Intersexorwhat

 

The art of suicide
Nightgowns and hair
Curls flying every which where
The pain too pure to hide
Bridges of Sighs
Meant to conceal lover's lies
Under the arches
Of moonlight and sky
Suddenly easy
To contemplate why
Why?
Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Av någon anledning tänkte jag på den här sången när jag läste en artikel om en kvinna vars "make" ville genomgå könskorrigering, eftersom "han" kände sig som kvinna. Jag tänkte på det för att jag fick en känsla av att det kanske var så här "han" tänkte ibland under processen. Vid vissa tillfällen så kanske det hade varit enklare att bara ta livet av sig. Hemskt att säga, men det är inte helt ovanligt att transpersoner gör det för att alla runt om kring dem har skapat en uppfattning om dem endast genom deras biologiska kön. Omgivningen blir ett alldeles för stort problem helt enkelt.

The art of suicide
Pretty and clean
Conveys a theatrical scene
"Alas, I'm gone!" she cried
Ankles displayed
Melodramatically laid
Under the arches
Of moonlight and sky
Suddenly easy
To contemplate why
Why?
Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Om min partner skulle inse att hen egentligen inte är det som hen verkat vara, byggt på biologiska grunder, så skulle jag nog må dåligt till en början. Inte för att personen skulle hitta sig själv, för det är självklart något bra. Inte heller för att jag skulle få omdefiniera min sexuella läggning, för det hade inte varit något problem. Utan för att vi från barnsben blir matade med en illusion om att män och kvinnor är två helt skillda grupper. För att till och med jag skapar uppfattningar om folk utifrån deras kön, även om jag försöker att låta bli. Personerna blir ett kön.

 

Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Jag känner en person som har genomgått en könskorrigering (okej, jag vet faktiskt inte hur långt hen har kommit, men hen passerar idag som det kön hen känner sig som). När jag från första början fick höra om det så blev jag förvirrad, helt plötsligt hette hen inte samma sak längre och hen hade andra kläder på sig än förr. "Det där kan väl ändå inte vara samma person?" tänkte jag. Jag hade fel. Det var exakt samma person, fast med en annan apparition. Det var inte en förändrad person, men en person som vågade stå för sina känslor på ett djupare plan.

Life is not like Gloomy Sunday
With a second ending
When the people are disturbed
Well they should be disturbed
Because there's a story
That ought to be heard
Life is not like Gloomy Sunday
With a second ending
When the people are disturbed
Well they should be disturbed
Because there's a lesson
That really ought to be learned

 

I artikeln jag länkade till ovan så berättar en kvinna om hennes tvister med att den person hon gifte sig med kände sig som kvinna. Jag kan förstå att det från början kan kännas konstigt, för vårt samhälle har byggt upp den här illusionen om att kön definierar oss och inte tvärt om. Dock tycker jag att det är jättejobbigt att läsa artikeln, jag blir liksom ledsen inombords för att hon inte klarade av att se sin "man" förvandlas till den kvinna han kände sig som. Jag tror att den största orsaken till att deras förhållande kollapsade var just det att hon inte kunde acceptera. Hon hade gift sig med en man, så var det bara, kön var så pass viktigt i hennes värld att hon inte ens kunde acceptera att hennes "man" mådde dåligt. Hennes krav på förhållandet var inte att de båda skulle må bra, hennes krav på förhållandet var att hon skulle må bra på sin "mans" bekostnad, vilket ledde till att när "han" väl började må bra så blev det på hennes bekostnad. Det här är ett tydligt exempel på att kön är en så pass viktig del av våra liv att vi inte för en sekund kan bortse från det. Det är hemskt, för det leder till så hemska saker som detta.

The world is full of poets
We don't need any more
The world is full of singers
We don't need any more
The world is full of lovers
We don't need any more

Sången som jag har citerat i detta inlägg heter The Art of Suicide och är skriven av Emilie Autumn.