Intersexorwhat

 

Tänkte bara meddela att jag nu har tagit studieuppehåll för att vila ut mig och så småningom orka jobba mer med mitt mentala mående. Förvänta er inte att jag kommer skriva här oftare till orsak av detta, men ni kan ju alltid hålla tummarna att jag orkar skriva lite då och då iaf.

 

 

Jag kände att det var dags.

 

Det här inlägget har legat länge och väntat på att postas, men jag har känt mig lite osäker på att posta det eftersom det är så personligt.

 

Det är dags för mig att komma ut.

 

Inte för att jag egentligen vill komma ut. Jag förstår inte ens varför vi måste komma ut. Och jag vill egentligen inte att uttrycket "komma ut" ska behövas eller ska finnas över huvud taget.

 

Men jag vill berätta för er om mitt kön och min sexualitet.

 

Nej, jag kommer inte berätta rakt ut vad mitt kön är. Men nästan.

 

*Konstpaus*

 

När jag gick i 1:an, lågstadiet, hade jag aldrig tänkt en tanke på att jag skulle kunna bli kär i personer av samma kön som jag. Inte heller hade jag tänkt tanken på att jag kanske inte skulle vara det som alla sa att jag var. Jag var kär i flera olika personer i den här åldern, ingen av samma kön som jag.

 

Till en dag. Något hände. Detta var i 2:an. En nära vän till mig kom fram till mig en dag efter skolan. Hen frågade chans på mig.

 

Att fråga chans var något vi gjorde i den här åldern, jag har ingen aning om ifall det är likadant idag eller om barn gör på andra sätt för att förklara sin kärlek för varandra.

 

Min värld var omtumlad. Hur var detta ens möjligt? Jag hade hört talas om bögar och lebbar. Men att kunna gilla både killar och tjejer var något som jag inte visste om att det gick. Jag visste att min vän tidigare hade varit kär i personer som inte var samma kön som hen själv, men jag visste inte att det gick att gilla alla.

 

Jag svarade att jag skulle tänka på saken. För jag visste uppriktigt sagt inte vad jag tyckte eller vad jag borde tycka.

 

Några dagar senare hade jag bestämt mig. Jag bestämde mig för att testa, för att se om jag gillade den här personen mer än bara som kompis. För jag visste inte alls vad jag kände, eller vad jag fick känna.

 

Det här var mitt enda, mer eller mindre, "seriösa" förhållande under fråga chans-åldern. Jag hade ett annat "seriöst" förhållande under fråga chans-perioden något år senare, men det var inte mer seriöst än att jag fick en puss på kinden en gång, men vi var väldigt goda vänner.

 

I alla fall, jag och min vän, eller "partner" må vi väl säga, höll ihop säkert i ett år. Vi lekte tillsammans och vågade oss till och med på att prata om sex. Fast vi visste ingenting om sex, så jag tror att de samtalen inte var så jävla givande när allt kommer kring. I alla fall vågade vi tillsammans att diskutera hur folk egentligen gjorde för att ha sex och om bara de som ville ha barn kunde ha sex. När vi pratade om sex så refererade vi alltid till att en kvinna och en man har sex, vilket förvånar mig så här i efterhand eftersom vi själva inte var en kvinna och en man, utan två barn av samma kön. Dock minns jag att jag alltid blev refererad till som den som var det biologiska kön jag egentligen inte är, medan hen alltid refererades till den som var det biologiska kön hen är. Och detta fick mig att börja fundera över mitt kön.

 

Varför kunde jag inte se oss som två personer av samma kön? Jag förstod inte vad som var fel på mig. För jag trodde verkligen att någonting var fel.

 

Efter att min "partner" hade blivit retad då någon kommit på hen med att vara "en jävla homo" så bestämde vi oss för att göra slut. Jag blev strax därpå tillsammans med tidigare nämnda person som var mitt andra "seriösa förhållande", en person som inte hade samma kön som jag, och min tillvaro var räddad. Ingen skulle någonsin komma på att jag och min vän, vi som precis gjort slut, faktiskt var tillsammans. Det skyddade både mig, från att bli retad alls, och min vän från att bli fortsatt retad.

 

När mellanstadiet började närma sig så gjorde jag och min nya "partner" slut. Och i och med mellanstadiets början så verkade fråga chans-stadiet också gå mot sitt slut, så allt blev väldigt mycket svårare.

 

När jag gick i 4:an så råkade jag se en dokumentär om intersexuella, på TV. Tankarna om mitt kön började komma tillbaka och allting snurrade runt i mitt huvud av förvirring. Jag kanske var intersexuell? Eller vad var jag egentligen? De flesta kompisar jag hade hade samma kön som jag, och jag verkade i huvudsak bli kär i personer som inte hade samma kön som jag. Men varför "tog" jag "det andra" könet när jag var tillsammans med en person som hade samma kön som jag?

 

Jag förstod inte och plötsligt började allting bli väldigt läskigt. Jag började inse att puberteten knackade på dörren och att det kanske skulle uppdagas att jag inte alls var det som alla trodde att jag var. Paniken. Ångesten över att kanske se min kropp förändras åt ett håll som ingen hade trott att den skulle göra. Kanske jag även skulle vara steril. Var det mig de beskrev i dokumentären? Var jag en av dem?

 

När puberteten hade satt igång för fullt så kunde jag pusta ut. Jag utvecklades som jag skulle. Det var inget "fel" på mig, trots att jag vid flertalet tillfällen hade kännt mig som "det andra könet" när jag var tillsammans med en person av samma kön som jag.

 

Tiden gick och jag gick igenom några av de värsta åren i mitt liv, när det kommer till att retas av andra. Slutet av mellanstadiet och början av högstadiet. Vi var alla förvirrade små höns som varken visste bu eller bä. Det var mobbning och hot om våld i korridorerna på skolan. Alla var elaka. Men någonstans i det där vimmlet av galenskap och pubertala tonåringar hittade jag tre jämlikar. Tre vänner som än idag är mina bästa. Vi började tillsammans att spana in de som gick på gymnasiet. För på den tiden var min skola både ett högstadium och gymnasium, väldigt vettigt faktiskt att de flyttade högstadiet till en annan skola sedan, vilket skedde lagom till att jag började 2:an i gymnasiet där.

