Intersexorwhat

 

Många tycker att jag har rätt extrema åsikter när det gäller katter. Personligen tycker jag väl inte det (för det är ju mina åsikter), men jag förstår att de kan vara en aning kontroversiella.

 

Jag tycker att nästan alla katter ska vara innekatter.

 

Jag har inte tyckt detta mer än några år, för innan dess kunde jag ärligt talat inte så mycket om katter. Jag läste på, massor, när jag började fundera på att skaffa katt. Jag kom fram till, som många före mig redan gjort, att katter borde vara innekatter.

 

Låt mig förklara.

 

 

 

Nåja, katter kan vara bra på att gömma sig även inomhus, men ni förstår nog vad jag menar. Du kan snabbt hitta innekatten om den har gått och gömt sig. En utekatt kanske inte alltid hör när du ropar in den, för att det är långt bort. En utekatt kan råka bli instängd någonstans, till exempel i ett garage eller ett förråd. En bekant hittade en katt i sitt förråd, den levde, men det var knappt, den vägde nästan inget och var helt lealös. De hade ingen aning om hur länge den varit där, och de vet inte så här i efterhand om katten överlevde efter att de lämnade den hos veterinären. Detta är bara ett exempel, men det finns nog många katter där ute som har blivit instängda på ställen som ägarna inte har ens en aning om att de finns.

 

Det finns inte jättemycket en katt kan skada sig på inomhus, jämfört med utomhus. En innekatt ser du dagligen, så du märker lättare om den är skadad eller sjuk, jämfört med utekatter som ibland kan vara borta i några dagar innan de kommer hem. Dessutom så går innekatter enbart på låda, så du ser om des avföring ser annorlunda ut, till exempel så ser du lätt om katten har fått diarré. Samma sak med katter som kräks, du märker att den gör det, för den gör det alltid inomhus, så du kan se färgen på spyan, och eventuellt avgöra varför den kräkts. Här om dagen kräktes vår katt tre gånger. Det var nästan bara gröna blad i kräkset, så vi kunde snabbt dra slutsatsen att hen ätit av någon av våra krukväxter, alternativt ätit för mycket av sitt kattgräs. (Kattgräs är egentligen ett storts spannmål, som planteras på ett litet fat. Kattgräs är bra för katter, framförallt innekatter som inte har tillgång till gräs på samma sätt som utekatter, och som inte rör på sig lika mycket som utekatter. Kattgräset stimulerar magtarmkanalen.) En annan sak som är bra om katten är innekatt är att om den behöver någon medicin dagligen så är det lätt för dig att se till att den får sin medicin, till skillnad mot om den är den typen av utekatt som gillar att vara borta i flera dagar.

 

Eftersom en innekatt inte äter djur de fångar utomhus så riskerar de inte att få smittor från dessa djur. Dessutom stöter de inte på andra katter (förutom eventuella kattvänner som bor i samma hem), så de får inte smittor från andra katter. Detta betyder inte att katten aldrig kommer att bli sjuk, men den kommer inte att bli sjuk lika ofta som utekatter tenderar att bli. Dock, ju mer sällan någon blir sjuk, desto större risk att de utvecklar allergi, vilket kan vara bra att känna till. Dessutom får innekatter inte fästingar.

 

Våra huskatter, Felis catus, är nära släkt med vildkatten, Felis silvestris. Felis silvestris lever på varmare breddgrader än i åtminstone norra och mellersta Sverige. Felis silvestris är inte evolutionärt anpassade för svensk vinter. De Felis silvestris som lever som mest norr ut lever i Skottland. Det har även funnits Felis silvestris i Danmark förr. Felis silvestris finns på många ställen i världen, de finns i mellersta och södra Europa, i stora delar av Afrika, och i sydvästra och mellersta Asien. Felis silvestris finns inte i Sverige. Och våra tamkatter, Felis catus, är inte, jämfört med många andra djur, jättemycket avlade på, så de klarar ungefär samma klimat som Felis silvestris gör.

 

I Europa bor Felis silvestris i huvudsak i skogen. De bor inte i städer. I städer finns bilar, vilket inte är en evolutionär fiende för katter. Utekatter som bor i städer visar större tecken på stress än utekatter som bor på landet, eller innekatter, mycket pga bilar, men även pga att de till exempel inte kan ha önskad storlek på sina revir och därmed lätt hamnar i slagsmål med andra katter. Dessutom kan katter förstås bli påkörda av bilar, eller för den delen dödas av arga, elaka människor. En av min sambos gammelföräldrar dödade en gång en grannkatt, för att hen blev så irriterad på att den bajsade på hens tomt, och hen är långt ifrån den enda som gjort så... Det finns många människor där ute som plågar och dödar katter, bara för att de är arga eller för att de tycker att det är kul.

