Poesi för fiskar
Att ifrågasätta verkligheten kan ibland vara svårt, ibland måste det tas till drastiska metoder för att folk ska förstå. Ett populärt sätt att visa för trångsynta hur det verkligen ligger till är att vänta på rollerna, som i exemeplvis Egalias döttrar och Poesi för fiskar.
Egalias döttrar är en läsvärd bok, jag tycker att alla ska läsa den. Trots att jag alltid har sett ojämlikheter så var det nog inte fören när jag läst Egalias döttrar som jag vågade ifrågasätta saker istället för att bara acceptera. Idag kan jag inte se någon film utan att ifrågasätta nästan för mycket, det är lite jobbigt när jag hakar upp mig på detaljer ibland.
Boken Egalias döttrar handlar om den unge mannen Petronius och hans upplevelser i en ojämställd värld där kvinnor och män har ombytta roller jämfört med vårat samhälle idag. Det finns även en svensk kortfilm som är baserad på boken, filmen heter Egalias high school. Jag skulle vilja se denna film men har tyvärr inte fått tag på den någonstans, verkar inte finnas på nätet alls. Om någon skulle veta var jag hittar den så skulle jag bli mycket glad över ett tips.
En annan svensk kortfilm som tar upp detta är "Ta mig", av Poesi för fiskar. Filmen tar upp flera aspekter som inte syns så mycket i vardagen eftersom så många människor är förblindade av alla stereotyper och ideal. Nu låter jag filmen tala för sig själv.
Egalias döttrar är en läsvärd bok, jag tycker att alla ska läsa den. Trots att jag alltid har sett ojämlikheter så var det nog inte fören när jag läst Egalias döttrar som jag vågade ifrågasätta saker istället för att bara acceptera. Idag kan jag inte se någon film utan att ifrågasätta nästan för mycket, det är lite jobbigt när jag hakar upp mig på detaljer ibland.
Boken Egalias döttrar handlar om den unge mannen Petronius och hans upplevelser i en ojämställd värld där kvinnor och män har ombytta roller jämfört med vårat samhälle idag. Det finns även en svensk kortfilm som är baserad på boken, filmen heter Egalias high school. Jag skulle vilja se denna film men har tyvärr inte fått tag på den någonstans, verkar inte finnas på nätet alls. Om någon skulle veta var jag hittar den så skulle jag bli mycket glad över ett tips.
En annan svensk kortfilm som tar upp detta är "Ta mig", av Poesi för fiskar. Filmen tar upp flera aspekter som inte syns så mycket i vardagen eftersom så många människor är förblindade av alla stereotyper och ideal. Nu låter jag filmen tala för sig själv.
Hoppet om mänskligheten...
... är något som jag tappade idag.
Efter att ha hört en "kompis" klaga på alla typer av människor som inte innefattar hen själv (negrer, horor, turkar, svärmödrar, indier, folk av motsatt kön än hen själv, folk med lederhosen, feminister, bitches, tattare, bögar m.m. m.m.) samt att folk skrattar åt personens "åh så roliga" skämt, det fick mig att nästan tappa hoppet om mänskligheten.
Sen kom jag hem och satte mig vid datorn.
Då tappade jag hoppet om mänsligheten.
Folk lyssnar inte på dig.
Du blir utnyttjad.
Kul att vara kvinna och/eller feminist i dagens samhälle eller vad säger ni?
Varför göra livet ännu sämre för dem och alla andra (exempelvis negrer, bögar, turkar, indier) som inte är privilegierade?
Den sista bilden fanns som reklam på dayviews (bilddagboken)...
Efter att ha hört en "kompis" klaga på alla typer av människor som inte innefattar hen själv (negrer, horor, turkar, svärmödrar, indier, folk av motsatt kön än hen själv, folk med lederhosen, feminister, bitches, tattare, bögar m.m. m.m.) samt att folk skrattar åt personens "åh så roliga" skämt, det fick mig att nästan tappa hoppet om mänskligheten.
Sen kom jag hem och satte mig vid datorn.
Då tappade jag hoppet om mänsligheten.
Du har inget val.
Folk lyssnar inte på dig.
Du blir utnyttjad.
Varför göra livet ännu sämre för dem och alla andra (exempelvis negrer, bögar, turkar, indier) som inte är privilegierade?
Den sista bilden fanns som reklam på dayviews (bilddagboken)...
Om armhålor och annat
Har precis lyssnat på detta radioprogram med Cissi Wallin och gästande Lady Dahmer.
Jag tycker att många saker de tar upp i detta program är viktigt, mycket viktigt. De pratar om samhällets syn på skillnader i kvinnlig och manlig kroppsbehåring, vilket är en viktig fråga.
Varför är det här en så viktig fråga? det handlar ju bara om lite hår!
Jo, så här är det va:
1. Kvinnor idag har stor press på att ha ett bra och snyggt yttre.
2. Idealen för vad som är snyggt och vad som är fult/äckligt är skeva
3. Personer i vårt samhälle tar in alldeles för mycket av dessa skeva ideal och tror att idealen är det enda rätta som alla av en viss typ (kön/sexuell läggning/trostillhörighet/vad det nu kan vara mer) måste uppfylla.
Både kvinnor och män blir förtryckta av dessa ideal, även om det till störst del drabbar kvinnor. En kvinna som väljer bort rakning anses som kontig och äcklig, medan om en man låter bli att raka sig är helt naturlig. Hår är manligt och hårfritt är kvinnligt, säger samhället till oss. Många lyssnar nickande och tror att det är så det förhåller sig när det i själva verket är helt fel! Du som kvinna kan inte ens lägga dig på stranden med orakade ben utan att frågor uppstår, medan om en man skulle kunna göra precis samma sak och då anses det helt jävla naturligt. Om håret sitter där från början på kvinnan så är det väl mer naturligt att det sitter där än att det tas bort?
Jag blev riktigt ledsen och irriterad när det i detta radioprogram ringde in en man som började med att säga att kroppshår är äckligt och sedan kommer det fram att han enbart tycker att det gäller kvinnor. "Nej nej, det är konsigt om en man rakar sig, inte naturligt liksom. Däremot måste kvinnor raka sig för annars är det äckligt. Dessutom måste man ju kunna hitta hålet!"
Men va? Du menar att en orakad kvinna har så mycket hår att du inte ens kan hitta in i hennes vagina?! Då kanske det snarare är du som är för dum för att ha vaginalsex. Jag menar: Kan inte kvinnan du har sex med få bestämma själv om hon vill ha hår eller inte? Varför får du ha hår om hon inte ska ha det? Va?
Sen det här med att kroppshår på kvinnor är äckligt... Varför tror ni att det sitter där från första början? Knappast för att det bara råkade bli så eller för att det ska tas bort. Kroppshår är faktiskt mer hygieniskt att behålla än att ta bort i många fall. Könshår är ett riktigt bra exempel på detta, eftersom könshåret håller borta bakterier som annars skulle hamna rakt på huden och (i fallet för kvinnor) inne i vaginan. Hur sjutton kan det anses mer hygieniskt att ta bort något som hjälper oss att hålla oss hygieniska?
Det mest omtvistade av detta måste nog ändå vara armhålshår. Vad skulle hända om en kvinna hade armhålshår? Det skulle utbryta ramaskri! Vad skulle hända om en man hade armhålshår och någon kommenterade att de tycker armhålshår är äckligt? De flesta skulle nog säga att det är "naturligt". (Men på kvinnor är det inte naturligt såklart, de är ju skapta för att raka armhålor hela dagarna) Om vi istället tar samma exempel fast på rakad armhåla så skulle det se helt annorlunda ut. En kvinna med rakad armhåla hyllas och ingen skulle klaga om hon lyfte på armen. En man med rakad armhåla skulle kanske få lite kommentarer, både positiva och negativa, men de flesta skulle nog bara ta någon dum slutsats om att han måste det för att han simmar eller nåt. Hur många skulle dra slutsatsen att han bara vill ha det så? Inte så många, speciellt inte de som har blivit lurade av samhällets ideal.
Personligen har jag mina åsikter om kroppshår och tycker att vissa kroppshår är mer eller mindre attraktiva, men för det skulle jag inte tvinga någon att raka sig för min skull! Alla ska få bestämma över sin egen kropp och samhällets normer kan ta sig!
Jag tycker att många saker de tar upp i detta program är viktigt, mycket viktigt. De pratar om samhällets syn på skillnader i kvinnlig och manlig kroppsbehåring, vilket är en viktig fråga.
Varför är det här en så viktig fråga? det handlar ju bara om lite hår!
Jo, så här är det va:
1. Kvinnor idag har stor press på att ha ett bra och snyggt yttre.
2. Idealen för vad som är snyggt och vad som är fult/äckligt är skeva
3. Personer i vårt samhälle tar in alldeles för mycket av dessa skeva ideal och tror att idealen är det enda rätta som alla av en viss typ (kön/sexuell läggning/trostillhörighet/vad det nu kan vara mer) måste uppfylla.
Både kvinnor och män blir förtryckta av dessa ideal, även om det till störst del drabbar kvinnor. En kvinna som väljer bort rakning anses som kontig och äcklig, medan om en man låter bli att raka sig är helt naturlig. Hår är manligt och hårfritt är kvinnligt, säger samhället till oss. Många lyssnar nickande och tror att det är så det förhåller sig när det i själva verket är helt fel! Du som kvinna kan inte ens lägga dig på stranden med orakade ben utan att frågor uppstår, medan om en man skulle kunna göra precis samma sak och då anses det helt jävla naturligt. Om håret sitter där från början på kvinnan så är det väl mer naturligt att det sitter där än att det tas bort?
Jag blev riktigt ledsen och irriterad när det i detta radioprogram ringde in en man som började med att säga att kroppshår är äckligt och sedan kommer det fram att han enbart tycker att det gäller kvinnor. "Nej nej, det är konsigt om en man rakar sig, inte naturligt liksom. Däremot måste kvinnor raka sig för annars är det äckligt. Dessutom måste man ju kunna hitta hålet!"
Men va? Du menar att en orakad kvinna har så mycket hår att du inte ens kan hitta in i hennes vagina?! Då kanske det snarare är du som är för dum för att ha vaginalsex. Jag menar: Kan inte kvinnan du har sex med få bestämma själv om hon vill ha hår eller inte? Varför får du ha hår om hon inte ska ha det? Va?
