Intersexorwhat

 

Nu åker jag bort i några dagar. Jag kommer inte att skriva några inlägg medan jag är bortrest, så jag hoppas att ni inte blir alltför uttråkade av att det inte kommer hända något på min blogg på ett tag.

 

Så länge kan ni läsa och diskutera detta.

 

Vi ses någongång i nästa vecka igen!

 

 

Jag är inne i en sådan där period i mitt ideella arbete då folk bara sitter iväg som slemproppar överallt.

 

Låt mig ta ett exempel. Detta exempel gäller maten under och priset på arrangemanget jag är ledare för.

 

Maten måste levereras någon dag innan arrangemanget. För att den ska göra det så måste jag beställa maten väldigt snart. För att göra det så måste veta hur mycket mat jag ska köpa in. För att veta det så måste jag veta hur många som ska gå på grejen. För att veta hur många som ska gå på grejen så måste jag börja sälja biljetter. För att börja sälja biljetter måste jag gå ut med biljettpris. För att veta hur mycket jag ska sälja biljetterna för så måste jag få biljettpriset godkänt. För att jag ska få svaret på om priset är godkänt så måste jag gå på ett möte med den som godkänner priset. För att ha det mötet måste denna person godkänna priset. För att denna person ska kunna godkänna priset så måste hen diskutera med en grupp som ska korrekturläsa budgeten.

 

Budgeten lämnades in för över tre veckor sedan. Can I have the price allready?

 

Och såhär är det alltså med typ alla delar av detta arrangemang. Jag blir tokig.

 

 så skulle jag se ut såhär:

 

En del har genom mina två bloggår blivit fundersamma och vissa har blivit provocerade av mitt bloggalias, Intersexorwhat. Därför tänkte jag berätta lite om varför jag har tagit det.

 

Jag skapade min blogg den 26:e februari 2011, vilket är drygt två rå sedan. När jag gjorde detta så hade jag två stora tankar om bloggen. Den första tanken var att jag skulle vara helt anonym, framförallt gällande mitt kön eftersom många läser in egenskaper hos en person beroende på deras kön. Den andra tanken var att jag ville synliggöra hur samhället ser ut och att alla inte passar in i vår tvåkönade heterosexuella värld.

 

Så föddes Intersexorwhat. Med frågeställningen som jag ville att alla skulle ha i bakhuvudet "You won't tell us your sex? So, what are you, intersexual or what?". Eller snarare att ni ska kunna ta mig för precis vad ni vill, kvinna, man, både och, varken eller, något annat.

 

Efter ett tag insåg jag att det kanske inte var ett perfekt alias. En del tror att jag är intersexuell, men sedär, det är jag inte. Jag har ett av de två vanligaste biologiska könen. Så jag kan förstå att jag kanske har ett provocerande alias, kanske speciellt för de som faktiskt är intersexuella. Personer som kämpar varje dag för att bli erkända, och så kommer jag där och låtsas vara en av dem.

 

Fast jag låtsas ju ingenting, jag är bara könsanonym och så råkade jag ta det här namnet. Nu är det för sent att byta, efter två år med bloggen. Folk börjar känna igen mitt alias när jag till exempel kommenterar på andra bloggar och jag känner att jag själv har fått en koppling till namnet.

Sen att vissa kanske tänker att jag skriver mer om inter-frågor än frågor rörande homosexuella, bisexuella, transpersoner, pansexuella och så vidare. Det gör jag inte, men jag har tagit upp intersexualism flera gånger. Jag tar upp sådant som jag tycker behövs tas upp.

 

Så namnet förblir, även om några kanske blir provocerade av det.

 

 

Hej på er!

 

Jag tänkte bara berätta att jag är ett konstprojekt. Jag har alltså utgett mig för att vara någon jag inte är. Allt jag har sagt är för att försöka sätta mig in i dagens debatter, och åsikter som jag egentligen inte är förespråkare för. Detta för att försöka få en förståelse över hur folk tänker och jag har kommit fram till att folk är dumma i huvudet.

