Intersexorwhat

 

 

 

Har ni märkt det här med att göra en del produkter för att de ska passa även "det andra könet"? Alltså att det även ska passa kvinnor om i princip bara män köper det eller att det även ska passa män om i princip bara kvinnor köper det. Vad är grejen med det egentligen?

 

Laci Green tar upp att det görs väldigt mycket sådant idag och att det är ett problem, det är femmefobi, en rädsla att som man råka antas vara kvinna, kvinnlig, feminin, transvestit, bög eller rent av sjuk i huvudet. För att undvika detta så gör vissa företag helt vardagliga saker mer maskulina, så att män inte ska känna sig obekväma med att handla det.

 

 

Men vad beror detta egentligen på? Beror det på att män inte vill känna sig för kvinnliga när de köper saker i affären? Eller beror det på att vi på något vis har delat upp hela vår värld i två fack och att vi inte köper saker som inte marknadsförs direkt mot oss? Ja, det beror förstås på båda dessa saker, men kanske framförallt på det sistnämnda. Det handlar om både män och kvinnor som inte vill köpa saker som inte är direkt marknadsförda till dem som grupp. (Inte undra på att det är ett jävla projekt att ens leva för många transpersoner, intersexuella, intergenders, agenders osv.)

 

Ett väldigt vanligt exempel är det här med Diet Coke (eller Coca cola light som det heter här i Sverige) och att de blev tvungna att göra en Coca cola zero. Det var i princip bara kvinnor som köpte Diet Coke, samtidigt som USA har problem med fetma. Så de gjorde en manlig variant av den.

 

Sen det här med att Coca cola light och Coca cola zero "är ju olika drycker, de har olika sorters sötningsmedel". Nope. Inte sant.

 

Coca cola lights innehållsförteckning: "Kolsyrat vatten, E150d, E338, E339, aromer, koffein, aspartam, acesulfam K".

Coca cola zeros innehållsförteckning: "Kolsyrat vatten, E150d, E338, E331, aromer, koffein, aspartam, acesulfam K".

 

Sötningsmedlen är aspartam och acesulfam K i både Coca cola light och Coca cola zero. Men såg ni skillnaden. Ett ämne är faktiskt utbytt. Coca cola light innehåller E339 och Coca cola zero innehåller E331, de står på samma plats i innehållsförteckningarna, så vi kan anta att det är ungefär lika mycket av dessa två ämnen i de olika dryckerna. Men vad är det för ämnen?

 

E339 är trisodiumfosfat och E331 är sodiumcitrat. Båda är surhetsreglerande medel och antioxidationsmedel. Båda är nitriumfosfater. Båda används mot härskning och missfärgning. E339 finns naturligt i kroppen medan E331 framställs av citronsyra. De lär smaka ungefär likadant.

 

Och så marknadsförs Coca cola zero med den här reklamen:

 

 

Så vi har alltså två produkter som är i princip samma sak, förutom att den ena marknadsförs till kvinnor och den andra marknadsförs till män.

 

Och det här är väldigt vanligt. Det sker med rakprodukter (Gillette och Gillette Venus), pennor (Bic och Bic for Her), hudprodukter (Dove och Dove MEN +CARE), japanskt godis (Pocky och Men's Pocky), Lego (Lego och Lego Friends), näsdukar (Kleenex och Kleenex Mansize), ja ni förstår idén.

 

 

Vi kan också ofta se på produktens namn vilka som köpte mest av produkten innan de gjorde en produkt "för det andra könet". Om vi till exempel kollar på Gillette och Gillette Venus så ser vi att kvinnor började raka sig senare än vad män gjorde. Kanske inte så konstigt egentligen, men när vi ser det kan vi fråga oss när kvinnor egentligen började raka sig och varför.

 

Under första världskriget gick det rätt dåligt för Gillette att sälja sina produkter eftersom så många män var ute i krig eller helt enkelt inte hade råd att raka sig, samt att det fortfarande var ganska vanligt att gå till en barberare. Då passade Gillette på att göra Gillette Milady Décolletée (som motsvarar dagens Gillette Venus, på vägen har det även hetat både Gillette for Women och Gillette Daisy). Där började det. Och idag är det en norm att raka sig som kvinna.

 

Så könad marknadsföring skapar inte bara klyftor mellan män och kvinnor, det skapar även nya normer. Hår är på något vis manligt, det spelar ingen roll om en person som antar vara man har slätrakat ansikte, skägg, mustasch eller ett enda stort fluff, det är okej ändå. Medan personer som antas vara kvinnor blir uthängda som konstiga och missbildade om de skulle ha lite hår på benen eller i armhålorna.

