Intersexorwhat

 

Det här om att alla Tintin-album har "rensats bort från Kulturhuset" är typ den mest skrattretande grej att folk upprör sig över.

 

Behrang Miri, en person som både rappar om kvinnors rättigheter och skriver om invandrares rättigheter, föreslog Kulturhuset att ta bort alla Tintin-album från barnbiblioteket TioTretton. Han föreslog inte att böckerna skulle försvinna helt från Kulturhuset. Han föreslog inte att alla Tintin-album skulle brännas.

 

Trots detta så skriker folk "Censur!"

 

När det i själva verket var detta det handlade om:

 

 

 

 

 

- Albus Dumbledore

 

 

 

1946 gjorde Walt Disney en film om mens. Det var en väldigt bra film för sin tid!

 

 

 

Dock tycker jag att det är jättekonstigt att vissa kommentarer om youtubeklippet säger mig att filmen även hade varit bra idag. En del av kommentatorerna verkar inte ha någon koll alls. Bland annat fanns kommentarerna "Ewwwwwwwww! Was Walt Disney a pervert?" och "So a period is basically a melted fetus?"

 

Nej, det är inget perverst att ha koll på vad mens är. Det är något som cirka hälften av jordens befolkning har i ungefär en vecka i princip en gång i månaden.

 

Nej, mens är inte ett foster som smält. Mens är ett obefruktat ägg. Precis samma logik som att ett vanligt hönsägg som du äter inte innehåller någon kyckling.

 

Det borde göras nya sådana här filmer, för folk har uppenbarligen ingen koll. Jag har träffat personer som inte har en aning om hur menscykeln funkar. Jag har till och med träffat en 20-åring som inte ens visste vad mens var. Innan dess trodde jag det var illa med 12-åringar som inte vet vad mens är, men det finns alltså värre. Undrar om det kan bero på den tabu över att prata om mens?

 

Tabun finns ännu idag och jag tror att det kan vara mycket religionernas fel. Inom till exempel de arbrahemitiska religionerna (kristendom, judendom, islam) ses mens som en synd och att en som har mens är smutsig. Det står till och med i Bibeln (i gamla testamentet tror jag) något om att kvinnor som har mens är smutsiga i två veckor från första mensdagen och att personer inte får röra vid henne eller röra vid möbler hon har suttit på under denna tid. När dessa två veckor har gått så ska hon ta två duvor till en präst som offrar dem, då blir hon ren.

 

Kan vi inte bara lägga vår konstiga historia bakom oss och göra nya, bra och informativa filmer om mens? Det verkar uppenbarligen behövas. Jag undrar verkligen hur Disneys the Story of Menstruation togs emot när den släpptes...

 

 

Undrar varför amerikaner och fransmän hatar varandra så mycket...

Undrar varför många svenskar tycker att amerikaner och fransmän är patrioter...

 

Hmm...

 

Själv hatar jag konservativa personer oavsett land, att det sedan råkar vara så att det finns många konservativa i USA och att det är de som syns och hörs mest är inte mitt fel.

 

Jag är inte speciellt stolt över att bo i Sverige, däremot är jag glad att jag bor i Sverige för att vi har det mycket bättre än många andra länder på en hel del punkter. Tyvärr så har vi ju kvar en del förlegade och urbota dumma lagar, men det är en annan historia.

 

Jag förstår dock inte det här med att en svensk direkt utpekas som patriot, rasist eller nazist om de säger sig vara stolta över sitt land. Det finns i alla länder mycket att vara stolt över och mycket att inte vara stolt över, om du har insett många saker att vara stolt över så tycker jag inte att det ska vara något konstigt. Det är helt normalt att gilla det land du är född i eftersom du är uppväxt med kulturen.

 

Det finns dagar då jag bara vill flytta till något bättre och vettigare land. Det finns också dagar då jag vill skärma av Sverige från resten av världens dumhet.

 

Vi lever i en alldeles för stor värld med alldeles för många människor.

 

För mig är det helt okej att vara stolt över sitt land, så länge du inser vilka brister landet också har.