 

Ja menar "hen", varför skulle någon vettig människa någonsin få för sig att kalla någon för "hen". Det finns kvinnor och män, flickor och pojkar. De är varandras motsatser och det är för att vi har evolverats fram till varandras motsatser så att vi inte ska ta fel.

 

Trots detta så verkar ju folk ta fel idag. Jag menar, vi är tvugna att reglera våra fundamentala lagar så att homosexuella ska kunna gifta sig. Förstår de inte att det är dem det är fel på? De är så dumma i huvudet att de inte ser skillnad mellan män och kvinnor, därför tar de fel när de ska välja en partner första gången och sedan tror de att de alltid ska välja en partner av det könet.

 

Bisexuella sen då, ja det är ju uppenbart att de bara har svårt att bestämma sig. Liksom pansexuella. Fast det är egentligen samma sak, bara att de inte fattar det själva. Det finns ju bara kvinnor och män, evolutionen kom inte med några mellanting där inte.

 

Jag är 68 år gammal och bor i en fin liten by som heter Jukkasjärvi uppe i Lappland. Byn är mest känd för sitt ishotell som de bygger upp varje år när det har blivit tillräckligt kallt. Jag har aldrig studerat på någon högre skola, hoppade till och med av gymnasiet för att min skola fick för sig att börja med något genusperspektiv som jag inte riktigt förstod mig på. Det var då jag bestämde mig för att bli ett konstprojekt och försöka sätta mig in i det där genusperspektivet de snackade om.

 

Min slutsats är helt enkelt att folk är kompletta idioter och att jag fortfarande tycker att genusperspektiv är något som vi helt kan avfärda. Vart är världen på väg? Jag förstår verkligen inte vitsen med att jobba för att få alla människor att bli likadana, så att vi inte kan se vilket kön de har!

 

 

I och med att min blogg fyllde två år så gjorde jag ett inlägg där jag frågade vem du är och vem jag är.

 

Nu tänkte jag, utifrån de svar jag fick, berätta lite om mig själv.

 

Jag bor i Uppsala och är född här. Har bott i Uppsala kommun i hela mitt liv även om jag inte har bott inne i Uppsala så länge. Jag är 22 år och studerar på universitetet, där läser jag ett bioteknisk utbildning.

 

Jag har en partner, alltså en person som jag har en kärleksrelation med, men vi bor inte tillsammans. Jag bor i en lägenhet som är stilren men stökig. Eller okej, där ljög jag, den är nystädad. Men snart är den nog stökig igen, brukar kunna bli så. Stilrenheten går i en klassisk stil, mycket mörkbrunt av trä.

 

Mer än så fick ni inte veta, för ni skrev inte om så mycket mer än så. Dock måste jag säga att det var spännande att se hur mycket ni har lyckats snappa upp under två år då jag har försökt att vara ganska anonym.

 

Jag har funderat på att göra bloggen mer personlig, för jag tror att det ger flera läsare. Dock vet jag inte riktigt hur det ska gå till i kombination med att jag vill fortsätta vara så anonym som jag hittills har varit. Men vi får se vad min idé utvecklas till.

 

 

Spännande rubrik, inte sant? Tycker att den låter hemskt ointressant faktiskt. Men jag hoppas att inlägget är mer spännande än rubriken.

 

I alla fall, jag vet inte om ni har snappat upp det någon gång under mitt bloggande, men jag rakar armhålorna. Det är det enda kroppshåret* jag avlägsnar.

 

Varför?

 

Varför har jag just valt att armhålehåret ska bort? Varför inte benhåret? Armhåret? Könshåret? Maghåret? Brösthåret?

 

En enkel anledning är att båda mina föräldrar har rakat armhålorna åtminstone så länge jag har funnits. Jag växte upp med två vuxna personer (även om det var separat) som aldrig hade något armhålshår. Jag trodde länge att det skulle vara så. Till den dagen då jag började få hår under armarna. Först då insåg jag att flera i min klass också hade hår under armarna. Först då insåg jag att minst hälften av dem tog bort sitt hår under armarna. Först då insåg jag att båda mina föräldrar tog bort sitt hår under armarna. De valde aktivt att ta bort det, de hade inte hårfria armhålor automatiskt. Jag ville nu också ta bort armhålehåret.

