Frågestund!

Jag har tänkt ett flertal gånger på detta, men det har inte blivit av då jag "bara" har ca 10 läsare om dagen. Dock såg jag härom dagen att jag hade haft 22 läsare, mer än vanligt (även om jag en gång hade 51 läsare på en dag, det var galet), så varför inte göra något roligt av att ha så jättemånga läsare.

Jag tänkte därför ha en liten frågestund för er läsare, för att se lite vilka ni är och vad ni har för funderingar. Ni kan ställa frågor om precis vad som helst, allt från frågor om mig till frågor om universum är okej. Skriv frågorna i kommentarsfältet så svarar jag så snart jag kan, eller så kan någon annan av mina läsare svara om de känner att de kan svaret (frågor om mig anser jag dock ha ensamrätt på att besvara).

Ni kan få starta en diskussion också om ni vill. Det är bara att skriva så fingrarna glöder!

Trevlig helg, så ses vi i kommentarfältet!

Ps. Jag kommer att lägga upp denna text även på min DV (dayviews (bilddagbok)), så i början av nästa vecka kommer jag lägga upp ett inlägg med en del av det som har sagts både i detta kommentarsfält och i det på DV.

Om att tala högt

Jag insåg precis att jag pratade jättehögt om mens på ett café idag. Sånt är alltid intressant att upptäcka efteråt. Jag undrar om någon av de andra cafégästerna la märke till det, mig gör det egentligen inget för jag sa bara sådant som jag kan stå för, men andra kanske är mer pryda och kände sig obekväma med att sitta vi bordet bredvid, om de nu hörde något.

Nu kanske ni undrar varför jag pratade om mens på ett café, men i en diskution om kvinnoförtryck, homofobi, religion, omskärelse och andra intressanta saker så var ju mens tvunget att komma upp också.

I diskutionen kom vi fram till ungefär: Samhället är fan helt jävla sjukt, folk är över lag helt dumma i huvudet och det är lättare att hyllas om du förnedrar folk.

På tal om att förnedra och hyllas så har vi ett väldigt bra exempel på det här (läs t.ex. inläggen om "Dagens knull").

En annan sak jag la märke till idag är att vissa inte har något luktsinne alls, jag trodde ett tag att jag skulle få andnöd av grannbordpersonernas parfym. Jag har inga problem med parfym, men folk behöver väl inte dränka sig själva i det?

Förresten, tack för sällskapet kära vänner!

"Jaha, tjejprogrammet"

Jag stör mig på folks förutfattade meningar. Jag stör mig på varje gång jag berättar för någon vad jag läser på universitetet så får jag alltid, alltid (hittills) samma respons.

"Jaha, tjejprogrammet."

Nej! Jag läser inget tjejprogram. Varför tror folk att bara för att något har med biologi (eller rättare sagt bioteknik) att göra så är det kvinnodominerat. Faktum är så är det detta program som har mest jämnfördelat mellan könen på hela fakulteten. I år började exakt lika många kvinnor som män på programmet, förra året var det nästan lika många kvinnor som män (typ en kvinna mer eller nåt sånt).

Fler av våra föreläsare är män, även om det är mycket mer jämnfördelat än på till exmepel Teknisk Fysik eller MatteKand. Med detta menar jag att det är fler män som är biologer/-tekniker idag, det har alltså varit något mansdominerat förut, idag är det en jämn könsfördelning. Jag tror att det kommer att hålla sig så här ett bra tag, iaf här i Uppsala.

Så, snälla ni, säg aldrig till någon som läser Bioteknik, BiologKand eller liknande att de läser tjejprogrammet, för det är inget tjejprogram. Det låter bara dumt att kalla det för något sådant. Som att det skulle vara något dåligt eller som att det skulle vara ett starkt kvinnodominerat ämne.

Sugar and spice and everything nice

That's what little girls are made of.


