Intersexorwhat

 

 

 

Då kan du klä ut dig till en ananas. Om du är man alltså. Är du kvinna kan du ju alltid klä ut dig till en sexig ananas.

 

Angående: detta.

 

 

Nu har jag valt ut 10 filmer som jag i någon mening är mina favoriter. Jag ska göra Bechdel-testet på dem.

 

Bechdel-testen går ut på att du ska svara ja eller nej på följande frågor:

1. Finns det minst två kvinnor med i filmen?

2. Är minst två av kvinnorna namngivna?

3. Pratar några av de namngivna kvinnorna någonsin med varandra?

4. Pratar de om något annat än en man eller om män?

 

Om jag svarar ja på dessa fyra enkla frågor så klarar filmen testet. Annars inte.

 

Då börjar vi.

 

Ja.

Nej, bara en är namngiven.

 

Ja.

Ja.

Nej.

 

Ja.

Ja.

Ja.

Alltså, alla i hela filmen pratar ju bara om Edward, så nej.

 

Ja.

Ja.

Ja.

Tveksamt, jag tror att de bara pratar om Kommisarie Angel.

 

 

 

 

 

Nej.

 

 

"Är det sant att alla skriker i Flogsta varje kväll klockan tio?"

 

Det är en fråga som har ställts till mig många gånger, både innan och under min studietid.

 

Jag kommer från Uppsala, jag borde ha hört talas om det tidigare. När jag för första gången hörde talas om det så gick jag i gymnasiet. Inte fören jag var hos en vän, ett tag senare, i ett av höghusen i Flogsta så förstod jag att det var sant.

 

Varje kväll klockan 22 öppnar studenterna fönstrena och skriker. De skriker ut sina känslor. Sin ångest. Sin rädsla. Sin ilska. Vad det nu må vara som tynger dem.

 

Flogsta är en inte så jättestor stadsdel i Uppsala, det finns ett Ica, en hel hög med pizzerior och någon enstaka annan liten butik eller kiosk. Majoriteten av de som bor i Flogsta är studenter. Det finns några villor, sedan finns "låghusen" (även kallat "Hamberg") och "höghusen" (och ibland räknas även "Majklockan" (några andra höghus) in i Flogsta, fast jag skulle säga att det är tveksamt om det egentligen ligger i Flogsta). Det är höghusen som är ångestfyllda att bo i. När jag började studera så sa jag att jag aldrig skulle bo i höghusen. Aldrig. Nu efter att ha bott i låghusen ett tag så börjar jag förstå varför.

 

Varje kväll klockan 22 kommer ett märkligt, ganska avlägset, sorlliknande ljud från höghusen. Ibland stannar jag upp och funderar "Vad är det som låter?" andra gånger förstår jag direkt "Flogstavrålet..."

 

För tre år sedan, när jag började studera, så förstod jag inte riktigt varför jag aldrig skulle bo i höghusen. Jag bara visste att jag inte borde göra det. Jag ville inte bo i en korridor och dela kök med 12-14 andra. Jag ville heller inte bo i ett rum på blott 12 kvadratmeter med en helt oproportionelig hyra.

 

Men att jag inte ville bo där på grund av all den ångest och osämja som hänger i luften, det trodde jag inte.

 

Bra att veta är att alla korridorer inte är hemska, det finns de som är bra och några kan ha riktig tur. Men när så många personer med helt olika bakgrund hamnar på samma ställe för att klara av att dela på ett kök, ja då är det inte så konstigt att det blir problem.

 

Med detta sagt vill jag att ni ser denna korta dokumentär, på 18 minuter, om Flogstavrålet.

 

 

Women should not work

Men should not marry

 

Män kan inte bara vara vänner

 

Women should stay at home

Men should be allowed to hit women

 

Women will never be equal to men

Men will be men

 

Män ska ha högre lön

 

Women need to shut up

Men need to ejaculate

 

Women cannot drive

Men cannot be feminists

 

Män är från Mars

 

Women are shallow

Men are better than women

 

Women have smaller brains

Men have it harder

 

 

 

Efter att inte ha haft en TV på två år och gå till att flytta ihop med någon som har en TV och som dessutom tittade sporadiskt varje dag innan vi flyttade ihop. Det var först då jag insåg hur dålig all reklam är.

