Skillnaden mellan alkoholfritt och alkoholfritt
Det är rätt irriterande (och egentligen väldigt konstigt) att det normativa är att dricka alkohol, och att man måste förklara/försvara sig när man inte gör det. Dock har jag märkt att folk ofta tycker att det är rätt charmigt/roligt/gulligt att jag sitter där med min juice eller mjölk (jag kan inte dricka något med kolsyra eftersom jag får ont i magen då och jag kan inte dricka alkohol på grund av mina mediciner), medan alla andra berusar sig. Men även om folk inte är taskiga och jag för det mesta kan tycka att det är helt okej att de vill kommentera/diskutera, är det inte alltid jag är på humör för att hålla det där lilla föredraget/försvarstalet om varför jag inte gör som "alla andra".
Jag anser mig själv vara nykterist. Jag dricker väldigt sällan alkohol, men när jag gör det kan det vara lite olika styrkor, dock aldrig i tillräckligt stora mängder för att bli berusad. Jag har förlorat många vänner pga detta (man är ju automatiskt tråkig om man inte dricker sig full), och jag har fått förklara mig otaliga gånger. Folk väntar sig alltid att man ska ha någon djup anledning till att inte dricka... Min anledning är helt enkelt "för att jag inte vill". Det är jävligt enkelt, tycker jag, men tydligen svårt för andra att förstå. Senast jag umgicks med folk som drack var det en person som frågade, och jag svarade "jag har bättre saker att lägga pengarna på". Hennes reaktion var ett hånskratt och ett "det var ta mig fan det töntigaste jag någonsin hört!" Sånna människor tycker jag genuint synd om. Är det verkligen otänkbart för henne att någon skulle kunna prioritera något över alkohol? Än bättre: är att supa verkligen fortfarande, när man är 22 år gammal, det "häftigaste" man kan göra? Suck, säger jag bara.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst på det här ämnet, jag borde nästan göra ett eget inlägg någon gång...