Are we there yet?
Nej. Vi är inte färdiga än!
Idén till detta inlägg fick jag delvis från auuus, som skrev för någon dag sedan om att folk tror att vi är färdiga med jämställdhetsskapandet.
Vi är inte färdiga!
Det finns mycket kvar som behöver göras. Kvinnor ska få samma lön för samma arbete. Transsexuella behöver få rättigheter att behålla fertilitet. Transvestiter ska inte känna sig skyldiga om någon tar ett skamgrepp på dem och känner sig lurad. Bisexuella ska inte ses på som några veliga fjollor. Och heteronormen måste sluta vara en norm och istället bli en livsstil, en valbar sådan.
Allt detta och mycket mer behöver göras till det bättre än vad det är idag. Det räcker inte med att kvinnor fick rösträtt 1921.
Här om dagen såg jag en film, en såndär amerikansk romantisk komedi. Dvs en dålig film som jag inte vet varför jag fastnade framför. I alla fall så handlade filmen om att en irlänsk man skulle hjälpa en amerikansk kvinna att hitta från punkt A till punkt B i Irland. Under resans gång så hamnar de i ett Irlänskt hem där de får sova under natten, men enbart gifta par får sova där, så kvinnan och mannen lådsas att de är gifta trots att de hatar varandra.
När kvinnan och mannen kommer upp till rummet de ska sova i så finns där bara en dubbelsäng. De måste dela säng! Herregud vad hemskt! För alla vet ju vad som händer om en man och en kvinna delar säng, eller hur?... (Jävla amerikanska fjanterier.) Så mannen säger bryskt "Jag tar sängen." och kvinnan undrar varför han ska ha sängen. Han svarar "Det kallas jämställdhet. Ni fick rösträtt 1921."
Wait what?!
"Ni fick rösträtt, alltså har jag rätt att ta allt annat."
Typ så menar han. Typ så menade de som skrev manus. Det kallas inte jämställdhet, det kallas girighet.
Vi är inte färdiga med att skapa jämställdhet fören jämställdheten är det enda som finns. På vägen måste kvinnor, HBTQ-personer och andra som står utanför normen vara "giriga". När en rättighet saknas så är du inte girig om du vill ha den, men om rättigheten finns för dig och du vägrar att ge den ifrån dig ens en liten stund, då är du girig. Utanför normen har du rätt att kräva din rättighet.
Idén till detta inlägg fick jag delvis från auuus, som skrev för någon dag sedan om att folk tror att vi är färdiga med jämställdhetsskapandet.
Vi är inte färdiga!
Det finns mycket kvar som behöver göras. Kvinnor ska få samma lön för samma arbete. Transsexuella behöver få rättigheter att behålla fertilitet. Transvestiter ska inte känna sig skyldiga om någon tar ett skamgrepp på dem och känner sig lurad. Bisexuella ska inte ses på som några veliga fjollor. Och heteronormen måste sluta vara en norm och istället bli en livsstil, en valbar sådan.
Allt detta och mycket mer behöver göras till det bättre än vad det är idag. Det räcker inte med att kvinnor fick rösträtt 1921.
Här om dagen såg jag en film, en såndär amerikansk romantisk komedi. Dvs en dålig film som jag inte vet varför jag fastnade framför. I alla fall så handlade filmen om att en irlänsk man skulle hjälpa en amerikansk kvinna att hitta från punkt A till punkt B i Irland. Under resans gång så hamnar de i ett Irlänskt hem där de får sova under natten, men enbart gifta par får sova där, så kvinnan och mannen lådsas att de är gifta trots att de hatar varandra.
När kvinnan och mannen kommer upp till rummet de ska sova i så finns där bara en dubbelsäng. De måste dela säng! Herregud vad hemskt! För alla vet ju vad som händer om en man och en kvinna delar säng, eller hur?... (Jävla amerikanska fjanterier.) Så mannen säger bryskt "Jag tar sängen." och kvinnan undrar varför han ska ha sängen. Han svarar "Det kallas jämställdhet. Ni fick rösträtt 1921."
Wait what?!
"Ni fick rösträtt, alltså har jag rätt att ta allt annat."
Typ så menar han. Typ så menade de som skrev manus. Det kallas inte jämställdhet, det kallas girighet.
Vi är inte färdiga med att skapa jämställdhet fören jämställdheten är det enda som finns. På vägen måste kvinnor, HBTQ-personer och andra som står utanför normen vara "giriga". När en rättighet saknas så är du inte girig om du vill ha den, men om rättigheten finns för dig och du vägrar att ge den ifrån dig ens en liten stund, då är du girig. Utanför normen har du rätt att kräva din rättighet.
God, give me a boy.
Det här är sjukt.
Det är fel på så otroligt många olika sätt och vis att jag knappt vet var jag ska börja.
Barn i Indien som föds som flickor opereras till pojkar, mot sin vilja, bara för att föräldrarna vill ha en pojke. Hur mycket tjänst eller björntjänst föräldrar och läkare gjorde barnet visas först när barnet växer upp. Något som finns i mörkertal är antalet transpersoner, men troligtvis är de färre än cispersoner. Alltså är det troligast att de flesta av dessa flickor föds som cis, men när föräldrarna väljer att operera så blir de trans istället och när transpersonerna växer upp vill de väl vara cis? Då vill de ju opereras igen!
En av de läkare som gör dessa operationer påstår att det handlar om intersexuella barn som "inte ska bli förvirrade" när de växer upp, därför opereras de till pojkar. Hm. Det finns två stora huvudgrupper av intersexuella, de som är båda tjej och kille samt de som varken är tjej eller kille. Om ett intersexuellt barn föds så brukar läkarna i svergie be föräldrarna att ge barnet ett könsneutralt namn och låta barnen ta ett moget beslut senare, däremot måste barnet få ett juridiskt kön som då läkarna föreslår utifrån vilken typ av intersexualitet barnet har. Att operera ett intersexuellt barn, ett barn som inte kan ta ett moget beslut, det är ren idioti! När barnet kan ta ett moget beslut så kanske det väljer att inte operera sig alls (det hade nog jag valt tror jag, fast det är ju lite svårt att sätta sig in i situationen) eller så kanske det vill operera sig till det andra könet än vad föräldrarna bestämde. Förresten så tror jag knappast att detta handlar om intersexuella barn, inte enbart i alla fall. Jag tror det handlar om föräldrar som vill ha en son.