Sen det här med att kroppshår på kvinnor är äckligt... Varför tror ni att det sitter där från första början? Knappast för att det bara råkade bli så eller för att det ska tas bort. Kroppshår är faktiskt mer hygieniskt att behålla än att ta bort i många fall. Könshår är ett riktigt bra exempel på detta, eftersom könshåret håller borta bakterier som annars skulle hamna rakt på huden och (i fallet för kvinnor) inne i vaginan. Hur sjutton kan det anses mer hygieniskt att ta bort något som hjälper oss att hålla oss hygieniska?
Det mest omtvistade av detta måste nog ändå vara armhålshår. Vad skulle hända om en kvinna hade armhålshår? Det skulle utbryta ramaskri! Vad skulle hända om en man hade armhålshår och någon kommenterade att de tycker armhålshår är äckligt? De flesta skulle nog säga att det är "naturligt". (Men på kvinnor är det inte naturligt såklart, de är ju skapta för att raka armhålor hela dagarna) Om vi istället tar samma exempel fast på rakad armhåla så skulle det se helt annorlunda ut. En kvinna med rakad armhåla hyllas och ingen skulle klaga om hon lyfte på armen. En man med rakad armhåla skulle kanske få lite kommentarer, både positiva och negativa, men de flesta skulle nog bara ta någon dum slutsats om att han måste det för att han simmar eller nåt. Hur många skulle dra slutsatsen att han bara vill ha det så? Inte så många, speciellt inte de som har blivit lurade av samhällets ideal.
Personligen har jag mina åsikter om kroppshår och tycker att vissa kroppshår är mer eller mindre attraktiva, men för det skulle jag inte tvinga någon att raka sig för min skull! Alla ska få bestämma över sin egen kropp och samhällets normer kan ta sig!
Sugar and spice and everything nice
That's what little girls are made of.
När jag var liten så tittade jag mycket på Cartoon Network. På den tiden kunde vi se Powerpuffpinglorna på den kanalen.
Jag fick frågan för några dagar sedan vilket som var mitt favoritprogram som barn, men jag kunde inte svara. Jag tänkte på PPG (Power Puff Girls) och Dexters lab bland annat, men det kändes liksom inte helt rätt att säga att de var mina favoritbarnprogram förut.
Varför?
Jag tycker att PPG är charmigt och då när det sändes så var det ganska normbrytande, men idag känns det som om vi har kommit längre. Idag har vi (eller åtminstone jag) inte synen på flickor och pojkar som de som skrev sången "What are little boys made of?":
"Frogs and snails
and puppy dog tails,
that's what little boys are made of.
Sugar and spice
and everything nice,
that's what little girls are made of."
Nu är PPG visserligen amerikanskt men jag tror, eller snarare hoppas, att om samma program skulle göras idag så skulle det det se annorlunda ut. Jag tror att pinglorna skulle vara mycket tuffare och inte sådär hjälplösa som de ibland tycks vara trots sina superkrafter. Jag tror att alla karaktärer i serien skulle revideras och göras mindre normativa. Ta till exempel Miss Bellum, hon är en "snygg och kompetent" kvinna, men vi får aldrig se hennes ansikte, hon är bara en kropp! Hallå?!
En sak som inte är normativ däremot är att flickorna har en ensamstående pappa, dock kallar flickorna honom för Professorn, de kallar honom inte för "pappa". Bara för att han inte är flickornas biologiske fader (han skapade flickorna i sitt lab) så betyder väl inte det att han inte är deras pappa? Eller? Tänk vad många adoptivbarn skulle bli mer accepterade om han i programmet skulle benämnas som deras pappa men att de i ett avsnitt skulle behandla ämnet att han inte är deras "riktiga"/biologiska pappa.
När jag fick för mig att skriva om detta så kände jag att jag behövde se ett avsnitt då det var en massa år sedan jag gjorde det. Jag hittade ett som verkade intressant, Mommy Fearest. I det avsnittet får vi veta att män blir mentalt knockade av kvinnors skönhet. Det kanske är därför det sker så många våldtäckter? Nej, allvarligt talat så tycker jag att det är dumt att ha med sånt i ett barnprogram, det känns för det första som att pojkarna som ser programmet tror att det ska vara så och för det andra så är det så otroligt hetero.
I PPG finns det förresten en clown som heter Rainbow samt en rosa fluffig kille, det känns ju ganska icke-normativt, men sen har vi förstås 15 skurkar av manligt kön och endast 2 kvinnoskurkar (källa). Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det känns som om programmet var normbrytande förut, men idag känns det bara så himla normativt.
Jag måste säga att det känns väldigt bra hur det har förändrats under dessa 10 år, fast det kanske bara är jag som har förändrats. Att ett program som förut kändes så bra idag kan vara fel på så många sätt, det måste bara betyda att vi är på god väg att få ett bättre samhälle med färre stereotyper och bättre självkänsla.
Nog om detta, jag ska upp tidigt imorgon och ska nu diska färdigt innan jag kryper till kojs.
När jag var liten så tittade jag mycket på Cartoon Network. På den tiden kunde vi se Powerpuffpinglorna på den kanalen.
Jag fick frågan för några dagar sedan vilket som var mitt favoritprogram som barn, men jag kunde inte svara. Jag tänkte på PPG (Power Puff Girls) och Dexters lab bland annat, men det kändes liksom inte helt rätt att säga att de var mina favoritbarnprogram förut.
Varför?
Jag tycker att PPG är charmigt och då när det sändes så var det ganska normbrytande, men idag känns det som om vi har kommit längre. Idag har vi (eller åtminstone jag) inte synen på flickor och pojkar som de som skrev sången "What are little boys made of?":
"Frogs and snails
and puppy dog tails,
that's what little boys are made of.
Sugar and spice
and everything nice,
that's what little girls are made of."
Nu är PPG visserligen amerikanskt men jag tror, eller snarare hoppas, att om samma program skulle göras idag så skulle det det se annorlunda ut. Jag tror att pinglorna skulle vara mycket tuffare och inte sådär hjälplösa som de ibland tycks vara trots sina superkrafter. Jag tror att alla karaktärer i serien skulle revideras och göras mindre normativa. Ta till exempel Miss Bellum, hon är en "snygg och kompetent" kvinna, men vi får aldrig se hennes ansikte, hon är bara en kropp! Hallå?!
En sak som inte är normativ däremot är att flickorna har en ensamstående pappa, dock kallar flickorna honom för Professorn, de kallar honom inte för "pappa". Bara för att han inte är flickornas biologiske fader (han skapade flickorna i sitt lab) så betyder väl inte det att han inte är deras pappa? Eller? Tänk vad många adoptivbarn skulle bli mer accepterade om han i programmet skulle benämnas som deras pappa men att de i ett avsnitt skulle behandla ämnet att han inte är deras "riktiga"/biologiska pappa.
När jag fick för mig att skriva om detta så kände jag att jag behövde se ett avsnitt då det var en massa år sedan jag gjorde det. Jag hittade ett som verkade intressant, Mommy Fearest. I det avsnittet får vi veta att män blir mentalt knockade av kvinnors skönhet. Det kanske är därför det sker så många våldtäckter? Nej, allvarligt talat så tycker jag att det är dumt att ha med sånt i ett barnprogram, det känns för det första som att pojkarna som ser programmet tror att det ska vara så och för det andra så är det så otroligt hetero.
I PPG finns det förresten en clown som heter Rainbow samt en rosa fluffig kille, det känns ju ganska icke-normativt, men sen har vi förstås 15 skurkar av manligt kön och endast 2 kvinnoskurkar (källa). Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det känns som om programmet var normbrytande förut, men idag känns det bara så himla normativt.
Jag måste säga att det känns väldigt bra hur det har förändrats under dessa 10 år, fast det kanske bara är jag som har förändrats. Att ett program som förut kändes så bra idag kan vara fel på så många sätt, det måste bara betyda att vi är på god väg att få ett bättre samhälle med färre stereotyper och bättre självkänsla.
Nog om detta, jag ska upp tidigt imorgon och ska nu diska färdigt innan jag kryper till kojs.
En liten guide till att använda "hen"
Hur är det med det där "hen" som har dykt upp på senare tid? När ska jag använda "den" istället eller är det okej att säga "han eller hon" ibland? Och hur sjutton böjer jag det?
Låt mig börja med varifrån ordet kommer. Bokstäverna O och A blir inte E om vi fuserar ihop dem. Det blir snarare typ Ö eller dylikt. Så varför har vi då tagit ett E i hen när ordet "är en fusion" av han och hon? Jo, så här är det: hen är inte en fusion av han och hon! Hen är ett låneord från Finska!
I Finska språket har de inga specifika ord för han och hon, de har ett ord som betyder han/hon eller snarare betyder det hen i dagens läge. Detta ord är hän. Att vi sen anväder ett E istället för ett Ä är väl bara för att någon tyckte att det såg bättre ut i Svenska språket, jag vet inte.
Så, nu vet vi varifrån ordet kommer. Hur ska jag böja det då? Han blir honom och hon blir henne. Vad blir hen?
Ja, i Finskan så heter det ju "hän" och det böjs till "hänen". Dock tror jag att vi i Svenskan har börjat använda henom snarare än henen, men jag tror att så länge ordet inte finns i SAOL så får du böja det hur som helst så länge du gör dig förståelig. Personligen föredrar jag att använda "henen" i text, men i tal blir det snarare "henom".
Jaha, hur är det med "hans" och "hennes" då?
Jag skulle personligen säga "henens", det är vad jag brukar använda. Varför? Jo, för det första tycker jag att "hens", "henoms" och "hennens" känns alla fel på något sett. "Hens" känns som att vi har tagit "hans" och bytt ut A:et mot ett E, lite för manligt på något vis, tycker jag, men jag är medveten om att det ofta används. "Henoms" känns bara gramatiskt fel på alla sätt och vis, som att säga honoms ungefär. "Hennens" känns också fel, känns som om vi har tagit "hennes" och laggt till ett N bara. För det andra så känns "henens" rätt på flera sätt och vis. Det påminner om Finskans "hänen" (ja, henne/honom och hennes/hans heter samma sak, de böjer istället orden runt omkring) samtidigt som det är likt "henen" som kan användas istället för "henom". Att lägga till ett S på slutet är så vi gör i Svenskan, när "ett föremål tillhör någon" så är det "någons föremål" osv.