 

 

Nej, jag är inte emot smakönade äktenskap, men jag tycker bara det låter fånigt att säga sig vara för samkönade äktenskap. Som om det är någon skillnad på samkönade och särkönade (finns det ens ett ord för det?) äktenskap. Jag förstår inte varför det ens ska vara något som behöver diskuteras, för mig är det självklart att äktenskapet finns för att två (när kommer "eller flera" in i bilden tro?) personer som gillar varandra. Att räkna in de båda parternas kön i det hela och kalla det för något annat är bara så urboda fånigt att jag får spunk.

 

Amerikanerna skriker hej vilt om "For gay marrige", "Against gay marrige" och så vidare. Jag vill liksom bara skrika "It doesn't fucking matter!". Att göra skillnad är att upprätthålla en skillnad.

 

För ett tag sedan hittade jag denna bild ute på nätet:

 

 

Så ser jag den svenska flaggan och bara "Nej, tyvärr, det gör vi inte", för här gör vi också skillnad. Folk pratar om samkönade/homosexuella äktenskap.

 

Jag har sagt det förr, men det skadar väl inte att säga det igen: Jag är så in i helvete trött på att alla på hela våran jord ska envisas med att placera folk i fack! Sluta! Lägg ner! Det spelar för i helvete ingen roll!

 

Ursäkta språket.

 

Jag tänker ofta på det här med att män har badbyxor och kvinnor har badräkt eller bikininederdel och bikiniöverdel. Alltså, för det första, varför ska killar ha så långa byxor nu för tiden, i samma veva som tjejerna bikininederdelar krymper så pass att 90% av rumpan syns? För det andra, varför ska tjejerna dölja sina bröst om det nu är okej för killarna att visa bröstet?

 

Det känns som lite dubbelmoral.

"Omg, du får inte visa rumpan för att du är kille!"

"Omg, du måste visa bröstet för att du är kille!"

"Omg, du måste visa rumpan för att du är tjej!"

"Omg, du får inte visa brösten för att du är tjej!"

 

Jag förstår inte varför folk ska lägga sig i vad andra badar i. Lite som när folk klagar på kvinnor som badar i burkini, för att det är kläder typ. Vet du vad, det heter faktiskt badkläder, inte bad-"flascha-halva-rumpan-men-bara-om-du-är-tjej"-trosor eller nåt. Jag tycker att det ska vara okej att bada i mycket eller lite kläder utifrån vad du själv känner för. Sen tycker jag också att vad som är okej att bada i inte ska avgöras av en persons kön, det ska vara lika fritt och ofritt oavsett om du är kvinna eller man. En kvinna ska kunna bada topless lika mycket som en man. En man ska kunna ha lika liten nederdel som en kvinna. En kvinna ska kunna ha lika långa badbyxor som en man. En man ska kunna bada i en sån här baddräkt lika väl som att en kvinna kan det.

 

Avslutningsvis vill jag länka till ett inlägg på bloggen Sanne skriver, här hittar ni det.

 

 

Hej på er!

 

Tänkte att nu när mina två senaste inlägg blev så långa så skulle jag skriva ett lite mer lättfattligt idag.

 

För det första tänkte jag nu utlysa ännu en frågestund, för jag tycker det är kul att svara på frågor. Ni kan ställa frågor till mig i en kommentar här, på min dayviews (bilddagboken), på min twitter eller på min facebooksida. Ni får fråga precis vad som helst! Det värsta som kan hända är att jag ger ett kryptiskt svar. Var noga med att skriva om ni vill att jag publicerar ert namn/alias vid frågan när jag går igenomoch svarar på dem. För att få lite kött på benen kan ni ta en titt på min senaste frågestund.

 

På tal om min facebooksida som jag nämnde här ovan. Jag skapade den idag, fick för mig att det var en bra grej. Så nu kan ni gå in och gilla den om ni vill.