När jag var liten så tittade jag mycket på Cartoon Network. På den tiden kunde vi se Powerpuffpinglorna på den kanalen.

Jag fick frågan för några dagar sedan vilket som var mitt favoritprogram som barn, men jag kunde inte svara. Jag tänkte på PPG (Power Puff Girls) och Dexters lab bland annat, men det kändes liksom inte helt rätt att säga att de var mina favoritbarnprogram förut.

Varför?

Jag tycker att PPG är charmigt och då när det sändes så var det ganska normbrytande, men idag känns det som om vi har kommit längre. Idag har vi (eller åtminstone jag) inte synen på flickor och pojkar som de som skrev sången "What are little boys made of?":

"Frogs and snails
and puppy dog tails,
that's what little boys are made of.

Sugar and spice
and everything nice,
that's what little girls are made of."

Nu är PPG visserligen amerikanskt men jag tror, eller snarare hoppas, att om samma program skulle göras idag så skulle det det se annorlunda ut. Jag tror att pinglorna skulle vara mycket tuffare och inte sådär hjälplösa som de ibland tycks vara trots sina superkrafter. Jag tror att alla karaktärer i serien skulle revideras och göras mindre normativa. Ta till exempel Miss Bellum, hon är en "snygg och kompetent" kvinna, men vi får aldrig se hennes ansikte, hon är bara en kropp! Hallå?!

En sak som inte är normativ däremot är att flickorna har en ensamstående pappa, dock kallar flickorna honom för Professorn, de kallar honom inte för "pappa". Bara för att han inte är flickornas biologiske fader (han skapade flickorna i sitt lab) så betyder väl inte det att han inte är deras pappa? Eller? Tänk vad många adoptivbarn skulle bli mer accepterade om han i programmet skulle benämnas som deras pappa men att de i ett avsnitt skulle behandla ämnet att han inte är deras "riktiga"/biologiska pappa.

När jag fick för mig att skriva om detta så kände jag att jag behövde se ett avsnitt då det var en massa år sedan jag gjorde det. Jag hittade ett som verkade intressant, Mommy Fearest. I det avsnittet får vi veta att män blir mentalt knockade av kvinnors skönhet. Det kanske är därför det sker så många våldtäckter? Nej, allvarligt talat så tycker jag att det är dumt att ha med sånt i ett barnprogram, det känns för det första som att pojkarna som ser programmet tror att det ska vara så och för det andra så är det så otroligt hetero.

I PPG finns det förresten en clown som heter Rainbow samt en rosa fluffig kille, det känns ju ganska icke-normativt, men sen har vi förstås 15 skurkar av manligt kön och endast 2 kvinnoskurkar (källa). Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det känns som om programmet var normbrytande förut, men idag känns det bara så himla normativt.

Jag måste säga att det känns väldigt bra hur det har förändrats under dessa 10 år, fast det kanske bara är jag som har förändrats. Att ett program som förut kändes så bra idag kan vara fel på så många sätt, det måste bara betyda att vi är på god väg att få ett bättre samhälle med färre stereotyper och bättre självkänsla.

Nog om detta, jag ska upp tidigt imorgon och ska nu diska färdigt innan jag kryper till kojs.

Hormonduschar!

Frågeställningar om transsexuella hör jag ofta, för det är många som tycker att det är konstigt och svårt att förstå. Det är vanligt att folk undrar hur transsexuella verkligen vet att de är födda i fel kropp. Hur kan en person veta att de är födda i fel kropp när de inte ens har kunnat testa att vara födda i någon annan kropp? Hur kan någon vara född i fel kropp över huvud taget? Går det ens? Många tror att transsexuella bara hittar på, för "det går ju inte att födas i fel kropp".

Jo, jag skulle vilja säga att det går. Jag har läst lite vetenskapliga rapporter och liknande om detta, så det är vad jag själv har läst och hört som jag kommer att utgå ifrån i detta inlägg.