När ska jag inte använda "hen" då?
Ja du, det kan vara svårt att säga. Alla människor är ju olika och vissa skulle nog bli sura om du kallade dem för något pronomen de inte associerar sig med. Vissa vill vara "hon", andra vill vara "han" och en tredje vill vara "hen", vissa har heller inte problem med att kallas "den".
Dock tycker jag att "den" ska användas så lite som möjligt om personer eftersom det är störst risk att folk tar illa upp av att bli kallad "den" som någon annan himla ljusstake. Att kalla någon för "den" kan i vara att "föremåletisera" personen, att göra så att den blir ett föremål.
När du inte pratar om en specifik person kan du använda "den" däremot, tycker jag. Som jag gjorde alldeles nyss här ovanför. Jag funderade på om jag skulle skriva "hen" eller "den", men insåg att jag behövde ett exempel på när "den" kan användas. Jag säger inte att det är rätt eller fel att göra så, jag säger bara att det går att göra så.
Något annat du ska tänka på är att om någon rättar dig, så använd för i helvete det du blir rättad med. Om du säger "Vad söt hon är" om ett barn och barnets förälder säger "han", så använd "han" om barnet. Om du frågar en kvinna ifall hon har en partner och hon svarar ja och du säger något med "han" i nästa mening syftandes på partnern, men kvinnan rättar dig med "hon", då ska du använda "hon". Om du pratar med en person och benämner personen med "han" eller "hon" men blir rättad att säga "hen", då ska du använda "hen".
Det är okej att säga fel, men lägg felet på minnet så att du inte gör om det om den personen.
Jaha, men hur var det med "han eller hon", kan jag använda det istället?
Jag tycker att det är okej, även om jag personligen skulle använda "hen" i ett sammanhang där "han eller hon" kan användas. Dock tycker jag att så länge ordet "hen" inte finns i SAOL så är det okej att säga "han eller hon", för så länge "hen" inte finns i SAOL så är det egentligen inte ett ord i Svenska språket.
Låt mig börja med varifrån ordet kommer. Bokstäverna O och A blir inte E om vi fuserar ihop dem. Det blir snarare typ Ö eller dylikt. Så varför har vi då tagit ett E i hen när ordet "är en fusion" av han och hon? Jo, så här är det: hen är inte en fusion av han och hon! Hen är ett låneord från Finska!
I Finska språket har de inga specifika ord för han och hon, de har ett ord som betyder han/hon eller snarare betyder det hen i dagens läge. Detta ord är hän. Att vi sen anväder ett E istället för ett Ä är väl bara för att någon tyckte att det såg bättre ut i Svenska språket, jag vet inte.
Så, nu vet vi varifrån ordet kommer. Hur ska jag böja det då? Han blir honom och hon blir henne. Vad blir hen?
Ja, i Finskan så heter det ju "hän" och det böjs till "hänen". Dock tror jag att vi i Svenskan har börjat använda henom snarare än henen, men jag tror att så länge ordet inte finns i SAOL så får du böja det hur som helst så länge du gör dig förståelig. Personligen föredrar jag att använda "henen" i text, men i tal blir det snarare "henom".
Jaha, hur är det med "hans" och "hennes" då?
Jag skulle personligen säga "henens", det är vad jag brukar använda. Varför? Jo, för det första tycker jag att "hens", "henoms" och "hennens" känns alla fel på något sett. "Hens" känns som att vi har tagit "hans" och bytt ut A:et mot ett E, lite för manligt på något vis, tycker jag, men jag är medveten om att det ofta används. "Henoms" känns bara gramatiskt fel på alla sätt och vis, som att säga honoms ungefär. "Hennens" känns också fel, känns som om vi har tagit "hennes" och laggt till ett N bara. För det andra så känns "henens" rätt på flera sätt och vis. Det påminner om Finskans "hänen" (ja, henne/honom och hennes/hans heter samma sak, de böjer istället orden runt omkring) samtidigt som det är likt "henen" som kan användas istället för "henom". Att lägga till ett S på slutet är så vi gör i Svenskan, när "ett föremål tillhör någon" så är det "någons föremål" osv.
När ska jag inte använda "hen" då?
Ja du, det kan vara svårt att säga. Alla människor är ju olika och vissa skulle nog bli sura om du kallade dem för något pronomen de inte associerar sig med. Vissa vill vara "hon", andra vill vara "han" och en tredje vill vara "hen", vissa har heller inte problem med att kallas "den".
Dock tycker jag att "den" ska användas så lite som möjligt om personer eftersom det är störst risk att folk tar illa upp av att bli kallad "den" som någon annan himla ljusstake. Att kalla någon för "den" kan i vara att "föremåletisera" personen, att göra så att den blir ett föremål.
När du inte pratar om en specifik person kan du använda "den" däremot, tycker jag. Som jag gjorde alldeles nyss här ovanför. Jag funderade på om jag skulle skriva "hen" eller "den", men insåg att jag behövde ett exempel på när "den" kan användas. Jag säger inte att det är rätt eller fel att göra så, jag säger bara att det går att göra så.
Något annat du ska tänka på är att om någon rättar dig, så använd för i helvete det du blir rättad med. Om du säger "Vad söt hon är" om ett barn och barnets förälder säger "han", så använd "han" om barnet. Om du frågar en kvinna ifall hon har en partner och hon svarar ja och du säger något med "han" i nästa mening syftandes på partnern, men kvinnan rättar dig med "hon", då ska du använda "hon". Om du pratar med en person och benämner personen med "han" eller "hon" men blir rättad att säga "hen", då ska du använda "hen".
Det är okej att säga fel, men lägg felet på minnet så att du inte gör om det om den personen.
Jaha, men hur var det med "han eller hon", kan jag använda det istället?
Jag tycker att det är okej, även om jag personligen skulle använda "hen" i ett sammanhang där "han eller hon" kan användas. Dock tycker jag att så länge ordet "hen" inte finns i SAOL så är det okej att säga "han eller hon", för så länge "hen" inte finns i SAOL så är det egentligen inte ett ord i Svenska språket.
Jag flummar ur om normer och annat
Thank God I'm pretty
The occasional free drink I never asked for
The occasional admission to a seedy little bar
Invitation to a stranger's car
I'm blessed
With the ability to rend a grown man tongue-tied
Which only means that when it's dark outside
I have to run and hide can't look behind me
Thank God I'm pretty
I detta inlägg kommer jag att diskutera utsatthetens som råder för så många kvinnor ute i världen. Vad är rätt och vad är fel, när har du rätten att gå över gränsen, har du den rätten?
Samhället har fått oss att tro att kvinnor inte har någon sexualitet och att männen inte kan stoppa sin. Idag raggar många fler män på kvinnor än kvinnor på män, även om det är ganska jämställt här i Sverige. Att vara vacker är något som enbart kvinnor sägs vara, män kan alltså inte vara vackra. Jag tycker att det är ett hemskt sätt att se det på, det finns vackra kvinnor och vackra män, men du personligen kanske inte tycker att vissa är vackra. Eftersom den heterosexuelle mannen är en norm så är det hans känslor som räknas, han gillar kvinnor och tycker att dessa är vackra, han gillar inte män och tycker att de inte är vackra. Det tror jag är en orsak till att kvinnor ses som det vackrare könet.
Thank God I'm pretty
Every skill I ever have will be in question
Every ill that I must suffer merely brought on by myself
Though the cops would come for someone else
I'm blessed
I'm truly privileged to look this good without clothes on
Which only means that when I sing you're jerking off
And when I'm gone you won't remember
Thank God I'm pretty
Att vara vacker kan tyckas ha sina fördelar, men jag tror personligen att det har fler nackdelar än fördelar. Dåligt självförtroende, avundsjuka medmänniskor och att inte tas på allvar är några nackdelar bland många. Till exempel så har vi det där med att vara en naturbegåvning eller att bara vara duktig som Sofia Zettermark tar upp i hennes blogginlägg Den duktiga flickans upprättelse. Många verkar tro att bara för att du ser bra ut så kan du samtidigt inte vara smart och klok.
Thank you God
Oh, lord
Thank you God
Oh, oh and when a gaggle of faces appears around me
It's lucky I hate to be taken seriously
I know my ego would fall right through the cracks in the floor
If I couldn't count on men to slap my ass anymore
I know my destiny's such, that I'm all stocking and curl
So everybody thinks that I'm a fucking suicide girl
En annan sak som drabbar många kvinnor är att tappa självförtroendet för sitt utseende. Varför tror du att de drabbas av detta? Dagens kvinnliga ideal är att vara smal, väldigt smal. Samtidigt ska hon vara kurvig på det viset att hon ska ha bröst och höfter. Jag förstår inte riktigt hur detta ska gå ihop, det går inte att både vara jättesmal och ha stora bröst, så det är väl därför så många kvinnor opererar sig idag. Antingen det eller så svälter de sig, anorexi och bulimi är tyvärr inte ovanligt. Vissa orkar inte alls, blir deprimerade och kanske till och med tar sitt liv.
Thank you God
For the occasional champagne I never asked for
The occasional admission to a seedy little bar
Invitation to a stranger's car
I'm blessed
With the ability to rend a grown man tongue-tied
Which only means that when it's dark outside
I have to run and hide can't look behind me
Thank God I'm pretty
Det finns andra orsaker till att ta sitt liv än missnöje med din kropp. Eftersom många män tror att de har all rätt att antasta kvinnor de tycker är vackra eller som har korta kjolar så sker idag många våldtäkter. I rätten så ställs ofta frågan ”Hade du vågade kläder, t.ex. kort kjol?” och det är helt absurt tycker jag! Så bara för att offret hade kort kjol så ska gärningsmannen få gå fri? Du har antagligen sett många män i ditt liv, hur många av dem klarar av att hålla sin kåthet i styr? De flesta. Trots detta så är normen att ”män alltid ska vilja ha sex och inte behöver ha några känslor för kvinnan utan det ska gå ändå, vill han inte ha sex så är han ju konstig”. Därför sker många våldtäkter. Våldtäkter leder för många kvinnor till att inte längre orka och tyvärr slutar det för många med att de tar sitt liv. Våldtäkt kan även leda till ofrivillig graviditet och för vissa kanske det känns fel att göra abort vilket ger många komplikationer, även här väljer en del kvinnor att ta sitt liv.