 

I svenska språket har vi idag 10 personliga pronomen
Jag, mig

Du, dig

Han, honom

Hon, henne

Man, en

Den, den

Det, det

Vi, oss

Ni, er

De, dem

 

Sen vill vissa ha in ytterligare ett pronomen, nämligen "hen, henom(/henen, direkt från finskan)". Det blir världens kalabalik över det och jag förstår inte riktigt varför. Folks argument är bland annat att vi inte kommer att veta vilket kön personen som pratas om har. Till det har jag två frågor. För det första, varför är det så viktigt att veta? Det kanske endast är rent generellt och därmed inget som vi kan veta. För det andra, blir vi sinnesrubbade av att inte veta vad det är för kön på en person som vi kallar för "du", "man" eller för att vi inte vet vilket kön det är på personerna i gruppen "vi", "ni" eller "de"?

 

I franska språket har de ett maskulint och ett feminint "de", dessa kallas "ils" (maskulin) och "elles" (feminin). Problemet med franskan är att "elles" används omm* det enbart är personer av kvinnligt kön med i gruppen, om det finns 99 kvinnor och 1 man så används "ils" och om det är osäkert så används "ils". Ganska onödigt egentligen. Personligen tycker jag att de borde uppfinna typ "els" och ta borrt "ils" och "elles" helt eller bara rätt och slätt ta bort "elles" eftersom det används så sällan och "ils" har egentligen samma funktion. Problemet med att bara ha "ils" gör att det låter väldigt maskulint i jämförelse med singularformerna "il" och "elle" (alltså "han" och "hon").

 

Åter till svenskan. De enda könade pronomen som vi har idag är "han" och "hon". Ordet "den" innefattar både "han" och "hon" samt sig själv, "den". Ordet "det" är neutrum, vilket innebär att varken "han", "hon" eller "den" är inberäknat i ordet. Om lejonet säger vi "det", men om vi könar lejonet till lejoninnan/lejonhonan så blir lejonet "hon" eller om vi könar lejonet till lejonhanen så blir lejonet "han". Lejonet kan också vara "den" om vi definierar lejonet med någon egenskap hos det, till exempel "den lejoninnan" eller "den lejonungen". Det vi gör är alltså att flytta något från gruppen neutrum till gruppen reale**, detta kan vi göra om vi gör det på rätt sätt. Vi kan dock inte ta ett ord och flytta det "neråt i hierarkin". Vi kan inte kalla någon för "den" eller "det". Ett lejon kan vi kalla för "det", men en kanin kan vi inte flytta från utrum till neutrum och kalla för "det", på samma sätt kan vi inte flytta "Kim" från feminin/maskulin och säga "den" om Kim. Om någon talar i telefon med Kim och du undrar vad Kim har att säga så kan du bara inte säga "Vad säger den?", du måste använda "han" eller "hon" och det är här vi får problem.

 

Vi kanske vet att Kim heter Kim, men vi har aldrig träffat Kim och känner inte till Kims könstillhörighet, men eftersom vi inte har något pronomen (som betyder "istället för namn") att använda för Kim så måste vi använda Kims namn när vi pratar om Kim. Så vi säger Kim hela tiden och det kan tyckas lite tjatigt eftersom det är mycket lättare i dagligt tal att använda ett pronomen än att hela tiden använda Kims namn då det egentligen bara är till för att få Kims uppmärksamhet eller för att förklarar för någon vem Kim är. Förstår ni hur jobbigt det blir i längden? Kan vi inte bara ta och säga "hen" istället?

 

Vi kanske vet att hen heter Kim, men vi har aldrig träffat henom och känner inte till hens könstillhörighet, men eftersom vi inte har något pronomen att använda för hen så måste vi använda hens namn när vi pratar om henom. Så vi säger Kim hela tiden och det kan tyckas lite tjatigt eftersom det är mycket lättare i dagligt tal att använda ett pronomen än att hela tiden använda Kims namn då det egentligen bara är till för att få hens uppmärksamhet eller för att förklarar för någon vem hen är. Här ser vi att "hen" förenklar.

