Vilket gör egentlingen ondast av att få en ordentlig spark på pungen eller att föda barn?
För att titta så objektivt som möjligt på detta så kommer jag att bortse från egna eventuella erfarenheter av detta. Istället ska jag jämföra hur vänner till mig beskriver pungsparkssmärta, mensvärk och barnafödande.
En vän till mig har beskrivit pungsparkssmärta som att det gör väldigt ont och går upp i magen. Det skapar ett illamående och en känsla av att vilja rulla ihop sig till en boll.
En annan vän till mig har beskrivit mensvärk som en molnande smärta som hela tiden ligger där i bakgrunden och maler. Som att någon maler sönder livmodern inifrån och så strålar smärtan ut i korsryggen och låren. Du mår illa och vill krypa ihop till en boll. Några gånger har denna person även svimmat av mensvärk.
En person som jag inte känner personligen har beskrivit att föda barn vagnialt som att det först känns som den värsta mensvärken du har varit med om. Det gör ont i magen och strålar ut i korsryggen. När födandet har börjat och ungen är på väg ut så strålar smärtan även ut i låren och sen kommer en förskräcklig smärka av att hela underlivet spricker upp (ja, det sprack alltså på riktigt). Sedan en känsla av att bajsa ut en vattenmelon.
Med denna data måste jag nog ändå säga att barnafödande låter värst. Att det dessutom kan hålla på i flera dagar (har hört en skräckhistoria av en kompis som tog 72 timmar på sig att komma ut och att hennes mamma sprack upp jättemycket trots att det tog så lång tid). Orsaken till att jag jämför med mensvärk också är för att se om det finns några likheter mellan det och pungsparkssmärta också, eftersom mensvärk och barnafödande nog ändå är ganska snarlikt hur kroppen beter sig för att föra ut mensen respektive bebisen.
Smärta är ju dock väldigt personligt, en del reagerar mer än andra på viss smärta. Därför har jag några frågor till er:
Vilket tror ni är värst? Vad har ni själva för erfarenheter? Vill ni beskriva någon av dessa smärtor som ni har varit med om?