 

Jag har aldrig haft någon speciellt bra relation med någon av mina föräldrar. Så, jag tyckte det kändes riktigt jobbigt att behöva prata med dem om att jag ville ta bort håret under armarna. Under hela min uppväxt har jag haft svårt att prata med dem om sådant som har med förändringar av mig själva att göra. Så jag har i princip bara gjort dem, smugit med dem, till dess att någon av mina föräldrar lagt märke till förändringen. Fast, jag kunde ju inte själv gå och köpa rakhyvlar, det var jag för ung för att göra. Så jag ansade ett tag genom att klippa med en sax, men bara när jag skulle ha sådana kläder att armhålehåret kunde synas, som badkläder till exempel, annars lät jag armhålehåret vara. Jag tror att det tog ett helt år innan jag vågade prata med min ena förälder om att jag ville ta bort mitt armhålehår. Det var inga problem, hen verkade tycka att det var lite kul och ville mer än gärna hjälpa mig och köpa rakprodukter till mig.

 

Sen den dagen har jag rakat mina armhålor. Sen den dagen har jag även testat att ansa håret på andra ställen på kroppen. Jag testade att raka benen, könshåret, maghåret och brösthåret. Armhåret har jag dock aldrig rört. Gällande benen så skulle jag knappast kunna bry mig mindre, så de får idag förbli håriga. Maghåret och brösthåret skulle heller knappast bry mig mindre, så det får sitta kvar. Könshåret får också sitta där det sitter, det kliade att ta bort det, även om jag aldrig tog bort allt. Det skulle aldrig falla mig in att ta bort allt könshår.

 

Men vad är det då för speciellt med armhålehåret? Varför är det så viktigt för mig att ta bort det när jag aldrig mer skulle vilja ta bort något annat kroppshår? Jag tror att det delvis beror på att jag växte upp med två föräldrar som aldrig hade armhålehår. Jag tror att det också beror på att det är så sällan vi ser armhålehår. När vi väl ser en armhåla så sitter den med väldigt stor sannolikhet på en kvinna (män har sällan linne) och om den sitter på en kvinna så är det med stor sannolikhet att håret är borttaget.

 

Idag ser jag verkligen inget fel i att folk har armhålehår. Jag har själv sparat ut mitt minst tre gånger sedan jag avlägsnade det för första gången. Jag trivs egentligen bäst med att ha lite stubb i armhålorna, så pass lite stubb att det på något sätt ser ut som ett estetiskt val men samtidigt så pass mycket stubb att det inte sticks. Problemet är att det är jobbigt att klippa, så jag rakar av allt en gång i veckan istället.

 

Hur ser era vanor ut kring kroppshår?

 

 

 

Det är mycket som händer i mitt liv just nu, många bomber att släppa för mina föräldrar och många stora saker som händer rent allmänt (som till exempel att jag började med mitt kandidarbete idag). Så, jag ber om ursäkt för att jag inte skriver så ofta.

 

Jag har dock flera saker som jag vill skriva om, så ska bara få en stund över då jag kan tänka på annat än allt det som tynger mig just nu.

 

 

Nu är det exakt 2 år sedan jag skrev det allra första inlägget på den här bloggen.

 

Det tänkte jag fira genom att ställa två frågor till er:

Vem är du?

Vem är jag?

 

Berätta lite om dig själv, hur du hittade hit, varför du fortsätter att läsa bloggen och så vidare. Berätta också vem du tror att jag är, vart jag kommer ifrån, hur gammal jag är, vad mitt civilstånd är, vad min sysselsättning är, hur jag bor, var jag bor, vad jag har för kön, vad jag heter och så vidare. Du får vara hur exakt eller inexakt du vill, jag är mest nyfiken på vad för saker som framgår tydligt och vad som inte gör det. Ni som redan vet vem jag är (ja, jag har avslöjat för några), ni får inte svara, det är fusk ;)

 

Grattis bloggen!

