Om att ta sig skamgrepp man tror att man har rätt till

Är det bara jag som tycker att det var rätt åt Cornelis fiktiva karaktär Lazarus och Cornelis själv.

Ty tager man ett skamgrepp som man tror att man har rätt till och får någonting I handen som man inte vill ha, då får man fan ta och skylla sig själv.

Att tro sig ha rätt till ett skamgrepp verkar enbart dumt tycker jag. Bara för att någon har följt med dig hem eller du har följt med hem till någon behöver denne någon inte vilja något av sådan börd.

Jag tycker det är väldigt synd att Cornelis, en sådan av folket uppskattad man, skapar och spinner vidare på fördomar om HBTQ-personer. För faktum kvarstår att dessa falska flickor han sjunger om kan vara transpersoner som samtidigt är homosexuella och därav är intresserade av den "äkta manliga" karaktären i sången. Deras mening var kanske inte att lura, för dem kanske det inte var uppenbart att en full människa tar dem för någon annat är vad de fysiskt är.

Det känns taskigt att tala illa om de döda då de inte kan försvara sig, men att han efter sin död hyllades till en av sveriges tre sörsta trubadurer tillsammans med Carl Michael Bellman och Evert Taube är något som jag personligen inte kan förstå.

Jag vill inte ha ett sådant homo-, bi-, trans- och queerfobiskt land som detta stundtals verkar vara.
Trackback
RSS 2.0