För ett tag sedan läste jag en artikel om ett par som var typ 80 år och bodde i Indien. De hade massa döttrar men ville så gärna ha en son som kunde föra släktnamnet vidare, så de lät inseminera sig. De hade rätt att inseminera sig när HBTQ-personer, som troligtvis skulle bli bättre föräldrar, har oerhörda problem att ens få adoptera. Inget illa mot gamla personer, men kvinnor är bara fertila till typ 50 av en anledning, kroppen klarar inte av att bära och föda barn längre. Dessutom kan gamla människor få problem som gör att de inte kan ta hand om sina barn.
Låt mig spåna vidare på det där om att föra släktnamnet vidare. Om det nu är det som föräldrarna vill kunna göra genom att operera sina döttrar till söner så tycker jag att det helt förlorar poängen. För barnen som har opererats till pojkar kommer att bli sterila. De kommer att få hormonbehandling som kommer att vara färdig när de är typ 5 år. Ja, ni läste rätt, hormonbehandligen kommer att bli färdig. En hormonbehandling vid en så ung ålder leder till att kroppen kommer att ställa om sig och till slut behövs inte hormonbehandlingen längre, vilket dessutom leder till inferilitet. Nu vet jag inte hur det fungerar i Indien riktigt, men om mannen för namnet vidare så måste han väl kunna få barn? Visst kan de adoptera, men kostar inte det en massa pengar?
Min kropp, min egendom. Din kropp, din egendom. Alla måste få ha en fri vilja om sin kropp. Jag förstår inte hur folk tänker som tillåter sådana här operationer på sina barn.
Indien må vara ett patriarkat, men någon måtta får det för i helvete vara!
Trans, cis eller något däremellan
De flesta i vår värld föds som cispersoner. Några föds som trans och några som inter.
En person som är cis har ett könsrelaterat psyke som passar den kroppen. Alltså en person som både biologiskt och psykiskt sett är kvinna eller en person som både biologiskt och psykiskt sett är man.
En person som är trans har inte ett könsrelaterat psyke som passar kroppen. Det kan vara en man som har ett kvinnopsyke eller en kvinna som har ett manspsyke.
Hur är det då med intersexuella? Det finns två stora huvudgrupper av intersexualism; de som föds till ett mellanting mellan man och kvinna samt de som föds till varken man eller kvinna. Jag har länge funderat över om en intersexuell person kan vara cis eller trans, hela begreppet blir då plötligt mycket flummigt. Dock finns det ett alternativt sett att se på det. En intersexuell person måste, som alla andra svenska medborgare, välja ett juridiskt kön. De måste välja "att vara" antingen man eller kvinna. Om en intersexuell person juridiskt sett är kvinna så skulle hen vara cis om hen känner sig som kvinna, om personen känner sig som man skulle den vara trans. Juridiskt sett.
Hur är det i verkligheten? Jag vet inte hur intersexuella ser på sig själva, det är inget som jag kan uttala mig om. En del kanske ser på sig som en hen, snarare än en han eller hon.
Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag är blivande biotekniker och tycker att kromosomala avvikelser är mäkta intressant. Jag skulle tycka att det vore jätteintressant att träffa en intersexuell person och veta om att personen är intersexuell. För något som borde höra till allmänbildningen är att mellan 0,5 och 1 % av Sveriges befolkning är intersexuella. Det betyder att över 45000 personer i Sverige är intersexuella, jag lär någon gång ha träffat en intersexuell person som jag då antog var något annat än vad hen var. Många intersexuella ser inte ett dugg androgyna ut utifrån. Oftast brukar läkare avgöra vilket kön som det intersexuella barnet troligtvis kommer att likna mest när hen växt upp, men det är aldrig 100% säkert.
För ett tag sedan såg jag en engelsk dokumentär om intersexuella barn och ungdomar. Då var det en kvinna med i programmet, en kvinna som precis blivit mor till ett intersexuellt barn. Eftersom läkaren sa att barnet troligtvis skulle se mest kvinnlig ut vid puberteten så valde kvinnan att operera sitt barns underliv så att barnet skulle bli en kvinna. Jag tyckte det var mycket konstigt att de kunde göra så, tänk om barnet sedan skulle bli mer lik en man vid puberteten, då skulle det bli helt knasigt ju. Eller om barnet visar sig vara trans, då var ju operationen ganska onödig. Kanske barnet till och med skulle ha varit stolt över att vara inter, då skulle operationen också ha varit onödig.
Jag tycker att det är hemskt hur det idag går att bestämma över andra människors kroppar. Min kropp, min egendom, jag gör vad jag vill med den, ingen får göra något med den som jag inte vill.
Härom dagen skrev Zäta ett inlägg på sin blogg gällande transsexualism och att bli fråntagen en möjlighet. Att skaffa barn kanske inte är en rättighet, men det betyder väl ändå inte att möjligheten skall tas ifrån en om möjligheten finns. För att genomgå könskorrigering så krävs idag att du är steril. Även om du är transsexuell och har en partner och ni vill ha barn någon gång i framtiden så får ni inte skaffa biologiska barn, bara för att någon vill sitta och bestämma över din kropp och de bestämmer att du får välja mellan att må dåligt för att du föddes i fel kropp eller att må dåligt för att din möjlighet till att skaffa barn tas ifrån dig.
Jag har en sak till att säga idag, det är att jag skulle vilja lyfta en fråga för alla som är trans och inter. Frågan om ett tredje kön. För mig ter det sig lokiskt att ha tre kön. Hon, han och hen. Under kategorin hon sätts alla som föds som kvinna, under kategorin han sätts alla som föds som män och under kategorin hen sätts alla som föds som inter. Kategorin hen ska också vara för de som håller på att genomgå en könskorrigering och när könskorrigeringen är färdig ska personen juridiskt sett bli det hen eftersträvade.
Varför jag anser att det är bättre med ett tredje kön istället för att ta bort juridiskt kön överhuvudtaget är för att vissa saker skiljer sig mellan kvinnor och män rent kroppsligt. En kvinna och en man får till exempel olika symptom på vissa sjukdomar och åkommor. Fertila kvinnor får heller inte donera blod lika ofta som män eftersom de skulle kunna få järnbrist om de donerar för mycket blod.
