Intersexorwhat

 

I dagens UNT (Upsala Nya Tidning) fanns en insändare som diskuterade kring jämställdhet och att bejaka moderskapet. Idag är det alltså mors dag, då vi ska uppmärksamma och hjälpa mor med de bördor hon bär, eller något sådant.

 

Insändarens rubrik är "Bejaka moderskapet igen". Och visst, det behöver inte alls vara skribenten som har valt rubriken, det är faktiskt oftare som någon som arbetar med tidningen väljer rubrik till insändare. Jag tycker dock att det är en ganska klantigt vald rubrik. När vi bejakar något så innebär det att vi accepterar och välkomnar det. Det kan vara allting från att vi bara låter det vara till att vi hyllar det. Mors dag hade inte funnits kvar ifall vi inte bejakade moderskapet idag. Ingen skulle heller aldrig hindra någon från att bli moder, idag. Alltså kan vi inte bejaka moderskapet igen, eftersom det är något som vi redan gör.

 

Skribenten diskuterar att jobbstressen har blivit alldeles för hög för småbarnsföräldrarna. Som om småbarnsföräldrar aldrig var jobbstressade förr i tiden. Under industrialismen och urbaniseringen kan jag mycket väl tänka mig att jobbstressen var väldigt stor, framförallt för småbarnsföräldrarna.

 

Sedan säger skribenten "Djuren har en lag som skyddar deras naturliga beteende. Är inte människan värd en liknande lag?". Problemet är att djur hålls i fångenskap, av människor, därför behöver de sådana här skydd och lagar. Vi människor håller oss själva i fångenskapen, så om något hämmar vårt naturliga beteende så har det inte att göra med att det inte finns någon lag som skyddar oss. Det handlar helt enkelt om att vi, oftast, har valt att gå en annan väg än vad vårt "naturliga beteende" säger åt oss att göra.

 

"Vi mådde faktiskt bättre före jämställdheten" skriver hen sedan. Visst att vi kanske i vissa avseenden mådde bättre innan någon började jobba mot jämställdhet, men i det stora hela så tror jag att jämställdhet leder till större chanser att själv få välja en väg. "Före jämställdheten" fick inte kvinnor rösta (utom om de var änkor) eftersom de inte räknades som myndiga. "Före jämställdheten" var kvinnor som boskap, sexredskap och barnafödarmaskiner. Långt fler barn föddes än vad familjerna hade råd med, eftersom kvinnans rätt till hennes egen kropp inte var en självklarhet. Hon fanns där för att vara till behag för sin make, samt för att sätta hans avkomma till världen. Är det så vi ska bejaka moderskapet än idag? Jag trodde att vi hade kommit längre än så.

 

Tydligen var även de "tidigare generationerna kloka, när de levde efter gamla beprövade traditioner". Så, vi ska alltså återgå till att leva som grottmänniskor igen. För hemmafruskapet är knappast en speciellt gammal eller beprövad tradition, det var något som fanns från 1920- till 1950-talet, i runda svängar. Dessa traditioner var inte alls något som "fungerat bra i tusentals år", det var bara en kort period av den mycket längre människoeran.

 

Att "de insåg att könen är olika och bra på olika saker och ändå lika mycket värda." klingar falskt i mina öron. I sådana fall, var kvinnor sämre på att rösta förr? Var det därför de inte fick rösta, för att det är något som män är bättre på?

 

"Vi ska samarbeta och komplettera varandra.", ja, det kan vi fortfarande göra även om en man stannar hemma med ett sjukt barn eller om en kvinna går och jobbar in storkovan till familjen. Om två personer kompletterar varandra så innebär det att de är bra på olika saker. Könet har ingenting att göra med vad du är bra på. Vissa påstår att personer av ett visst kön är bättre på en del saker än vad personer av ett annat kön är. Fast om det vore så, hur kan det då vara så att det till exempel förut endast fanns manliga lärare, men sedan var det en period med i princip endast kvinnliga lärare?