Thank you God
Thank God
Thank you
Thank you
Thank you
Thank you God
Ska det vara så här? Nej, jag tycker verkligen inte det! Om alla kvinnor, män och andra kämpade tillsammans för att få bort alla normer och ideal så skulle vi ha ett så mycket bättre samhälle.
Det var allt jag hade att säga för denna gång. Fast en sak till har jag faktiskt att säga. Som ni har märkt har jag haft med några poetiska rader i detta inlägg, dessa kommer från en sång skriven av Emilie Autumn, ni kan lyssna på den här.
Are we there yet?
Nej. Vi är inte färdiga än!
Idén till detta inlägg fick jag delvis från auuus, som skrev för någon dag sedan om att folk tror att vi är färdiga med jämställdhetsskapandet.
Vi är inte färdiga!
Det finns mycket kvar som behöver göras. Kvinnor ska få samma lön för samma arbete. Transsexuella behöver få rättigheter att behålla fertilitet. Transvestiter ska inte känna sig skyldiga om någon tar ett skamgrepp på dem och känner sig lurad. Bisexuella ska inte ses på som några veliga fjollor. Och heteronormen måste sluta vara en norm och istället bli en livsstil, en valbar sådan.
Allt detta och mycket mer behöver göras till det bättre än vad det är idag. Det räcker inte med att kvinnor fick rösträtt 1921.
Här om dagen såg jag en film, en såndär amerikansk romantisk komedi. Dvs en dålig film som jag inte vet varför jag fastnade framför. I alla fall så handlade filmen om att en irlänsk man skulle hjälpa en amerikansk kvinna att hitta från punkt A till punkt B i Irland. Under resans gång så hamnar de i ett Irlänskt hem där de får sova under natten, men enbart gifta par får sova där, så kvinnan och mannen lådsas att de är gifta trots att de hatar varandra.
När kvinnan och mannen kommer upp till rummet de ska sova i så finns där bara en dubbelsäng. De måste dela säng! Herregud vad hemskt! För alla vet ju vad som händer om en man och en kvinna delar säng, eller hur?... (Jävla amerikanska fjanterier.) Så mannen säger bryskt "Jag tar sängen." och kvinnan undrar varför han ska ha sängen. Han svarar "Det kallas jämställdhet. Ni fick rösträtt 1921."
Wait what?!
"Ni fick rösträtt, alltså har jag rätt att ta allt annat."
Typ så menar han. Typ så menade de som skrev manus. Det kallas inte jämställdhet, det kallas girighet.
Vi är inte färdiga med att skapa jämställdhet fören jämställdheten är det enda som finns. På vägen måste kvinnor, HBTQ-personer och andra som står utanför normen vara "giriga". När en rättighet saknas så är du inte girig om du vill ha den, men om rättigheten finns för dig och du vägrar att ge den ifrån dig ens en liten stund, då är du girig. Utanför normen har du rätt att kräva din rättighet.
Idén till detta inlägg fick jag delvis från auuus, som skrev för någon dag sedan om att folk tror att vi är färdiga med jämställdhetsskapandet.
Vi är inte färdiga!
Det finns mycket kvar som behöver göras. Kvinnor ska få samma lön för samma arbete. Transsexuella behöver få rättigheter att behålla fertilitet. Transvestiter ska inte känna sig skyldiga om någon tar ett skamgrepp på dem och känner sig lurad. Bisexuella ska inte ses på som några veliga fjollor. Och heteronormen måste sluta vara en norm och istället bli en livsstil, en valbar sådan.
Allt detta och mycket mer behöver göras till det bättre än vad det är idag. Det räcker inte med att kvinnor fick rösträtt 1921.
Här om dagen såg jag en film, en såndär amerikansk romantisk komedi. Dvs en dålig film som jag inte vet varför jag fastnade framför. I alla fall så handlade filmen om att en irlänsk man skulle hjälpa en amerikansk kvinna att hitta från punkt A till punkt B i Irland. Under resans gång så hamnar de i ett Irlänskt hem där de får sova under natten, men enbart gifta par får sova där, så kvinnan och mannen lådsas att de är gifta trots att de hatar varandra.
När kvinnan och mannen kommer upp till rummet de ska sova i så finns där bara en dubbelsäng. De måste dela säng! Herregud vad hemskt! För alla vet ju vad som händer om en man och en kvinna delar säng, eller hur?... (Jävla amerikanska fjanterier.) Så mannen säger bryskt "Jag tar sängen." och kvinnan undrar varför han ska ha sängen. Han svarar "Det kallas jämställdhet. Ni fick rösträtt 1921."
Wait what?!
"Ni fick rösträtt, alltså har jag rätt att ta allt annat."
Typ så menar han. Typ så menade de som skrev manus. Det kallas inte jämställdhet, det kallas girighet.
Vi är inte färdiga med att skapa jämställdhet fören jämställdheten är det enda som finns. På vägen måste kvinnor, HBTQ-personer och andra som står utanför normen vara "giriga". När en rättighet saknas så är du inte girig om du vill ha den, men om rättigheten finns för dig och du vägrar att ge den ifrån dig ens en liten stund, då är du girig. Utanför normen har du rätt att kräva din rättighet.
När jag slutade och började att använda "man"
Ordet "man" används vääldigt mycket idag. Det stör mig något enormt.
Jag menar, om du säger "Man brukar ha mens i ungefär en vecka varje månad" så låter det som om du pratar om en person av manligt kön. Det låter ju helt dumt förutom om det gäller en FTM-transsexuell. Varför inte säga "En brukar ha mens" eller ännu bättre: "Dam brukar ha mens"?
Efter det att jag hade läst Egalias döttrar började jag i princip omedvetet använda "en" istället för "man", i vissa fall använde jag till och med "dam" när jag tyckte att det passade bättre. För er som inte har läst Egalias döttrar kan jag berätta att det handlar om en värld likt vår, Egalia, skillnaden är att i världen är matriarkatet det enda kända och det rätta. Kvinnor och män är i det stora hela som kvinnor och män är i vår värld, kvinnor har fitta, män har kuk, kvinnor föder barn och så vidare, skillnaden är att kvinnorna har makten och att männen nedvärderas. I denna värld är språket uppbyggt liksom i vår värld med skillnaden att det kretsar kring kvinnor istället för män. Istället för "När man är kåt får man stånd" så säger de istället "När dam är kåt får dam stånd" och istället för "människa" säger de "kvinniska" och så vidare. Boken handlar om Petronius, en tonårskille som startar upp en maskulinistisk rörelse. I den maskulinistiska rörelsen använder de bland annat "en" istället för "dam".
Så, nu har jag berättat om när jag slutade använda man. Nu ska jag berätta om varför jag började använda det igen...
Vi kan i svenskan använda "en" istället för "man" mycket väl. Tyvärr så brukar folk misstolka och gräma sig över att man (omg it happend again...) använder "felaktiga ord" där det låter som om en menar antalet ett istället för bara någon random person. Tyvärr tycker då jag, som jag nämnde tidigare, att det låter som att en menar en person med penis snarare än bara någon random person.
Jag gjorde ett försök att luska ut om det fanns något annat ord som jag kunde ersätta det med, men hittade inget, hittade istället att det kommer från att de i engelska använder "one" och då tyckte jag det kändes logiskt att vi skulle säga "en" på svenska också. Jag skrev en artikel om "en (pronomen)" på wikipedia, men idag är den borttagen med den snörpliga kommentaren "Vad menas med det här? Jag tycker källorna är opålitliga och tar nu bort artikeln". (Att jag alltid råkar ut för dessa "Jag tycker så"-personer, jag förstår inte...)
Jag orkade inte med alla frågor och dumma kommentarer, så jag tänkte "Äsch, va fan, jag får väl börja använda 'man' igen då", så det blev så... men nu vet jag inte riktigt vad jag använder, blir olika varje gång skulle jag tro. Jag är dock fortfarande van att säga "man" eftersom jag har växt upp med det.
Jag menar, om du säger "Man brukar ha mens i ungefär en vecka varje månad" så låter det som om du pratar om en person av manligt kön. Det låter ju helt dumt förutom om det gäller en FTM-transsexuell. Varför inte säga "En brukar ha mens" eller ännu bättre: "Dam brukar ha mens"?
Efter det att jag hade läst Egalias döttrar började jag i princip omedvetet använda "en" istället för "man", i vissa fall använde jag till och med "dam" när jag tyckte att det passade bättre. För er som inte har läst Egalias döttrar kan jag berätta att det handlar om en värld likt vår, Egalia, skillnaden är att i världen är matriarkatet det enda kända och det rätta. Kvinnor och män är i det stora hela som kvinnor och män är i vår värld, kvinnor har fitta, män har kuk, kvinnor föder barn och så vidare, skillnaden är att kvinnorna har makten och att männen nedvärderas. I denna värld är språket uppbyggt liksom i vår värld med skillnaden att det kretsar kring kvinnor istället för män. Istället för "När man är kåt får man stånd" så säger de istället "När dam är kåt får dam stånd" och istället för "människa" säger de "kvinniska" och så vidare. Boken handlar om Petronius, en tonårskille som startar upp en maskulinistisk rörelse. I den maskulinistiska rörelsen använder de bland annat "en" istället för "dam".
Så, nu har jag berättat om när jag slutade använda man. Nu ska jag berätta om varför jag började använda det igen...
Vi kan i svenskan använda "en" istället för "man" mycket väl. Tyvärr så brukar folk misstolka och gräma sig över att man (omg it happend again...) använder "felaktiga ord" där det låter som om en menar antalet ett istället för bara någon random person. Tyvärr tycker då jag, som jag nämnde tidigare, att det låter som att en menar en person med penis snarare än bara någon random person.
Jag gjorde ett försök att luska ut om det fanns något annat ord som jag kunde ersätta det med, men hittade inget, hittade istället att det kommer från att de i engelska använder "one" och då tyckte jag det kändes logiskt att vi skulle säga "en" på svenska också. Jag skrev en artikel om "en (pronomen)" på wikipedia, men idag är den borttagen med den snörpliga kommentaren "Vad menas med det här? Jag tycker källorna är opålitliga och tar nu bort artikeln". (Att jag alltid råkar ut för dessa "Jag tycker så"-personer, jag förstår inte...)