 

Att flytta hemifrån och äntligen slippa TV:n stå där i bakgrunden varje kväll. Att bara kunna välja själv när jag ville se något eftersom nästan allt fanns att nå via datorn, på Youtube, SVT Play och så vidare.

 

Även om jag störde mig på TV-reklamen innan så insåg jag inte riktigt hur mycket jag hatade den fören jag inte sett den på två år.

 

Nu står TV:n på ibland på kvällarna, aldrig i bakgrunden dock för det pallar jag inte och så stänger jag av den. Men den står på ibland även om jag inte tittar, och det är väldigt svårt att missa all jävla sinnesrubbade reklam. Stereotyper hit, normer dit. Sälj grej med tjej. Och så vidare.

 

Jag är ärligt talat jävligt trött på TV-reklam. Den är oftast värre än annan reklam.

 

Det jag inte förstår är varför ingen gör uppror mot reklamen. Om jag hade lite mer tid eller mindre att göra så hade jag lätt gjort det, nu får jag dock prioritera annat.

 

 

Alltså, jag är så in i helvete trött på all denna slut shaming mot Miley Cyrus.

 

Kom igen liksom. Vad är det som skiljer Miley Cyrus från typ Lady Gaga? Varför går alla på Miley men samma personer kan tycka att det är kolugnt om Gaga klär av sig naken i var och varannan video?

 

Jag tycker i alla fall att det finns en artistisk charm i Mileys video till låten Wrecking Ball. På samma sätt som att det finns en artistisk charm i många av Gagas videor.

 

Jag tror att många blir "besvikna" på Miley för att hen* är "så ung".

 

Miley är 20 år. Lady Gaga hade sin musikdebut när hen var 22 år och klädde av sig redan då. Alltså inte stor ålderskillnad mellan när de först klädde av sig som musikartister. Att dessutom Miley fyller 21 om en månad och att Gaga antagligen började spela in sina första videor redan innan hon fyllt 22 gör ju skillnaden ännu mindre.

 

Och visst att Miley Cyrus har varit en idol för många unga. Men även kändisar växer upp och hittar nya sätt att uttrycka sig på.

 

Jag tycker att videon till Wrecking Ball är väldigt artistisk. Jag tycker att nakenhet är ett kraftfullt verktyg för att framhäva sexuell frustration.

 

Så, vad har ni för tankar om detta?

 

Här är videon jag syftar på:

 

 

 

 

 

Kolla bara vad färgglada, häftiga och helt jävla normbrytande kläder denna person har!

 

 

Det första vi måste fråga oss är om kön verkligen är så viktigt som vi tror.

 

I vissa aspekter och sammanhang så är kön viktigt och för vissa personer är deras eget kön viktigt. Men i det stora hela så tycker jag inte att kön är speciellt viktigt.

 

När är kön viktigt? Jo, i vissa medicinska sammanhang så blir det biologiska könet viktigt. Sannolikheten är större för en kvinna att få bröstcancer än vad den är för en man. Sannolikheten är större för en man att få prostatacancer än vad det är för en kvinna. Sannolikheten är större att en kvinna får järnbrist än att en man får det. Och så vidare.

 

När är kön inte viktigt?

 

Jamen typ INFÖR LAGEN kanske? Spelar det någon som helst roll vad någon har för (juridiskt) kön för att avgöra om personen borde få ett straff eller om personen ska få räknas som offer för ett brott? Spelar det någon roll om det står "man" eller "kvinna" i passet på en fertil person med livmoder som har blivit våldtagen och vill ha abort? Gör det verkligen det? Om personen har ett oönskat foster i sin livmoder så ska det väl inte spela någon roll vad som står på pappret om personen. Jag har alltid haft uppfattningen av att alla är lika inför lagen. Vi tar inte upp något om olika hudfärg, hårfärg, ögonfärg, kroppsform eller liknande i vår lagbok. Däremot verkar en del tycka att det är okej att ta upp kön i lagboken och att helt enkelt låta abortlagen endast gälla de personer vars juridiska kön är kvinna.

