"Män är djur, tycker inte du det?"
Ta en titt på denna filmsnutt:
När denna filmsnutt visades på TV så blev det ett jävla rabbalder om att feminister tycker att män är djur. Första gången jag såg filmsnutten så tyckte jag att hon var dum i huvudet som sa att män är djur, men efter att nu senare ha sett klippet igen så har jag två saker att säga om det.
För det första, ja hon säger rakt ut att män är djur. Detta betyder inte att hon tycker att alla män är djur. Det betyder heller inte att männen själva valt att vara som djur. Det hon säger är att samhällets normer har gjort män till djur. Om du lyssnar mellan raderna så hör du att hon säger "Vissa män är som djur eftersom samhället har gjort dem så". Hon säger ordagrannt "Så framställs män", hon säger inte att varenda man är som ett djur. Läs mer om just detta på Auuus blogg.
För det andra så använder den som intervjuar ganska oschysta tekniker. Här nedan har jag transkriberat klippet och bytt ut alla åsikter till färgerna "svart", "vitt" och "grått". Där svart står för att hata män. "En viss nyans av grått" innebär inte nödvändigtvis samma gråa färg de gånger det nämns. Ser ni också mönstret? Den som intervjuar får till slut den intervjuade att ge upp och liksom säga "Okej, eftersom du inte kommer sluta fråga ut mig fören jag säger det du vill att jag ska säga så säger jag det väl fastän jag egentligen inte riktigt tycker så".
Intervjuare: Det här är eran tidning, här står det att ni tycker "svart".
Roks ordförande: Säger? Vad tänker du på nu?
Intervjuare: Det här är väl er tidning?
Roks ordförande: Ja, det är vår tidning.
Intervjuare: Det står här i er tidning att ni tycker "svart", varför skriver ni så här i eran tidning?
Roks ordförande: Vi tycker mer "en viss nyans av grått".
Intervjuare: Men ni skriver att ni tycker "svart".
Roks ordförande: Fast nu tycker hon som har skrivit det "en viss nyans av grått", men boken hon recenserar tycker "svart".
Intervjuare: Varför hyllar ni en bok som tycker "svart"?
Roks ordförande: Det här är en tidning som tar upp allt mellan "svart" och "vitt" som vi står för.
Intervjuare: Så du tycker att "svart" är okej?
Roks ordförande: Det är ett repotage i vår tidning, det är inte vi som tycker "svart".
Intervjuare: Den här boken som tycker "svart" nämns!
Roks ordförande: Bara för att den är med i våran tidning så menar du att hela våran rörelse tycker "svart"?
Intervjuare: Ni hyllar åsikten "svart" i eran tidning.
Roks ordförande: Ja, om vi tittar på hela sambandet i samhället så förstår jag att folk tycker "svart".
Intervjuare: Du tycker det är okej att hylla en bok som tycker "svart"?
Roks ordförande: Fast jag vill inte kommentera det, det är en insändare, jag kan inte prata för hela rörelsen att de skulle tycka "svart", "vitt" eller "en viss nyans av grått".
Intervjuare: I er tidning hyllar ni "svart". Tycker du "svart"?
Roks ordförande: Ja, jag tycker "svart". Tycker inte du det?
Vilken fin blogg! :)
svar: Åh tack så mycket, vad glad jag blir! ^^
Om du tycker att det är fel att reagera mot påståendet ”män är djur”, då är du feminist. Att hon inte säger alla betyder inte att hon bara pratar om vissa, båda tolkningarna är orimliga (förutom i matematiskt formella sammanhang där semantiken ofta är sådan att en sådan identitet skulle innebära alla). Det en sådan generalisering innebär, är att påståendet i allmänhet är sant. Alltså ”de flesta män är djur”. Det är vad hon säger. Hon säger inte framställs. Hon säger ”är”. Det är tydligt att hon menar ”är”.
Jag skiter fullständigt i vad hon eller andra sådana feminister som tycker män är djur skulle ha för förklaring till att männen är som de är, det jag bryr mig om är deras klassificering av män – att de hävdar att de flesta män är djur. Det här är riktigt grov sexism. Det är riktigt grov chauvinism.
http://bittergubben.wordpress.com/2011/08/08/om-feminismens-kollektiva-analys/
Då tycker du istället att det är fel att journalisten ställer frågan tills hon får svar? På vilket sätt är det orimligt att journalisten forsätter ställa frågan när ROKS ordförande undviker att ta ställning? Det är tydligt att hon försöker undvika att kommentera, undvika att ta ställning, så journalisten fortsätter, tills ett ”vad tycker du?”. Där finns det inte längre så många sätt för ordföranden att låtsas svara på frågan utan att göra det. Hon är (nästan) tvungen att ta ställning. Men hon är inte tvungen att säga det som journalisten tycker, eller vill att hon skall säga, det är bara hennes egna värderingar och åsikter som förhindrar henne från att ta avstånd från det kvinnochauvinistiska påståendet – hon tycker det är så, och vill inte ljuga. Det är väl bra att allmänheten får reda på vilken sorts mansyn som är rumsren inom en organisation som ROKS?
Är det oschyst att en journalist pressar en makthavare att ta ställning, inte accepterar undanglidande icke-svar? Själv tycker jag att journalisterna skulle göra så mycket oftare, men de är istället passiva, tillåter politiker att inte ta ställning i viktiga frågor, journalisterna är beroende av att makthavarna ställer upp på intervjuer, och är därför ofta alltför lama. ROKS ordförande har inte blivit påtvingad några åsikter, eller citerad ur kontext, det är sina egna åsikter hon ger uttryck för.
