Skillnaden mellan ett år och ett halvår
Om ett halvår kommer lagändringen angående att byta juridiskt kön att förändras. Då kommer en person som vill byta sitt juridiska kön inte behöva vara svensk medborgare, myndig och ogift. Det enda kravet som kommer att vara kvar är att en person som vill byta sitt juridiska kön måste steriliseras.
Att kravet på att vara ogift tas bort kommer inte en dag för tidigt, sedan 2009 har samkönade par fått gifta sig i Sverige. Om två personer är gifta och den ena av dem en dag vill genomgå könskorrigering så måste de alltså skilja sig, sedan när personen har bytt juridiskt kön kan de gifta sig igen, så ser det ut idag och det kommer det att göra i ett halvår till.
Kravet på att vara svensk medborgare byts ut mot kravet att vara bosatt i Sverige (och måste ha varit det en viss tid). Detta känns klokt eftersom det finns många som är bosatta i Sverige utan att vara svenska medborgare. Det kan till exempel vara en person som träffat en svensk partner och sedan valt att flytta till Sverige av den anledningen men inte känner något behov av att skaffa svenskt medborgarskap av en eller annan anledning. I vissa länder finns det dessutom lagar som säger att om du har ett medborgarskap i detta land så får du inte skaffa ett i ett annat land.
Att en person måste vara myndig känns också bra att de tar bort kravet på. Det kan handla om att en person mår extremt psykiskt dåligt av att ha fel juridiska kön utifrån vad hen uppfattar sig själv att ha eller vad samhället uppfattar henen att ha genom att personen använder könsförknippade attribut. Läs denna serie av Elias Ericson: sida 1, 2, 3, 4. Det kan också handla om cis-personer som faktiskt har fått fel kön registrerat när de var nyfödda, alltså personer som utvecklats åt ett annat håll än vad läkarna trodde (alltså troligtvis en intersexuell person).
Gällande det sista kravet, kravet om att vara steril för att få byta juridiskt kön, så måste personer som vill byta juridiskt kön men som inte vill sterilisera sig vänta i ett helt år innan något kanske händer.
Jag har tittat på debatten som de hade i Riksdagen i måndags. Debatten om ändrad könstillhörighet.
Jag måste säga att en sak jag reagerade över i denna debatt var hur mycket smutskastning det var mellan Alliansen och Oppositionen. Det är många klagomål från Alliansen mot Oppositionen om det där med att sterilisering skulle bytas ut mot kastrering. När de klagar på det så blir jag bara trött. Visst, det var ett idiotiskt förslag att sterilisering föreslogs bytas ut mot kastrering, men det är 2 år sedan och VÄLDIGT MYCKET HAR HÄNT PÅ HBTQ-FRONTEN SEDAN DESS. Folk i allmänhet har blivit mer accepterande gällande HBTQ-personer och idag vet vi (till exempel jag vet det och de flesta i Riksdagen verkar veta det) att varken sterilisering eller kastrering borde vara ett krav för att få byta sitt juridiska kön.
Problemet i det hela gäller när lagen ska införas. Lagändringen om de andra kraven sker om ett halvår, lagändningen om kravet på sterilitet sker om minst ett år. För jag håller med Ann Arleklo som cirka 64 minuter in i Riksdagsdebatten säger "Vilka garantier har vi att om ett år så står vi här och tar det beslutet?"
Vilka garantier har vi? Det beslutas inte om att lagändringen ska ske om ett år. Det beslutas om att lagändringen gällande de andra tre kraven ska gå igenom om ett halvår. Det sägs att det ska beslutas om att det ska ske en lagändring gällande steriliseringskravet senast om ett år. Det sägs att det ska ske, men vi vet inte alls vad som har hänt om ett år. Vore det inte bättre att besluta om att lagändringen sker om ett halvår tillsammans med de andra lagändrningarna? På ett halvår hinner vi börja ta hand om vissa konsekvenser för att sedan göra fler lagändrningar där det kan behövas. För som det ser ut idag bryter vi mot vår egen grundlag. I Regeringsformen som är en del av Sveriges rikes grundlag står följande "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp". Idag bryter vi mot detta med den lag som finns och det kommer att fortsätta i minst ett år till.
Konsekvenserna som Alliansen lyfter fram handlar bland annat om Abortlagen, där benämns en gravid person genom hela lagen som "kvinna" och "hon". Om en transsexuell man (alltså en FtM-transsexuell person) skulle genomgå könskorrigering och även byte av juridiskt kön idag så skulle han tvingas till sterilisering. Om vi inte hade kravet på sterilisering så skulle han egentligen kunna bli gravid trots könskorrigeringen. Här tänker Alliansen att en transsexuell man inte skulle kunna få abort eftersom endast gravida kvinnor benämns i abortlagen.