 

 

Jag lever, det är helt okej med mig. Jag har väldigt mycket plugg, ideellt arbete, jobbsökande och massa annat just nu, så räkna inte med några avancerade inlägg innan mina tentor i februaris slut.

 

En sak som jag däremot vill fråga er om är vad ni tycker om den annonsgrej som har dykt upp högst upp på min blogg. Bra eller dåligt? Själv ser jag den nämligen inte eftersom jag använder Adblock Plus, så jag har ingen aning om vad det är (och jag är för lat för att stänga av Adblock, starta om webläsaren, titta på annonsen och starta Adblock igen). Stör den väldigt mycket så får ni gärna säga det till mig, eller skaffa Adblock om ni kör firefox (har ingen aning om ifall den finns till andra webläsare). Jag fick en fråga om ifall jag ville ha annonsen där och det stod att jag samlar poäng varje gång någon ser annonsen, när jag har massa tusen poäng så kan jag lägga upp en gratis visning av min blogg på "blogg.se synas" eller nåt sånt, så jag testade för att se vad som hände bara.

 

 

Nu är det exakt en månad sedan jag slog mitt eget rekord med antal besökare på en dag, jag hade hela 96 unika besökare den dagen. Var alla de har tagit vägen nu vet jag inte riktigt dock, men några nya ansikten har jag sätt bland kommentarerna den senaste månaden och det är jag i alla fall glad över.

 

Kommentera gärna mer, jag tycker om kommentarer, kommentarer får mig att vilja skriva fler spännande inlägg. De bästa kommentarerna är de som är roliga att svara på, så som frågor och funderingar. Till exempel "Skulle du kunna utveckla vad du menar med ... ?", sådana kommentarer är typiskt roliga att svara på. Tycker även om kommentarer med beröm, förstås.

 

För övrigt då? Jo, inatt blev jag magsjuk, så idag har jag hängt på facebook en hel del och kollat lite på TV (på datorn, för jag har ingen TV), bland annat har jag tittat på My Little Pony.

 

Förresten den första finvädrade dagen på riktigt länge och jag orkar knappt ta mig upp ur sängen. Typiskt dåligt. Får hoppas att jag mår bättre imorgon och att det är fint väder då också.

 

 

För ett år sedan så skrev jag ett gäng nyårslöften här på bloggen. Tänkte gå igenom dem och se vad som har blivit av dem, sedan ska jag avge några nya nyårslöften.

 

Börja träna, återuppta klättringen, börja gymma samt börja på dans.

 

Hur det gick: Jag började träna i början av året, jag körde lite övningar hemma med hantlar och kondition. Jag tog en kortare danskurs på 7 tillfällen eller vad det var, en kurs i vals och foxtrot faktiskt. Jag började cykla jättemycket, speciellt under sommaren, då cyklade jag flera mil i veckan (för jag har 6-7 km till centrum vettni). Sen kom hösten och jag blev extremt förkyld, sen fick jag influensa (tror jag det var). Efter tillfrisknandet så skaffade jag ett prova-på-kort på träningsanläggningen nära mitt campus. Gymmade där några gånger och klättrade en gång, sen tog prova-på-perioden slut i början av oktober. Sen vet jag inte vad som hände, men plötsligt låg det snö på marken och plötsligt var det december och jag hade knappt rört mig alls på nästan tre månader.

 

Nytt löfte 1: Samma.

 

Börja studera i god tid till tentorna, inte ta på mig för mycket ideellt arbete.

 

Hur det gick: Låt mig först skratta högt. Hahahahaha. Ungefär så kände jag när jag läste vad jag skrivit. Jag har tenta om åtta dagar och har hittills inte börjat plugga. För vet ni vad som hände precis innan sommarlovet? Jag råkade bli tillsatt på en ideell post som är på ett år. Har haft sjukt kul på posten hittills, men fattar inte riktigt hur jag tänkte när jag sökte den. Nästa skolår ska jag dock ta studieuppehåll, ta igen lite kuggade tentor samt koppla av lite från universitetslivet.