Fast är det rättvist egetnligen? Kanske vi ska avfärda kön helt och isället låta det stå vad vi har för könskromosomer; XX, XY, XXY, X, XYY eller något annat och sedan en notering ifall personen har genomgått könskorrigering. Jag vet inte vad transpersoner skulle tycka om det, men det skulle säkerligen fungera bättre i tullen än om någon har K/F på passet och skägg i hela ansiktet.
En person som är cis har ett könsrelaterat psyke som passar den kroppen. Alltså en person som både biologiskt och psykiskt sett är kvinna eller en person som både biologiskt och psykiskt sett är man.
En person som är trans har inte ett könsrelaterat psyke som passar kroppen. Det kan vara en man som har ett kvinnopsyke eller en kvinna som har ett manspsyke.
Hur är det då med intersexuella? Det finns två stora huvudgrupper av intersexualism; de som föds till ett mellanting mellan man och kvinna samt de som föds till varken man eller kvinna. Jag har länge funderat över om en intersexuell person kan vara cis eller trans, hela begreppet blir då plötligt mycket flummigt. Dock finns det ett alternativt sett att se på det. En intersexuell person måste, som alla andra svenska medborgare, välja ett juridiskt kön. De måste välja "att vara" antingen man eller kvinna. Om en intersexuell person juridiskt sett är kvinna så skulle hen vara cis om hen känner sig som kvinna, om personen känner sig som man skulle den vara trans. Juridiskt sett.
Hur är det i verkligheten? Jag vet inte hur intersexuella ser på sig själva, det är inget som jag kan uttala mig om. En del kanske ser på sig som en hen, snarare än en han eller hon.
Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag är blivande biotekniker och tycker att kromosomala avvikelser är mäkta intressant. Jag skulle tycka att det vore jätteintressant att träffa en intersexuell person och veta om att personen är intersexuell. För något som borde höra till allmänbildningen är att mellan 0,5 och 1 % av Sveriges befolkning är intersexuella. Det betyder att över 45000 personer i Sverige är intersexuella, jag lär någon gång ha träffat en intersexuell person som jag då antog var något annat än vad hen var. Många intersexuella ser inte ett dugg androgyna ut utifrån. Oftast brukar läkare avgöra vilket kön som det intersexuella barnet troligtvis kommer att likna mest när hen växt upp, men det är aldrig 100% säkert.
För ett tag sedan såg jag en engelsk dokumentär om intersexuella barn och ungdomar. Då var det en kvinna med i programmet, en kvinna som precis blivit mor till ett intersexuellt barn. Eftersom läkaren sa att barnet troligtvis skulle se mest kvinnlig ut vid puberteten så valde kvinnan att operera sitt barns underliv så att barnet skulle bli en kvinna. Jag tyckte det var mycket konstigt att de kunde göra så, tänk om barnet sedan skulle bli mer lik en man vid puberteten, då skulle det bli helt knasigt ju. Eller om barnet visar sig vara trans, då var ju operationen ganska onödig. Kanske barnet till och med skulle ha varit stolt över att vara inter, då skulle operationen också ha varit onödig.
Jag tycker att det är hemskt hur det idag går att bestämma över andra människors kroppar. Min kropp, min egendom, jag gör vad jag vill med den, ingen får göra något med den som jag inte vill.
Härom dagen skrev Zäta ett inlägg på sin blogg gällande transsexualism och att bli fråntagen en möjlighet. Att skaffa barn kanske inte är en rättighet, men det betyder väl ändå inte att möjligheten skall tas ifrån en om möjligheten finns. För att genomgå könskorrigering så krävs idag att du är steril. Även om du är transsexuell och har en partner och ni vill ha barn någon gång i framtiden så får ni inte skaffa biologiska barn, bara för att någon vill sitta och bestämma över din kropp och de bestämmer att du får välja mellan att må dåligt för att du föddes i fel kropp eller att må dåligt för att din möjlighet till att skaffa barn tas ifrån dig.
Jag har en sak till att säga idag, det är att jag skulle vilja lyfta en fråga för alla som är trans och inter. Frågan om ett tredje kön. För mig ter det sig lokiskt att ha tre kön. Hon, han och hen. Under kategorin hon sätts alla som föds som kvinna, under kategorin han sätts alla som föds som män och under kategorin hen sätts alla som föds som inter. Kategorin hen ska också vara för de som håller på att genomgå en könskorrigering och när könskorrigeringen är färdig ska personen juridiskt sett bli det hen eftersträvade.
Varför jag anser att det är bättre med ett tredje kön istället för att ta bort juridiskt kön överhuvudtaget är för att vissa saker skiljer sig mellan kvinnor och män rent kroppsligt. En kvinna och en man får till exempel olika symptom på vissa sjukdomar och åkommor. Fertila kvinnor får heller inte donera blod lika ofta som män eftersom de skulle kunna få järnbrist om de donerar för mycket blod.
Fast är det rättvist egetnligen? Kanske vi ska avfärda kön helt och isället låta det stå vad vi har för könskromosomer; XX, XY, XXY, X, XYY eller något annat och sedan en notering ifall personen har genomgått könskorrigering. Jag vet inte vad transpersoner skulle tycka om det, men det skulle säkerligen fungera bättre i tullen än om någon har K/F på passet och skägg i hela ansiktet.
När jag slutade och började att använda "man"
Ordet "man" används vääldigt mycket idag. Det stör mig något enormt.
Jag menar, om du säger "Man brukar ha mens i ungefär en vecka varje månad" så låter det som om du pratar om en person av manligt kön. Det låter ju helt dumt förutom om det gäller en FTM-transsexuell. Varför inte säga "En brukar ha mens" eller ännu bättre: "Dam brukar ha mens"?
Efter det att jag hade läst Egalias döttrar började jag i princip omedvetet använda "en" istället för "man", i vissa fall använde jag till och med "dam" när jag tyckte att det passade bättre. För er som inte har läst Egalias döttrar kan jag berätta att det handlar om en värld likt vår, Egalia, skillnaden är att i världen är matriarkatet det enda kända och det rätta. Kvinnor och män är i det stora hela som kvinnor och män är i vår värld, kvinnor har fitta, män har kuk, kvinnor föder barn och så vidare, skillnaden är att kvinnorna har makten och att männen nedvärderas. I denna värld är språket uppbyggt liksom i vår värld med skillnaden att det kretsar kring kvinnor istället för män. Istället för "När man är kåt får man stånd" så säger de istället "När dam är kåt får dam stånd" och istället för "människa" säger de "kvinniska" och så vidare. Boken handlar om Petronius, en tonårskille som startar upp en maskulinistisk rörelse. I den maskulinistiska rörelsen använder de bland annat "en" istället för "dam".