 

Det skapar stora problem att vi separerar kvinnor och män, inte bara för transpersoner, intersexuella och så vidare, utan även för de som verkligen känner sig som kvinna eller man och som även har det som biologiskt kön. Vår värld är hemsk och desto värre nu när internet är en sådan stor grej och spridningsmaskin. En kvinna med hår under armarna råkar lyfta upp sin arm framför kameran i Melodifestivalen och plötsligt måste Hair Riot starta för att kämpa emot hatstormen mot denna kvinna. Logiken i det, den finns inte.

 

Och det blir bara värre och värre, trots att vi försöker att jobba åt andra hållet.

 

Förhoppningsvis ska det ta en vändning, men idag är det extremt. Vi tror att vi är så mycket mer jämställda än under 30-talet, men då var det faktiskt fortfarande okej för kvinnor att inte raka sig under armarna. Det gjordes försök under 70-talet att ta håret tillbaka, men det blev populärt igen under 80-/90-talet. Och att påstå att kroppsbehåring inte är en jämställdhetsfråga är ungefär lika dumt som att påstå att samma lön för samma arbete inte är en jämställdhetsfråga. Det påverkar oss i högsta grad!

 

Därför är det viktigt att det är upp till individen att välja sin kamp. När någon klagar på mig för att jag bryr mig mer om saker som kroppsbehåring, ordet "hen" eller homosexuellas rätt att gifta sig, då blir jag förbannad. Den som klagar är också oftast någon som bara sitter på sin rumpa och inte gör ett skit för jämställdheten. Utan istället säger åt andra som jobbar för jämställdhet att "jobba med viktigare saker" än vad de jobbar med.

 

Därför tycker jag att det är viktigt att du ska välja din kamp och skita i vad andra tycker om ditt val av kamp. Om någon klagar, fråga dem vad de kämpar för.

 

Själv tänker jag nu bojkotta alla saker som på något vis är marknadsfört till mitt biologiska kön. Hej då Gillette. Hej då Coca Cola Company.

 

 

Är du privilegierad?

 

Är du biologisk man som känner dig som en man? Har du ljus hy? Är du smal? Har du pengar så att du kan klara av att betala hyra, el, mat och så vidare? Kommer du från medel- eller överklassen? Är du heterosexuell? Är du fri från fysiska funktiosnedsättningar? Är du fri från psykiska funktionsnedsättningar och är neurotyp? Är du född i Sverige? Är du ateist eller protestantist? Är du medelålders? Är du monogam? Lever dina föräldrar ihop? Är du uppvuxen med dina biologiska föräldrar? Har du ett eller två syskon? Äter du kött?

 

Du är privilegierad.

 

Att höra till normen på något vis är att vara privilegierad.

 

Alla är vi privilegierade på något sätt. Eller åtminstone nästan alla. Jag är säker på att det finns någon där ute som är en intergender biologisk kvinna med mörk hy, är tjock, har dåligt med pengar, kommer från underklassen, är asexuell, är rullstolsbunden och har autism, är född utanför Sverige (men bor i Sverige), är 17 år, är polygam, har aldrig träffat sina biologiska föräldrar och hens föräldrar som hen är uppväxt med är skilda och hen har 8 syskon. Bara för att ta ett exempel på hur det går att vara utan privilegier. Men så gott som alla är privilegierade på något vis.

 

Hur är då jag privilegierad?

Jag kommer från semi-arbetarklassen. När jag var liten hörde båda mina biologiska föräldrar till arbetarklassen, den ena började dock skola om sig och studerade på universitetet när jag gick i mellan- och högstadiet. Därmed "semi-arbetarklassen". Mina föräldrar är skilda, så den som hör till arbetarklassen har aldrig haft speciellt mycket pengar, men har fått mer på senare tid (arv). Jag har växt upp med att den föräldern aldrig har haft råd med ekologiska bananer, vi fick nästan bara oekologiska äpplen av någon av de riktigt billiga äppelsorterna, kanske oekologiska bananer någon gång ibland. Men aldrig ekologisk frukt, all frukt som kostade mer än 10 kr/kg var dyrt. Dock kan jag i efterhand tycka att vi kunde ha fått mindre kött, eftersom kött är dyrt, men denna förälder kommer från en generation där det anses konstigt och snålt att laga mat utan kött (förutom typ pannkakor). Så någonstans är det ändå förståligt att köttet prioriterades framför varierad frukt.