 

Nytt löfte 2: Se till att börja plugga i tid och försök ignorera roliga ideella uppdrag som de söker folk till.  Se också till att koppla av lite under studieuppehållet också. Så i princip samma som förra årets.

 

Se till att äta ett vettigt antal gånger under dagen även under ledighet.

 

Hur det gick: Ja, jag kan knappast påstå att det gått särskilt bra. Jag blir så förbannat lat så fort jag får lite ledighet. Under ledigheten äter jag inte för att jag borde äta, jag äter antingen för att jag är så hungrig att jag håller på att kollapsa eller för att någon bjuder mig på mat. När jag inte är ledig däremot, då äter jag var tredje under vaken tid, precis som alla dietister och läkare säger är allra bäst för kroppen.

Nytt löfte 3: Det där med ledigheten, se till att inte bli så jävla lat när det kommer till matlagningen då. Alltså, samma som förra året.

 

Gå upp tidigt även när jag är ledig, inte försova mig, ta tillskott av D-vitaminer under vintern, se till att inte fastna sensena kvällar framför datorn.

 

Hur det gick: Ja, du kan ju gissa vad jag gör just nu. Sitter framför datorn mitt i natten, klockan är ju snart 2... D-vitaminer har jag däremot varit duktig och tagit nu under vintern, vet dock inte helt säkert om det hjälper. Jag har inte försovit mig lika ofta som jag gjorde förra hösten, tror jag, men jag har fortfarande lyckats försova mig några gånger. Att gå upp tidigt även när jag är ledig har funkat sisådär. Det har gått i perioder då det har funkerat mer eller mindre bra. I morse gick jag upp 10, jag ska nog försöka sikta på 9 under vanliga lediga dagar. Dagen efter nyårsafton och liknande är det dock okej att sova ut längre, jag behöver sömnen efter så sena kvällar.

 

Nytt löfte 4: Samma.

 

Leva ut min stil mer, inte ha samma jävla kläder varje dag, sluta bita på naglarna vid stress, inte glömma borsta tänderna på morgonen.

 

hur det gick: Ja, med tanke på hur alla andra löften gick så kan ni ju gissa hur detta gick. Jag tycker inte att jag har levt ut min stil mer, lite kanske men inte speciellt mycket. Samma jävla kläder varje dag och fortfarande samma enda byxor som jag trivs i. Naglarna blev nerbitna förra tentaperioden, de är så korta att jag inte vet om de ens går att få dem kortare. Å mina tänder glömmer jag fortfarande att borsta vissa mornar. I somras var jag sjukt duktig med tandborstningen ska ni veta, jag borstade minst två gånger om dagen, ofta tre. Sen började plugget igen...

 

Nytt löfte 5: Leva ut min stil mer, samt att våga vara mig själv. Våga sticka ut för fan. Låt bli att bita på naglarna och glöm för sjutton inte att borsta tänderna.

 

 

Vad tror ni, kommer jag klara dessa "nya" nyårslöften?

 

Vad fan hände igår?

 

96 unika besökare hade jag! Det är fanimej personligt rekord!

 

Hoppas att alla dessa besökare hittar tillbaka till mig, helst ska de börja kommentera en massa också, så att jag får lust att skriva vettiga inlägg ^^

 

 

Jag har hamnat i någon slags svacka igen. Händer lite då och då, vet inte riktigt vad det beror på, skulle lika gärna kunna vara något medicinskt tillstånd eller diagnos som att det skulle kunna vara vädret eller mörkret. I alla fall ur min synvinkel, för jag fattar verkligen inte varför jag blir såhär.

 

Jag har tenta på torsdag och har bara pluggat i en dag av fyra möjliga. Jag hade en annan tenta för fyra dagar sedan, så därför kunde jag inte börja plugga på den här fören efter att jag hade skrivit den förra, kände jag. Funkade finfint att plugga i lördags, men så kände jag i söndags att jag behövde en paus på morgonen och vad hände? Jo, pausen blev inte bara några timmar för lång, den blev flera dagar för lång. Jag orkar inte komma igång igen, städade lite på skrivbordet idag och la plugget där, nu sitter jag och stirrar på plugget som om det ska studera sig själv.