Så, nu har jag berättat om när jag slutade använda man. Nu ska jag berätta om varför jag började använda det igen...
Vi kan i svenskan använda "en" istället för "man" mycket väl. Tyvärr så brukar folk misstolka och gräma sig över att man (omg it happend again...) använder "felaktiga ord" där det låter som om en menar antalet ett istället för bara någon random person. Tyvärr tycker då jag, som jag nämnde tidigare, att det låter som att en menar en person med penis snarare än bara någon random person.
Jag gjorde ett försök att luska ut om det fanns något annat ord som jag kunde ersätta det med, men hittade inget, hittade istället att det kommer från att de i engelska använder "one" och då tyckte jag det kändes logiskt att vi skulle säga "en" på svenska också. Jag skrev en artikel om "en (pronomen)" på wikipedia, men idag är den borttagen med den snörpliga kommentaren "Vad menas med det här? Jag tycker källorna är opålitliga och tar nu bort artikeln". (Att jag alltid råkar ut för dessa "Jag tycker så"-personer, jag förstår inte...)
Jag orkade inte med alla frågor och dumma kommentarer, så jag tänkte "Äsch, va fan, jag får väl börja använda 'man' igen då", så det blev så... men nu vet jag inte riktigt vad jag använder, blir olika varje gång skulle jag tro. Jag är dock fortfarande van att säga "man" eftersom jag har växt upp med det.
Jag menar, om du säger "Man brukar ha mens i ungefär en vecka varje månad" så låter det som om du pratar om en person av manligt kön. Det låter ju helt dumt förutom om det gäller en FTM-transsexuell. Varför inte säga "En brukar ha mens" eller ännu bättre: "Dam brukar ha mens"?
Efter det att jag hade läst Egalias döttrar började jag i princip omedvetet använda "en" istället för "man", i vissa fall använde jag till och med "dam" när jag tyckte att det passade bättre. För er som inte har läst Egalias döttrar kan jag berätta att det handlar om en värld likt vår, Egalia, skillnaden är att i världen är matriarkatet det enda kända och det rätta. Kvinnor och män är i det stora hela som kvinnor och män är i vår värld, kvinnor har fitta, män har kuk, kvinnor föder barn och så vidare, skillnaden är att kvinnorna har makten och att männen nedvärderas. I denna värld är språket uppbyggt liksom i vår värld med skillnaden att det kretsar kring kvinnor istället för män. Istället för "När man är kåt får man stånd" så säger de istället "När dam är kåt får dam stånd" och istället för "människa" säger de "kvinniska" och så vidare. Boken handlar om Petronius, en tonårskille som startar upp en maskulinistisk rörelse. I den maskulinistiska rörelsen använder de bland annat "en" istället för "dam".
Så, nu har jag berättat om när jag slutade använda man. Nu ska jag berätta om varför jag började använda det igen...
Vi kan i svenskan använda "en" istället för "man" mycket väl. Tyvärr så brukar folk misstolka och gräma sig över att man (omg it happend again...) använder "felaktiga ord" där det låter som om en menar antalet ett istället för bara någon random person. Tyvärr tycker då jag, som jag nämnde tidigare, att det låter som att en menar en person med penis snarare än bara någon random person.
Jag gjorde ett försök att luska ut om det fanns något annat ord som jag kunde ersätta det med, men hittade inget, hittade istället att det kommer från att de i engelska använder "one" och då tyckte jag det kändes logiskt att vi skulle säga "en" på svenska också. Jag skrev en artikel om "en (pronomen)" på wikipedia, men idag är den borttagen med den snörpliga kommentaren "Vad menas med det här? Jag tycker källorna är opålitliga och tar nu bort artikeln". (Att jag alltid råkar ut för dessa "Jag tycker så"-personer, jag förstår inte...)
Jag orkade inte med alla frågor och dumma kommentarer, så jag tänkte "Äsch, va fan, jag får väl börja använda 'man' igen då", så det blev så... men nu vet jag inte riktigt vad jag använder, blir olika varje gång skulle jag tro. Jag är dock fortfarande van att säga "man" eftersom jag har växt upp med det.
Om att ta sig skamgrepp man tror att man har rätt till
Är det bara jag som tycker att det var rätt åt Cornelis fiktiva karaktär Lazarus och Cornelis själv.
Ty tager man ett skamgrepp som man tror att man har rätt till och får någonting I handen som man inte vill ha, då får man fan ta och skylla sig själv.
Att tro sig ha rätt till ett skamgrepp verkar enbart dumt tycker jag. Bara för att någon har följt med dig hem eller du har följt med hem till någon behöver denne någon inte vilja något av sådan börd.
Jag tycker det är väldigt synd att Cornelis, en sådan av folket uppskattad man, skapar och spinner vidare på fördomar om HBTQ-personer. För faktum kvarstår att dessa falska flickor han sjunger om kan vara transpersoner som samtidigt är homosexuella och därav är intresserade av den "äkta manliga" karaktären i sången. Deras mening var kanske inte att lura, för dem kanske det inte var uppenbart att en full människa tar dem för någon annat är vad de fysiskt är.
Det känns taskigt att tala illa om de döda då de inte kan försvara sig, men att han efter sin död hyllades till en av sveriges tre sörsta trubadurer tillsammans med Carl Michael Bellman och Evert Taube är något som jag personligen inte kan förstå.
Jag vill inte ha ett sådant homo-, bi-, trans- och queerfobiskt land som detta stundtals verkar vara.
Ty tager man ett skamgrepp som man tror att man har rätt till och får någonting I handen som man inte vill ha, då får man fan ta och skylla sig själv.
Att tro sig ha rätt till ett skamgrepp verkar enbart dumt tycker jag. Bara för att någon har följt med dig hem eller du har följt med hem till någon behöver denne någon inte vilja något av sådan börd.
Jag tycker det är väldigt synd att Cornelis, en sådan av folket uppskattad man, skapar och spinner vidare på fördomar om HBTQ-personer. För faktum kvarstår att dessa falska flickor han sjunger om kan vara transpersoner som samtidigt är homosexuella och därav är intresserade av den "äkta manliga" karaktären i sången. Deras mening var kanske inte att lura, för dem kanske det inte var uppenbart att en full människa tar dem för någon annat är vad de fysiskt är.