 

I alla fall, tillbaka till slutet av högstadiet. Vi spanade in de som gick i gymnasiet. Mogna, precis som vi fyra ansåg oss vara. Jag och mina tre vänner var lite lillgamla helt enkelt. Vi gick och drömde om att få börja gymnasiet och komma bort från det där aphuset till högstadium. Och vi spanade på personer i gymnasiet. Jag hade spanat in en person, som inte hade samma kön som jag. Tankarna från mellanstadiet var bortblåsta. Inte en chans att jag skulle vara något annat än cis och hetero.

Jag hade framförallt spanat in en person som jag tyckte var så himla snygg. Det var helt sanslöst vad jag tyckte hen var snygg. Det var min framtida självfrände, trodde jag då.

 

Våren kom, vi slutade i högstadiet och tre av oss hade valt att fortsätta gymnasiet på samma skola, medan den fjärde begav sig till andra utkanten av stan för att gå på ett gymnasium där. Jag och mina två vänner som blev kvar skulle gå olika linjer. Men en av mina vänner kom inte in på sitt förstahandsval och hamnade istället tillsammans med mig på sitt andrahandsval, och min andra vän på samma skola bytte linje, så det slutade med att vi alla tre hamnade i samma klass. Visserligen bytte även jag linje, men vi fortsatte att gå i samma klass då några linjer hade de flesta lektionerna tillsammans.

 

Vi tre fortsatte att spana på de äldre eleverna. Men en dag när jag hade en lektion med en annan klass så stod en person där som jag inte hade sett förut. En ny snygg person. En person av samma kön som jag. "Omg.", "Vad gör jag nu?", "Vad är det här?". Det där som inte hade brytt mig sedan lågstadiet var tillbaka. En känsla av att vara fel. Att tänka fel. Att känna fel.

 

Jag var fortfarande väldigt förälskad i den där personen som jag spanat in i slutet på högstadiet. Men nu kom en till person in i bilden och jag visste inte vad jag skulle göra. Vid det här laget visste jag att bisexualitet fanns, men jag visste också att bisexuella ansågs vara veliga och att de inte kunde bestämma sig. Jag ville inte att folk skulle ta mig för velig (även om jag faktiskt har väldigt svårt att bestämma mig för saker och ofta får beslutsångest). Jag ville att folk skulle ta mig för bestämd och rak. Jag hade hört att det gav pondus att vara bestämd och rak nämligen.

 

Mitt i allt detta, i min förvirring över min sexualitet, så skedde något plötsligt. En dag gick jag upp till föreningslokalerna på skolan. Jag hade aldrig varit där förut, men jag gick dit i hopp om att få träffa den person som jag var så förälskad i, alltså hen som inte hade samma kön som jag. För jag hade hört av en vän att den personen jag gillade var med i en förening där uppe.

 

Men så när jag gick in i föreningslokalen slog hormonerna till. Där stod den sötaste och snyggaste person jag någonsin sett. En person som jag dessutom aldrig hade sett förut. Jag blev stormförälskad och de andra två personerna glömde jag helt bort.

 

Det ena ledde till det andra och fem månader senare var jag tillsammans med denna person. Vi var jättekära. Och vi gjorde jättekonstiga och en del dumma grejer. Haha, kärlek alltså, det får en att göra nästan vad som helst.

 

Dock började jag, någonstans i slutet av gymnasiet eller början av universitetet, att inse något. Trots att jag hade ett fast förhållande med en person som jag visste könet på så visste jag egentligen inte om jag var bisexuell eller inte. För när känslorna från att vara nykär hade börjat lägga sig så började jag titta på folk igen. Se om de var attraktiva. Och jag såg både män och kvinnor som attraktiva. Dock kunde jag inte säga att "jag gillar män", "jag gillar kvinnor" eller "jag gillar både män och kvinnor" eftersom det berodde mycket mer på personen i fråga snarare än deras kön.

 

För jag gillade inte kvinnor, inte majoriteten av dem i alla fall. Och jag gillade inte män, inte majoriteten av dem i alla fall. Men jag gillade vissa personer. Om personen var attraktiv och trevlig så spelade könet ingen roll. Någonstans i dessa tankar råkade jag också bli lite kär i en kursare, som inte har samma kön som min partner. Och det finns många personer jag tycker är snygga och attraktiva, även de som jag inte vet vad de har för kön.

 

Jag började fundera mer på det där med kön och insåg att det nog inte är så viktigt egentligen. Och i samma veva började jag fundera på mitt eget kön, igen. "Kanske jag inte behöver vara mitt biologiska kön?", "Men jag är ju mitt biologiska kön, väl?", "Eller är jag det andra könet?", "Nej, jag är inte det andra könet". Det var egentligen ingenting som jag kunde säga definitivt, men någonting kändes inte helt rätt när jag själv inte fick välja när jag skulle ses som mitt biologiska kön, och när jag skulle ses som något annat. Ni vet när folk säger till en grupp "Hej tjejer!" eller "Hej killar!", när de sa det till den gruppen jag var med i så kändes det inte alltid rätt. Vem var de att bestämma vem jag skulle vara just då?

 

Lite efterforskning på nätet fick mig att hitta begreppen "pansexuell" och "genderfluid". Och det är här jag är idag. Att vara pansexuell innebär helt enkelt att du blir kär i personer oavsett vilket kön de har. Och att vara genderfluid innebär att du vissa dagar känner dig som ditt biologiska kön och andra dagar känner du dig som något annat. Sen så vet jag att ni tänker att jag är emot fack. Ja, jag är emot att alla ska placera en i fack hela tiden, det är lite det som det här inlägget handlar om, att andra placerade mig i fack. Att däremot placera sig själv i fack är bra för att hitta likasinnade, men det är absolut inte ett krav på att placera sig själv i några fack.

Och vet ni vad? Jag har suttit på dessa begrepp så himla länge nu. Ändå har jag aldrig delat med mig till någon i min närmaste närhet (förutom min partner). Så det här är ett ganska stort steg för mig. Men vet ni vad? Det kändes inte alls som ett stort steg, att bara skriva en text om min uppväxt. Det kändes bara helt naturligt att berätta om mitt liv för er. För jag vet att ni läser min blogg. Min partner och mina tre bästa vänner alltså. Och nu har ni fått tagit del av lite tydligare information om vem jag är.