 

Katter jagar och dödar alla former av djur. För det mesta smådjur, så som gnagare, hardjur och fåglar, men de jagar även insekter, och större djur, så som räv. Katter äter inte alla djur som de dödar. Detta stör den biologiska mångfalden, speciellt eftersom det finns alldeles för många katter i Sverige och alltså är det alldeles för många djur som dör.

 

 

 

Utekatter rör sig mycket, de går, springer, hoppar, och så vidare. Innekatter rör sig inte lika mycket, och därför finns det större risk att de blir tjocka och får hjärt- och kärlsjukdomar. Specifikt så hoppas inte innekatter lika mycket som utekatter, vilket kan försvaga deras muskler avsevärt. Det går att gå med en katt i sele (vi gör det med vår katt ibland), men en katt i sele kan förstås inte röra sig lika fritt som en utekatt.

 

Utekatter jagar, som tidigare nämnt, flera olika typer av djur. Om du bor så till att det lätt kommer in skadedjur i form av till exempel råttor som äter din mat, eller räv som äter dina höns, så är det praktiskt med en katt som kan jaga bort och/eller döda skadedjuren. Dock, som tidigare nämnt, så kan detta störa den biologiska mångfalden, men eftersom många skadedjur finns i för stort antal ändå, till exempel råttor, eftersom de frodas på sådant som de inte hade kunnat få tag på i naturen, dvs din mat, så påverkar detta inte den biologiska mångfalden lika hårt som om de äter till exempel småfåglar, dock är det knappast lätt att få en katt att låta bli småfåglarna men fånga råttorna, och råttor kan bära på smitta, så det finns inte bara fördelar med att katterna dödar skadedjur.

 

Utekatters klor nöts på ett annat vis än vad innekatters klor gör, eftersom utekatter går mycket mer, klöser på hårdare material, de gräver, och de går på många olika material (jord, sand, asfalt, grus osv). Men, om du har en innekatt, som får för långa klor, så går det faktiskt att trimma dem. Det gäller att vara försiktig, men i det stora hela är det ungefär som att klippa kanin- eller hundklor. Det går även att få kattens klor klippta hos en veterinär.

 

 

 

Varför utekatter borde kastreras är inte så svårt att förstå. Det finns redan alldeles för många katter i Sverige. Mellan 100.000 och 750.000 katter lever vilt i Sverige (det är ett mörkertal, alltså endast grov en uppskattning), dessa katter är inte vildkatter, de är förvildade katter, det vill säga hemlösa katter som har gått vilse, sprungit bort, fötts i det vilda (av förvildade katthonor), släppts ut, med mera. Om vi inte kastrerar utekatter så blir det fler katter. Dessutom finns det så pass många katter, med hem, i Sverige, så att de "överflödiga" katterna dödas. Många som släpper ut sina okastrerade katthonor får kattungar, som de kanske inte vill behålla, men så lyckas de inte sälja kattungarna, eller ens ge bort dem, för att det redan finns så fruktansvärt mycket katter i Sverige, så istället dödar de kattungarna. Många kattungar dödas genom att dränkas eller skjutas.

 

Att okastrerade katthonor släpps ut med syfte att bli dräktiga, för att ägaren vill ha kattungar, antingen till sig själv eller för att sälja, kallas backyard breeding. Förutom att det blir fler katter än vad det borde bli så är backyard breeding jättedumt för att det inte finns någon som helst kontroll kring vilken hankatt som gör honkatten dräktig, så det går inte att skydda kommande kattungar mot genetiska sjukdomar. Jag är faktiskt för avel (men ännu mer för att adoptera), för inom riktig avel så screenas alla kattungar för genetiska sjukdomar, de katter som visar sig ha sjukdomar kastreras, det går att kontrollera vilka katter som ska få kattungar tillsammans, det går dessutom att veta ungefär hur katten kommer att bete sig, då olika kattraser har lite olika personlighetsdrag. Dessutom så måste avelskatter avmaskas innan de säljs, vilket generellt sett inte görs på backyard bred katter. Att köpa en avlad katt kan vara bra för personer som behöver en katt som sällskap, antingen till sig själv eller till ett husdjur, men som inte kan ha vissa typer av katter, till exempel om de är allergiska. Dock tycker jag att det är jätteviktigt att alla som ska skaffa katt, och har möjlighet att inte köpa en avlad katt, ska adoptera en katt från katthem. Du ska absolut inte köpa en katt som är backyard bred. Dessutom, om du ska köpa en avelskatt så ska du inte köpa från personer som säger sig vara kattavlare men som inte kan visa kattens stamtavla, inte kan visa att de har medlemskap i SVERAK (Sveriges kattklubbars riksförbund), inte har avmaskat kattungarna, eller som säger att en katt är en blandras. Blandras är en myt. Visst att det går att korsa kattraser, men det gör dem inte till blandras, det gör dem till så kallad huskatt, de är alltså som vilken katt som helst. Avlare är inte riktiga avlare om de korsar raser.

