Borde jag vara poly?

 
Ibland slår tanken mig, "Borde jag vara poly?".
 
Borde jag kunna ha sex med andra personer än min partner? Borde jag och min partner kunna ha trekant, eller fyrkant, eller...? Jag tycker ju fortfarande att andra personer än min partner är attraktiva, snygga och sexiga. Det är inte som att alla personer runtom mig plötsligt blev fula när jag för drygt fem år sedan blev tillsammans med min partner.
 
Dock så tänker jag på vad det skulle innebära att vara poly. Om jag skulle få vara med andra personer så betyder det såklart att min partner också skulle få vara det. Och det är här det stora problemet kommer in. Jag tror att jag skulle bli svartsjuk om min partner hade sex med någon annan. Jag tror att jag skulle känna mig bortglömd eller vara rädd för att min partner skulle hitta någon annan som är bättre än jag. Och eftersom jag känner såhär så tänker jag att det är ganska troligt att min partner skulle känna likadant om jag hade sex med någon annan.
 
Så vad är då vitsen med att fortfarande hitta andra personer att attraheras av om jag nu vet att jag vill vara mono men min partner? Finns det någon vits med det eller har jag bara väldigt mycket gemensamt med bonobon(?), som är en väldigt sexpositiv apa som inte bryr sig om ifall de har sex med en eller flera, eller vilket kön deras sexpartner(s) har.
 
Jag och min partner har pratat om ifall det skulle vara möjligt för oss att ha trekant, men vi tror att det skulle vara ganska svårt. Att ha sex med en okänd person går bort, för riktigt så mycket vill jag inte äventyra det, tänk om personen skulle hitta på något jättedumt. Men att ha sex med någon vi känner, det skulle kännas ganska awkward och konstigt. Plus att vi inte har riktigt samma smak, så att hitta någon vi känner som vi båda gillar och som det inte skulle vara awkward med, ungefär lika lätt som att hitta en nål i en höstack.
 
Med detta sagt så tror jag att jag inte borde vara poly, trots att jag tycker det är frustrerande ibland att attraheras av andra personer än min partner. Men det är ju fortfarande lungt att fantisera.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0