Intersexorwhat

 

Under veckan som varit kom regeringen med ett förslag på att sänka bidragsdelen av studiemedlet med 300 kronor, samtidigt som lånedelen skulle höjas med 1300 kronor. Det blir alltså 1000 kronor mer att lägga i fickan varje månad för en student, men samtidigt 1000 kronor mer att betala tillbaka för varje studerad månad.

 

Personligen tycker jag väl att det är lite jobbigt att jag kommer behöva betala tillbaka mer sen när jag är färdig med studierna, till skillnad mot om de inte skulle höja lånet. Jag har hela min studietid tagit reducerat lån, för att jag har haft råd med det, men om förslaget går igenom kommer jag kanske inte kunna ha lika mycket reducerat lån. Dock läser jag en civilingenjörsutbildning, så när jag är färdig med mina studier kommer jag ha en ingångslön så pass stor att jag kommer kunna betala tillbaka lånet hyfsat snabbt.

 

Detta gäller förstås inte alla studenter. Personer som studerar till lärare lägger 5,5 år på studier och har sedan nästan 10 000 kronor mindre i lön per månad jämfört med en civilingenjör som, studerat i fem år. Det finns många fler yrkeskategorier än just lärare som har låg lön jämfört med antalet år studerade, och alla dessa behövs i vårt samhälle.

 

Det känns verkligen jättedumt att bidragsdelen av studiemedlet ska sänkas, för alla kommer inte att vara ekonomiskt priviliegrade efter sina studier. För att inte tala om alla som inte är ekonomiskt priviliegrade under sina studier. Det är brist på bostäder, många studenter får betala rätt mycket i månaden för att ha en bostad i närheten av campus, andra kanske inte lyckas få en bostad ens i samma stad som campus och behöver lägga pengar på pendling. Vissa är trots detta inte berättigade till bostadsbidrag. Några har dessutom barn som de behöver lägga pengar på.

 

En del behöver arbeta på sidan av sina heltidsstudier för att ha råd att studera. Jag som trodde att grejen med heltidsstudier var att de just är på heltid och inte skulle behöva kompletteras med ett arbete också, vad naivt av mig.

 

För det spelar ingen roll att bilden av att studenter är fattiga inte riktigt stämmer, många studenter har det bra ekonomiskt för att de är ekonomiskt priviliegrade. De kan ha fått pengar från sin familj. De kan ha superbillig hyra eller äta bara vegetariskt som är lagat från grunden. Det är inte det som är poängen. Poängen är att även de som inte är ekonomiskt priviliegrade ska ha en möjlighet att studera, så att de kan få bättre ekonomiska förhållanden av ett framtida arbete.

 

Jag är ekonomiskt priviliegrad. Jag hatar bilden av att studenter är fattiga, eftersom det oftast inte stämmer då många studenter super eller shoppar eller reser bort sina pengar. Men samtidigt vet jag att studiemedlet ligger under fattigdomsgränsen i Sverige, räknat efter EU:s standard. Och det gör studier till en klassfråga.