 

Men något som jag har vunnit på att ha levt relativt snålt är att jag vet hur jag gör för att inte slösa på pengar. Idag har jag god ekonomi och har råd med det jag vill göra. Jag är ekonomiskt privilegierad.

 

Jag studerar. Jag är klassprivilegierad.

 

Jag är född i Sverige, mina biologiska föräldrar är födda i Sverige och mina biologiska förföräldrar är födda i Sverige. Min släkt är delvis protestantister eller ateister. Själv är jag ateist. Jag har ljus hy och ljust hår och blågröna ögon. Jag ser väldigt svensk ut med andra ord. Jag är etiskt privilegierad. Jag är rasprivilegierad. Jag är trosprivilegierad.

 

Jag är smal, jag är lite längre än medellängd och har en normativ skostorlek. Jag är storleksprivilegierad. Även om jag faktiskt ibland har problem att hitta tillräckligt smala kläder som fortfarande är tillräckligt långa så är jag storleksprivilegierad.

 

Jag har endast ett syskon. Mina föräldrar ser både mig och mitt syskon, andra syskon kommer inte i vägen eftersom vi inte har några. Samtidigt som jag aldrig behöver förklara mig varför jag inte har några syskon, eftersom jag har ett syskon. Jag har privilegiet att ha ett syskon.

 

Jag lever i ett monogamt förhållande. Jag behöver aldrig förklara för folk varför jag lever med mer än en person, eftersom jag lever med endast en person. Jag är monogamt privilegierad.

 

Jag är privilegierad.

 

Är du?

 

 

Klippet här nedan fick jag tips om från Sanna efter att jag skrivit inlägget "Varför är det så viktigt att Doktorn gillar kvinnor?". Jag tycker att alla som har sett säsongerna med elfte Doktorn borde kolla på det här klippet.

 

 

 

Under veckan som varit kom regeringen med ett förslag på att sänka bidragsdelen av studiemedlet med 300 kronor, samtidigt som lånedelen skulle höjas med 1300 kronor. Det blir alltså 1000 kronor mer att lägga i fickan varje månad för en student, men samtidigt 1000 kronor mer att betala tillbaka för varje studerad månad.

 

Personligen tycker jag väl att det är lite jobbigt att jag kommer behöva betala tillbaka mer sen när jag är färdig med studierna, till skillnad mot om de inte skulle höja lånet. Jag har hela min studietid tagit reducerat lån, för att jag har haft råd med det, men om förslaget går igenom kommer jag kanske inte kunna ha lika mycket reducerat lån. Dock läser jag en civilingenjörsutbildning, så när jag är färdig med mina studier kommer jag ha en ingångslön så pass stor att jag kommer kunna betala tillbaka lånet hyfsat snabbt.

 

Detta gäller förstås inte alla studenter. Personer som studerar till lärare lägger 5,5 år på studier och har sedan nästan 10 000 kronor mindre i lön per månad jämfört med en civilingenjör som, studerat i fem år. Det finns många fler yrkeskategorier än just lärare som har låg lön jämfört med antalet år studerade, och alla dessa behövs i vårt samhälle.

 

Det känns verkligen jättedumt att bidragsdelen av studiemedlet ska sänkas, för alla kommer inte att vara ekonomiskt priviliegrade efter sina studier. För att inte tala om alla som inte är ekonomiskt priviliegrade under sina studier. Det är brist på bostäder, många studenter får betala rätt mycket i månaden för att ha en bostad i närheten av campus, andra kanske inte lyckas få en bostad ens i samma stad som campus och behöver lägga pengar på pendling. Vissa är trots detta inte berättigade till bostadsbidrag. Några har dessutom barn som de behöver lägga pengar på.

 

En del behöver arbeta på sidan av sina heltidsstudier för att ha råd att studera. Jag som trodde att grejen med heltidsstudier var att de just är på heltid och inte skulle behöva kompletteras med ett arbete också, vad naivt av mig.

 

För det spelar ingen roll att bilden av att studenter är fattiga inte riktigt stämmer, många studenter har det bra ekonomiskt för att de är ekonomiskt priviliegrade. De kan ha fått pengar från sin familj. De kan ha superbillig hyra eller äta bara vegetariskt som är lagat från grunden. Det är inte det som är poängen. Poängen är att även de som inte är ekonomiskt priviliegrade ska ha en möjlighet att studera, så att de kan få bättre ekonomiska förhållanden av ett framtida arbete.