Jag orkade inte med alla frågor och dumma kommentarer, så jag tänkte "Äsch, va fan, jag får väl börja använda 'man' igen då", så det blev så... men nu vet jag inte riktigt vad jag använder, blir olika varje gång skulle jag tro. Jag är dock fortfarande van att säga "man" eftersom jag har växt upp med det.
Konsten att byta samtalsämne innan inlägget är färdigt
När ett barn föds så brukar den första frågan vara "Är det en flicka eller pojke?". Jag undrar vad som skulle hända om barnet som föds är intersexuellt, dvs. barnet är varken flicka eller pojke. Att placera barn i fack redan från födseln känns oerhört dumt tycker jag, men att döpa sin dotter till Rolf skulle få var och varannan släkting att mobba en. Varför börjar fler och fler ta reda på barnets kön innan det är fött, för att kunna förbereda bättre?
Det mest komiska i det hela är att många sexister och liknande brukar hänvisa till hur naturligt det är att kvinnor är på ett sätt och män på ett annat. Ändå försöker folk bevisa motsatsen och ifrågasätta om och om igen.
Det är naturligt att gå nakna, men då skulle vi frysa troligtvis.
Det är naturligt att ha håriga ben, men ändå rakar de flesta kvinnorna sina ben.
Det är inte naturligt att bara tjejer gillar rosa och killar gillar blått. För 100 år sedan var det ombytta roller (eller så är det idag det är ombytta roller, nutiden kommer ju efter dåtiden), då hade män rött och rosa, medan kvinnor hade blått. Det har förstås inte alltid varit så, vilka färger som hör vilka till har förändrats fram och tillbaka över tiden. Under barocken var det vanligt att hela färgpaletten användes av både män och kvinnor.
Låt det fläkta
Alla möjliga sorters kjolar, kiltar, klänningar, särkar, saronger, kaftaner,
shendyter, togas och dhotis med mera bärs av män i världens alla hörn.
Varför särbehandlas män i andra delar av världen?
Till exempel:
Varför får inte män här i Sverige klä sig som Mana?
Mana
Japaner och sexister
Idag hade jag en föreläsning med Robert Malmgren. Han pratade om "hur du håller en muntlig presentation" och det var framförallt en sak som jag reagerade starkt på.
Robert är en klok person har jag märkt, vi har inte haft honom under så många föreläsningar (tre?) men jag märkte direkt att han var en mycket trevlig person. Han respekterar alla för den de är och pratar till alla på ett mycket bra sätt.
Det som jag reagerade starkt på under dagens föreläsning var när han pratade om tonläge. Han berättade att många personer går upp i tonläge istället för att höja styrkan på rösten och detta gäller framförallt kvinnor. Sedan berättade han att det är jättesynd att kvinnor gör så här eftersom de automatiskt underordnar sig själva. Sedan drog han en parallell med Japan, alla vet ju hur kvinnliga japaner låter, typ "Koniiiiitchiiiiwa" (höga toner...). Han berättade även om studier där de hade studerat några japanska kvinnor som talat med varandra och sedan hade de kollat vad som hände när det kom in några män i gruppen och när männen lämnade gruppen igen. När männen kom in så höjde alla kvinnorna tonläget när de talade, när männen gick ut sänkte de tonläget igen, automatiskt.
Det sliter på rösten att prata ljusare än vad som är normalt för ens stämband.
Dessutom är det ett sätt att underornda sig själv, vilket inte är speciellt positivt att folk gör. Många bögar och pseudobögar (Jag försöker nu inte dra alla över en kam, jag har en nära vän som är bög och jag vet att han inte gör så.) brukar också höja tonläget när de talar, bara för att det är ett sätt att säga att en inte är bättre än "de vanliga männen".
Jag har även tänkt på en annan sak rörande ämnet. Varför går många transexuella Male-to-Female hos logoped för att göra sin röst ljusare? Jag kan förstå att det kanske känns rätt för den personen att ha ljusare röst, men det kan knappast vara särskilt bra för stämbanden.
Nu till något helt annat. Idag var jag på Entrepreneurs Academy's Entreprenördags-föreläsning där Gregg Vanourek, Monica Lindstedt, Saeid Esmaeilzadeh, Kaj Zackrisson, Sverre Lilieqvist och Bengt Ågerup föreläste. Under föreläsningen la jag märke till en del av de smygsexister som befann sig på scenen. Bland annat några av föreläsarna, men även konferenciern var det.
Det första jag la märke till var när konderenciern skulle presentera Monica, den enda kvinnliga föreläsaren, då sa han "Nu ska vi ta in nästa talare och det är, tro det eller ej, en kvinnlig talare!"
Är inte det ett lite konstigt resonemang? Jag menar, du står där som konferencier under en föreläsning om entreprenörsskap och ska inspirera även kvinnor, då kan du inte indirekt säga att det är konstigt att det finns kvinnliga entreprenörer. Förresten så var Monica, enligt mig, den bästa talaren.
Kaj Zackrisson och Sverre Lilieqvist föreläste tillsammans. För er som inte vet kan jag berätta att de är två av världens bästa off-pist-skidåkare i världen, men vid sidan av sitt skidåkande har de ett företag som säljer designade mössor. De pratade i en timme om sitt skidåkande och hade massa bilder på det. De pratade i fem minuter om mössföretaget. Jag är var på föreläsningen för att få inspiration till entreprenörsskap, inte för att uppmärksamma deras skidåkning, även om de är sjukt duktiga på att åka skidor.
Bengt Ågerup som är skaparen till Q-MED föreläste om medicin och sånt. Då tänkte jag "Yes! Äntligen något på mitt kunskapsområde!", men ack. Han berättade om hur fula kvinnor i Sverige var 1996, det året han hade allt för att kunna börja sälja sitt botox. Dessa "tråkiga och osminkade kvinnor", som han så fint uttryckte det, de ville ju inte ha någon botox. Alltså blev han tvungen att åka till Paris för att kunna sälja.
För det första: Kolla dig själv i spegeln man! Klaga inte på andras utseende innan du kan säga rent ärligt att du tycker att du själv är vacker.
För det andra: Hur normalt är det att spruta in jox i läpparna? Är det inte en logisk reaktion att inte vilja ha det? Är det inte okej att vara naturlig? Måste alla kvinnor vara vackra?
Sedan sa han även "Tjejer! Börja aldrig med botox! Det är vanebildnande! Dock är det bättre än kokain, du behöver inte öka dosen för samma effekt som förra gången."
Varför varnar han bara tjejer? Det finns även killar som vill ha botox, ett exempel på det är Kissies bror.
Robert är en klok person har jag märkt, vi har inte haft honom under så många föreläsningar (tre?) men jag märkte direkt att han var en mycket trevlig person. Han respekterar alla för den de är och pratar till alla på ett mycket bra sätt.
Det som jag reagerade starkt på under dagens föreläsning var när han pratade om tonläge. Han berättade att många personer går upp i tonläge istället för att höja styrkan på rösten och detta gäller framförallt kvinnor. Sedan berättade han att det är jättesynd att kvinnor gör så här eftersom de automatiskt underordnar sig själva. Sedan drog han en parallell med Japan, alla vet ju hur kvinnliga japaner låter, typ "Koniiiiitchiiiiwa" (höga toner...). Han berättade även om studier där de hade studerat några japanska kvinnor som talat med varandra och sedan hade de kollat vad som hände när det kom in några män i gruppen och när männen lämnade gruppen igen. När männen kom in så höjde alla kvinnorna tonläget när de talade, när männen gick ut sänkte de tonläget igen, automatiskt.
Det sliter på rösten att prata ljusare än vad som är normalt för ens stämband.
Dessutom är det ett sätt att underornda sig själv, vilket inte är speciellt positivt att folk gör. Många bögar och pseudobögar (Jag försöker nu inte dra alla över en kam, jag har en nära vän som är bög och jag vet att han inte gör så.) brukar också höja tonläget när de talar, bara för att det är ett sätt att säga att en inte är bättre än "de vanliga männen".
Jag har även tänkt på en annan sak rörande ämnet. Varför går många transexuella Male-to-Female hos logoped för att göra sin röst ljusare? Jag kan förstå att det kanske känns rätt för den personen att ha ljusare röst, men det kan knappast vara särskilt bra för stämbanden.
Nu till något helt annat. Idag var jag på Entrepreneurs Academy's Entreprenördags-föreläsning där Gregg Vanourek, Monica Lindstedt, Saeid Esmaeilzadeh, Kaj Zackrisson, Sverre Lilieqvist och Bengt Ågerup föreläste. Under föreläsningen la jag märke till en del av de smygsexister som befann sig på scenen. Bland annat några av föreläsarna, men även konferenciern var det.
Det första jag la märke till var när konderenciern skulle presentera Monica, den enda kvinnliga föreläsaren, då sa han "Nu ska vi ta in nästa talare och det är, tro det eller ej, en kvinnlig talare!"
Är inte det ett lite konstigt resonemang? Jag menar, du står där som konferencier under en föreläsning om entreprenörsskap och ska inspirera även kvinnor, då kan du inte indirekt säga att det är konstigt att det finns kvinnliga entreprenörer. Förresten så var Monica, enligt mig, den bästa talaren.
Kaj Zackrisson och Sverre Lilieqvist föreläste tillsammans. För er som inte vet kan jag berätta att de är två av världens bästa off-pist-skidåkare i världen, men vid sidan av sitt skidåkande har de ett företag som säljer designade mössor. De pratade i en timme om sitt skidåkande och hade massa bilder på det. De pratade i fem minuter om mössföretaget. Jag är var på föreläsningen för att få inspiration till entreprenörsskap, inte för att uppmärksamma deras skidåkning, även om de är sjukt duktiga på att åka skidor.
Bengt Ågerup som är skaparen till Q-MED föreläste om medicin och sånt. Då tänkte jag "Yes! Äntligen något på mitt kunskapsområde!", men ack. Han berättade om hur fula kvinnor i Sverige var 1996, det året han hade allt för att kunna börja sälja sitt botox. Dessa "tråkiga och osminkade kvinnor", som han så fint uttryckte det, de ville ju inte ha någon botox. Alltså blev han tvungen att åka till Paris för att kunna sälja.
För det första: Kolla dig själv i spegeln man! Klaga inte på andras utseende innan du kan säga rent ärligt att du tycker att du själv är vacker.