 

Något annat jag skulle vilja ha i svenskan är två ord för "vi". Ett ord för "vi och du/ni" och ett ord för "vi men inte du/ni". För det är ganska irriterande när folk räknar in sig i vi:et när jag inte syftade på dem också. Till exempel om jag ska ha en lektion tillsammans med några andra och så säger jag "Vi börjar nu" så är det typ alltid någon som ska sätta sig på tvären och bara "Va, det gör vi inte alls" när vi inte ens hör till samma grupp. Knorr. Detta ser jag dock som ett senare problem, först ska "hen" in, sen kan vi börja fundera över detta om vi orkar.

 

Om vi sedan tar överflödiga pronomen så har vi "man" på första plats i min lista. Jag hatar när folk är överdrivet opersonliga och inte ens kan berätta om de menar sig själva eller om de menar alla eller vad de menar. "Man" är, för de som inte vet, svenskans opersonliga pronomen (men det ligger i gruppen personliga pronomen, vilket kan tyckas förvirrande). Ibland när folk använder "man" väldigt onödigt mycket så kan jag fråga om jag är innefattad i det, mest för att retas. Om någon säger "Man brukar gå på bio på fredagar" så vet inte jag om det syftas på personen i fråga som säger det, om det syftar på en större grupp eller om det rent av är en norm att göra så. Menar personen "Jag brukar...", "Vi brukar..." eller "Alla brukar..." eller kanske något helt annat?

 

Dessutom tycker jag att "man" känns ganska förlegat med tanke på dess ursprung. Det kommer från den tiden då män sågs som handlande varelser medan kvinnor var passiva varelser som bara följde med eller tittade på. Ganska unket egentligen och inte så konstigt att de från början inte hade kvinnlig rösträtt i Sverige med den synen på män och kvinnor.

 

I alla fall, det går alltid (skulle jag vilja påstå) att formulera om sig och slippa använda det opersonliga pronomenet som skapar förvirring. Du behöver inte använda dig av "en" heller, plus att jag får lite spunk över överanvändningen av "en" som jag sett på senare tid. Att använda "en" istället för "man" är som för mig att säga "Mig tycker om choklad". Usch, inte blanda subjekt och objekt hur som helst. Fast om vi frågar Språkrådet så är objektsformen död, tydligen. Jag har dock inte märkt av någon död där inte, det är inte direkt som att folk går runt och säger saker som "Han tycker om jag". En annan sak med "man" är att det kan syfta på en man. "Man är man", "Man som kvinna", "man behövs inte", vad syftas på egentligen? Jag tycker det i vissa fall kan vara rätt förvirrande.

 

Två andra smått onödiga pronomen är faktiskt "hon" och "han", i alla fall om vi skulle börja använda "hen". För hur viktigt är det egentligen att veta könet på personen som står där borta? "Hon där borta vid fontänen", "Han med den gråa cykeln", "Hon med den gröna mössan". Jag menar, vi har inget annat pronomen som på något vis könar oss. "Jag", "du", "vi", "ni", alla är könsneutrala. Visst att det kan vara praktiskt om vi pratar om en kvinna och en man att bara kunna använda "hon" respektive "han", men ändå.

 

Nej, jag sa inte att vi ska ta bort "hon", "han" och "man".

 

Jag, mig

Du, dig

Hen, henom

Den, den

Det, det

Vi, oss

Mi, ess ***

Ni, er

De, dem

 

Så trots att vi har lagt till två ord så finns i denna lista bara 9 ord, till skillnad mot dagens 10.

 

Som en sista sak vill jag bara tillägga att språk förändras med tiden och det vi har idag är inte gjutet i sten. Förr i tiden hade svenskan till exempel ordet "I" som idag motsvarar dagens "ni" och istället för "henne" fanns något som hette "hana", vilket det fortfarande vanligt förekommande "'na" kommer från.

 

 

*"Omm" betyder "om och endast om" och används framförallt inom matematiken, det är okej att skriva så, jag har inte stavat fel på "om".