 

Ja, jag är pluggtrött. Jag vill ha mitt studieuppehåll nu. Först måste jag bara läsa vårterminen av detta år också, sen får jag ta mitt studieuppehåll. Längtar dit.

 

Förresten skulle jag vilja säga att mina senaste inlägg inte har känts så spännande. Känns lite som om jag bara maler vidare på samma gamla frågor. Jag vet inte om det syns för er eller om det bara är jag som känner så om inläggen. I alla fall så beror det på att jag är så studietrött att jag inte orkar plugga, men det känns samtidigt som om jag lägger tiden på fel saker när jag skriver ett inlägg och därmed lägger jag inte så stor vikt i inläggen.

 

Trots detta så hade jag faktiskt rekordmånga besökare idag tydligen, hela 58 stycken. Jag hoppas att ni som tittade in idag hittade något vettigt att läsa, för jag tror faktiskt att jag skriver hyfsat vettiga saker trots att jag inte själv känner att de är så vettiga.

 

 

Går upp klockan 9:30, ska vara i plugget klockan 12:00. Börjar med ett toalettbesök, kollar mig i spegeln, ser att mitt hår är skitigt. Går till köket och fixar en tallrik gröt, ställer gröten i mikron. Går till datorn, startar den. Går tillbaka till köket och fixar ett glas med en brustablett, för att jag känner mig hängig. Datorn har startat, loggar in. Mikron plingar, tar ut gröten, rör om i gröten och sätter sedan lingonsylt på gröten. Kollar på mjölkpaketet, bäst före-datumet är passerat. Luktar på mjölken, häller upp mjölken på gröten. Äter gröten, tar sedan en D-vitamin. Går på toa igen, för min mage har en tendens att ta en stund på sig att vakna. Går till datorn och startar webbläsaren. Kommer på att jag ska åka bort i helgen men inte har packat än, tar ut en stor ryggsäck ur garderoben och lägger den på golvet. Går till köket igen, dricker upp drycken med brustablett. Sätter mig vid datorn. Uppdaterar facebook. Kollar mailen. Går till toan, borstar håret och tar en dusch. Tillbaka till datorn, kollar in på Lady Dahmers blogg. Funderar över varför folk tycker att hon är så himla provocerande. Kollar på klockan, går till min byrå och tar ut flera par underkläder och strumpor. Tar på mig underkläder och strumpor, samt lägger de jag inte har på mig i ryggsäcken som jag tidigare la på golvet. Tillbaka till datorn, börjar skriva ett blogginlägg. Kollar på klockan igen. Tar på mig en tröja. Packar min ryggsäck, alltså den som jag har i plugget. Tar på mig byxor. Fäller upp persiennerna. Borstar håret. Borstar tänderna. Sätter i sladden till datorn som håller på att få slut på batteriet.  Ställer ryggsäcken i hallen. Lägger mobilen i fickan. Funderar på om jag ska ta cykel eller buss. Tittar ut genom fönstret och inser att det regnar, funderar på vilket campus jag ska till och inser att jag ska till det som ligger 6 km bort, men sen ska jag till det som ligger 2 km bort från det som ligger 6 km bort. Inser att jag kan promenera de 2 km som är mellan campusen, för vi har ändå håltimme då. Kollar hur bussarna går. Ser att de har gjort om UL:s hemsida sedan sist jag åkte buss. Ser att bussen går 11:37 och då är jag framme i tid. Kollar på klockan, den är 11:23. Låter värt. Bestämmer mig för att ta bussen. Går in på facebook. Skriver en snabb uppdatering där jag gör reklam för en sittning som jag ska på om någon vecka. Kommer på vad jag drömde inatt. Det var en förvirrad dröm som bland annat innefattade massa personer som framförde låtar på fel sätt (så att det blev en helt annan låt), samt att Ola Salo var där och klagade på att folk förstörde hans musik, sen frågade någon om en finne jag har på tinningen och sa det kanske var ett första tecken på CP. (Det lustiga är att jag precis förstår varför jag drömde så här, allt har att göra med gårdagen, fast i en väldigt förvirrad form.) Inser att jag måste till bussen.

