Intersexorwhat

 

 

Här är inlägget, det handlar om sex. Varsågoda!

 

 
I början av sommaren så kom den där droppen som fick bägaren att rinna över.

Jag har ett bra tag funderat på att sluta äta kött när jag äter ute, på restaurang eller liknande, främst av anledningen att jag egentligen inte vet något om det köttet. Jag vet inte varifrån köttet kommer, det kanske är fraktat ända från Irland. Jag vet inte hur djuren mådde, de kanske fick svansarna kapade för att de var understimulerade. Jag vet inte hur väl tillagat köttet är, jag vill inte riskera att bli magsjuk. Jag vet inte vad det är jag egentligen får på tallriken, det kan lika gärna vara pannbiff när jag beställer oxfilé.

Orsaken till att jag egentligen inte kommit till skott med att sluta äta kött när jag äter ute beror helt enkelt på att det är svårt. Vissa restauranger har inga vegetariska alternativ som ger en lika stor portion som köttalternativet ger. Andra restauranger har inget vegetariskt alls. En tredje restaurang förstår inte att kyckling, fisk och skaldjur inte är vegetariskt. Ja, det är helt enkelt krångligt att äta vegetariskt, speciellt om du inte ska laga maten själv.

Men så kom då den där droppen som fick bägaren att rinna över. När jag beställde en hamburgare, ingen sådan där färdig platt sak som består av typ mjöl och köttslamsor, utan en riktig hamburgare, handgjord av köttfärs, lök, ägg och så vidare. Sen åt jag den och ångrade direkt mitt val. Burgaren var nästan helt rå, den var röd och blodig, innanför "skalet".

Den som serverar kött borde ha ordentlig koll på något så grundläggande som att de bakterier som finns i nötkött bara dör om köttfärsen blir genomstekt. När det gäller en biff så är det en annan sak, eftersom bakterierna då inte kan vistas inuti köttet, men när det gäller just köttfärs så går det inte att det är rått i mitten. Sen om köttet kommer från något annat land än Sverige kan det dessutom finnas andra bakterier än vad som brukar vara vanligt här, vilket leder till ännu större risk att faktiskt bli smittad.

Jag blev så äcklad av denna nästan råa burgare, men kände inte för att vara jobbig, så jag åt den ändå. Den var inte god alls, eftersom den var typ rå. Men jag överlevde och som tur var så blev jag inte sjuk. Däremot hade min mage lite problem att smälta maten tror jag (svårare att smälta rått kött än genomstekt kött), för jag fick väldigt ont i magen efteråt.

Och det var sista gången jag åt kött ute. Det är helt enkelt så att jag har tappat förtroendet för att restaurangpersonal har koll på vad de håller på med med köttet.

Jag har verkligen aldrig förstått det där med personer som försöker ragga på okända personer, på gatan, mitt i natten och tror att det liksom ska bli uppskattat. Vad är grejen? Varför klarar du inte av att lämna folk i fred? Och varför blir det en sådan stor del av så många personers (framförallt kvinnors) liv att det blir en stor grej av det när det inte händer?

Jag orkar knappt ens diskutera detta. Tycker bara att det är så ofantligt fånigt att så många personer inte verkar förstå det där med personlig integritet.

Fast något som jag tycker är ännu värre är de som inte ens tror på att detta händer. De som aldrig råkar ut för det själva och därmed tror att alla som drabbas bara går runt och hittar på, eller som tror att alla som drabbas bara överdriver. Eller de som faktiskt har blivit itutade sedan de var små att de ska ta det som en komplimang, och därmed har de fått för sig att det är okej om andra personer inkräktar på deras integritet.

Problemet är helt enkelt att vi lär flickor att de ska ta det som en komplimang när någon kommenterar deras utseende, eller drar dem i flätorna. Samtidigt som vi lär pojkar att det är okej att dra flickorna i flätorna eftersom "pojkar är pojkar" och "pojkar vet inte hur de ska uttrycka sina känslor".

Om vi bara tog och lärde pojkarna att uttrycka sina känslor istället då? Jag vet många män som kan uttrycka sina känslor. Jag vet ännu fler män som inte kan det och som blir sammanbitna och börjar gymma bara för att få ut sin frustration (vet många som gymmar för att bli starka och/eller hälsosamma också, men det är allstå inte vad jag diskuterar just nu). Frustration kan nämligen bildas av alla möjliga olika känslor, inte bara ilska, och oftast blir du frustrerad för att du inte klarar av eller inte får tillfälle att uttrycka känslorna.