**Reale innefattar hon (femininum), han (maskulinum) och den (utrum).

***Jag bara drog till med något, ett "vi" för "vi med dig/er" och ett för "vi utan dig/er"

 

Vi människor verkar ha en förkärlek till att låna in många ord från grekiska och latin till alla möjliga språk. Dessa ord förekommer för artbestämning, som medicinska termer, för beskrivning av himlavalvet, inom matematiken, för beskrivning av jordskorpan, inom kemin, som namn på läkemedel och på många andra ställen, inom naturvetenskapen alltså. Om vi däremot tittar lite mer allmänt på vårt Svenska språk och inte inriktar oss på sådant som nästan bara naturvetare har koll på, då kommer vi in på något som kanske känns som lite i ropet just nu. Inom HBTQ-kretsar och för att beskriva olika kärlekspreferenser och kön har vi en hel del ord från grekiska och latin.

 

Det finns bara ett problem med detta. Folk hör ett ord och ordets betydelse men får inte veta eller reflerkterar inte från vilket språk ordet kommer. Sedan använder de ordet sammansatt med ett annat ord som de känner till betydelsen på men tar då ett ord från det andra av dessa två stora språk. Ett klassiskt exempel är polyamori, där poly är en grekisk stam som betyder många och amor en latinsk stam som betyder kärlek/gilla. Här borde vi egentligen säga antingen polyfili (det har ni säkert sett mig skriva någon gång) eller multiamori. Orden betyder i sammansatt form att bli kär i och/eller ha förhållande med flera personer samtidigt.

 

Andra tillfällen där det är lätt att råka blanda ihop grekiska och latin är när vissa ord finns i båda språken men betyder olika saker. Homo betyder människa på latin och homo betyder lika/samma på grekiska.

 

När vi kommer till grekiska ord så gäller det inte bara att binda dem med andra ord från grekiskan, det gäller även att kunna binda dem på rätt sätt. I grekiska finns en bindevokal, o, som ska finnas med när vi binder ett ord som slutar på konsonant med ett ord som börjar på konsonant. Ett bra exempel på det är fylogeni (jag kunde tyvärr inte komma på något icke naturvetenskapligt ord), där fyl betyder släkte/art, o är bindevokal och genes betyder ursprung. Ett bra exempel på när bindevokal inte ska användas finns i misandri, där tar vi till och med bort en bokstav för att ordet ska bli enklare att uttalas (något som kallas asimilation och är väligt vanligt, ta till exempel attraktiv, det hette från början adtraktiv men var jobbigt att säga och förenklades därför. Attraktiv är förresten latin där ad betyder till och traktiv kommer från trahere som betyder att dra). Misandri är en sammansättning av miso som betyder ogilla/hata och andros som betyder man.

 

Eftersom misandri och misogyni går hand i hand så måste jag även ta ett exempel med misogyni känner jag. I ordet misogyni har vi ett o, men det är inte en bindevokal. Eftersom o:et redan finns där från miso så behöver vi inte lägga till ett till o som bindevokal. Sen när vi ändå är inne på ämnet kvinna så kan jag berätta att det är ett ganska krångligt ord att böja i grekiskan, gynekos heter det men förkortas gärna till gyn när det binds med ett annat ord, förutom om gynekos är första ordet och det andra ordet börjar på konsonant, då heter det istället gyneko. Det är därför det heter gynekofil och inte gynofil.

 

Nu när vi pratar om män och kvinnor så kan jag berätta att både androgyn och hermafrodit kommer båda från grekiska. Dock bör dessa ords stammar inte blandas eftersom hermafrodit kommer från Hermes och Afrodite, till skillnad från androgyn som kommer från andros och gynekos. De latinska motsvarigheterna är intersexuell och intergender (som på svenska egentligen borde heta intergenus med tanke på att vi har lånat in genus redan och gender är det engelska ordet från latinets genus), där inter betyder mellan, sexuell kommer från latinets sexus som betyder (kroppsligt) kön eller sexualism och gender kommer från genus som betyder (socialt) kön. I latinet har vi alltså en skillnad mellan kroppsligt kön och socialt kön. I grekiskan finns inte den skillnaden. I svenskan brukar vi ibland prata om kön och genus, men problemet med ordet kön är att det innefattar genus i sin betydelse.