 

 

I min vardag så engagerar jag mig mycket ideellt, alltid i dessa situationer måste jag jobba tillsammans med andra som också engagerar sig ideellt. Jättekul, har jag tyckt de senaste fyra åren, men nu börjar jag få nog på folk som jag måste jobba med trots att de inte har samma tankar och värderingar som jag.

 

Jag är så trött på att bli nedröstad, eller till och med hånad, bara för att jag ser ett problem och vill belysa det. Jag orkar inte med människor som inte lyssnar på nya idéer, människor som hela tiden går runt runt runt i samma gamla nedslitna spår.

 

Om jag till exempel ska ordna en sittning tillsammans med folk, då säger folk att vi ska placera kille-tjej-kille-tjej så långt det går.

 

Jag upplyser om att:

1. Det är inte lika många killar som tjejer som ska gå på sittningen.

2. Det finns homosexuella personer som alltid placeras tillsammans med personer av motsatt kön trots att placeringen egentligen är något gammalt som ska gynna kontakter med folk som en attraheras av.

3. Allt är inte svart och vitt, vi har dessutom en jämlikhetspolicy som vi bör följa, där står det bland annat "...accepterar inte en verksamhet där någon individ eller grupp av individer behandlas eller värderas annorlunda på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionshinder eller ålder"

 

Varför blandar vi bara inte och struntar i personers kön när vi bordsplacerar?!

 

Nej, det går emot fysikens och naturens lagar, eller nåt.

 

Frustration!

 

 

Idag skriver jag min sista tenta på ett tag. Efter denna tenta, som börjar om två timmar, så behöver jag inte skriva en tenta på en och en halv månad! Total happiness!

 

Ni kanske har märkt att jag inte har skrivit så mycket de senaste tre veckorna. Det beror på att jag har haft tentaperiod, alltså att jag för två veckor sedan hade min första tenta och idag har jag min fjärde tenta, plus att jag började intensivplugga för ungefär tre veckor sedan.

 

Nu har jag två timmar på mig till jag ska vara i tentalokalen. Det tar en halvtimme för mig att ta mig dit (inte riktigt, men jag plusar på några minuter) plus att jag vill komma i god tid och inte precis när tentan börjar, så jag cyklar hemifrån tre kvart innan tentan börjar. Det innebär att jag har en timme och en kvart på mig att äta lunch samt att räkna tre tal till som förberedelse. Bäst att jag slutar skriva så att jag inte slösar bort alltför mycket tid.

 

 

Jag vill berätta lite om två saker jag var med om idag, båda sakerna är könsrelaterade.

 

Det första är att idag såg jag två killar med nagellack. Två stycken, på en och samma dag, helt irl, dessutom två personer jag känner men som inte känner varandra. Eftersom de inte känner varandra (okej, en sådan sak går inte att vara helt säker på, men jag tror i alla fall att de inte känner varandra) så kan det inte vara någon grej de har kommit överens om. De kanske bara helt enkelt kände för att måla naglarna? Jag tycker i alla fall att det är bra med killar som vågar bryta mot normen genom att måla naglarna, de hjälper till att rucka på könsstereotyperna och det är bra. Spela roll om de gjorde det för att det var något jippo på gång, de gjorde det och det är bra.

 

Det andra är att min föreläsare gjorde en, enligt mig, väldigt konstig jämförelse under föreläsningen idag. Föreläsaren skulle förklara för oss vad antipartiklar är och ville dra en parallell till något vi har god kännedom om. Jag visste sedan innan att partiklar och antipartiklar är varandras motsatser, totalt. De är liksom inte som att jämföra grön med röd, utan de är verkligen varandras motsatser. Typ som ettor och nollor i en dator, det är nog den bästa jämförelsen jag skulle kunna komma på. Nu menar jag inte att 1 är motsatsen till 0, men i en dator, där det bara finns alternativen 1 (på) och 0 (av) så blir det typ varandras motsatser. Fast partiklar och antipartiklar är ännu mer varandras motsatser. En partikel och dess antipartikel är det närmaste du kan komma motsatser.