Så, det är egentligen det stereotypt manliga vi måste komma åt, och eliminera. Självklart ska alla få vara sig själva, men att du ska tvingas in i en norm där du inte får uttrycka dina känslor på det viset du behöver gör att du uttrycker dem på annat vis, när du är barn, och eftersom samhället tillåter detta så fortsätter du att uttrycka dig så som vuxen, utan att förstå att det är fel. Men det är fel. Och sedan är det offren som beskylls för att ha varit ute sent, haft fel kläder, varit på fel plats och så vidare, istället för att gärningsmännen beskylls för att ha gjort fel. Jag syftar här inte endast på våldtäkter, jag syftar på allt som skulle kunna hända på gatan, på grund av att någon inte hade lärt sig att uttrycka sina känslor på ett vettigt vis.

 

Könskorrigering.

 

Att på något vis ändra sin vardag för att folk runt omkring ska förstå vilket som är ens egentliga kön.

 

Jag lyssnade för ett tag sedan på ett radioklipp med Trollhare där hen berättade lite om sin könskorrigering. Där kom frågan upp om det där med att ångra sig efter att ha gjort en könskorrigering.

 

Går det egentligen att ångra sig efter en könskorrigering?

 

Jag förstår att en del kan ha blivit besvikna på resultaten, ifall de gjort kirurgiska ingrepp och det inte riktigt blev som de hade tänkt sig.

 

Jag förstår också att det kan ha blivit fel eller att någon kanske trodde sig vilja göra hela den kirurgiska biten men innerst inne egentligen bara ville göra vissa delar av den.

 

Men om vi bortser från detta. Går det verkligen att ångra sig? Känslan av att känna att något är fel på ens kropp är ju ganska vanlig. Dessutom är det ganska många idag som också gör något åt det som känns fel.

 

Jag syftar alltså till sådant som att många tränar för att ändra sin kropps utseende och det är inte helt ovanligt att göra kirurgiska ingrepp för att förstora brösten eller göra ansiktslyft eller operera om sin snea näsa eller vad det nu kan vara.

 

Vad är det egentligen som gör det så mycket svårare att tillåta operera in bröstinplantat på en person som är född som biologisk man än vad det är på en person som är född som biologisk kvinna? Varför anses vissa ingrepp mycket mer okej än andra?

 

Sen har vi ju det omvända, att biologiska kvinnor som har ett androgynt eller manligt/maskulint utseende/könsuttryck har betydligt lättare att få operera bort bröstvävnad än biologiska kvinnor som har ett kvinnligt/femnint utseende/könsuttryck. Det ses som något kontigt att vilja operera brösten mindre, för personer som ses som kvinnor, även om personen i fråga har bröst i storlek Z, typ, och extrema problem med rygg eller kanske till och med har andningssvårigheter.

 

För att inte tala om hur provocerade folk blir av transkvinnor och anser att det är män som har blivit manipulerade till feministiska manshatare som vill kapa av kuken. Men att kapa av en "abnormalt stor" klitoris på intersexuella personer som läkaren tilldelat det juridiska könet "kvinna" ses som heeelt normalt.

 

Men om vi tänker på det här med att ångra en könskorrigering igen. Den som genomgår en könskorrigering behöver ju faktiskt inte operera sig något alls. Och det här med att vissa ingrepp är mer okej än andra, det myntet har en annan sida också. Nämligen att om du gör A så måste du även göra B. För något som folk tycker är ännu värre än att göra kirurgiska ingrepp för att ändra sin kropp från ett könsstereotypt utseende till ett annat det är att bara göra vissa av dessa ingrepp, men inte alla de möjliga ingreppen.

 

Samtidigt så en person som är biologisk man och har socialt kön man, men klär sig som en stereotyp kvinna, den personen säger folk åt att gå till "den andra sidan" och kapa av kuken.

 

Alltså, den här världen är bra jävla paradoxal ibland.

 

 

PS Här får ni en peppig låt att lyssna på.

 

Läs också gärna mitt inlägg på samma tema: "Det finns bara män och kvinnor!"