Intersexorwhat

 

Om ni orkar kan ni kolla in denna 38 minuter långa dokumentär.

 

 

Jag har aktivt undvikit att kolla på den här dokumentären för att jag har tänkt att den var skit. Men så till slut tittade jag på den ändå. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

 

Jag tycker att den här dokumentären är så konstig på något vis. Som om han verkligen försöker bevisa att kvinnor och män är olika, psykiskt sett. Detta gör han genom att använda sig av studier där personer som också tror att kvinnor och män är olika psykiskt sett har kommit fram till att deras hypotes stämmer. Samtidigt har han använt sig av två genusforskare som inte riktigt kan förklara sina hypoteser, utan som bara svamlar.

 

Jag blev trött i huvudet av att se den här dokumentären. Inte för att han kom fram till att kvinnor och män nog är olika psykiskt sett, utan för att hans dokumentär endast går ut på att försöka bevisa just det som han tror är sant.

 

Just nu skiter jag fullständigt i om det verkligen är så att det finns någon psykisk skillnad mellan män och kvinnor. Det enda jag bryr mig om är att han har en hypotes från början och sedan använder han väl valda källor för att bevisa att han har rätt. Istället för att försöka motbevisa eller på något vis ha två hypoteser och försöka bevisa båda eller vad som helst egentligen. Det är det som är så drygt med vissa hypoteser, speciellt när de kanske har att göra med något socialt, det går att bevisa vad som helst. Vi människor är egentligen inte så bra som försöksdjur just för att vi kan vara så extremt formade av kulturen och samhället att vi egentligen inte vet vad som är biologiskt och inte. Vi reagerar så som vi har blivit lärda att reagera.

 

Det är sällan jag känner mig som en skeptiker. Jag sväljer ibland saker alldeles för lätt. Men just nu skriker skeptikern i mig "Lyssna inte på vad han i dokumentären säger! Det finns inga bevis!", samtidigt som jag på något vis tycker att han är jävligt bra på att väcka förtroende för det han säger.

 

Men varför vill han egentligen veta om kvinnor och män är olika psykiskt sett? Jo, för att Norge blev rankat till världens mest jämställda land, något år. Fast det jag tycker är intressant med detta är att han gör så lite efterforskning i just Norge, när det tydligen var Norge som var högst rankat på jämställdhetsfronten. Han pratar en några ingenjörer (män), några sköterskor (kvinnor) och två genusforskare (en man, en kvinna), sen lämnar han landet och börjar fråga forskare i USA och Storbritannien. Forskare vars hypotes, liksom dokumentärskaparens, är att kvinnor och män är olika psykiskt sett. Att han dessutom (vad jag upplevde) bemötte de två genusforskarna i Norge olika, beroende på deras kön, gör ju knappast saken bättre.

 

Han borde absolut ha lagt mer vikt på norsk forskning på det här området, eftersom det tydligen är där det är mest jämställd jämfört med resten av världen, plus att det är där han ser dessa stora skillnader mellan vem som väljer vilket jobb baserat på deras kön. Sen borde han även ha tittat på källorna till rankningen av Norge som världens mest jämställda land. Det lilla jag fick se av Norge i dokumentären såg väl inte så upplyftande jämställt ut om jag får säga det själv.

 

Nä, som sagt, jag vet inte riktigt vad jag vill säga om det här. Jag blev bara så trött på den här dokumentären att jag vill försöka motbevisa den. Men det är svårt att motbevisa något som egentligen bara är en hypotes, och att dessutom försöka motbevisa det med något som också bara är en hypotes. Just nu önskar jag bara att jag var "en riktig" skeptiker och inte så lätt att manipulera. Då hade jag nog kunnat komma med något som inte bara känns så förvirrat, från min sida sett.