för mig att ersätta alla man med en - det låter inte bara som att jag pratar mer dialekt (inte något fel på det, men passar inte i alla sammanhang), utan dessutom använder jag det fel...
Jag har också under en konfliktlösningskurs läst litteratur där det ansågs att det är bättre om vi kommunicerar genom att som Maja skriver själva ta på oss det vi tycker, istället för att gömma oss bakom generella subjekt... fast så radikal vet jag heller inte om jag är, i längden :) (Även om det nog är någon poäng med det).
Motargument jag hört i frågan är också att "man" i detta sammanhanget ju inte egentligen syftar på män, och att man från början (i alla fall i fornengelskan, men gissningsvis ursprungligen i de germanska språken) just är könsneutralt (han-människa hette tidigare på engelska wirman (eller något sådant), hon-människa wifman, som senare har blivit bara man (det könsneutrala ordet blev mansspecifikt...) och woman. (Wir- är samma som were- i werewolf, mansulv)). Problemet som kvarstår är väl att det låter som att man syftar på just män...
(fortsätter på kommentar, trodde att den var för lång för att den skulle gå att posta, men det var nog länkarna som var problemet):
Här är diskussionen till din raderade artikel (där det föreklaras något jag inte på rak arm förstår om "en" kontra "man", kanske typ att det är det korrekta i traditionellt språk i sammanhan som "folk skapar så mycket jobb åt en", osv):
sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:En_%28pronomen%29
jag skriver själv en del på Wikipedia, och det tycks finns flera skäl till varför den raderades, ur en principiell synvinkel, även om en kommentar på diskussionen lät lite sur (men det är ju bara den personens åsikt). Den var säkert inte dålig textmässigt, jag kan själv inte se den längre, men några kriterier som man brukar i alla fall försöka tillämpa för att sålla bland vilka artiklar som egentligen passar på Wp är att de ska handla om dokumenterade fenomen (där det alltså finns tillförlitliga källor som visar på förekomsten), att det ska vara tillräkligt stora företeelser för allmänt intresse, och inte bara beskriva enskilda ord utan bredare företeelser. På så sätt är Wikipedia mycket striktare än gamla susning.nu, om du kanske känner till det?
Prova förresten istället den här artikeln, t ex avsnittet om generaliserande pronomen:
sv.wikipedia.org/wiki/Könsneutrala_pronomen
...läste precis mer om din tanke med bloggen, intressant och kul experiment. Jag har själv av flera skäl försökt vara könsmässigt obestämd på nätet, men det har misslyckats lite genom att jag till sist blivit konfronterad, eller att folk antagit kön på mig som jag i längden inte varit bekväm med :p