 

Jag är ekonomiskt priviliegrad. Jag hatar bilden av att studenter är fattiga, eftersom det oftast inte stämmer då många studenter super eller shoppar eller reser bort sina pengar. Men samtidigt vet jag att studiemedlet ligger under fattigdomsgränsen i Sverige, räknat efter EU:s standard. Och det gör studier till en klassfråga.

 

 

 

 

 

Jag vill tipsa om en mysig miniserie av SVT, den finns kvar i 24 dagar till på svtplay, är i tre delar på en timme vardera och heter Fröken Frimans krig. Se första delen här.

 

Fröken Frimans krig handlar om några kvinnor i början på 1900-talet som startar ett eget kooperativ för matvaror. Mycket spännande att se framställningen av hur kvinnor kunde behandlas i början på 1900-talet. Såhär bara 95 år sedan allmän rösträtt för kvinnor infördes i Sverige känns det ändå väldigt avlägset hur kvinnor var behandlade på den tiden.

 

Så, ta och avvara tre timmar åt att se denna miniserie.

 

 

"Det hände inte så mycket på feministfronten under 2013" tänkte jag, till dess att jag såg sammanställningen på En blommig tekopps blogg. Då började jag minnas flera saker som jag helt hade glömt bort att de skedde under 2013. Saker som var riktigt bra för den feministiska kampen.

 

Här har ni En blommig tekopps sammanfattning.

 

Vad tycker ni är det bästa som hänt under 2013 på jämlikhetsfronten?

 

 

Jaha, så jag tittade på reklamen av de nya Disney-filmerna. Så här i efterhand önskar jag att jag inte hade gjort det, för de där flygplanen, VAD VAR GREJEN MED DE JÄVLA FLYGPLANEN?! Vad var grejen med att två färgglada killflygplan ska snacka tjejflygplan med varandra och att ett av de färgglada killflygplanen ska flirta med ett rosa tjejflygplan och att de fick hjälp av mexikanska killgaffeltruckar? När ska vi få se någon historia vi inte har sett förut? Varför ska det alltid vara en tokengirl som ska vara rosa och som ska flirtas med? Varför kan de inte komma på Någon Annan Historia Över Huvud Taget?

 

Att filmen sedan antagligen är precis samma som den där filmen om bilarna, fast med flygplan istället, gör mig ju knappast mer övertygad om att skaparna har någon som helst idérikedom. De vill bara tjäna pengar och måla vidare på normerna i vårt samhälle.

 

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av Doctor Who från 1968, i väntan på att det är dags att öppna och ge bort paket.

 

 

Igår var jag med om två helt okopplade händelser där okända personer kallades för "han".

 

Ena händelsen handlade om att några skulle lägga upp en jobbannons, där de sökte en person. De pratade om denna person och vad hen skulle få för arbetsuppgifter, men de benämnde hela tiden personen som "han". Till slut så var det någon som frågade "Vad hette han sa ni?", alltså någon som trodde att personen redan var intervjuad och anställd för jobbet, endast för att de hela tiden benämnde denna okända person som "han" och "honom".

 

Den andra händelsen handlade om en person som skulle få en efterträdare, och någon envisades med att benämna personen för "han", trots att personen inte var känd av den som benämnde hen som "han". Den här gången var det en annan person som sa "Säg hen, du vet ju inte om det är en man". Och när personen fortsatte att säga "han" så sa en person som vill benämnas som "hon" följande "Kalla inte mig för 'han'! Det är vad du indirekt gör om du benämner alla okända som 'han'!".

 

Detta var alltså två helt okopplade händelser, inga personer, utom jag, var med i båda dessa sammanhang. I båda händelserna används "generiskt han".

 

Eller är det verkligen så? Är det verkligen "generiskt han" som används? Eller är det kanske så att dessa personer har en viss uppfattning om att de två personer som ska anställas kommer att vara män? Om de då har denna förutfattade mening, kommer det då bli större sannolikhet att de faktiskt anställer män då?

 

Och det är den här typen av förutfattade meningar som vi kommer runt om vi använder "hen" istället för "han" så fort vi pratar om en okänd person. Det är den här typen av förutfattade meningar som lever kvar om vi använder generiskt han. Eftersom vi då antar att alla okända personer är en man och att alla djur (utom möjligen kossor och hönor) är av hankön.

 

Det är till stor del på grund av "generiskt han" som mannen fortsätter att vara normen.