Och vadå "komma ut", varför ska vi behöva "komma ut"? Det är ju faktiskt inte något konstigt att vara sig själv.

 

 

Ni har väl inte missat att gilla min facebook-sida? Då får ni uppdateringar från mig direkt i ert flöde. Eller tja, ni får länkar till nya inlägg att läsa här på bloggen.

 

Beklagar att jag har kommit av mig lite med diskuterande inlägg, de kommer tillbaka igen så småningom, det lovar jag, men just nu orkar jag bara göra ingefärsdrycksrecensioner. När jag får spontan inspiration att skriva något diskuterande inlägg så gör jag såklart det, ni har väl inte missat mitt senaste sådana, om det nya ordet "klittra", ni hittar det här. I övrigt kan det hända att jag lägger upp kortare texter eller bara länkar till spännande artiklar eller videoklipp direkt på min facebook-sida, så håll utkik där.

 

 

Som ni har märkt har jag inte skrivit något på ett bra tag nu (läs: tre månader). Så jag tänkte ge er en liten uppdatering.

 

Orsakerna till att jag inte har skrivit har bland annat att jag varit väldigt stressad och nedstämd (läs: min depression har gått till attack igen), så det har varit mycket svajigt de senaste tre månaderna. Att jag varit stressad beror på att sedan jag mådde "som sämst för första gången", alltså första gången jag mådde riktigt riktigt dåligt och fick börja med anti-depressiva, så har nivån för hur mycket stress jag klarar av sänkts något fruktansvärt och jag har inte lyckats få upp nivån igen, än. Dessutom har jag haft praktik de här senaste tre månaderna. En helt ny värld för mig helt enkelt, jag som inte har jobbat på en sådan form av jobb förut. Jag har jobbat, men mest ideellt, och jag har studerat, men något så här nära ett heltidsJOBB har jag nog aldrig haft. Det var kämpigt, men nu är det bara slutrapporten kvar, så att jag kan få betyg (finns bara godkänt och underkänt, så där behöver jag iaf inte oroa mig) på praktiken, och rapporten är jag halvvägs med och har till på söndag (om en vecka alltså) på mig med att skriva färdigt.

 

I alla fall. Nu har jag i princip sommarlov. Förutom att jag måste skriva färdigt rapporten så har jag ingen sysselsättning, framförallt inte någon 9-18 (som praktiken var), utan bara sommarlov och ska resa en del.

 

Så jag tänkte försöka skriva lite på bloggen nu i sommar, men jag tänkte göra något lite annorlunda här. Jag kommer att försöka orka skriva inlägg om jämlikhet och sådant som bloggen egentligen handlar om, men jag kan inte lova något på den fronten. Något jag däremot kan lova är att recensera ingefärsdrycker denna sommar. Jag har blivit väldigt förtjust i ingefärsdrycker, framförallt ginger ale och ginger beer, så jag tänkte försöka att köpa olika sorter varje gång (finns väldigt många olika varianter av både ginger ale och ginger beer, men även annan dryck med ingefära eller ingefärssmak) och betygsätta dem här på bloggen. Orsaken är att det är en väldigt bra variant av fest- eller findricka, helt utan alkohol! Trots att de heter ale eller beer så är de alltså alkoholfria. Så det ska jag försöka göra. Jag ska köpa in massa olika och så testar jag någon minst en gång i veckan och skriver ett inlägg om den. Kommer bli foton på drickan, recension och betyg. Jag ska fundera ut några olika bra frågor, kategorier eller liknande som jag måste besvara för varje dryck. Betygsskalan tänker jag ska vara 1-5. Jag kommer skriva ett till inlägg om ett tag där jag beskriver lite bättre vad för saker som ska vara uppfyllda för de olika betygen.

 

Orsaken till att jag tänkte göra detta är för att sätta ginger beer på kartan och göra det MER naturligt att välja ett alkoholfritt alternativ istället för ett alkoholhaltigt. Jag är lite trött på hur folk nästan blir "kränkta" (inom citationstecken för att de känner sig kränkta men är det inte) när de inte kan dricka alkohol eller när ett evenemang är alkoholfritt.

 

Ge gärna förlag på olika ginger ale, ginger beer eller andra ingefärsdrycker du känner till. Har du sett dem i någon speciell butik i Uppsala får du gärna berätta var jag kan få tag på dem. Några märken jag redan nu vet att jag kommer att testa är Schweppes, Bundaberg, Fentimans, Fever Tree, Belvoir, Froosh, Guru Happy, Kung markatta, Vitamin Well, Grace och Whole Earth. Så just dessa behöver ni inte tipsa mig om ;) Om ni ger tips, kolla gärna så att den ni hittat är alkoholfri, heter det bara "ginger ale" eller "ginger beer" SKA den vara alkoholfri, för annars måste epitetet "alcoholic" sättas framför, men det kan hända att någon sådan dricka från något annat land kan ha gått runt systemet på något vis. Ge även gärna tips på vad ni vill veta för olika saker om dryckerna.

 

Jag hoppas att ni ska tycka om denna sommar-följetong jag kommer skapa med alla dessa ingefärs-recensioner!

 

Alla inlägg om ingefärsdrickorna taggar jag med "ginger" så att ni lättare ska hitta dem (hoppas jag, men blogg.se har haft en del konstigheter för sig med taggarna, så vi får väl se om det funkar). Eventuellt gör jag en helt egen kategori för ingefärsdrickorna, om taggningssystemet inte funkar.

 

 

Igår fick jag en aha-upplevelse.

 

Första gången jag bröt ihop ordentligt var 2008, när jag var 17 år. Igår funderade jag på vad som hände ungefär då.

 

 

 

Sedan ett år tillbaka tar jag antidepressiva, men först idag förstår jag varför jag måste ta det.

 

 

Jag har slutat att lita på människor. Jag har slutat att tro på sådant som gav en trygghet. Jag insåg saker som jag idag inte kan säga att jag tror på utan som jag kan säga är min sanning och min verklighet. Jag säger inte, som förut, att jag tror på det, för jag vet att det är något mer än bara en tro. Verkligheten kan kännas så stor, mörk och ensam ibland. Det finns mer trygghet i tro på något gott än att veta hur det egentligen ser ut.

