Intersexorwhat

 

Vi människor verkar ha en förkärlek till att låna in många ord från grekiska och latin till alla möjliga språk. Dessa ord förekommer för artbestämning, som medicinska termer, för beskrivning av himlavalvet, inom matematiken, för beskrivning av jordskorpan, inom kemin, som namn på läkemedel och på många andra ställen, inom naturvetenskapen alltså. Om vi däremot tittar lite mer allmänt på vårt Svenska språk och inte inriktar oss på sådant som nästan bara naturvetare har koll på, då kommer vi in på något som kanske känns som lite i ropet just nu. Inom HBTQ-kretsar och för att beskriva olika kärlekspreferenser och kön har vi en hel del ord från grekiska och latin.

 

Det finns bara ett problem med detta. Folk hör ett ord och ordets betydelse men får inte veta eller reflerkterar inte från vilket språk ordet kommer. Sedan använder de ordet sammansatt med ett annat ord som de känner till betydelsen på men tar då ett ord från det andra av dessa två stora språk. Ett klassiskt exempel är polyamori, där poly är en grekisk stam som betyder många och amor en latinsk stam som betyder kärlek/gilla. Här borde vi egentligen säga antingen polyfili (det har ni säkert sett mig skriva någon gång) eller multiamori. Orden betyder i sammansatt form att bli kär i och/eller ha förhållande med flera personer samtidigt.

 

Andra tillfällen där det är lätt att råka blanda ihop grekiska och latin är när vissa ord finns i båda språken men betyder olika saker. Homo betyder människa på latin och homo betyder lika/samma på grekiska.

 

När vi kommer till grekiska ord så gäller det inte bara att binda dem med andra ord från grekiskan, det gäller även att kunna binda dem på rätt sätt. I grekiska finns en bindevokal, o, som ska finnas med när vi binder ett ord som slutar på konsonant med ett ord som börjar på konsonant. Ett bra exempel på det är fylogeni (jag kunde tyvärr inte komma på något icke naturvetenskapligt ord), där fyl betyder släkte/art, o är bindevokal och genes betyder ursprung. Ett bra exempel på när bindevokal inte ska användas finns i misandri, där tar vi till och med bort en bokstav för att ordet ska bli enklare att uttalas (något som kallas asimilation och är väligt vanligt, ta till exempel attraktiv, det hette från början adtraktiv men var jobbigt att säga och förenklades därför. Attraktiv är förresten latin där ad betyder till och traktiv kommer från trahere som betyder att dra). Misandri är en sammansättning av miso som betyder ogilla/hata och andros som betyder man.

 

Eftersom misandri och misogyni går hand i hand så måste jag även ta ett exempel med misogyni känner jag. I ordet misogyni har vi ett o, men det är inte en bindevokal. Eftersom o:et redan finns där från miso så behöver vi inte lägga till ett till o som bindevokal. Sen när vi ändå är inne på ämnet kvinna så kan jag berätta att det är ett ganska krångligt ord att böja i grekiskan, gynekos heter det men förkortas gärna till gyn när det binds med ett annat ord, förutom om gynekos är första ordet och det andra ordet börjar på konsonant, då heter det istället gyneko. Det är därför det heter gynekofil och inte gynofil.

 

Nu när vi pratar om män och kvinnor så kan jag berätta att både androgyn och hermafrodit kommer båda från grekiska. Dock bör dessa ords stammar inte blandas eftersom hermafrodit kommer från Hermes och Afrodite, till skillnad från androgyn som kommer från andros och gynekos. De latinska motsvarigheterna är intersexuell och intergender (som på svenska egentligen borde heta intergenus med tanke på att vi har lånat in genus redan och gender är det engelska ordet från latinets genus), där inter betyder mellan, sexuell kommer från latinets sexus som betyder (kroppsligt) kön eller sexualism och gender kommer från genus som betyder (socialt) kön. I latinet har vi alltså en skillnad mellan kroppsligt kön och socialt kön. I grekiskan finns inte den skillnaden. I svenskan brukar vi ibland prata om kön och genus, men problemet med ordet kön är att det innefattar genus i sin betydelse.

 

Det är förresten skillnad på sexualitet och sexualism. En sexualitet är till exempel om du är homosexuell, heterosexuell, bisexuell, pansexuell och så vidare, en sexualism är till exempel om du är transsexuell, cissexuell, intersexuell och så vidare.

 

På tal om sexualiteter och sexualismer så kommer alla orden för sexualiteter från grekiskan och alla ord för sexualismer från latin. Homo betyder samma, hetero betyder olika, bi betyder två/båda, pan betyder alla, a- är en negation (som svenskans o-). Trans betyder på andra sidan om, cis betyder på denna sidan om, inter betyder mellan.

 

Dock har något gått snett här eftersom vi använder grekiska stammar för sexualiteter när själva ordet sexuell kommer från en latinsk stam! Ganska dumt egetnligen, men inte så mycket vi kan göra åt nu när begreppen är så pass myntade som de är. Om vi skulle vilja vara lite språknördiga kan vi rätta till problemet genom att säga homofil (det har ni med stor säkerhet hört förr), heterofil, bifil, panofil och afil. Det lustiga i sammanhanget är att latinet har här lånat in orden för sexualiteter från grekiskan, så på både grekiska och latin heter det homophylophilia, heterophylophilia, amphiphylophilia (som betyder bisexuell, fråga mig inte varför de krånglat till det, de gillar sitt φ i grekiskan) och så vidare. Här har de till och med slängt in ett phylos i mitten, som betyder kön på grekiska. Bisexuell heter amphiphylophilia på grekiska och latin, amphi- är också ett ord för båda på grekiska. Alltså kanske bisexuell borde heta amfifil på svenska?

 

Ett annat ord som jag har hört för pansexuell är omnisexuell. Omnisexuell är alltså helt korrekt med två latinska stammar som är sammanfogade, till skillnad mot pansexuell där pan är grekiska. Problemet med detta är att vi har ett mönster, alla orden för sexualtieter innehåller en grekisk och en latinsk stam. Vi kan inte översätta alla orden till latin eftersom orden inte ens finns på latin, latinet har lånat in dem från grekiskan! Vi skulle då behöva hitta på nya ord som inte finns, och det är jobbigt så jag tycker vi låter bli för latinets skull.

 

Lite annan kuriosa är att HBTQ heter AOAT som står för aesfia (lesbiska), homofylofilos (homosexualitet), amfisexualikos (bisexualitet) och transsexualikos (transsexualism). Det är några saker jag inte riktigt förstår i detta. För det första, varför är lesbiska en egen grupp när det finns en grupp för homosexuella och varför har då inte bögar en egen grupp? För det andra, varför använder de amfisexualikos när de redan har det helgrekiska ordet amfifylofilia? För det tredje, är det inte dumt att använda sexualikos på både bisexualitet och transsexualism, kan inte det göra så att folk tror att bisexualitet är en sexualism eller tvärt om att transsexualism är en sexualitet? I latinet har de varit lite mer logiska med att kalla HBTQ för LGBTI som står för lesbicam, gay, bisexualem, transsexualem och intersexualem.

 

Ja, jag är en språknörd. Förlåt att inlägget blev så långt.

 

 

PS Ni studentikosa varelser som läser min blogg, såg ni min Svinnsta skär-referens? ;)