Det känns taskigt att tala illa om de döda då de inte kan försvara sig, men att han efter sin död hyllades till en av sveriges tre sörsta trubadurer tillsammans med Carl Michael Bellman och Evert Taube är något som jag personligen inte kan förstå.
Jag vill inte ha ett sådant homo-, bi-, trans- och queerfobiskt land som detta stundtals verkar vara.
Matematiska oskulder och vita russin
Nånting händer med min blogg! Antalet läsare per dag verkar sjunka exponentiellt, i alla fall har det gjort det de senaste 10 dagarna. Kanske beror på att jag inte har kläckt ur mig något långt och genomtänkt inlägg på ett tag nu, eller?
Så därför tänkte jag skriva något smart idag, men självfallet så känns det inte som om det kommer gå så bra när jag nyligen har läst två kapitel i Högre matematik för poeter och andra matematiska oskulder.
Förutom en massa matematiska tankar som slog mig när jag läste en bit ur denna så slog mig två andra tankar: "Hur sjutton kan författaren heta Tönis Tönisson?" och "Vadå matematisk oskuld?". Så nu tänkte jag diskutera dessa två frågor.
Varför heter han Tönis Tönisson? Heter han verkligen så på riktigt eller är det ett, vad säger man, artistnamn? Ett alias för att han inte vill utge sin identitet? Varför vill han inte utge sin identitet, för en bok om matematik? Är det rent av så att han faktiskt heter Tönis Tönisson? Så sökte jag på eniro och hittade människan. Helt otroligt ovanligt namn!
Så, då har jag funderat över det och kommit fram till ett svar, således övergår jag till min andra frågeställning.
Vadå matematisk oskuld? Vad är en oskuld? En person som inte har haft sex, tänker ni. En person som ännu inte har någon skuld till något. Om vi tänker i sex- och religionssammanhang (därifrån ordet kommer) så blir det alltså en person som inte har någon skuld att återbetala till Gud för att hen inte har haft sex.
Det är en synd att ha sex, om du har sex ska du straffas. Du har en skuld så länge du lever för du kan inte straffas innan du dör. Skulden betalas med straffet. Om du inte har denna skulden har du en icke-skuld, du har alltså en oskuld eller som vi brukar säga idag, du är oskuld.
Vad innebär det då att vara en matematisk oskuld?
Om jag kan för mycket matematik så har jag en matematisk skuld, kan jag ingen matematik så är jag en matematisk oskuld. Vad är då den där matematiska skulden? Hur betalar jag den matematiska skulden? Genom att lära ut matematiken till andra? Jag vet inte, nu blir jag alltför förvirrad och avslutar diskussionen om vad en matematisk oskuld är. Om ni vill får ni fortsätta att diskutera det i kommentarsfältet.
För övrigt bör nämnas att jag inte direkt är någon matematisk oskuld, orsaken till att jag läser denna bok är för att den är så jävla bra och den får mig att se matematiken från andra vinklar än tidigare. Jag tänker läsa denna bok nu i sommar, så går det säkert bra på kursen i flervariabelsanalys sen i höst... Jag hoppas i alla fall att kursen inte blir lika tung som den skulle ha blivit om jag inte läst boken.
På tal om oskulder förresten. Vet ni vad vad som står i Koranen gällande vad islamistiska män som har levt halal (tillåtet) får när de dör? De får 72 oskulder. Alltså, de blir inte oskuld själva 72 gånger om, för män kan ju inte vara oskuld det vet ju alla (sarkasm), de får 72 jungfrur som inte tidigare är penispenetrerade. Dessa 72 oskulder brukar ibland beskrivas som barn, vilket gör det hela ännu sjukare.
Denna text har, enligt många, enbart feltolkats eftersom det arabiska ordet för vitt russin är detsamma som för oskuld. Varför vill islamistiska män leva halal hela sitt liv bara för att få 72 jävla russin!?
På ett annat ställe i Koranen står det "De som tror och lever ett rättskaffens liv skall föras till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Och där skall deras hustrur vara hos dem, renade från all orenhet och vi skall låta dem smaka den fullaste lycka." vilket jag tycker låter lite konstigt. Hittade detta här och måste påpeka att de säger emot sig själva. Först skriver de att alla, både män och kvinnor, kommer få samma gåvor när de kommer till Paradiset. Sedan säger de "deras hustrur" och syftar då till att enbart männen får detta (för lesbiskitet och allt sånt är ju haram/förbjudet). Männen får oskulderna men kommer ändå inte att utföra något äktenskapsbrott mot sin fru, så står det, typ.
En sak som gjorde mig glad var dock detta, citerat ur Koranen:
Profeten tillfrågades om en man som såg spår av sperma men som inte kom ihåg om han hade haft en sexuell dröm. Profeten sade: "En sådan man ska utföra rituell tvagning." Han tillfrågades också om en man som kom ihåg att han hade haft en sexuell dröm men som inte hittade spår av sperma. Han sade: "En sådan man behöver inte utföra rituell tvagning." Umm Salim sade: "En kvinna kan ha samma upplevelse. Måste hon utföran rituell tvagning?' Profeten sade: 'Ja, det finns ingen skillnad mellan män och kvinnor."
Det finns ingen skillnad mellan män och kvinnor.
Tänk om personer inom Islam kunde leva upp till det också, vilket lyckligt Arabfolk vi då skulle ha, tror jag. Ni kan ju ta och titta på detta klipp som jag har länkat till förut en gång. Det handlar om Nel, en kvinna som är uppvuxen i England och väljer att åka tillbaka till Afghanistan. Riktigt bra dokumentär, se den.
Så därför tänkte jag skriva något smart idag, men självfallet så känns det inte som om det kommer gå så bra när jag nyligen har läst två kapitel i Högre matematik för poeter och andra matematiska oskulder.
Förutom en massa matematiska tankar som slog mig när jag läste en bit ur denna så slog mig två andra tankar: "Hur sjutton kan författaren heta Tönis Tönisson?" och "Vadå matematisk oskuld?". Så nu tänkte jag diskutera dessa två frågor.