Doubt thou the stars are fire
Doubt thou the sun doth move
Doubt truth to be a liar
But never doubt
Doubt thou the stars are fire
Doubt thou the sun doth move
Doubt truth to be a liar
But never doubt
Doubt thou the stars are fire
Doubt thou the sun doth move
Doubt truth to be a liar
But never doubt

 

Jag har nu insett varför jag har tappat min tro på människor och mänskligheten. Det är för att jag vet att alldeles för många där ute inte tror på vetenskap. De tror på sin egen intuition och sin egen magkänsla. Medan jag vet att min intuition och magkänsla inte är något jag kan lita på och alltså måste jag ta reda på exakt hur något ligger till innan jag kan försöka påverka andra till att tycka som jag. Därför har jag tappat tron på människan. Människan är naiv och oempatisk mot universum, naturen och sina medmänniskor.

You know the games I play
And the words I say
When I want my own way
You know the lies I tell
When you've gone through hell
And I say I can't stay
You know how hard it can be
To keep believing in me
When everything and everyone
Becomes my enemy and when
There's nothing more you can do
I'm gonna blame it on you
It's not the way I want to be
I only hope that in the end you will see
But never doubt

 

Trots att jag är mycket empatisk och vill alla väl, så som vår natur och djuren, där även människorna går in, så saknar jag tro på mänskligheten. Människor är grymma. Alldeles för många lever i en drömvärld, men jag tog den andra tabletten.

You know the games I play
And the words I say
When I want my own way
You know the lies I tell
When you've gone through hell
And I say I can't stay
You know how hard it can be
To keep believing in me
When everything and everyone
Becomes my enemy and when
There's nothing more you can do
I'm gonna blame it on you
It's not the way I want to be
I only hope that in the end you will see

 

År 2008 tog jag den röda tabletten.

 

 

Den kursiverade texten kommer från Emilie Autumns låt Opheliac.

 

När det i högstadiet pratades om emos, personer som skar sig själva, hade jag svårt att se varför en person någonsin skulle kunna göra så. Det är inte förrän på senare år jag insett att även jag var, eller snarare är "en emo", även om jag aldrig skurit mig. För självskadebeteende är något jag känt till sedan mellanstadiet, men inte förstått att jag själv hållit på med, i perioder, förrän för bara drygt ett år sedan.

 

Att rycka hår från sig själv, inte så mycket att det blir kala fläckar, men tillräckligt mycket för att det ska göra ont. Att klämma obefintliga finnar eller pormaskar för att det känns som att det ska bli bättre av att göra det, men som skapar sår. Dessa två saker har jag gjort väldigt länge. Håret så länge jag kan minnas och att klämma obefintliga fläckar på mina överarmar sedan åtminstone några år tillbaka.

 

Jag hade uppfattningen om att självskadebeteende är helt ekvivalent med att skära sig i armarna. För det var det jag lärt mig. Ingen berättade någonsin för mig att det går att skada sig på andra sätt och att det inte är "normalt" att skada sig själv oavsett på vilket sätt du gör det.

 

Sedan hörde jag talas om personer som ryckte hår från sig själva.

 

Jag minns att min första reaktion var ganska korkad, "Varför gör de så?", men i nästa tanke insåg jag att jag själv alltid har gjort så utan att egentligen tänka på det. Enda skillnaden var att när jag hörde talas om det så fick jag veta att de ryckte bort hår så att det blev kala fläckar, vilket jag inte direkt kopplade till mig själv eftersom jag själv aldrig skapat kala fläckar. Men plötsligt insåg jag att det jag trodde att alla gjorde kanske inte alls var så vanligt. Jag var mera ensam om detta än jag trodde, för jag hade verkligen en uppfattning om att det var något som alla gjorde. Jag visste inte ens att det finns ett namn på det här beteendet, trikotillomani.

 

Och när jag senare insåg att även det andra beteendet har ett namn, dermatillomani, så började jag fundera "Vad fan är det jag håller på med?". Jag känner mig stundvis galen, inte som i att jag egentligen känner mig galen men som i att det känns som att personer runt omkring mig skulle se mig som galen om de visste att det här är något jag okontrollerat håller på med.

 

Det mest intressanta i det hela är att jag inte är galen, faktum är så skulle jag vilja säga att allt beror på att jag är för smart för mitt eget bästa. Jag har alltid alltid alltid överanalyserat saker och det ledde till att jag under nästan hela förskolan och lågstadiet knappt sa ett endaste ord för att jag hade så dåligt självförtroende på grund av att jag överanalyserade folk i min omgivning. Jag överanalyserade personers reaktioner och vågade helt enkelt inte yttra mig för att jag var rädd att de skulle tycka att jag var konstig, onormal eller galen. Blev knappast bättre när jag blev kär i en person av samma kön som jag själv. Eller när jag senare började ifrågasätta mitt eget kön.

 

Men som sagt, jag var inte galen, jag var bara för smart för mitt eget bästa. Inte förrän när jag för första gången hörde Emilie Autumns låt Opheliac med frasen "Intelligent girls are more depressed because they know what worlds really like." som jag insåg att jag för det första nog inte var så jäkla glad som jag intalat mig själv i så många år. Och för det andra, att jag inte var så dum och korkad som jag trodde att jag var.

 

Idag vet jag att världen är hemsk. Fruktansvärd. Jag kan inte sätta ord på hur dålig den här världen är på så många olika plan. Men det är den enda värld vi har och det är i den värld som jag finns, alltså är det i den här världen jag måste fortsätta att jobba med mig själv för att må bra. För jag mår inte bra, även om det är bättre nu än för ungefär ett år sedan eller för den delen när jag hade en botten för några månader sedan.

I det långa loppet blir det värre av att skada sig själv, oavsett på vilket vis det sker, trots att det kanske känns lite bättre just för stunden. Men att skada sig själv är inget som måste innebära att göra det fysiskt, att försämra sitt självförtroende skadar också, om inte på ett värre sätt, för psykiska sår är svårare att läka.

 

 

Till slut gav jag upp väntan på att få in hela 100 förslag på kategorier att välja favoriter inom, så det blev bara 37. Men här kommer de, mina 100 favoriter, som blev 37.