 

Sedan säger skribenten att "barn behöver tre år för att bygga upp en trygg anknytning till föräldrarna. Men i dag hinner barnen inte fullborda sin anknytning på det enda år, som vi, i vår blinda okunnighet, erbjuder dem." och visst, det kan jag hålla med om. Men det här påståendet gäller båda föräldrarna (i en heterosexuell monogami). Både mamman och pappan är föräldrar, det tar lika lång tid för barnen att bygga upp en trygg anknytning till mamman som till pappan. Att endast låta barnen vara hemma med sin moder skulle skapa stora svårigheter för barnen att anknyta till sin pappa senare i livet, eftersom han i sådana fall skulle behöva jobba mycket mer än om båda jobbade.

 

"Blotta misstanken att det är den förtidiga separationen mellan mor och barn, som gör att många mår dåligt, borde få oss att stoppa detta feministiska experiment". Trots detta så anser hen inte att en separation mellan far och barn också kan vara för tidig. Det här är inget feministiskt experiment. Det är ett sätt att låta alla få leva sitt liv som de vill, och ändå få en chans att skaffa barn. Att så många sedan arbetar väldigt mycket och knappt har tid med sina barn är synd, men vi måste fortfarande förstå den så starka viljan som så många kvinnor har att vilja jobba idag. Och den starka viljan som både män och kvinnor har till att skaffa barn. Om alla kvinnor skulle sluta jobba, för att istället vara hemma med barnen konstant, vad skulle hända då? Plötsligt skulle männen aldrig ha tid att ens se sina barn, för att de skulle behöva arbeta så mycket mer, för att vårt samhälle skulle kunna hålla ihop. Dessutom, om en kvinna idag är ensamstående, då kan hon inte klara sig ifall hon inte arbetar. Det fungerar helt enkelt inte att lämna omvärlden totalt för att kunna vara med sina barn konstant.

 

Ja, vi kanske borde "ta lärdom av tidigare generationer och införa valfrihet för föräldrarna genom att jämställa vården av egna barn med vården av andras barn." men det är inte alls sant att "feministerna inte tycks förstå detta". Det är just det här som så många feminister jobbar för. Att ge föräldrarna en valfrihet, att helt enkelt låta föräldrarna välja helt själva, oavsett deras kön, om de vill jobba eller stanna hemma med barnen. Feminister kallar kanske "vård av egna barn för 'frivillig arbetslöshet'.", men det är precis vad det är idag. Vissa skulle helt enkelt inte klara av vardagen om de inte hade ett betalt arbete. Därmed är vård av egna barn en form av arbetslöshet.

 

"Ingen föraktar moderskapet så glödande som en feminist." säger skribenten. Men den som egentligen föraktar moderskapet är väl skribenten själv. Att inte lita på en moders eget omdöme, att hon inte själv klarar av att välja att arbeta trots att hon har barn. Det handlar om att ge alla en möjlighet att både kunna leva (vilket det behövs pengar för) och att kunna ha barn. Alla män kan inte vara högavlönade, så i många familjer skulle det helt enkelt inte vara en möjlighet att kvinnan var hemma med barnen, trots att mannen arbetar.

 

Vårt naturliga beteende handlar om att överleva och att få vår avkomma att överleva. Om vi skulle ta bort möjligheten att arbeta för kvinnor så skulle vårt naturliga beteende hämmas. För att överleva idag krävs pengar, för att få pengar krävs ett jobb. Svårare än så är det inte. Det gäller att försöka förstå att moderskapet är bejakat idag, men att en reform som skulle tvinga mödrarna till att vara hemma med barnen inte skulle vara ett sätt att bejaka moderskapet. Det skulle tillbakavisa moderskapet till något som inte hade om val att göra, alltså till något som inte hade med ett naturligt beteende att göra.