 

Sen ett annat tillfälle då jag inte förstår varför folk anser att kön är så himla viktigt. När du ska benämna en familjemedlem eller partner. Du säger "mamma", "pappa", "syster", "bror", "pojkvän", "flickvän" och så vidare. Däremot verkar det helt okej att säga "kusin" utan att könsbestämma. Vad är det som skiljer en syster mot en kusin? Jo, att en syster anses mer närstående än en kusin (oavsett om det är så just för dig). Ju mer närstående person, desto viktigare verkar det vara att könsbestämma personen. Lustigt att min partner är just en partner och inte en flick-/pojkvän? Hen är en av de absolut närmaste personerna i mitt liv och ändå tycker jag inte att det är viktigt att könsbestämma hen när jag berättar om hen för andra. Det händer att jag rättar pronomen, ifall folk använder fel ("hen" räknas aldrig som fel eftersom även de som är definitift "hon" eller "han" går att använda "hen" om) men min poäng är inte att folk ska välja rätt pronomen från början (valet av pronomen är baserat på fördomar) utan att jag inte ser varför de ska behöva bry sig om min partners könsorgan. Så min poäng är: Varför är det viktigt vad våra nära och kära har mellan benen?

 

Och när vi nu är så noggranna med att allting ska vara könat typ hela tiden, varför har vi då så himla svårt att ta in det här med att det inte bara finns svart och vitt, nej förlåt, kvinna och man. Vår värld är betydligt mer färgglad än så. Dessutom att vi till och med har ett tredje BIOLOGISK kön, intersexuell (som dessutom inte bara är ett enda tillstånd, utan en grupp av olika könskarakteristika). Om vi verkligen inte kan se detta, varför är det då så viktigt att köna precis allting i kvinna och man? Varför kan vi inte skita i kvinnor och män OCKSÅ?

 

Att det dessutom är så att det inte bara finns biologiskt och juridiskt kön. Det finns även könsidentitet (mentalt kön), socialt kön och könsuttryck. (Glömde jag något nu? Aja, min poäng är att det finns flera typer av kön, inte bara biologiskt.) Det skulle ju bli jättekrångligt om vi tog hänsyn till allas olika kön hela tiden. För det går att vara till exempel biologiskt intersexuell, juridiskt kvinna, genderfluid som könsidentitet och ha dragmaskulint könsuttryck, liksom. Och det här kan absolut vara grejer som individen tycker är viktigt att bli accepterad för. Men blir hen det? Nej. Inte i dagens samhälle i alla fall. Och det beror på att vi är så jävla könsfixerade att så fort någon typ "inte har ett kön" eller "har två kön" eller liknande, då blir det konstigt. Inte för att personen är konstig, utan för att våra förväntningar säger att det är konstigt. Därför vore det så mycket enklare om vi inte brydde oss så himla mycket om kön hela tiden.

 

Förstår ni vad jag menar? Jag tycker inte att kön är så himla viktigt alltså.

 

avgudar samma artist som du

 

 

 

Först vill jag att ni läser detta inlägg som jag skrev för nästan ett år sedan. Sedan vill jag att ni läser det här inlägget som Zäta skrev här om dagen.

 

Sen vill jag bara säga att det här med "naturligt" är väldigt problematiskt, eftersom allt är lika naturligt och djur skiljer sig helt enkelt åt. Något som är "normalt" för en art kan vara helt "onormalt" för en annan art och vi människor kan inte riktigt jämföra oss med endast de djur som vi vill jämföra oss med.

 

Egentligen hade jag tänkt skriva mer om det här med "naturligt", men jag orkar inte, så jag tar det någon annan gång.

 

Vet ni förresten varför apor aldrig bär rosa klänning? Ja, det är så klart inte naturligt för dem att bära det. Men är det då naturligt för människor att bära rosa klänning? De som brukar snacka om naturligt brukar vara samma personer som snackar om att det där om att tjejer gillar rosa sitter i generna. Motsägelsefullt? Ja, det tycker jag.