Varför heter han Tönis Tönisson? Heter han verkligen så på riktigt eller är det ett, vad säger man, artistnamn? Ett alias för att han inte vill utge sin identitet? Varför vill han inte utge sin identitet, för en bok om matematik? Är det rent av så att han faktiskt heter Tönis Tönisson? Så sökte jag på eniro och hittade människan. Helt otroligt ovanligt namn!
Så, då har jag funderat över det och kommit fram till ett svar, således övergår jag till min andra frågeställning.
Vadå matematisk oskuld? Vad är en oskuld? En person som inte har haft sex, tänker ni. En person som ännu inte har någon skuld till något. Om vi tänker i sex- och religionssammanhang (därifrån ordet kommer) så blir det alltså en person som inte har någon skuld att återbetala till Gud för att hen inte har haft sex.
Det är en synd att ha sex, om du har sex ska du straffas. Du har en skuld så länge du lever för du kan inte straffas innan du dör. Skulden betalas med straffet. Om du inte har denna skulden har du en icke-skuld, du har alltså en oskuld eller som vi brukar säga idag, du är oskuld.
Vad innebär det då att vara en matematisk oskuld?
Om jag kan för mycket matematik så har jag en matematisk skuld, kan jag ingen matematik så är jag en matematisk oskuld. Vad är då den där matematiska skulden? Hur betalar jag den matematiska skulden? Genom att lära ut matematiken till andra? Jag vet inte, nu blir jag alltför förvirrad och avslutar diskussionen om vad en matematisk oskuld är. Om ni vill får ni fortsätta att diskutera det i kommentarsfältet.
För övrigt bör nämnas att jag inte direkt är någon matematisk oskuld, orsaken till att jag läser denna bok är för att den är så jävla bra och den får mig att se matematiken från andra vinklar än tidigare. Jag tänker läsa denna bok nu i sommar, så går det säkert bra på kursen i flervariabelsanalys sen i höst... Jag hoppas i alla fall att kursen inte blir lika tung som den skulle ha blivit om jag inte läst boken.
På tal om oskulder förresten. Vet ni vad vad som står i Koranen gällande vad islamistiska män som har levt halal (tillåtet) får när de dör? De får 72 oskulder. Alltså, de blir inte oskuld själva 72 gånger om, för män kan ju inte vara oskuld det vet ju alla (sarkasm), de får 72 jungfrur som inte tidigare är penispenetrerade. Dessa 72 oskulder brukar ibland beskrivas som barn, vilket gör det hela ännu sjukare.
Denna text har, enligt många, enbart feltolkats eftersom det arabiska ordet för vitt russin är detsamma som för oskuld. Varför vill islamistiska män leva halal hela sitt liv bara för att få 72 jävla russin!?
På ett annat ställe i Koranen står det "De som tror och lever ett rättskaffens liv skall föras till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Och där skall deras hustrur vara hos dem, renade från all orenhet och vi skall låta dem smaka den fullaste lycka." vilket jag tycker låter lite konstigt. Hittade detta här och måste påpeka att de säger emot sig själva. Först skriver de att alla, både män och kvinnor, kommer få samma gåvor när de kommer till Paradiset. Sedan säger de "deras hustrur" och syftar då till att enbart männen får detta (för lesbiskitet och allt sånt är ju haram/förbjudet). Männen får oskulderna men kommer ändå inte att utföra något äktenskapsbrott mot sin fru, så står det, typ.
En sak som gjorde mig glad var dock detta, citerat ur Koranen:
Profeten tillfrågades om en man som såg spår av sperma men som inte kom ihåg om han hade haft en sexuell dröm. Profeten sade: "En sådan man ska utföra rituell tvagning." Han tillfrågades också om en man som kom ihåg att han hade haft en sexuell dröm men som inte hittade spår av sperma. Han sade: "En sådan man behöver inte utföra rituell tvagning." Umm Salim sade: "En kvinna kan ha samma upplevelse. Måste hon utföran rituell tvagning?' Profeten sade: 'Ja, det finns ingen skillnad mellan män och kvinnor."
Det finns ingen skillnad mellan män och kvinnor.
Tänk om personer inom Islam kunde leva upp till det också, vilket lyckligt Arabfolk vi då skulle ha, tror jag. Ni kan ju ta och titta på detta klipp som jag har länkat till förut en gång. Det handlar om Nel, en kvinna som är uppvuxen i England och väljer att åka tillbaka till Afghanistan. Riktigt bra dokumentär, se den.
Sommar, sommar, sommar!
Nu var det ett tag sen jag skrev. Har haft tentor ända fram till idag, men nu är det över! Nu är det äntligen sommarlov för mig också!
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om just nu, men jag kommer väl på något i skrivande stund kan jag tänka mig, vi får se vad det blir.
Sommarlov, som sagt. Jag älskar sommaren, den är bäst. Eller egentligen tycker jag nog bättre om våren, dvs. den delen av våren som inte har någon snö, men det är en så kort period så jag tror sommaren vinner i slutändan ändå. Jag ogillar snö mycket skarpt. Det är egentligen inte själva snön jag ogillar, jag älskar att vara barnslig och åka pulka med polarna, det jag egetnligen ogillar med snön är att den är ivägen när man ska ta sig till och från skola eller dylikt. För mig som bor på landen (Snart flyttar jag in till stan och det kommer bli så skönt!) så är det varje vinterdag ett helt jävla projekt för att överhuvudtaget komma fram till skolan och det är minst lika jobbigt att ta sig hem sen i mörkret.
Nog om vintern, det är sommar, så jag tänker njuta av värmen och att jag kan gå i shorts varenda dag. Fast jag har ett problem med shorts av någon anledning, jag känner mig naken på nåt vis. Är väl inte van att visa benen efter att de har varit påpälsade av långkalsoner och jeans hela vintern. Vad vet jag. Jag försöker i alla fall att använda shorts, trots min halvfobi.
Nu i sommar ska jag skriva mera på bloggen än vad jag har gjort nu under våren i all pluggyra. För hoppningsvis växer bloggen till sig lite extra nu under sommaren också, mitt rekord på antal besökare per dag är just nu 27.
Jag tänkte därför avsluta detta inlägg med en liten fråga till er läsare: Vad vill ni läsa på min blogg i sommar?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om just nu, men jag kommer väl på något i skrivande stund kan jag tänka mig, vi får se vad det blir.
