Intersexorwhat

 

Ordet "man". Alltså det där opersonliga pronomen som så många använder, i skrift.

 

Jag är kolugn med att folk använder det i tal, för då går det ändå att tolka utifrån kroppsspråket. Men att använda det i skrift är något som jag blir mer och mer irriterad på.

 

Det är världens bästa sätt att skjuta över ansvaret på någon annan. Därmed ett ord som jag hyser stort agg mot.

 

"Man brukar göra så"

 

Nej. Det du menar kanske är "Jag har lärt mig att göra så". Det är jättedumt att gömma sig bakom ett ord som får mig som läsare att inte veta om du räknar in mig i din ekvation eller inte. I en text kan det vara väldigt svårtolkat i vissa fall vem det är som personen syftar på, om "man" används.

 

Att istället använda "en" innebär precis samma sak. Det är opersonligt, och i vissa fall kan det bli otydligt vem som åsyftas. En text blir inte mindre opersonlig om vi byter ut alla "man" mot "en".

 

Det jag tycker att folk i allmänhet bör göra är att försöka formulera om meningar så att de undviker "man" (eller "en"). Speciellt i akademsika texter. Just akademiker tycker jag borde lägga ner mycket tid på språket i sina texter, för att undvika missförstånd. Jag skulle vilja säga att alla meningar går att formulera om för att undvika "man". Och visst att jag kanske tar mig vatten över huvudet genom att säga så, men det är sällan jag inte klarar av att formulera om en mening som jag skriver. Jag har aktivt övat på det i mer än ett år nu och jag skulle vilja påstå att det inte alls är så svårt som det kanske verkar. Idag behöver jag nästan aldrig fomrulera om meningar, det flyter på bra ändå utan några "man".

 

Jag vill förresten ge er tipset att läsa kursen Skriftlig framställning, 7,5 hp, på Uppsala universitet. Om ni inte bor för långt bort förstås (tror inte att kursen finns som distanskurs). Väldigt bra kurs för er som är inom akademien.