Jag frågar mig då hur stor sannolikheten är att en transsexuell man skulle vilja få abort. Orsaken till att en person inte vill sterilisera sig behöver inte alls vara för att personen i fråga vill ha barn i framtiden, det kan mycket väl handla om att bara slippa ett ingrepp. Som det ser ut idag får inte en person som byter sitt juridiska kön ens spara könsceller, samt att om personen tidigare sparat könsceller så måste dessa förstöras. Detta leder till att en person som byter sitt juridiska kön inte får skaffa biologiska barn över huvud taget (de får förresten inte adoptera heller). Med tanke på hur få transsexuella som finns i Svergie och med tanke på att bara en del av dessa är transsexuella män med fungerande livmoder och med tanke på att alla dessa transsexuella män med livmoder kanske inte har vaginalsex och med tanke på att dessa transsexuella män med fungerande livmoder kanske vill ha barn så är risken så oerhört liten för att en man ska vilja ha abort. Dessutom så känns det värre att en av våra lagar bryter mot en grundlag än att vi kan få problem med en annan av våra lagar, tycker i alla fall jag.
Sen när Anders Andersson, cirka 85 minuter in i Riksdagsdebatten, börjar snacka om att vi måste tänka på barnen så tänker jag bara "Klyscha!". Alltså, visst att barn har rätt till att känna till sitt ursprung (står någonstans i lagen, jag vet dock inte var), men hur farligt kan det vara att ett barn får veta att hen föddes av sin far? Vi har accepterat samkönade äktenskap och insemination av ensamstående kvinnor. Varför skulle det vara så mycket värre om ett barn får veta att hens föräldrar kanske inte är mamma och pappa enligt samhällets normer?
Det är stor skillnad på ett år och ett halvår. Inom gruppen med personer som vill byta sitt juridiska kön då det inte stämmer med deras psykologiska kön är självmordsstatistiken väldigt hög jämfört med många andra grupper av personer. Tvångssteriliseringen är antagligen en orsak till detta och jag tror att en person som är i självmordstankar kanske kan orka vänta ett år på förändningen om de vet att den kommer att ske, men samtidigt så vet jag att sannolikheten är större att personen orkar vänta i ett halvår på att förändringen sker. Ju längre tid som går, desto mindre ork finns kvar att vänta på en förbättring.
Jag genomgår ingen könskorrigering och jag vill inte byta mitt juridiska kön, trots detta så tycker jag att det här är en oerhört viktig fråga.
Jag vill ha en förändring nu!
Att kravet på att vara ogift tas bort kommer inte en dag för tidigt, sedan 2009 har samkönade par fått gifta sig i Sverige. Om två personer är gifta och den ena av dem en dag vill genomgå könskorrigering så måste de alltså skilja sig, sedan när personen har bytt juridiskt kön kan de gifta sig igen, så ser det ut idag och det kommer det att göra i ett halvår till.
Kravet på att vara svensk medborgare byts ut mot kravet att vara bosatt i Sverige (och måste ha varit det en viss tid). Detta känns klokt eftersom det finns många som är bosatta i Sverige utan att vara svenska medborgare. Det kan till exempel vara en person som träffat en svensk partner och sedan valt att flytta till Sverige av den anledningen men inte känner något behov av att skaffa svenskt medborgarskap av en eller annan anledning. I vissa länder finns det dessutom lagar som säger att om du har ett medborgarskap i detta land så får du inte skaffa ett i ett annat land.
Att en person måste vara myndig känns också bra att de tar bort kravet på. Det kan handla om att en person mår extremt psykiskt dåligt av att ha fel juridiska kön utifrån vad hen uppfattar sig själv att ha eller vad samhället uppfattar henen att ha genom att personen använder könsförknippade attribut. Läs denna serie av Elias Ericson: sida 1, 2, 3, 4. Det kan också handla om cis-personer som faktiskt har fått fel kön registrerat när de var nyfödda, alltså personer som utvecklats åt ett annat håll än vad läkarna trodde (alltså troligtvis en intersexuell person).
Gällande det sista kravet, kravet om att vara steril för att få byta juridiskt kön, så måste personer som vill byta juridiskt kön men som inte vill sterilisera sig vänta i ett helt år innan något kanske händer.
Jag har tittat på debatten som de hade i Riksdagen i måndags. Debatten om ändrad könstillhörighet.