Sommarlov, som sagt. Jag älskar sommaren, den är bäst. Eller egentligen tycker jag nog bättre om våren, dvs. den delen av våren som inte har någon snö, men det är en så kort period så jag tror sommaren vinner i slutändan ändå. Jag ogillar snö mycket skarpt. Det är egentligen inte själva snön jag ogillar, jag älskar att vara barnslig och åka pulka med polarna, det jag egetnligen ogillar med snön är att den är ivägen när man ska ta sig till och från skola eller dylikt. För mig som bor på landen (Snart flyttar jag in till stan och det kommer bli så skönt!) så är det varje vinterdag ett helt jävla projekt för att överhuvudtaget komma fram till skolan och det är minst lika jobbigt att ta sig hem sen i mörkret.
Nog om vintern, det är sommar, så jag tänker njuta av värmen och att jag kan gå i shorts varenda dag. Fast jag har ett problem med shorts av någon anledning, jag känner mig naken på nåt vis. Är väl inte van att visa benen efter att de har varit påpälsade av långkalsoner och jeans hela vintern. Vad vet jag. Jag försöker i alla fall att använda shorts, trots min halvfobi.
Nu i sommar ska jag skriva mera på bloggen än vad jag har gjort nu under våren i all pluggyra. För hoppningsvis växer bloggen till sig lite extra nu under sommaren också, mitt rekord på antal besökare per dag är just nu 27.
Jag tänkte därför avsluta detta inlägg med en liten fråga till er läsare: Vad vill ni läsa på min blogg i sommar?
Den bästa dagen i svenskens liv
När du ska ta studenten får du höra från alla håll och kanter att det är den bästa dagen i ditt liv. Tyvärr så måste jag säga att jag inte är helt med på de noterna.
För exakt ett år sedan tog jag studenten. Så jag tänkte berätta lite om hur den dagen var för mig och varför det inte var den bästa dagen i mitt liv.
Dagen började med att jag försov mig, för första gången sen i vintras försov jag mig. Just den dagen då en inte ska försova sig så gjorde jag det. Jag skyndade på med kläderna och hann inte duscha, så jag kände mig inte helt fräsch direkt. Jag hade skor och mössa, men jag kunde inte hitta alla kläderna. Varför jag inte hade lagt fram allt dagen innan vet jag inte, men det kan bero på att jag satt med bildspelet som skulle visas upp för klassen dagen efter, det tog ett bra tag för mig att bli färdig med det då på kvällen och jag minns att jag kände mig ganska stressad över det och över att jag inte skulle få tillräckligt med sömn.
I alla fall så kom jag till skolan i tid, trots att jag hade försovit mig (Det var mammas förtjänst, hon var übersnäll och skjutsade in mig!) och så blev det fotografering. Vi ställdes upp och dagen till ära fick jag stå på översta raden... Jag som tycker om att stå på mittenraden... Sen blev det porträttfoto också, med världens sämsta och mest stressade fotograf. Han kunde tydligen inte ens säga till mig att studentmössans skärm skymde hälften av mitt ena öga.
Efter fotograferingen hade vi fritid ända fram till lunch. En klasskamrat till mig hade också försovit sig och inte hunnit duscha, så hen gick hem och gjorde det, men jag kunde inte dra hem, för mig gick bussen bara en gång i halvtimmen och bussturen var en mil. Kändes ganska ovärt att ha tvingat sig upp tidigt, försenat, inte hunnit duscha osv. när det enda vi skulle göra var fotas och sen ha fritid fram till lunch. Lunchen var i alla fall god.
Efter lunchen var det avslutning i Aulan, det var nog en av mina lyckligaste stunder i mitt liv. Att sjunga Studentsången i Aulan med alla andra treor kändes mäktigt.
Efter samlades vi i ett klassrum med vår klassföreståndare. Han sa några ord och det märktes att han ansträngde sig för att inte fälla en tår, men han var väldigt glad samtidigt. Bildspelet som jag hade suttit kvällen innan och kämpat med var tänkt att det skulle visas under detta tillfälle, men vår klassföreståndare berättade att det inte hanns med för nu skulle vi ner och ge alla lärarna en kram. Alla treor stod på kö in till lärarrummet, där lärarna stod på en rad och väntade på kramar och handslag. När vi hade kommit ut ur lärarrummet, det var då jag insåg att det snart var över och att jag skulle sakna skolan och så vidare, så jag omfamnade två av mina bästa vänner och märkte att de också var mycket sorgsna.
Plötsligt kom studierektorn och forslade ut oss mot entrén. Han sa att vi låg efter i schemat så alla fyra av blandklasserna nv-sp blev tvugna att gå ut samtidigt! Jag hamnade långt bak och när de öppnade porten var det tänkt att vi alla skulle sjunga. Tyvärr var det bara de längst fram som såg ljuset och resten av oss sjöng inte eller jo, det gjorde vi, men vi syntes inte för de som stod utanför. Sedan schasade studierektorn ut oss och så försvann alla ut i vimmlet av människor. Jag lyckades hitta min familj typ längst bak. Så fick jag saker runt halsen och en massa kramar.
Efter detta skulle vi åka flak, så det blev att gå in i klassrummet igen och leta reda på klasskamraterna, sedan till andra sidan skolan där flaken stod och väntade. Vi klev på, musik sattes på och det bar av. Det var skitkul att åka iväg, men efter ett tag blev jag uttråkad. Alla andra verkade ha skitkul hela tiden, men jag fastnade bredvid högtalaren som skrålade på högsta volym och hade ont i öronen efteråt. Under flakresan så sprutade inga på vårat flak champagne eller dylikt, men flak vi mötte från andra skolor gjorde det. Så min studentmössa har massa champagnefläckar på sig och mina kläder blev aldrig riktigt rena från den jättestora champagne fläcken som attackerade mig. Jag är verkligen glad att jag inte fick några röda vinfläckar på mig.
Efter att ha åkt flak, i jag vet inte hur lång tid säkert flera timmar, så hade jag ont överallt. Det skumpade så mycket att jag hade stått och spänt mig för att inte falla, öronen tjöt och jag hade huvudvärk av vätskebrist. Vi skildes åt och jag åkte hem för att träffa släkt och familjevänner. Så mycket släkt blev det dock inte, eftersom mina släktingar bor långt bort, men en hel del familjevänner. Efter några timmar i partytältet började jag frysa så olidligt, men ingen annan verkade göra det. Jag gick in och satte mig i soffan, helt yr. Min oroliga mamma kom och undrade hur jag mådde och sen hämtade hon en termometer. Det visade sig att jag hade 40 graders feber, inte konstigt att jag mådde så dåligt.