När du låg i livmodern så var du i utvecklingsstadiet för att bli en människa, om du skulle bli kvinna, man eller något annat visste varken du eller dina föräldrar. De vanligaste företeelserna är att ett barn har fått könskromosomerna XX eller XY, alltså är de poteniellt sett kvinna eller man. Vissa går det "fel" hos i befruktningsögonblicket (eller egentligen tidigare, redan när ägg respektive spermie genomgår sin meios, dvs. celldelning), så de får XXY, XYY, X0 eller något liknande, dessa barn är potentiellt sett intersexuella.

Dock så blir de inte kvinna, man eller annat, de blir potentiellt sett kvinna, man eller annat. Varför?

Jo, de skulle kunna bli transsexuella. I befruktningsögonblicket bestäms det potentiella könet, efter några veckor så börjar barnet utvecklas åt ett könat håll och får en hormondusch som börjar utveckla barnet kroppsligt åt något håll. Här kan det gå fel genom att ett barn med XX eller XY kroppsligt kan bli något annat, vissa intersexuella blir intersexuella först i detta stadium till skillnad från de som i befruktningstillståndet fick felaktigt antal könskromosomer. Efter ytterligare några veckor kommer en till hormondusch som börjar utveckla barnet psykiskt. Det är i detta stadium som barnet blir cis- eller transsexuellt (eller något annat). Om barnet blir cissexuellt så kommer det känna sig fött i rätt kropp men om barnet blir transsexuellt kommer det så småningom under sin uppväxt inse att det är fött i fel kropp.

Fast, som ni ser här så har barnet egentligen inte blivit fött i fel kropp, det har bara psyiskt utvecklats åt fel håll med avseende på dess kromosomer och/eller kropp. Vad kan vi göra åt att någon får "felaktigt" psyke? Ingenting! Det är hjärnan som styr oss och ger oss en personlighet, det går inte att omvända en person till cis. Däremot kan transsexuella välja att operera sig så att de känner att deras kropp stämmer överens med deras psyke.

Varför finns det då transexuella som väljer att inte operera sig men vill ändå ta hormoner och utifrån ses som sitt psykiska kön? Personligen tror jag att många transsexuella inte känner behovet av att operera sig, det är ju egentligen oftast bara ett hormonellt fel, deras hjärna utvecklades under vissa hormonella förhållanden men deras kropp jobbar efter andra hormonella förhållanden. Logiskt, eller hur?

Nu ska ni inte ta varenda litet ord, jag skrivit, på allvar. Jag är inte transsexuell, jag bara kämpar för deras rättigheter. Vissa saker har jag läst och hört och andra saker är slutsatser jag har dragit själv utifrån mina kunskaper inom biologi (jag studerar bioteknik). Med detta inlägg vill jag bara att folk ska få en liten bättre bild av transsexuella, att de ska förstå dem och deras situation.

To be or not to be innocent

I want my innocence back
And if you can't give it to me
I will cut you down
And I will run you through
With the dagger you sharpened
On my body and soul
Before you slit me in two
And then devoured me whole


Nu har jag sett en dokumentär igen, Myten om mödomshinnan, den var bra och jag tycker att alla (oavsett kön och sexuell läggning) ska se den oavsett om de vet att mödomshinnan är en myt eller inte. Myten uppstod för att män ville kunna kontrollera kvinnor, vilket har gjorts i alla tider och i alla kulturer, tyvärr. Personligen förstår jag inte hur någon kan vilja kontrollera någon annan på det här viset.

Jag tycker det var ett starkt inslag i dokumentären när Behrang Miri berättade bland annat om hur det är inom hans kultur. "Mödomshinnan har blivit en symbolik för kontroll. Hon är ren ifall mödomshinnan finns kvar, hon är inte rörd. Ibland så undrar jag, vad hände med killarna? Jag menar, killar får lov att göra vad som helst." Sen fanns det ett smått äcklande inslag i dokumentären då en svensk man sa "Det vore iofs jävligt kul om det inte fanns en mödomshinna." Varpå hon som intervjuar säger "Vadårå?" (normal reaktion enligt mig) och mannen fortsätter med "Ja, då skulle man ju inte veta vem som är oskuld eller inte. Då kan man ju typ gå och ljuga om att man är typ oskuld."