 

 

Jag tror att alla som någon gång inser att de är feminister och börjar klättra på stegen för att bli "bättre feminister" (vad nu bättre betyder, det är nog ganska individuellt) har insett att det finns olika grader av feminismen, lite liknande att vi brukar säga att det finns olika grader av helvetet.

 

I helvetet sägs det finnas tio grader, alltså en vestibul och nio kretsar.

 

Låt oss se hur det ser ut inom feminismen. Enligt min egen tolkning av de olika graderna av feminism. Ta det med en klackspark, det är inte helt på allvar som jag gör detta.

 

Vestibulen: "Vad är feminism?"

Första kretsen: "Jag är inte feminist, jag är humanist"

Andra kretsen: "Det är inte rättvist att kvinnor har lägre lön än män och att män inte kan ta ut lika mycket föräldrarledigt som kvinnor"

Tredje kretsen: "Jag tycker att andra ska flytta på sig för att släppa fram personer som är mindre privilegrade"

Fjärde kretsen: "Jag kan tänka mig att flytta på mig för att släppa fram andra som är mindre privilegrade än jag"

Femte kretsen: "Jag börjar förstå att det finns många sätt att bryta mot normen på och jag börjar förstå olika begrepp, som till exempel 'trans*'"

Sjätte kretsen: "Huuur kan folk inte förstå vad det innebär att vara trans? Eller varför 'hen' är ett bra ord? Eller att kön är en gråskala, inte svar och vitt? Gaaah!"

Sjunde kretsen: "Jag vet inte längre vem jag är!" *Identitetskris*

Åttonde kretsen: "Kön finns inte. Allt är ett påhitt. Alla som ser kön är hjärntvättade. Hela världen är hjärntvättad."

Nionde kretsen: "Varför är det bara jag som ser hur världen verkligen ser ut?!?!?! Forever alone!"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har vi en kung och en drottning. Innan kungen tog över tronen var han kronprins. Han blev kung. Den han senare gifte sig med blev drottning.

 

Idag har vi en kronprinsessa som är gift med en prins. När kronprinsessan tar över tronen blir hon drottning. Prinsen förblir prins.

 

Prins Daniel blir aldrig kung.

 

Vet ni vad det beror på?

 

Ja, precis, patriarkatet.

 

En kung har alltid högre rang än en drottning. En drottning har alltid högre rang än en prins. För att visa på att Victoria verkligen är stadschefen får det alltså inte finnas någon kung samtidigt. Eftersom en kung har högre rang än en drottning.

 

Så vårt framtida kungapar kommer alltså att vara en drottning och en prins. Bara att det heter kungapar är också en sådan där störande grej som patriarkatet har tagit med sig.

 

Om vi nu tycker att det är en bra idé att över huvud taget ha monarki i Sverige så tycker jag åtminstone att vi ska ändra så att titeln kung och titeln drottning får samma rang. För som det ser ut idag så har de inte samma rang, titeln kung har högre rang än titeln drottning. Det i sin tur betyder att Victoria aldrig kommer att nå upp till samma rang som hennes far, trots att hon rimligtvis borde göra det eftersom hon kommer att bli stadschef, vilket är exakt samma roll som hennes far har idag.

 

Helt befängt. Victoria kommer bli lika mycket stadschef som hennes far är idag. Titeln drottning måste få samma värde som titeln kung.

 

Sen kan vi ju ta ytterligare en funderingsrunda, och fundera på varför titlarna måste vara könade, men det tar vi en annan gång.

 

 

 

 

Då kan du klä ut dig till en ananas. Om du är man alltså. Är du kvinna kan du ju alltid klä ut dig till en sexig ananas.

 

Angående: detta.

 

 

Nu har jag valt ut 10 filmer som jag i någon mening är mina favoriter. Jag ska göra Bechdel-testet på dem.

 

Bechdel-testen går ut på att du ska svara ja eller nej på följande frågor:

1. Finns det minst två kvinnor med i filmen?

2. Är minst två av kvinnorna namngivna?

3. Pratar några av de namngivna kvinnorna någonsin med varandra?

4. Pratar de om något annat än en man eller om män?

 

Om jag svarar ja på dessa fyra enkla frågor så klarar filmen testet. Annars inte.

 

Då börjar vi.

 

Ja.

Nej, bara en är namngiven.

 

Ja.

Ja.

Nej.

 

Ja.

Ja.

Ja.

Alltså, alla i hela filmen pratar ju bara om Edward, så nej.

 

Ja.

Ja.

Ja.

Tveksamt, jag tror att de bara pratar om Kommisarie Angel.