För det andra: Hur normalt är det att spruta in jox i läpparna? Är det inte en logisk reaktion att inte vilja ha det? Är det inte okej att vara naturlig? Måste alla kvinnor vara vackra?
Sedan sa han även "Tjejer! Börja aldrig med botox! Det är vanebildnande! Dock är det bättre än kokain, du behöver inte öka dosen för samma effekt som förra gången."
Varför varnar han bara tjejer? Det finns även killar som vill ha botox, ett exempel på det är Kissies bror.
Det där om kroppsbehåring
Igår hade jag och en vän till mig en kortare diskussion om kroppsbehåring. Eftersom vi håller med varandra typ helt och hållet i den frågan så blev det ju inte så mycket till diskussion egentligen, vi bara konstaterade hur världen ser ut idag. Så nu tänker jag berätta lite om vad vi kom fram till och vad jag kom fram till i mitt eget huvud.
De flesta människor har naturlig kroppsbehåring, vissa har det inte pga sjukdom eller cellgifter och liknande, men om jag nu kollar på oss som har kroppsbehåring så ser världen väldigt monoton ut.
Naturlig kroppsbehåring är hår på huvudet, hår i ansiktet (ögonbryn, ögonfransar, skägg för post-pubertala män, allmänt fjun över hela ansiktet), hår på armarna, fingrarna, under armarna, runt bröstvårtorna, på bröstet, på magen, på ryggen, runt könsorganet, runt anus, på benen... Vi har hår på i princip hela kroppens utsida!
Det är allmänt känt att män har mer hår än kvinnor. Varför det är så vet jag inte, kanske män är mer besläktade med aporna än vad kvinnor är? Knappast, män och kvinnor tillhör samma ras, så en sådan teori skulle vara fullkomligt omöjlig. Jag har ingen aning om varför män i allmänhet har mer hår en kvinnor i allmänhet (då menar jag naturlig hårväxt, alltså orakade människor).
I alla fall så är det en sak i det här som jag tycker är intressant. (Observera att följande del av inlägget kommer att handla om allt hår som inte sitter på huvudet.) Om nu kvinnor i allmänhet har ganska lite hår, varför ska det tas bort? Om nu män i allmänhet har mycket hår, varför ska det vara kvar? Jag kan verkligen inte förstå.
Vad skulle hända om en man rakar kroppshåret?
Scenario 1: Folk ifrågasätter mannens sexuella läggning, könsidentitet eller liknande.
Scenario 2: Folk antar att mannen troligtvis är cyklist eller simmare. Ju mindre hår, desto mindre luft-/vattenmotstånd, oavsett om mannen i fråga är cyklist/simmare eller inte.
Scenario 3: Mannen håller det hemligt utåt för att slippa scenario 1 eller 2.
Vad skulle hända om en kvinna inte rakar kroppshåret?
Scenario 1: Folk ifrågasätter varför hon är så äcklig.
Scenario 2: Folk tror att hon är en "sån där jävla feminist" oavsett om hon är feminist eller inte (och oavsett om hon är en jävel eller inte).
Scenario 3: Kvinnan håller det hemligt utåt för att slippa scenario 1 eller 2.
Varför är det så här? Varför kan folk inte bara få vara vem de vill utan att andra folk ska komma och sätta en stämpel på dem?!
Varför anses det omanligt att inte ha hår? Varför anses det äckligt om en kvinna har hår? Varför är det inte äckligt med en man som har hår? Varför anses det inte okvinnligt med en kvinna som inte har hår?
Själv bryr jag mig inte i vad folk tycker, men oftast brukar jag gå efter "scenario 3" då jag inte orkar ta upp en diskussion. Mitt armhålshår åker av och resten av mitt hår består. Det är så jag vill ha det, därför har jag det så! Jag bryr mig inte om att det är omanligt att ha rakade armhålor eller att det är okvinnlig att ha orakade ben, jag gör som jag vill och det gör mig inte till något annat än det jag är.
De flesta människor har naturlig kroppsbehåring, vissa har det inte pga sjukdom eller cellgifter och liknande, men om jag nu kollar på oss som har kroppsbehåring så ser världen väldigt monoton ut.
Naturlig kroppsbehåring är hår på huvudet, hår i ansiktet (ögonbryn, ögonfransar, skägg för post-pubertala män, allmänt fjun över hela ansiktet), hår på armarna, fingrarna, under armarna, runt bröstvårtorna, på bröstet, på magen, på ryggen, runt könsorganet, runt anus, på benen... Vi har hår på i princip hela kroppens utsida!
Det är allmänt känt att män har mer hår än kvinnor. Varför det är så vet jag inte, kanske män är mer besläktade med aporna än vad kvinnor är? Knappast, män och kvinnor tillhör samma ras, så en sådan teori skulle vara fullkomligt omöjlig. Jag har ingen aning om varför män i allmänhet har mer hår en kvinnor i allmänhet (då menar jag naturlig hårväxt, alltså orakade människor).
I alla fall så är det en sak i det här som jag tycker är intressant. (Observera att följande del av inlägget kommer att handla om allt hår som inte sitter på huvudet.) Om nu kvinnor i allmänhet har ganska lite hår, varför ska det tas bort? Om nu män i allmänhet har mycket hår, varför ska det vara kvar? Jag kan verkligen inte förstå.
Vad skulle hända om en man rakar kroppshåret?
Scenario 1: Folk ifrågasätter mannens sexuella läggning, könsidentitet eller liknande.
Scenario 2: Folk antar att mannen troligtvis är cyklist eller simmare. Ju mindre hår, desto mindre luft-/vattenmotstånd, oavsett om mannen i fråga är cyklist/simmare eller inte.
Scenario 3: Mannen håller det hemligt utåt för att slippa scenario 1 eller 2.
Vad skulle hända om en kvinna inte rakar kroppshåret?
Scenario 1: Folk ifrågasätter varför hon är så äcklig.
Scenario 2: Folk tror att hon är en "sån där jävla feminist" oavsett om hon är feminist eller inte (och oavsett om hon är en jävel eller inte).
Scenario 3: Kvinnan håller det hemligt utåt för att slippa scenario 1 eller 2.
Varför är det så här? Varför kan folk inte bara få vara vem de vill utan att andra folk ska komma och sätta en stämpel på dem?!
Varför anses det omanligt att inte ha hår? Varför anses det äckligt om en kvinna har hår? Varför är det inte äckligt med en man som har hår? Varför anses det inte okvinnligt med en kvinna som inte har hår?
Själv bryr jag mig inte i vad folk tycker, men oftast brukar jag gå efter "scenario 3" då jag inte orkar ta upp en diskussion. Mitt armhålshår åker av och resten av mitt hår består. Det är så jag vill ha det, därför har jag det så! Jag bryr mig inte om att det är omanligt att ha rakade armhålor eller att det är okvinnlig att ha orakade ben, jag gör som jag vill och det gör mig inte till något annat än det jag är.
Liten biologilektion om kön
Jag är precis hemkommen från en föreläsning om kromosomer, könsceller och autosomala celler, vilket påminde mig om en sak.
För ett tag sedan fick jag höra en berättelse, berättad av en gammal dam. Hon berättade en historia om några mycket nära släktingar till mig. Det var som så att den jag ser som min "näst närmaste släkting"* har en tvilling och den gamla damen en gång i tiden var deras barnflicka. Barnflickan berättade bitar ur hur det var att vara barnflicka åt dessa barn, så kom hon till den biten om tvillingarnas dop och hon uttryckte sig så här: "Han var så stolt under dopet! Han var så stolt över att han inte enbart hade tillverkat en, utan TVÅ små mirakel!"
Stopp! Vänta! vad hände nu?! Trodde de verkligen att det var så på den tiden?
Svar: Ja, uppenbarligen. Jag vet inte när folk började förstå saker lite bättre, men långt in på 1800-talet trodde en i alla fall att mannen planterade ett frö i kvinnan och att fröet tyckte om den miljö som fanns i kvinnan, så där växte fröet till ett barn. Det barn som kom ut var alltså enbart mannens förtjänst. Det fanns även andra teorier under den tiden, bland annat om att kroppsvätskorna blandades och sånt, vilket visserligen känns mer logiskt, men det har inte riktigt med detta ämne att göra.
Tvåäggstvillingarna var alltså pappas förtjänst?
Det heter "två-äggs-tvilling" av en anledning, det är inte enbart för att det är ett roligt ord. Hur kan en biologisk man göra upphov till två äggceller, två kvinnliga könsceller? Visst att det finns intersexuella och transpersoner, men en som föds som man kan inte göra upphov till kvinnliga könsceller. Det bara är så.
Sen vill jag diskutera mitokondrier också. För er som inte vet så är mitokondrier organeller (cellorgan) som finns i våra celler i hela kroppen. Mitokondrierna finns även i andra eukaryoter (djur, växter, svampar m.m.) och de är egentligen bakterier som för många miljoner år sedan tog sig in i eukaryota celler. Mitokondrier har eget DNA som inte har någon koppling till det kromosomala DNA:t (det DNA som finns i cellkärnan, alltså det DNA som innehåller den viktigaste delen av vår genetiska information). Mitokondrierna bär på information om cellrespiration (cellandning) och hjälper oss att ta upp energi.
Vad är det som är så intressant med mitokondrierna då? Jag skulle vilja säga att det mest intressanta (förutom att de en gång i tiden var bakterier) är att de enbart nedärvs från modern. Du har samma mitokondriella DNA som din mor, mormor, mormors mor och dina syskon (avvikelser kan förekomma då det kan uppstå smärre mutationer på vägen). För att förtydliga: Både din biologiske far och din biologiske bror har mitokondriellt DNA, men du och din far har inte samma medan du och din bror har samma (dvs. om ni har samma biologiska mor).
Det finns en enkel förklaring på detta. När könsceller (ägg respektive spermier) skapas så skapas de på olika vis. Ägget kommer att behöva mycket energi för att klara av att inta en spermie och för att klara av den långa processen som väntar, alltså innehåller äggcellen mitokondrier. Däremot spermien måste simmar, det är det den behöver energi till. Spermiens mitokondrier sitter på flagellen (dess svans, saken som den simmar med) och när spermien upptas av ägget så blir svansen, med mitokondrierna, kvar på utsidan och därmed nedärvs det mitrokondriella DNA:t enbart från modern.