 

I alla fall, min föreläsare vill få oss att förstå hur mycket varandras motsatser partiklar och antipartiklar är. Hen säger att det är ungefär som pojkar och flickor.

 

Jag ba: "Va?"

 

Pojkar och flickor är inte varandras motsatser. End of discussion. Så lyder min åsikt och jag tycker att det var en av de konstigaste jämförelserna jag hört.

 

 

Hej, mitt liv är ganska mycket upp och ner just nu, för jag lider av D-vitaminbrist i kombination av för mycket plugg och för mycket ideellt och för mycket vilja att göra massa saker som jag inte borde göra just nu för då kuggar jag kurser och det är inte bra.

 

Jag lovar att återkomma med ett vettigt och tänkvärt inlägg någon gång snart, men just nu kan jag inte komma på något alls att skriva om förutom om mig själv och det är så tråkigt.

 

Så nu ska jag lyssna på lite musik som går i moll, får nog bli lite Mozarts requiem denna gång. Sen ska jag titta på sista delen av Torka aldrig tårar utan handskar. Sen kanske jag kan skriva något vettigt. Får se när jag gör allt detta dock, måste plugga till den fjärde tentan på två veckor först.

 

Ursäkta om jag låter hemskt deperimerad/deperimerande, men det får vara så.

 

 

Nu har jag äntligen tagit mig tid att svara på era frågor från frågestunden. Tack för att ni ville fråga mig saker, jag kände att jag behövde ett sådant här moment eftersom jag inte har haft tid att skriva något jättevettigt eller engagerande på senaste tiden.

Vilka böcker gillar du?
Några böcker jag specifikt kan säga att jag gillar är Harry Potter-serien, Den mörka materian-triologin och Egalias döttrar. Dock läser jag väldigt sällan böcker (förutom kurslitteratur), så jag kan inte säga någon specifik genre som jag gillar. I övrigt kan jag säga att jag faktiskt brukar läsa bakböcker ibland för att få inspiration, synd bara att jag aldrig har tid att baka.

 

Min favoritfilm är just nu A Beautiful Mind, jag gillar nervkittlande psykologiska thrillers. Sen lever jag efter mottot att ju bättre musik en film har desto bättre blir filmen. Därför gillar jag också filmer som The Nightmare before Christmas, Sweeny Todd, the Demon Barber of Fleet Street, Amadeus och Mulan.

 

Emilie Autumn.

Fritidsintressen?

Jag ägnar mig mycket åt engagemang och ideella företeelser, framförallt inom studentikosa kretsar. Jag spelar också piano som jag tar lektioner i samt övar en del på gitarr och fiol på egen hand. Jag tycker om klättring, dans och att gymma.

Vad gör dig mest arg, och varför?
Folk som inte klarar av att sätta sig in i andras situationer men som prompt ska lägga sig i andras situationer. Orsaken till att detta gör mig arg är för att det händer alldeles för ofta, folk tar tolkningsföreträde åt höger och vänster hela tiden.

Om du hade kunnat ändra något som hänt i ditt liv (oavsett om du inte kunde påverka det då) vad hade du gjort då?
Jag hade pluggat mer än jag gjorde under gymnasietiden, för att jag då skulle ha haft bättre förkunskaper när jag började på universitetet.

Om du hade kunnat säkra att en sak skulle hända i framtiden vad hade det varit?
Att alla ses som lika mycket värda i vårt samhälle och att alla ska ha samma förutsättningar så långt som det är fysiskt möjligt.

Vad är det pinsammaste du gjort/varit med om?
Svårt att säga, för jag verkar inte ha samma uppfattning om vad som är pinsamt och inte jämfört med alla andra i min omgivning. Så när jag tycker att jag gör något pinsamt så är jag den enda som verkar tycka att det är pinsamt och därmed gör jag inte pinsamma saker även om jag själv tycker att det är pinsamt.

Tack Elin, Alex och Sofia för era frågor