Jaha? Så om en kvinna är oskuld är viktigt att veta? Däremot finns det inga som helst teorier om hur vi ska ta reda på om en man är oskuld eller inte, varför är inte det viktigt om det nu är så viktigt att veta om en kvinna är oskuld eller inte?

I want my innocence back
And if you can't pacify me
I will break your bones
You think I'm bluffing, just try me
I will never forget
the words you used to ensnare me
Till my dying day
You'll suffer for this, I swear


Tänk så många kvinnor i världen som skadas pga att de inte är vad de förväntas vara, eller att de är vad de förväntas vara men det inte går att bevisa. Kvinnor som har haft sex fastän de inte "borde" ha haft sex. Kvinnor som är upphetsade första gången de har sex och därmed inte blöder fastän de "borde" blöda. Det kan i många fall handla om män som tror att kvinnan ljuger, män som känner sig lurade trots att hon talar sanning. Det kan i många fall handla om att bli eller inte bli utstött ur familjen. Det kan i många fall handla om liv eller död.

Låt alla få göra vad de vill med sitt sexliv oavsett deras kön. Kvinnan blir inte mannens ägodel när hon gifter sig, hon är fortfarande en egen individ som har rättigheter och möjligheter. Ta inte ifrån kvinnorna deras rättigheter och möjligheter genom att sätta stämplar på dem!

And I demand
You put my heart back in my hand
And wipe it clean
From the mess you made of me
And I require
You make me free from this desire
And when you leave
I'd better be the innocent
I used to be

Att vara oskuldsfull, alltså att inte ha någon skuld till något, det borde inte ha att göra med om du har haft vaginalsex eller inte! Varför ska du bli skyldig när någon har penetrerat dig? Vad blir du skyldig till? Ge tillbaka rätten till att vara oskyldig till penetrerade kvinnor, oskuld borde inte ha med sex att göra över huvud taget!

Ni ska veta att jag vet att denna sångtext egentligen inte handlar om innocence/oskuld i form av mödom, men jag tyckte ändå att den passade bra till min text. Dessa poetiska rader är tagna ur denna sång av Emilie Autumn. Nu kan det tyckas att de sångtexter som jag har med i mina inlägg ofta är skrivna av Emilie Autumn, vilket det hittills har varit, men frukta icke, jag kommer skriva inlägg med låttexter från Lily Allen, Cali, Lady Gaga, Pink m.f. Så även om Emilie Autumn är en av mina största favoriter så kommer jag variera mig lite i fortsättningen.

Jag lever!

Jag lever, även om jag inte har givit några livstecken ifrån mig här på bloggen på ett tag. Det är bara väldigt mycket just nu; mottagning och fem nya kurser ger mig många nya intryck som gör mig upptagen med annat än att skriva här, men jag kommer tillbaka när alla nya intryck har fått smälta in lite mer.

Att jag flyttade hemifrån för två månader sedan gör inte saken bättre, har städat idag och fått lite mer ordning än tidigare men det är fortfarande saker jag saknar, som skrivare till exempel. Jag har upptäckt att jag inte klarar mig utan skrivare för så fort jag ska söka studiemedel, söka bostadsbidrag eller skriva ut gamla tentor att öva på i de kurser jag läser så skiter det sig för att jag inte har någon skrivare! Tur att det finns skrivare på skolan, de har räddat mig flertalet gånger de senaste veckorna.

Nä, nu blire sängen, ska upp om nio timmar och har festat med reccarna nu i helgen så jag behöver ta igen lite sömn tror jag.

Godnatt!

RSS 2.0