Nu kanske ni börjar tycka att jag pratar alldeles för mycket för kvinnorna, men jag tror att det kan behövas. När så många fel står inristade i vårt samhälle, då måste folk upplysas om det rätta.
Det finns i alla fall en sak som män kan vara stolta över. Varje autosomal cell ("vanlig" kroppscell) har en X- och en Y-kromosom i sig, men era könsceller har en antingen en X- eller en Y-kormosom. Det är mannen som ger upphov till barnets kön. (Så ni i de religiösa samfund där män klagar över kvinnor som föder nya kvinnor. Inse att ni har fel.) Y-kromosomen kan göra en sak som ingen annan kromosom kan göra, Y-kromosomen kan aktivera vissa gener som finns i X-kromosomen, vilket ger upphov till manliga drag och funktioner.
Som avslutning vill jag ge er två tankeställare. Ni får hemskt gärna skriva som kommentar hur ni ställer er i de två påståendena.
För det första: Vad skulle du säga till en man som kallade sina spermier för sina killar? ("Det där är mina killar det!")
För det andra: Varför producerar en man miljontals spermier varje dag när en kvinna enbart producerar 400000 under hela livet? (Bör kommenteras att alla ägg är färdiga vid födseln, men några dör med tiden och i slutändan finns det enbart 400 ägg kvar som får vara med om en ägglossning.)
Som ni ser så påminde mig föreläsningen inte enbart om en, utan FLERA små saker!
*Biologiskt sett
För ett tag sedan fick jag höra en berättelse, berättad av en gammal dam. Hon berättade en historia om några mycket nära släktingar till mig. Det var som så att den jag ser som min "näst närmaste släkting"* har en tvilling och den gamla damen en gång i tiden var deras barnflicka. Barnflickan berättade bitar ur hur det var att vara barnflicka åt dessa barn, så kom hon till den biten om tvillingarnas dop och hon uttryckte sig så här: "Han var så stolt under dopet! Han var så stolt över att han inte enbart hade tillverkat en, utan TVÅ små mirakel!"
Stopp! Vänta! vad hände nu?! Trodde de verkligen att det var så på den tiden?
Svar: Ja, uppenbarligen. Jag vet inte när folk började förstå saker lite bättre, men långt in på 1800-talet trodde en i alla fall att mannen planterade ett frö i kvinnan och att fröet tyckte om den miljö som fanns i kvinnan, så där växte fröet till ett barn. Det barn som kom ut var alltså enbart mannens förtjänst. Det fanns även andra teorier under den tiden, bland annat om att kroppsvätskorna blandades och sånt, vilket visserligen känns mer logiskt, men det har inte riktigt med detta ämne att göra.
Tvåäggstvillingarna var alltså pappas förtjänst?
Det heter "två-äggs-tvilling" av en anledning, det är inte enbart för att det är ett roligt ord. Hur kan en biologisk man göra upphov till två äggceller, två kvinnliga könsceller? Visst att det finns intersexuella och transpersoner, men en som föds som man kan inte göra upphov till kvinnliga könsceller. Det bara är så.
Sen vill jag diskutera mitokondrier också. För er som inte vet så är mitokondrier organeller (cellorgan) som finns i våra celler i hela kroppen. Mitokondrierna finns även i andra eukaryoter (djur, växter, svampar m.m.) och de är egentligen bakterier som för många miljoner år sedan tog sig in i eukaryota celler. Mitokondrier har eget DNA som inte har någon koppling till det kromosomala DNA:t (det DNA som finns i cellkärnan, alltså det DNA som innehåller den viktigaste delen av vår genetiska information). Mitokondrierna bär på information om cellrespiration (cellandning) och hjälper oss att ta upp energi.
Vad är det som är så intressant med mitokondrierna då? Jag skulle vilja säga att det mest intressanta (förutom att de en gång i tiden var bakterier) är att de enbart nedärvs från modern. Du har samma mitokondriella DNA som din mor, mormor, mormors mor och dina syskon (avvikelser kan förekomma då det kan uppstå smärre mutationer på vägen). För att förtydliga: Både din biologiske far och din biologiske bror har mitokondriellt DNA, men du och din far har inte samma medan du och din bror har samma (dvs. om ni har samma biologiska mor).
Det finns en enkel förklaring på detta. När könsceller (ägg respektive spermier) skapas så skapas de på olika vis. Ägget kommer att behöva mycket energi för att klara av att inta en spermie och för att klara av den långa processen som väntar, alltså innehåller äggcellen mitokondrier. Däremot spermien måste simmar, det är det den behöver energi till. Spermiens mitokondrier sitter på flagellen (dess svans, saken som den simmar med) och när spermien upptas av ägget så blir svansen, med mitokondrierna, kvar på utsidan och därmed nedärvs det mitrokondriella DNA:t enbart från modern.
Nu kanske ni börjar tycka att jag pratar alldeles för mycket för kvinnorna, men jag tror att det kan behövas. När så många fel står inristade i vårt samhälle, då måste folk upplysas om det rätta.
Det finns i alla fall en sak som män kan vara stolta över. Varje autosomal cell ("vanlig" kroppscell) har en X- och en Y-kromosom i sig, men era könsceller har en antingen en X- eller en Y-kormosom. Det är mannen som ger upphov till barnets kön. (Så ni i de religiösa samfund där män klagar över kvinnor som föder nya kvinnor. Inse att ni har fel.) Y-kromosomen kan göra en sak som ingen annan kromosom kan göra, Y-kromosomen kan aktivera vissa gener som finns i X-kromosomen, vilket ger upphov till manliga drag och funktioner.
Som avslutning vill jag ge er två tankeställare. Ni får hemskt gärna skriva som kommentar hur ni ställer er i de två påståendena.
För det första: Vad skulle du säga till en man som kallade sina spermier för sina killar? ("Det där är mina killar det!")
För det andra: Varför producerar en man miljontals spermier varje dag när en kvinna enbart producerar 400000 under hela livet? (Bör kommenteras att alla ägg är färdiga vid födseln, men några dör med tiden och i slutändan finns det enbart 400 ägg kvar som får vara med om en ägglossning.)
Som ni ser så påminde mig föreläsningen inte enbart om en, utan FLERA små saker!
*Biologiskt sett
En busschaufför, -||-, en kraftig dam med glatt humör ♪
Sen jag började plugga i Uppsala har jag börjat åka en hel del stadsbuss (egentligen vill jag cykla, men min cykel tenderade att frysa fast nu i vinter, så det har blitt en del buss. Iofs är det rätt skönt eftersom det är varmare att åka buss.) och när en gör något ofta så lägger en märke till saker som en annars inte har en aning om. Det är så att jag bor utanför Uppsala, vilket gör att jag måste ha ett sånt där tunnt busskort som funkar på både landsvägsbuss och stadsbuss. Dessa kort kör en in i en stämpelmaskin på landsvägsbussarna, men på stadsbussarna dras kortet en en avläsarmaskin (så de stämplar aldrig kortet, de ser bara att det är gilltigt).
Så, nu till saken. I och med att jag har ett sånt här busskort så lägger jag ofta märke till andra personer som också har ett sådant kort, jag funderar på hur de gör när de kliver på stadsbussar. Första gången jag klev på en stadsbuss med detta kort visste jag liksom inte vad jag skulle göra med det. Skulle jag räcka fram det till busschauffören så att hen kunde dra kortet? Skulle jag bara hålla upp det så att hen såg datumstämpeln? Eller, skulle jag dra kortet själv i avläsarmaskinen? (För er som inte vet så sitter maskinen liksom inne på busschaufförens område, därav känns det mest ologiska att dra kortet själv.)
Första gången jag åkte stadsbuss med sådant kort så frågade jag helt enkelt. Han som körde då sa att det bästa är om jag håller upp det så att en ser vad det står på datumstämpeln, så får chauffören själv bestämma om hen drar det i maskinen eller inte. Så, så fick det bli!
Varje gång jag har åkt buss nu har jag gjort så(!) men nu har jag börjat se en förändring.
Det har börjat bli fler och fler kvinnor som kör de linjer jag åker. Håller en upp busskortet för dem så brukar de bara peka på avläsarmaskinen. Det känns som om de gestikulerar att "Men lilla vännen, det där klarar du allt av själv!" ungefär. Vilket iofs är ganska bra, går säkert mycket fortare för dem om alla passagerare drar kortet själv istället för att passageraren räcker fram kortet till chauffören som sedan drar kortet i avläsaren.
Så, vart vill jag komma med det här? Jo, det är stor skillnad på kvinnliga och manliga busschaufförer (finns flera aspekter, men de tänker jag inte ta upp nu). Jag tycker det känns lite lustigt, för de kvinnliga är väldigt trevliga men ändå robusta, medan de manliga är mer bara "allmänt manliga".
Ett tag hade jag enbart kvinnliga busschaufförer och då tog jag för vana att dra kortet själv, men så en dag var det en manlig chaufför igen och då blev jag väldigt förvånad när jag tänkte dra kortet. Tänk er i slowmotion hur jag för kortet mot kortläsaren, men precis innan jag har börjat dra det så rycker mannen kortet ur min hand, ger mig evil eye och drar sedan kortet själv. Det var till och med en tjej som klev på på en senare hållplats som fick höra tillrättavisandet "Låt mig sköta det där fröken lilla!".
Vad fan hände? Litar inte män på någon? För här spelar det ingen roll om det är en man eller kvinna som är resenär, den manliga busschauffören vill inte att resenären ska dra sitt eget kort! (Fast de slänger ofta ur sig taskiga kommentarer till de unga tjejresenärerna.)
Nu vet jag inte vad mer jag ska säga om detta, men jag tycker att det är sjukt konstigt att män och kvinnor som har exakt samma arbete gör olika saker. Förvånar mig heller inte om de har olika lön. Det kanske iofs är därför kvinnorna låter resenärerna dra kortet själv. Som jag sa tidigare går det betydligt fortare om resenären drar kortet, alltså kanske kvinnorna vill få sin arbetsdag avslutad så fort som möjligt eftersom de ändå tjänar mindre än männen?