 

Regnbågen. Fast om jag bara får välja en färg så säger jag nog röd. I de fall som svart räknas som en färg så säger jag nog svart.

 

Den här är svår, det finns närmare 90 olika sorters metaller, alltså grundämnen som är metaller. Efter att ha tittat lite på periodiska systemet så hittade jag över tio stycken som jag gillar. Volfram är ju snyggt. Eller lutetium, tulium och europium, de bildar ganska ovanliga och häftiga kristallstrukturer. Sen finns ju guld också. Även om det kanske låter klyschigt så måste jag ändå säga att det är något speciellt med guld, det är den enda metallen som är, ja, guldfärgad. De flesta andra metaller är olika former av grå eller silverfärgade, några skiftar färg, men guld är den enda som är guldfärgad. Dock skulle jag nog säga att min favoritmetall är vismut. Vismut är en tungmetall som är relativt ogiftig jämfört med andra tungmetaller. Metallen kan förekomma i naturen i ren form, vilket är ganska ovanligt för metaller. Vismuts kemiska beteckning är Bi. När vismut oxideras (ärgar) så iriserar den (våra ögon uppfattar den som regnbågsfärgad!).

 

 

Någonstans skulle jag vilja säga språk, typ engelska eller franska. Men sedan inser jag att jag hatade när jag studerade språk, men jag älskar språk och jag älskar att lära mig språk. Så, som skolämne så är språk inte en favorit även om jag tycker om att lära mig språk på egen hand. Då har vi två andra kandidater, och här blir det svårt. Jag gillar biologi och musik. Jag älskar vit biologi (mikrobiologi, bioteknik, biomedicin, cellbiologi o.s.v.), men jag är inte så förtjust i grön biologi (ekologi, etnologi, marinbiologi, faunistik o.s.v.). Började mitt fjärde år av universitetsstudier i bioteknik nu i höst. När det gäller musik så har jag spelat piano sedan högstadiet och vill lära mig fler instrument, jag har på egen hand börjat lära mig lite gitarr och fiol, men det går väldigt långsamt framåt. Så det här är en jättesvår fråga. Jag kan inte bestämma mig mellan biologi eller musik. Om vi ser på frågan ställd angående favorituniversitetsämne kan jag dock inte säga annat än biologi, eftersom jag inte har studerat musik på universitetet.

 

Samma som numret på frågan, nämligen 4. :)

 

Nu är jag inte världens bokmal direkt (jag tar typ ett år på mig att läsa en bok som inte är kurslitteratur), men en som verkligen har fått mig sugen på att läsa vidare är Philip Pullman. Har i och för sig endast läst triologin Den mörka materian, som hen skrivit, men jag tyckte att den var väldigt fängslande skriven.

Jag vet inte... Vi kan väl säga någon av de tre första Harry Potter-böckerna.

Hysteria. Den är väldigt tänkvärd och även hysterisk rolig (pun intended).

Tim Burton.

Den här är svår, det beror så väldigt mycket på i vilket sammanhang. Vissa skådisar älskar jag verkligen i vissa roller men kan jag tycka inte alls passar i andra roller. Några kandidater är Johnny Depp, David Tennant, Alan Rickman. (Tydligen gillar jag bara manliga skådisar, men det var de jag kom på...) Fast sen så ÄR ju David Tennant den tionde doktorn, jag har sett honom två andra roller (Casanova i serien Casanova och Barty Crouch Jr i Harry Potter och den flammande bägaren), ingen av dem passar honom jättebra, men han är väldigt bra som tionde doktorn. Så Tennant kan inte vara min favorit även om jag tycker hen gör sin roll hur bra som helst i Doctor Who. Jag vet inte om jag tycker bäst om Johnny Depp eller Alan Rickman. Johnny Depp får ju ofta spela roller där hen ska vara lite konstig eller galen, vilket hen gör jättebra. Alan Rickman känns dock mer seriös på något vis, fast hen får ju i princip bara "sofistikerade" roller, hen får aldrig sådana roller som Johnny Depp får. So, it's a tie...

Jag är en sådan person som gillar fler artister än band. Men om jag måste välja ett band så säger jag nog the Poodles.

Time for Tea av Emilie Autumn. "Eradicate the enemy" och så vidare.

 

Uppsala tror jag. Eller Lyon kanske. Eller Prag. Hmm... Vi säger väl Lyon, det känns inte alltför nära samtidigt som det är ett stad jag hittar hyffsat bra i.

Kivik's ekologiska alkoholfria äppelcider.

Något vegetariskt. Sushi är gott, röda linser är också väldigt gott, jag gillar ost också. Jag vet inte riktigt. Lasange med röda linser, cottage cheese och spenat är en favorit. Kappa maki (en sorts sushi) är en annan favorit.

Choklad. All sorts choklad. Som inte innefattar lakrits.

Jag älskar växter! Så, detta var en svår fråga, men jag skulle nog säga linnéan.

 

Splendid.

Capybara

 

Klättring.

Min! Nä, skoja bara. Så egocentrisk är jag inte. Min favoritblogg är nog Sofia Zettermarks.

 

Nu har jag i och för sig inte direkt varit i Schweiz, jag har åkt igenom det med tåg, men det jag såg från tåget var väldigt fint. Höga berg, vackra sjöar och idylliska byggnader. Så jag skulle nog säga Schweiz. Jag gillar i och för sig också Frankrike, Österrike, England och Tjeckien väldigt mycket. Och även Sverige.

70-talet. Alltså 1770-talet. När Carl Michael Bellman, Carl von Linné, Gustav III och Wolfgang Amadeus Mozart fortfarande gav oss kultur, musik och biologiska upptäckter. Om jag måste svara ett årtionde under 1900-talet så skulle jag nog säga 70-talet eller möjligen 80-talet. Men jag föddes 1991, så jag vet ju egentligen inte vilket jag hade föredragit om jag varit där.

Första gången jag och min partner hånglade. Det var den första personen jag hånglade med så jag var inte direkt beredd på det och sa "Jahaa!" när jag fattade vad hen ville. Men det var mysigt trots min "mood-breaker". ;)

Att sitta uppe på ett berg och blicka ut över landskapet.