 

 

 

 

 

Nej.

 

 

Women should not work

Men should not marry

 

Män kan inte bara vara vänner

 

Women should stay at home

Men should be allowed to hit women

 

Women will never be equal to men

Men will be men

 

Män ska ha högre lön

 

Women need to shut up

Men need to ejaculate

 

Women cannot drive

Men cannot be feminists

 

Män är från Mars

 

Women are shallow

Men are better than women

 

Women have smaller brains

Men have it harder

 

 

 

Alltså, jag är så in i helvete trött på all denna slut shaming mot Miley Cyrus.

 

Kom igen liksom. Vad är det som skiljer Miley Cyrus från typ Lady Gaga? Varför går alla på Miley men samma personer kan tycka att det är kolugnt om Gaga klär av sig naken i var och varannan video?

 

Jag tycker i alla fall att det finns en artistisk charm i Mileys video till låten Wrecking Ball. På samma sätt som att det finns en artistisk charm i många av Gagas videor.

 

Jag tror att många blir "besvikna" på Miley för att hen* är "så ung".

 

Miley är 20 år. Lady Gaga hade sin musikdebut när hen var 22 år och klädde av sig redan då. Alltså inte stor ålderskillnad mellan när de först klädde av sig som musikartister. Att dessutom Miley fyller 21 om en månad och att Gaga antagligen började spela in sina första videor redan innan hon fyllt 22 gör ju skillnaden ännu mindre.

 

Och visst att Miley Cyrus har varit en idol för många unga. Men även kändisar växer upp och hittar nya sätt att uttrycka sig på.

 

Jag tycker att videon till Wrecking Ball är väldigt artistisk. Jag tycker att nakenhet är ett kraftfullt verktyg för att framhäva sexuell frustration.

 

Så, vad har ni för tankar om detta?

 

Här är videon jag syftar på:

 

 

 

 

Jag har verkligen aldrig förstått det där med personer som försöker ragga på okända personer, på gatan, mitt i natten och tror att det liksom ska bli uppskattat. Vad är grejen? Varför klarar du inte av att lämna folk i fred? Och varför blir det en sådan stor del av så många personers (framförallt kvinnors) liv att det blir en stor grej av det när det inte händer?

Jag orkar knappt ens diskutera detta. Tycker bara att det är så ofantligt fånigt att så många personer inte verkar förstå det där med personlig integritet.

Fast något som jag tycker är ännu värre är de som inte ens tror på att detta händer. De som aldrig råkar ut för det själva och därmed tror att alla som drabbas bara går runt och hittar på, eller som tror att alla som drabbas bara överdriver. Eller de som faktiskt har blivit itutade sedan de var små att de ska ta det som en komplimang, och därmed har de fått för sig att det är okej om andra personer inkräktar på deras integritet.

Problemet är helt enkelt att vi lär flickor att de ska ta det som en komplimang när någon kommenterar deras utseende, eller drar dem i flätorna. Samtidigt som vi lär pojkar att det är okej att dra flickorna i flätorna eftersom "pojkar är pojkar" och "pojkar vet inte hur de ska uttrycka sina känslor".

Om vi bara tog och lärde pojkarna att uttrycka sina känslor istället då? Jag vet många män som kan uttrycka sina känslor. Jag vet ännu fler män som inte kan det och som blir sammanbitna och börjar gymma bara för att få ut sin frustration (vet många som gymmar för att bli starka och/eller hälsosamma också, men det är allstå inte vad jag diskuterar just nu). Frustration kan nämligen bildas av alla möjliga olika känslor, inte bara ilska, och oftast blir du frustrerad för att du inte klarar av eller inte får tillfälle att uttrycka känslorna.

Så, det är egentligen det stereotypt manliga vi måste komma åt, och eliminera. Självklart ska alla få vara sig själva, men att du ska tvingas in i en norm där du inte får uttrycka dina känslor på det viset du behöver gör att du uttrycker dem på annat vis, när du är barn, och eftersom samhället tillåter detta så fortsätter du att uttrycka dig så som vuxen, utan att förstå att det är fel. Men det är fel. Och sedan är det offren som beskylls för att ha varit ute sent, haft fel kläder, varit på fel plats och så vidare, istället för att gärningsmännen beskylls för att ha gjort fel. Jag syftar här inte endast på våldtäkter, jag syftar på allt som skulle kunna hända på gatan, på grund av att någon inte hade lärt sig att uttrycka sina känslor på ett vettigt vis.