 

En annan orsak till varför utekatter borde vara kastrerade är för att okastrerade katter har väldigt stora revir, hamnar lätt i slagsmål med andra katter, är generellt sett mer aggressiva, de vandrar oftare iväg långt bort, och de har en könsdrift som de inte kan hantera (troligtvis har en stor del av den avlats fram).

 

Innekatter bör också kastreras. Detta är av samma anledningar som några av de jag nämnde ovan, mer bestämt så har okastrerade katter större revir, kan vara aggressiva, och de har en alltför stark könsdrift. Okastrerade katthonor tenderar att bli helt absurt rastlösa och stressade när de löper (alltså när de är i en fertil period).

 

Varför ska då både katthanar och katthonor kastreras? Varför ska inte katthonor steriliseras?

 

Sterilisering är ett betydligt mindre ingrepp än en kastrering, speciellt när det gäller katthonor, eftersom katthonor har könsorganen inuti kroppen, till skillnad mot katthanar som har testiklarna i en pung på utsidan. Att kastrera en katthona innebär att ta bort allt, det vill säga livmoder, äggstockar, äggledare med mera. Att sterilisera innebär att endast knipsa av äggledare. Ju äldre en katthona blir, desto större risk är det att hon får livmodercancer eller annan cancer i de inre könsorganen. Om alla de inre könsorganen tas bort så kan de inte få de typerna av cancer, så det blir även förebyggande att kastrera en honkatt hellre än att sterilisera den. Sterilisering tar inte bort könsdriften (stora revir, aggressivitet, rastlöshet, stress med mera), det tar bara bort möjligheten att bli dräktig, därför är det bättre att kastrera honkatter.

 

Honkatter bör inte få p-piller istället för att kastreras (eller steriliseras). Katt-p-piller ökar risken för cancer i de inre könsorganen, diabetes med mera, och p-piller är inte lika säkert, mot dräktighet, som kastrering eller sterilisering.

 

Katter är evolutionärt anpassade för att äta kött, ben (ja, de kan äta till exempel fiskben, så länge de inte är kokta!), inälvor osv, alltså specifikt fett och protein, inte kolhydrater. Detta betyder inte att kolhydrater är totalt dåligt för katter, men det ska absolut hållas till en gräns. Anledningar till att ge katter kost med kolhydrater i kan vara om katten av hälsoskäl behöver bantas, för att inte få hjärt- och kärlsjukdomar, då funkar kolhydraterna som bukfylla, eller om katten har magproblem, för att fibrerna i kolhydraterna stimulerar tarmen. Men generellt sett bör katter inte äta så mycket kolhydrater, om några alls. Torrfoder innehåller nästan alltid kolhydrater, medan det varierar mycket mer i blötmat. Ett bra märke på blötmat är Mjau (jag är ej sponsrad), det innehåller inga kolhydrater, dessutom så är det svenskt kött och köttbiprodukter (inälvor, ben m.m.). Socker ska undvikas helt, det blir de tjocka av, och de känner inte ens smaken av sötma, så det är inte som att katten tycker att det är godare med mat med socker i. Katter i allmänhet, och hankatter i synnerhet, bör inte äta helvegetariskt, för det är inte bra för njurarna i längden. De kan dock leva på helvegetariskt, men det är en väldigt stor risk att de får njuproblem när de blir äldre, och det är extra vanligt hos hankatter, allra vanligast är det hos okastrerade hankatter.

 

Om du ska skaffa en katt, vänd dig i första hand till ett katthem. Varje år tas ungefär 6000 katter om hand av katthem, och ungefär ytterligare 2000 katter kan inte tas emot pga platsbrist. Jag är osäker på vad som händer med katterna som inte kan tas emot av katthem, men jag antar att de avlivas. En annan sak att tänka på är att katter kan leva 20 år. Om det varje år kommer 6000 katter till katthem, och om ingen av dem skulle adopteras, så är det 12000 katter på katthemmen nästa år, och året efter det 18000 katter, och så vidare. Så, adoptera en katt, istället för att köpa en, eller för den delen få en katt från någon som släppt ut en okastrerad katt. Som tur är så adopteras många katter, och många katthem använder sig av jourhem, det vill säga personer som låter katthemskatter bo hos dem tills dess att någon vill adoptera.

 

 

Låter du dina andra husdjur gå fritt? Kanske något enstaka, men knappast om du bor inne i stan. Så varför ska du låta dina katter gå fritt? De är också domesticerade.

 

 

Källor
(Endast ett urval, då jag råkade stänga en del flikar innan jag kopierat länkadressen, och inte lyckades hitta alla sidor igen trots att jag tittade i webläsarens historik)