Om det är nattlig dröm som det syftas på så kan jag knappast säga att jag har någon favorit. Jag drömmer så jävla konstigt, vissa morgnar när jag vaknar känner jag mig helt slut i huvudet för att jag drömt så jävla mycket konstigt. Om vi skulle säga favoritdröm som i vad jag drömmer om att göra i mitt liv så skulle det nog vara att forska, upptäcka något häftigt inom biotekniken, få Nobelpris och sedan leva på pengarna och sätta mig till ro genom att öppna en liten butik med tillhörande café, på fritiden skulle jag lära mig spela fiol och bli mycket bra på det.

Visserligen är de två, men jag kan liksom inte välja bara en av dem. Ögonen.

Vår. Eller nej, sommar. Eller höst kanske. Inte vinter. Jag skulle nog säga den årstid när det inte är säkert om det är vår eller sommar, när det verkar skifta enormt från dag till dag. Jag gillar värme (men inte hetta) och vind (men inte storm). Jag ogillar snö och regn.

Valborgsmässoafton. För då firar vi våren. Jag gillar inte vintern.

De jag tycker är mest spännande ur ett historiskt perspektiv är asatron och grekisk mytologi. Den religion jag skulle kunna tänka mig att konvertera till om jag skulle bli tvingad att konvertera till någon religion skulle nog vara buddhismen. Dock föredrar jag det som amerikanska ateister brukar kalla för "the Believe in Science" (alltså, ursäkta att jag nästan drar alla över en kam nu, men ta en titt på DNews eller I Fucking Love Science så kommer du förstå vad jag menar). Min favoritlivsåskådning är min egen livsåskådning, typ ateism.

Det var en gång två morötter som var ute och flög, så sa den ena:

- Se upp för helikoptern.

Och den andra svarade:

- Vilken heli-chop-chop-chop...

Eftermiddag / tidig kväll, runt 18-tiden.

Jag vet inte. Uppriktigt, jag har  inte en blekaste aning. Jag har för mycket saker helt enkelt.

Umgås med någon av mina närmaste vänner. Att diskutera vårt fucked up-samhälle med dem över en middag eller fika.

 

Även om de flesta som känner mig nog skulle tro att jag inte gillar några människor alls så är det faktiskt inte så. Även om det finns väldigt många människor som jag ogillar så finns det också människor som jag gillar. Men favoritmänniska, det är svårt. Kanske min partner, eller någon av mina närmaste vänner.

 

En stor sten i en skog strax utanför Uppsala. Alternativt Hågadalen i Uppsala.

 

Träningsvärk.

 

I somras köpte jag ett plagg som är supernice att strosa runt i hemma under lediga dagar. Det är som ett par riktigt stora haremsbyxor, men det går även att dra upp dem så att de blir som en byxdress (ser alltså lite ut som en klänning men som bara har hål för benen och inte är helt öppen liksom). Svart är den. Supernice!

 

 

 

För.

 

För.

 

För.

 

Ännu mer för.

 

Emot utövandet av det men är inte emot att personer kan känna en sådan attraktion.

 

Emot utövandet av det men är inte emot att personer kan känna en sådan attraktion.

 

Emot.

 

För.

 

Emot. Latex är en allergen som kan skapa problem för resten av livet om du exponeras för mycket för den.

 

Emot.

 

Emot.

 

Emot.

 

Emot, men det borde ändå finnas någon som "konstant" representerar Sverige och som inte tillhör något politiskt läger, dock bör rollen inte ärvas.

 

För, men det ska finnas restriktioner.

 

För, till dess att vi har hunnit bygga ut vind-, våg-, vatten- och solkraft.

 

Emot. Detta bör avvecklas omgående.

 

Emot. Nästan så att det borde ransoneras så att det bara var tillåtet att äta max 200 gram i veckan.

 

Emot, borde inte finnas alls tycker jag.

 

För.

 

Emot i det stora hela, men okej med i mindre mängder.

 

Emot.

 

Emot.

 

Emot i det stora hela, men okej med i icke rökform.

 

Emot. Det finns inte. Folk är dumma i huvudet och tror blåögt på saker de inte förstår.

 

För. Mycket bättre för miljön än ugn/spis. Och nej, det är humbug att de skulle komma farlig strålning från dem.

 

För. Alla borde ha en.

 

För. Många cyklister har inte körkort och har inte ens koll på trafikreglerna, de bara kör rakt ut. Ett under att inte fler cyklister dör i trafiken.

 

För.

 

 

Något ni vill diskutera?

 

För de som inte visste det så vill jag bara säga att jag är en typsik nörd. Jag tittar på Doctor Who, My Little Pony Friendship is Magic, Pokémon, Futurama, Svampbob Fyrkant, Torchwood och Buffy the Vampire Slayer. Jag läser just nu Harry Potter och One Piece. Jag spelar Minecraft, Pokémon Stadium till N64, Super Mario 64, Tekken 3, Sims och Sims 2. Jag pratar svenska, engelska och franska, samt att jag håller på att lära mig latin, grekiska och italienska. Jag vill också lära mig finska, samiska, meänkieli, islänska och japanska. Jag studerar bioteknik och tar pianolektioner. Jag vill även studera musikvetenskap, genusvetenskap, (mer) språk, retorik, astronomi, medicin, kostvetenskap och textilvetenskap, samt lära mig spela gitarr och fiol, och så vill jag ta sånglektioner. Jag är också en träningsnörd, jag älskar klättring, yoga, somamove och roller derby, tyvärr har jag dock inte tid med roller derby.

 

Vill ni veta mer om mig och min nördighet? Då ska ni ge förslag på kategorier som jag ska välja favoriter inom! Ett inlägg med mina 100 favoriter är på gång, men jag har hittills bara fått in förslag på 39 kategorier. Ett tips är att kolla i stycket här ovan vad jag nördar mig inom för att hitta kategorier jag kan välja favoriter inom där ;)

 

Jag kommer att resa bort på tisdag och vara utan nätuppkoppling ett tag, så det kommer inte bli så många inlägg den närmaste tiden.

 

 

När jag känner mig nere brukar jag inte tröstäta, vilket jag förstått är ganska vanligt att göra. Nej, istället så trösthandlar jag. Kläder, mat, TV-spel, böcker, växter, you name it.

 

Himla typiskt alltså, för jag vill inte vara så himla materiell.