Jag måste säga att en sak jag reagerade över i denna debatt var hur mycket smutskastning det var mellan Alliansen och Oppositionen. Det är många klagomål från Alliansen mot Oppositionen om det där med att sterilisering skulle bytas ut mot kastrering. När de klagar på det så blir jag bara trött. Visst, det var ett idiotiskt förslag att sterilisering föreslogs bytas ut mot kastrering, men det är 2 år sedan och VÄLDIGT MYCKET HAR HÄNT PÅ HBTQ-FRONTEN SEDAN DESS. Folk i allmänhet har blivit mer accepterande gällande HBTQ-personer och idag vet vi (till exempel jag vet det och de flesta i Riksdagen verkar veta det) att varken sterilisering eller kastrering borde vara ett krav för att få byta sitt juridiska kön.
Problemet i det hela gäller när lagen ska införas. Lagändringen om de andra kraven sker om ett halvår, lagändningen om kravet på sterilitet sker om minst ett år. För jag håller med Ann Arleklo som cirka 64 minuter in i Riksdagsdebatten säger "Vilka garantier har vi att om ett år så står vi här och tar det beslutet?"
Vilka garantier har vi? Det beslutas inte om att lagändringen ska ske om ett år. Det beslutas om att lagändringen gällande de andra tre kraven ska gå igenom om ett halvår. Det sägs att det ska beslutas om att det ska ske en lagändring gällande steriliseringskravet senast om ett år. Det sägs att det ska ske, men vi vet inte alls vad som har hänt om ett år. Vore det inte bättre att besluta om att lagändringen sker om ett halvår tillsammans med de andra lagändrningarna? På ett halvår hinner vi börja ta hand om vissa konsekvenser för att sedan göra fler lagändrningar där det kan behövas. För som det ser ut idag bryter vi mot vår egen grundlag. I Regeringsformen som är en del av Sveriges rikes grundlag står följande "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp". Idag bryter vi mot detta med den lag som finns och det kommer att fortsätta i minst ett år till.
Konsekvenserna som Alliansen lyfter fram handlar bland annat om Abortlagen, där benämns en gravid person genom hela lagen som "kvinna" och "hon". Om en transsexuell man (alltså en FtM-transsexuell person) skulle genomgå könskorrigering och även byte av juridiskt kön idag så skulle han tvingas till sterilisering. Om vi inte hade kravet på sterilisering så skulle han egentligen kunna bli gravid trots könskorrigeringen. Här tänker Alliansen att en transsexuell man inte skulle kunna få abort eftersom endast gravida kvinnor benämns i abortlagen.
Jag frågar mig då hur stor sannolikheten är att en transsexuell man skulle vilja få abort. Orsaken till att en person inte vill sterilisera sig behöver inte alls vara för att personen i fråga vill ha barn i framtiden, det kan mycket väl handla om att bara slippa ett ingrepp. Som det ser ut idag får inte en person som byter sitt juridiska kön ens spara könsceller, samt att om personen tidigare sparat könsceller så måste dessa förstöras. Detta leder till att en person som byter sitt juridiska kön inte får skaffa biologiska barn över huvud taget (de får förresten inte adoptera heller). Med tanke på hur få transsexuella som finns i Svergie och med tanke på att bara en del av dessa är transsexuella män med fungerande livmoder och med tanke på att alla dessa transsexuella män med livmoder kanske inte har vaginalsex och med tanke på att dessa transsexuella män med fungerande livmoder kanske vill ha barn så är risken så oerhört liten för att en man ska vilja ha abort. Dessutom så känns det värre att en av våra lagar bryter mot en grundlag än att vi kan få problem med en annan av våra lagar, tycker i alla fall jag.
Sen när Anders Andersson, cirka 85 minuter in i Riksdagsdebatten, börjar snacka om att vi måste tänka på barnen så tänker jag bara "Klyscha!". Alltså, visst att barn har rätt till att känna till sitt ursprung (står någonstans i lagen, jag vet dock inte var), men hur farligt kan det vara att ett barn får veta att hen föddes av sin far? Vi har accepterat samkönade äktenskap och insemination av ensamstående kvinnor. Varför skulle det vara så mycket värre om ett barn får veta att hens föräldrar kanske inte är mamma och pappa enligt samhällets normer?
Det är stor skillnad på ett år och ett halvår. Inom gruppen med personer som vill byta sitt juridiska kön då det inte stämmer med deras psykologiska kön är självmordsstatistiken väldigt hög jämfört med många andra grupper av personer. Tvångssteriliseringen är antagligen en orsak till detta och jag tror att en person som är i självmordstankar kanske kan orka vänta ett år på förändningen om de vet att den kommer att ske, men samtidigt så vet jag att sannolikheten är större att personen orkar vänta i ett halvår på att förändringen sker. Ju längre tid som går, desto mindre ork finns kvar att vänta på en förbättring.
Jag genomgår ingen könskorrigering och jag vill inte byta mitt juridiska kön, trots detta så tycker jag att det här är en oerhört viktig fråga.
Jag vill ha en förändring nu!
Trackback