Så tedde sig min studentdag och visst var det ett litet äventyr, men det var långt ifrån den bästa dagen i mitt liv.
För exakt ett år sedan tog jag studenten. Så jag tänkte berätta lite om hur den dagen var för mig och varför det inte var den bästa dagen i mitt liv.
Dagen började med att jag försov mig, för första gången sen i vintras försov jag mig. Just den dagen då en inte ska försova sig så gjorde jag det. Jag skyndade på med kläderna och hann inte duscha, så jag kände mig inte helt fräsch direkt. Jag hade skor och mössa, men jag kunde inte hitta alla kläderna. Varför jag inte hade lagt fram allt dagen innan vet jag inte, men det kan bero på att jag satt med bildspelet som skulle visas upp för klassen dagen efter, det tog ett bra tag för mig att bli färdig med det då på kvällen och jag minns att jag kände mig ganska stressad över det och över att jag inte skulle få tillräckligt med sömn.
I alla fall så kom jag till skolan i tid, trots att jag hade försovit mig (Det var mammas förtjänst, hon var übersnäll och skjutsade in mig!) och så blev det fotografering. Vi ställdes upp och dagen till ära fick jag stå på översta raden... Jag som tycker om att stå på mittenraden... Sen blev det porträttfoto också, med världens sämsta och mest stressade fotograf. Han kunde tydligen inte ens säga till mig att studentmössans skärm skymde hälften av mitt ena öga.
Efter fotograferingen hade vi fritid ända fram till lunch. En klasskamrat till mig hade också försovit sig och inte hunnit duscha, så hen gick hem och gjorde det, men jag kunde inte dra hem, för mig gick bussen bara en gång i halvtimmen och bussturen var en mil. Kändes ganska ovärt att ha tvingat sig upp tidigt, försenat, inte hunnit duscha osv. när det enda vi skulle göra var fotas och sen ha fritid fram till lunch. Lunchen var i alla fall god.
Efter lunchen var det avslutning i Aulan, det var nog en av mina lyckligaste stunder i mitt liv. Att sjunga Studentsången i Aulan med alla andra treor kändes mäktigt.
Efter samlades vi i ett klassrum med vår klassföreståndare. Han sa några ord och det märktes att han ansträngde sig för att inte fälla en tår, men han var väldigt glad samtidigt. Bildspelet som jag hade suttit kvällen innan och kämpat med var tänkt att det skulle visas under detta tillfälle, men vår klassföreståndare berättade att det inte hanns med för nu skulle vi ner och ge alla lärarna en kram. Alla treor stod på kö in till lärarrummet, där lärarna stod på en rad och väntade på kramar och handslag. När vi hade kommit ut ur lärarrummet, det var då jag insåg att det snart var över och att jag skulle sakna skolan och så vidare, så jag omfamnade två av mina bästa vänner och märkte att de också var mycket sorgsna.
Plötsligt kom studierektorn och forslade ut oss mot entrén. Han sa att vi låg efter i schemat så alla fyra av blandklasserna nv-sp blev tvugna att gå ut samtidigt! Jag hamnade långt bak och när de öppnade porten var det tänkt att vi alla skulle sjunga. Tyvärr var det bara de längst fram som såg ljuset och resten av oss sjöng inte eller jo, det gjorde vi, men vi syntes inte för de som stod utanför. Sedan schasade studierektorn ut oss och så försvann alla ut i vimmlet av människor. Jag lyckades hitta min familj typ längst bak. Så fick jag saker runt halsen och en massa kramar.
Efter detta skulle vi åka flak, så det blev att gå in i klassrummet igen och leta reda på klasskamraterna, sedan till andra sidan skolan där flaken stod och väntade. Vi klev på, musik sattes på och det bar av. Det var skitkul att åka iväg, men efter ett tag blev jag uttråkad. Alla andra verkade ha skitkul hela tiden, men jag fastnade bredvid högtalaren som skrålade på högsta volym och hade ont i öronen efteråt. Under flakresan så sprutade inga på vårat flak champagne eller dylikt, men flak vi mötte från andra skolor gjorde det. Så min studentmössa har massa champagnefläckar på sig och mina kläder blev aldrig riktigt rena från den jättestora champagne fläcken som attackerade mig. Jag är verkligen glad att jag inte fick några röda vinfläckar på mig.
Efter att ha åkt flak, i jag vet inte hur lång tid säkert flera timmar, så hade jag ont överallt. Det skumpade så mycket att jag hade stått och spänt mig för att inte falla, öronen tjöt och jag hade huvudvärk av vätskebrist. Vi skildes åt och jag åkte hem för att träffa släkt och familjevänner. Så mycket släkt blev det dock inte, eftersom mina släktingar bor långt bort, men en hel del familjevänner. Efter några timmar i partytältet började jag frysa så olidligt, men ingen annan verkade göra det. Jag gick in och satte mig i soffan, helt yr. Min oroliga mamma kom och undrade hur jag mådde och sen hämtade hon en termometer. Det visade sig att jag hade 40 graders feber, inte konstigt att jag mådde så dåligt.
Så tedde sig min studentdag och visst var det ett litet äventyr, men det var långt ifrån den bästa dagen i mitt liv.
1/6-2011
Idag tog en massa folk studenten! Grattis till alla dem! Den 4:e juni ska jag berätta om hur det var för ett år sen, när jag tog studenten. Hade tänkt skriva om det i dag iom att det i år var denna dag som studenten firades, men sen insåg jag att jag är för trött för att skriva om det ikväll, det får bli den 4:e. Den 4:e juni förra året var den dag då jag bakades in i en gymnasieexamen.
Till något helt annat. Varför är jag så olidligt trött idag? Jo, jag har haft en tenta på 5 timmar och jag har cyklat totalt 12,5 km till och från tentalokal. Det är vad jag har gjort idag. I mitt huvud finns nu massa biologiska ord och huvudvärk.
Godnatt eller nåt.
Till något helt annat. Varför är jag så olidligt trött idag? Jo, jag har haft en tenta på 5 timmar och jag har cyklat totalt 12,5 km till och från tentalokal. Det är vad jag har gjort idag. I mitt huvud finns nu massa biologiska ord och huvudvärk.
Godnatt eller nåt.