 

Det värsta är väl att jag köper saker som jag "behöver" (alltså vill ha, och faktiskt också använder), vilket gör att jag inte kommer att göra mig av med sakerna sedan.

 

Det gäller alltså att försöka vara på bra humör. Alternativt att börja tröstäta. Eller kanske tröstträna.

 

 

Som ni kanske sett så bad jag er att föreslå områden som jag kan välja favoriter inom. Ett område innebär något i form av till exempel "färg" eller "stad", alltså ska jag svara på vad min favoritfärg och favoritstad är om de väljs som områden

 

Hittills har jag bara fått in 33 förslag på områden. Vill ni ge mig fler? :)

 

Skrev en tenta igår, därför har jag inte haft så mycket tid att lägga på den här bloggen senaste tiden. Sen är det mycket på jobbet också, men snart slutar jag (det är mycket just för att jag slutar, många saker att avsluta...) och då kommer jag få mer tid för bloggen igen.

 

Men till dess, ge alla era förslag på områden jag kan få välja favoriter inom!

 

... om ni väljer vad jag ska berätta om.

 

Jag har haft jättemycket att göra på senaste tiden. Jag har några inlägg som är på gång, men inget som jag har fått tillräckligt inspiration/tid att skriva färdigt ännu. Så, medan ni väntar på att det ska hända något här tänkte jag få er att förbereda något roligt/intressant för både mig och er.

 

Jag kommer att göra en lista med 100 favoriter av olika slag. Till exempel favoritfärg, favoritmetall, favoritskolämne och så vidare. Dock vill jag inte själv välja vilka områden jag ska välja mina favoriter i, utan jag vill att ni bestämmer det. Skriv i kommentarsfältet vilka favoriter ni vill att jag ska ha med i min lista! Om ni undrar vad min favoritfärg är så skriver ni "favoritfärg", undrar ni vad jag har för favoritsiffra så skriver ni "favoritsiffra", och så vidare.

 

Jag kommer bara att ta med de områden som ni föreslår. Så, sätt igång att föreslå favoriter! Ni får föreslå precis vad som helst! Dock max 100 områden, totalt sett (alltså inte per person).

 

 

EU-valet närmar sig med stormsteg. Den 25:e maj (om 52 dagar) är det dags att rösta!

 

Nu kommer vi till frågan: "Ska du rösta på FI, varför eller varför inte?"

 

Jag vet faktiskt inte... Jag skulle vilja säga "Jag tänker på riktigt rösta på FI" för de behöver synas, men jag vet inte om jag skulle ljuga om jag sa så. Det lutar nämligen åt att rösta på MP i EU-valet.

 

Sen har vi ju tre andra val i år, den 14:e september är det val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige.

 

I kommunfullmäktige kommer jag allra troligast att rösta på MP, för de har väldigt bra idéer för min kommun, och ju fler av dem som kommer in i kommunfullmäktige i min kommun, desto större chans är det att idéerna går igenom.

 

I riksdagsvalet kommer jag nog att rösta på FI, de behövs där.

 

I valet till landsting har jag inte alls bestämt mig ännu, men det är ju som sagt ett tag kvar till jag behöver bestämma mig.

 

Det är just EU-valet som är svårt för mig. Det kommer bli en ordentlig runda kring valstugorna när de ställs upp.

 

Och varför berättar jag då detta, alltså vad jag tänkt rösta på? Jo, jag sticker inte under stolen med varken att jag är feminist eller att jag tycker att vi ska arbeta för miljön, så jag tror att det är föga förvånande att jag kommer att rösta på FI eller MP. Sen är jag mer insatt i socialpolitiken än ekonomipolitiken, så länge jag vet att ett parti inte har heltokiga idéer kring ekonomipolitiken så är jag nöjd med dem om de har en bra socialpolitik. Både FI och MP inriktar sig mycket mot socialpolitik, till skillnad mot många andra partier, så knappast förvånande på den punkten heller att jag kommer att rösta på FI eller MP.

 

Feminist, javisst! Men om jag kommer att rösta på FI, det vet jag inte riktigt ännu.

 

 

Är du feminist? Och, kommer du att rösta på FI?

 

 

Jag är en språknörd! Om ni missat det. :P

 

Trots detta kan jag göra fel när jag skriver, det är helt normalt att inte kunna varenda ord eller att missa någon liten detalj här och där. Så jag vill att om ni ser några stavfel, grammatiska fel, syftningsfel eller liknande i något blogginlägg jag har skrivit så får ni mycket gärna påpeka detta. Jag tar inte illa upp!

 

För ett tag sedan påpekade någon att jag skriver "fören" istället för "förrän". Jag har inte ens tänkt på det, jag vet ju egentligen att det heter "förrän", men när jag skriver det blir det "fören" väldigt ofta utan att jag märker det.

 

Så, påpeka gärna mina språkliga misstag! Jag vill ju att mina texter ska se bra ut när jag försöker argumentera för saker. ;)

 

 

Metod: Kolla på kattvideor på Youtube.

 

Resultat:

 

Diskussion: Jag får klaustrofobi av trånga utrymmen.

 

Slutsats: Jag är inte en katt.

 

 

...igen

 

Det här är inte min första omtenta och det kommer inte heller att bli den sista.

 

Vissa kurser som ingår i mitt program tycker jag har varit fruktansvärt tråkiga och det kommer att komma fler kurser som är fruktansvärt tråkiga.

 

Så varför pluggar jag det här då?

 

Jo, för att vissa saker måste bara bankas in i skallen för att du ska kunna förstå saker som du är intresserad av. Eller åtminstone så behöver vissa saker bankas in i skallen för att du ska få arbeta med saker som du är intresserad av.

 

Jag gick tre år av min utbildning, jag gick direkt från gymnasiet utan uppehåll och jag har nu ett års "uppehåll" då jag jobbar och skriver omtentor, sedan är det två år kvar till examen. Kanske.

 

För även om jag har ett års uppehåll nu och passar på att skriva omtentor så kommer jag fortfarande ha omtentor att skriva när jag fortsätter med programstudierna i höst. Den här hösten har jag inte hunnit skriva en enda omtenta, fören nu under julledigheten då jag redan har skrivit en och skriver nästa imorgon. Under våren kommer jag kanske att hinna skriva fyra omtentor, med lite tur. Om jag kan ta lediga dagar lagom för att kunna gå och skriva omtentor som jag behöver skriva, då kan jag komma upp i fyra omtentor.