Så, nu till saken. I och med att jag har ett sånt här busskort så lägger jag ofta märke till andra personer som också har ett sådant kort, jag funderar på hur de gör när de kliver på stadsbussar. Första gången jag klev på en stadsbuss med detta kort visste jag liksom inte vad jag skulle göra med det. Skulle jag räcka fram det till busschauffören så att hen kunde dra kortet? Skulle jag bara hålla upp det så att hen såg datumstämpeln? Eller, skulle jag dra kortet själv i avläsarmaskinen? (För er som inte vet så sitter maskinen liksom inne på busschaufförens område, därav känns det mest ologiska att dra kortet själv.)
Första gången jag åkte stadsbuss med sådant kort så frågade jag helt enkelt. Han som körde då sa att det bästa är om jag håller upp det så att en ser vad det står på datumstämpeln, så får chauffören själv bestämma om hen drar det i maskinen eller inte. Så, så fick det bli!
Varje gång jag har åkt buss nu har jag gjort så(!) men nu har jag börjat se en förändring.
Det har börjat bli fler och fler kvinnor som kör de linjer jag åker. Håller en upp busskortet för dem så brukar de bara peka på avläsarmaskinen. Det känns som om de gestikulerar att "Men lilla vännen, det där klarar du allt av själv!" ungefär. Vilket iofs är ganska bra, går säkert mycket fortare för dem om alla passagerare drar kortet själv istället för att passageraren räcker fram kortet till chauffören som sedan drar kortet i avläsaren.
Så, vart vill jag komma med det här? Jo, det är stor skillnad på kvinnliga och manliga busschaufförer (finns flera aspekter, men de tänker jag inte ta upp nu). Jag tycker det känns lite lustigt, för de kvinnliga är väldigt trevliga men ändå robusta, medan de manliga är mer bara "allmänt manliga".
Ett tag hade jag enbart kvinnliga busschaufförer och då tog jag för vana att dra kortet själv, men så en dag var det en manlig chaufför igen och då blev jag väldigt förvånad när jag tänkte dra kortet. Tänk er i slowmotion hur jag för kortet mot kortläsaren, men precis innan jag har börjat dra det så rycker mannen kortet ur min hand, ger mig evil eye och drar sedan kortet själv. Det var till och med en tjej som klev på på en senare hållplats som fick höra tillrättavisandet "Låt mig sköta det där fröken lilla!".
Vad fan hände? Litar inte män på någon? För här spelar det ingen roll om det är en man eller kvinna som är resenär, den manliga busschauffören vill inte att resenären ska dra sitt eget kort! (Fast de slänger ofta ur sig taskiga kommentarer till de unga tjejresenärerna.)
Nu vet jag inte vad mer jag ska säga om detta, men jag tycker att det är sjukt konstigt att män och kvinnor som har exakt samma arbete gör olika saker. Förvånar mig heller inte om de har olika lön. Det kanske iofs är därför kvinnorna låter resenärerna dra kortet själv. Som jag sa tidigare går det betydligt fortare om resenären drar kortet, alltså kanske kvinnorna vill få sin arbetsdag avslutad så fort som möjligt eftersom de ändå tjänar mindre än männen?
My fair Casanova
Vad är skillnaden mellan en Casanova och en slampa? De flesta skulle nog svara att en Casanova är en man som "har en kvinna i varje hamn", medan en slampa är en fittslapp kvinna som ligger runt. Varför är det så?
Om man läser på engelska wikipedia om Promiscuity (=promiskuitet/lösaktighet) så finns det en underrubrik om män och en om kvinnor. Männen betecknas som "womanizers", "studs" och "ladies men", medan det under rubriken för kvinnor står "sluts". Alltså är en lösaktig man en kvinnojägare, en hingst eller en kvinnornas man, medan kvinnan bara rätt och slätt är slampa.
Det låter mycket trevligare att vara en kvinnornas man än att vara slampa, tycker i alla fall jag. En man som har en kvinna i varje hamn, en Casanova, en hingst, alla dessa beteckningar låter positiva. Tänk er själva "Han är en riktig hingst", visst låter det positivt? Däremot "Han är en riktig slampa", låter inte positivt, snarare nedvärderande.
Så, män får gärna vara polygama, då höjs de upp till skyarna! Kvinnor ska vara monogama och hålla sig till en man, helst hela livet, för ingen vill väl ha en slappfitta? Slappfitta är förresten också ett ord som betecknar lösaktiga kvinnor, kvinnliga horor kan anses ha slappfitta. Förresten lite kontigt att säga "kvinnlig hora", en hora är ju kvinna, eller hur var det nu?
Nej, en hora kan även vara en man. Det som betecknar en hora är att de jobbar med att ha sex med folk, de får lön för att ha sex med folk. Nu söker jag ännu en gång på engelska wikipedia, jag söker på "whore" och blir omdirigerad till prostitution där det står om kvinnor som säljer sig, något om manliga horor finns inte nämnt i hela texten, varför? Jo, för om man istället söker på manwhore (och omdirigeras till male prostitution), då står det en massa! Men vilken normal människa (ovservera: jag är inte normal) kommer på att de ska söka på male prostitution om de vill läsa om prostituion över lag? Om jag vill läsa om prostitution såväl kvinnlig som manlig ska jag alltså inte bara läsa artikeln om prostitution, jag ska läsa den artikeln PLUS en om manlig prostitution, för det är ju inte samma sak, eller vad!?
Som fan att det är samma sak! Om en man tjänar pengar på att ha sex eller om en kvinna tjänar pengar på att ha sex, what's the difference? Jo just det, han är ju en stut (hingst), som liksom hingstarna på stuterier är han skapt för att sätta på varenda hona av sin egen art. Hon är en slampa, för hon är skapt att föda barn och det går ju inte att föda flera barn samtidigt, alltså kan hon bara ha en partner, för annars är hon dålig.
Summa summarum: Män älskar alla kvinnor för att de är skapta att göra det, medan kvinnor bara har psyke nog att älska en man i taget (som Sigmund fucking Freud påstod). När jag för ett tag sedan snackade om relationer med en nära vän till mig, en vän som är bög, då sa han "Klart som fan att jag inte vill sätta på varenda man jag ser, bara för att jag är bög! Dock verkar det vara så att alla heteromän ska vilja sätta på alla kvinnor och alla bögar ska vilka sätta på alla män. Lesbiska tjejer är ju lite mer lika män än vad heterotjejer är, så lesbiska vill ha sex med nästan alla kvinnor. Däremot heterokvinnor, de ska bara vilja ha sex med en enda man, annars är det konstiga". Jag vill nu poängtera att han granskade vårat samhälle, detta är varken hans eller mina åsikter.
Förresten så tycker jag att Sverige har den bästa lagstiftningen, i EU, gällande horeri. Det är tillåtet att sälja sex (man kan till och med få pension), men det är inte tillåtet att köpa sex (för att klanka ner på köparna och inte på de som säljer sig för att de behöver pengar) och koppleri är strängt förbjudet.
Om man läser på engelska wikipedia om Promiscuity (=promiskuitet/lösaktighet) så finns det en underrubrik om män och en om kvinnor. Männen betecknas som "womanizers", "studs" och "ladies men", medan det under rubriken för kvinnor står "sluts". Alltså är en lösaktig man en kvinnojägare, en hingst eller en kvinnornas man, medan kvinnan bara rätt och slätt är slampa.
Det låter mycket trevligare att vara en kvinnornas man än att vara slampa, tycker i alla fall jag. En man som har en kvinna i varje hamn, en Casanova, en hingst, alla dessa beteckningar låter positiva. Tänk er själva "Han är en riktig hingst", visst låter det positivt? Däremot "Han är en riktig slampa", låter inte positivt, snarare nedvärderande.
Så, män får gärna vara polygama, då höjs de upp till skyarna! Kvinnor ska vara monogama och hålla sig till en man, helst hela livet, för ingen vill väl ha en slappfitta? Slappfitta är förresten också ett ord som betecknar lösaktiga kvinnor, kvinnliga horor kan anses ha slappfitta. Förresten lite kontigt att säga "kvinnlig hora", en hora är ju kvinna, eller hur var det nu?
Nej, en hora kan även vara en man. Det som betecknar en hora är att de jobbar med att ha sex med folk, de får lön för att ha sex med folk. Nu söker jag ännu en gång på engelska wikipedia, jag söker på "whore" och blir omdirigerad till prostitution där det står om kvinnor som säljer sig, något om manliga horor finns inte nämnt i hela texten, varför? Jo, för om man istället söker på manwhore (och omdirigeras till male prostitution), då står det en massa! Men vilken normal människa (ovservera: jag är inte normal) kommer på att de ska söka på male prostitution om de vill läsa om prostituion över lag? Om jag vill läsa om prostitution såväl kvinnlig som manlig ska jag alltså inte bara läsa artikeln om prostitution, jag ska läsa den artikeln PLUS en om manlig prostitution, för det är ju inte samma sak, eller vad!?
Som fan att det är samma sak! Om en man tjänar pengar på att ha sex eller om en kvinna tjänar pengar på att ha sex, what's the difference? Jo just det, han är ju en stut (hingst), som liksom hingstarna på stuterier är han skapt för att sätta på varenda hona av sin egen art. Hon är en slampa, för hon är skapt att föda barn och det går ju inte att föda flera barn samtidigt, alltså kan hon bara ha en partner, för annars är hon dålig.
Summa summarum: Män älskar alla kvinnor för att de är skapta att göra det, medan kvinnor bara har psyke nog att älska en man i taget (som Sigmund fucking Freud påstod). När jag för ett tag sedan snackade om relationer med en nära vän till mig, en vän som är bög, då sa han "Klart som fan att jag inte vill sätta på varenda man jag ser, bara för att jag är bög! Dock verkar det vara så att alla heteromän ska vilja sätta på alla kvinnor och alla bögar ska vilka sätta på alla män. Lesbiska tjejer är ju lite mer lika män än vad heterotjejer är, så lesbiska vill ha sex med nästan alla kvinnor. Däremot heterokvinnor, de ska bara vilja ha sex med en enda man, annars är det konstiga". Jag vill nu poängtera att han granskade vårat samhälle, detta är varken hans eller mina åsikter.
Förresten så tycker jag att Sverige har den bästa lagstiftningen, i EU, gällande horeri. Det är tillåtet att sälja sex (man kan till och med få pension), men det är inte tillåtet att köpa sex (för att klanka ner på köparna och inte på de som säljer sig för att de behöver pengar) och koppleri är strängt förbjudet.
