Intersexorwhat

 

När jag var liten så tyckte jag att de allra, rent utseendemässigt, vackraste av människor var de allra mörkaste av kvinnor med stort, svart, krulligt hår.

 

När jag var liten så förstod jag att det var viktigt att kvinnor var vackra och jag såg vackerhet som något positivt. Jag ville också vara en del av det positiva, alltså en del av vackerheten. Jag ville vara en mörk kvinna med stort, svart, krulligt hår.

 

Jag ville alltså vara en av de absolut minst pivilegierade i samhället. Vilket jag som liten inte förstod att det skulle innebära. Jag trodde att den som var vacker var värd mycket och sågs upp till.

 

Tänk vad fel jag hade.

 

En dag insåg jag att det inte alls var de som jag tyckte var allra vackrast som var värda mycket och sågs upp till. Jag insåg att de som jag tyckte var allra vackrast som egentligen var de som hade det sämst. Att både vara kvinna och mörk, det fanns inget sämre att vara, upptäckte jag.

 

I och med denna upptäckt så märkte jag även att det inte var bra att säga att jag tyckte mörka kvinnor var vackra. Folk lyckades vända på det hela emot mig, så att jag skulle känna mig som en rasist.

 

Och visst kan det verka lite rasistiskt att dra alla mörka kvinnor över en kam, absolut. Men det var inte något som jag förstod som liten, då hade jag endast uppfattningen om att de mörka kvinnor jag hade sett var, enligt mig, vackra.

 

Dock att jag som liten kunde ta så fel. Att jag kunde vara så insatt i att samhället hyllar vackerhet, men att jag ändå inte förstod att det inte var en garanti för att enskilda vackra personer blev hyllade. Att det snarare är ett hinder för så många kvinnor. Är du inte vacker så duger du inte. Dessutom att det är ännu svårare för mörkhyade att anses som vackra, de duger ännu mindre än ljusa.

 

Idag vet jag bättre än vad jag gjorde när jag var liten.

 

Idag vet jag att jag egentligen inte skulle vilja vara en mörkhyad kvinna. Att exkluderas av samhället. Att inte duga. Det är något jag inte skulle vilja uppleva, helt enkelt.

 

Och det är något som jag inte vill att någon annan heller ska uppleva. Jag vill att ingen ska kunna döma någon annan efter deras utseende, deras etnicitet, deras kön eller deras hudfärg.

 

Om jag än idag tycker att mörka kvinnor är vackra låter jag vara osagt. För jag vill inte döma, eller för den delen dra alla över en kam. Dessutom har jag lärt mig att det är samhället som tycker att vackerhet är viktigt, det är inte jag som tycker det. Jag har lärt mig att det inte är viktigt att vara vacker till utseendet. Huvudsaken är att vara vacker på insidan. Att värna om andra. Inte att vilja vara någon annan.