 

Sen kanske jag hinner skriva två omtentor under sommaren. Men så har jag planer för sommaren, så som att vandra runt bland Norrlands fjäll, så inte vet jag om jag kommer ha tid och ork att plugga till några omtentor.

 

I alla fall, tentan jag skriver imorgon kommer nog inte att gå så bra. Jag gav i princip upp, i förrgår, för att jag ville vara lite ledig under julledigheten. Hittills har jag bara haft massa inplanerade saker att göra under julledigheten, så jag kände att jag inte haft någon tid att pusta ut. Andas lite. Typ inte behöva tänka på något.

 

Jag kommer ändå att gå och skriva tentan imorgon, även om det inte känns som om det kommer att gå bra. Jag går alltid och skriver alla tentor jag har anmält mig till, oavsett hur jag tror att de kommer att gå. Den förra tentan, allstå den som jag skrev tidigare nu under julledigheten, svarade jag "42" på samtliga frågor. Jag kunde ingenting. Jag anmälde mig till tentan i tron om att jag skulle ha tid att plugga eftersom jag hade så lite att göra på jobbet precis före jul. Men självklart är det då alla de stora problemen dyker upp på jobbet, så att jag sedan inte har någon ork att plugga alls när jag kommer hem eftersom jag redan har suttit hela dagen och försökt lösa problem.

 

Så, vad tror ni, kommer min tenta att gå bra imorgon?

 

Jag är i alla fall ganska övertygad om att den kommer att gå bättre än den förra.

 

 

Jag sitter här i mitt rum hemma hos min ena förälder. Datorn i knäet och hör hur TV:n sätts på borta i vardagsrummet. Kalle Ankas jul har börjat. Min förälder ropar på mig och undrar om jag inte ska komma och titta.

 

"Nja, jag vet inte" svarar jag.

 

För jag vet faktiskt inte om jag vill se det. Visst att det är tradition eller något sådant, men det är 2013, det är inte 1963. Det finns barnprogram på TV året runt. Det finns barnprogram över hela nätet. Och Disney får vi så det räcker av ändå.

 

Jag tänker på blogginlägget jag skrev i december 2011 och blogginlägget jag skrev i december 2012.

 

Så jag ska inte kolla på Kalle Ankas jul i år. Jag ska vänta med att gå in i vardagsrummet till dess att de visar trailer för årets nya animerade filmer. Inte för att jag egentligen tycker att det är helt okej att de använder detta som ett tillfälle att göra reklam för nya filmer, på den reklamfria kanalen SVT1, utan för att jag är nyfiken på vilka nya filmer som finns.

 

Ursäkta om jag låter bitter denna julens afton. Men det är svårt att inte vara det. Nu ska jag posta detta inlägg och vänta på att filmtrailersarna börjar, sedan ska vi öppna paket och sedan ska jag äta gris och ko som jag endast äter för att hedra asatron då denhäringa julen endast var för att lura vikingarna att ändra på sitt midvinterblot för att ge plats åt kristendomens födelse av Jesus (som dessutom ska ha ägt rum någon gång under sommaren, enligt typ Bibeln).

 

God jul, eller något sånt.

 

 

...att hitta dessa:

 

 

Jag tycker inte riktigt om julen. Det är så omständigt och det ska alltid vara ett stort projekt att fira jul hos ena föräldern och sedan hos andra och ibland ska de välja att med falsk glädje (eftersom det är jul och alla är lyckliga då, eller något sådant) fira tillsammans. Det ska kommas överens om saker som jag inte orkar med.

 

Och på detta ska även en hög dos konsumtionshets läggas till. Hela stan är fylld av stressade människor som ska hitta den bästa julklappen och alla slösar en massa pengar på saker de aldrig skulle köpa till någon annars.

 

Jag längtar dock till att få äta massa clementiner, lussebullar, pepparkakor, nötter, mandlar och annat gott, tillsammans med en kopp glögg eller ett glas julmust. Jag gillar traditioner och tycker speciellt om mattraditioner (men jag skapar mina egna också, i år har jag planer på ett helvegetariskt julbord).

 

Men allt julpynt och alla julklappar som folk springer runt på stan och köper gör mig tokig, och stressad. Tänker för mycket på miljön. Tänk bara på allt omslagspapper liksom...

 

Nä, i år så får folk inte ge mig sådant jag inte önskar mig. Ska de ge mig något så ska det vara något jag kommer att ha användning för. Något ätbart eller en upplevelse eller pengar, typ. Är bara alldeles för trött på vår materiella värld.

 

 

Tjo, hej, och så vidare.

Har inte skrivit på ett tag nu. Inte för att mitt intresse för den här typen av frågor skulle ha svalnat, snarare tvärt om. Jag har ju studieuppehåll i ett år nu då jag arbetar, och på mitt jobb så kommer det upp mycket gällande den typen av frågor som jag är intresserad av. Igår, till exempel, så var jag på en konferens om lika villkor och breddad rekrytering.

Jag arbetar alltså så mycket med de frågor som jag är intresserad av att jag sedan inte orkar skriva om dem här på bloggen. Men jag ska bättra mig, jag lovar. För jag blir lite rädd varje gång jag går in och ser statistiken över hur många som läser min blogg, eftersom läsarantalet har sjunkit något enormt sedan i somras. Vilket i och för sig inte är så konstigt då jag i juni skrev i genomsnitt ett inlägg per dag.

 

I alla fall, jag ville göra en liten uppdatering, ifall ni undrar vart jag tagit vägen.

 

Just nu ligger ett jättelångt inlägg om min uppväxt och väntar på att bli färdigskrivet. Plus att ungefär 10 andra inlägg också ligger och väntar på att bli färdigskrivna. Jag har också funderat på att skriva något om typ genderfluidity eller något liknande. Samt att jag har planer på att börja lägga upp lite bilder, problemet är bara att jag aldrig orkar flytta bilderna från telefonen till datorn, och jag använder inte blogg.se-appen för den är sämst. Men vi får se vad som händer. Kanske att det dyker upp några inlägg eller någon bild inom en snar framtid.