Jag skulle nog överleva ett världskrig

 
Såg detta inlägg, skrivet av Lady Dahmer, på facebook.
 
Vet ni vad jag tänkte då? Jo, jag kunde bara inte låta bli att tänka "Ja, om någon/några idioter startar en ny förintelse här i Sverige så går i alla fall jag säker".
 
Min släkt är svensk sedan flera hundra år tillbaka i tiden. På min ena förälders sida går det tillbaka till år 1607 med enbart svenskfödda personer. Nu snackar jag alltså om rakt bakåt i min släkt, vad som skett i sidled med fransoser och annat skulle inte en förintelsestartande idiot bry sig om. Det viktiga för dem är släkten bakåt, var kommer just Du ifrån, liksom.
 
Vad skulle det dock betyda om jag gick säker? Jag vet inte hur det skulle vara att leva under krig, men jag är ganska säker på att jag skulle försöka hjälpa de utsatta på något vis. Gömma dem kanske.
 
Nu när jag tänker efter så inser jag att jag nog inte skulle överleva ett världskrig, trots mina rötter. För jag är alldeles för snäll, jag skulle ställa mig på offrets sida, jag skulle bli nermejad direkt. Skulle det bli ett tredje världskrig så skulle vi kloka och accepterande personer ryka också. Det skulle helt enkelt bara bli de främlingsfientliga idioterna kvar.
 
Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara så främlingsfientligt på sina håll här i Sverige idag. Jag menar, skolkade alla dessa främlingsfientliga från varenda historielektion i mellan- och högstadiet? Jag vet förstås inte hur det var för alla andra, men för mig så gick vi igenom andra världskriget så många gånger i mellan- och högstadiet, plus litegrann i gymnasiet, så att jag kunde typ allt om det, samt att jag kunde typ varenda replik i Livet är underbart och hade även sett filmer som Pianisten, American History X och Schindlers list. Allt detta under lektionstid. Var var alla främlingsfientliga då? Var var de, mentalt sett, under historielektionerna? Varför finns det så många främlingsfientliga idag?
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

tolka inte detta som negativ kritik :) Men om vi utgår från den lilla förenklingen att det inte skett något giftermål alls med släktingar, betyder ju detta att antalet förfäder fördubblas för varje generation. Två föräldrar, som vardera hade två föräldrar etc. Alltså, 400 år sedan, och om vi utgår från att personer i snitt fick barn i 25-årsåldern (vilket nog egentligen är äldre än vad det i verkligheten var frågan om), så har vi alltså 16 generationer. och 2 ^ 16 är 65 536 förfäder på båda sidor för 400 år sedan. Är du helt säker på att hälften av dessa, dvs 32 000 pers alla var svenskar? ;) Det är större än Stockholms hela befolkning vid den tiden...

Svar: All känd släkt bakåt är svenskfödda i alla fall, resten kommer väl knappast någon främlingsfientlig orka bry sig om att leta upp eftersom ingen av de två släktforskande släktingar jag har har lyckats hitta dem. En del utvandrade förresten efter att de fått barn och lät barnen stanna i Sverige. Dessutom var det väldigt vanligt med inavel på den här tiden, till exempel så är det ett ställe i släktträdet där två personer fått två barn, det ena av dessa barn har fått ett barn och så har då ett av barnen fått barn tillsammans med barnbarnet till de två förstnämnda. Med det sagt så kan jag säga att det behöver inte vara 32000 olika personer som levde för 400 år sedan, en del av dem kan vara samma person som fått barn med olika personer eller vars barn har gift sig med kusiner och så vidare. ;)
Intersexorwhat

2013-01-12 @ 17:39:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0