 

Det är förresten skillnad på sexualitet och sexualism. En sexualitet är till exempel om du är homosexuell, heterosexuell, bisexuell, pansexuell och så vidare, en sexualism är till exempel om du är transsexuell, cissexuell, intersexuell och så vidare.

 

På tal om sexualiteter och sexualismer så kommer alla orden för sexualiteter från grekiskan och alla ord för sexualismer från latin. Homo betyder samma, hetero betyder olika, bi betyder två/båda, pan betyder alla, a- är en negation (som svenskans o-). Trans betyder på andra sidan om, cis betyder på denna sidan om, inter betyder mellan.

 

Dock har något gått snett här eftersom vi använder grekiska stammar för sexualiteter när själva ordet sexuell kommer från en latinsk stam! Ganska dumt egetnligen, men inte så mycket vi kan göra åt nu när begreppen är så pass myntade som de är. Om vi skulle vilja vara lite språknördiga kan vi rätta till problemet genom att säga homofil (det har ni med stor säkerhet hört förr), heterofil, bifil, panofil och afil. Det lustiga i sammanhanget är att latinet har här lånat in orden för sexualiteter från grekiskan, så på både grekiska och latin heter det homophylophilia, heterophylophilia, amphiphylophilia (som betyder bisexuell, fråga mig inte varför de krånglat till det, de gillar sitt φ i grekiskan) och så vidare. Här har de till och med slängt in ett phylos i mitten, som betyder kön på grekiska. Bisexuell heter amphiphylophilia på grekiska och latin, amphi- är också ett ord för båda på grekiska. Alltså kanske bisexuell borde heta amfifil på svenska?

 

Ett annat ord som jag har hört för pansexuell är omnisexuell. Omnisexuell är alltså helt korrekt med två latinska stammar som är sammanfogade, till skillnad mot pansexuell där pan är grekiska. Problemet med detta är att vi har ett mönster, alla orden för sexualtieter innehåller en grekisk och en latinsk stam. Vi kan inte översätta alla orden till latin eftersom orden inte ens finns på latin, latinet har lånat in dem från grekiskan! Vi skulle då behöva hitta på nya ord som inte finns, och det är jobbigt så jag tycker vi låter bli för latinets skull.

 

Lite annan kuriosa är att HBTQ heter AOAT som står för aesfia (lesbiska), homofylofilos (homosexualitet), amfisexualikos (bisexualitet) och transsexualikos (transsexualism). Det är några saker jag inte riktigt förstår i detta. För det första, varför är lesbiska en egen grupp när det finns en grupp för homosexuella och varför har då inte bögar en egen grupp? För det andra, varför använder de amfisexualikos när de redan har det helgrekiska ordet amfifylofilia? För det tredje, är det inte dumt att använda sexualikos på både bisexualitet och transsexualism, kan inte det göra så att folk tror att bisexualitet är en sexualism eller tvärt om att transsexualism är en sexualitet? I latinet har de varit lite mer logiska med att kalla HBTQ för LGBTI som står för lesbicam, gay, bisexualem, transsexualem och intersexualem.

 

Ja, jag är en språknörd. Förlåt att inlägget blev så långt.

 

 

PS Ni studentikosa varelser som läser min blogg, såg ni min Svinnsta skär-referens? ;)

 

På senare tid så har frågor av den typen dykt upp mer och mer i kommentarsfälten här på bloggen, så därför tänkte jag reda ut exakt hur det ligger till med vad som är okej och vad som inte är okej.

 

att länka till min blogg

att länka till ett inlägg som jag har skrivit

att länka till min Twitter eller Dayviews (Bilddagbok)

att citera mig

att kopiera de bilder jag lägger upp om inget annat anges

 

att kopiera ett helt inlägg eller väldigt stora delar av ett inlägg jag har skrivit

att citera mig utan att länka till mig och/eller utan att skriva vem du citerar

att kopiera min bloggbanner eller profilbild

 

 

Om jag länkar till din blogg, citerar dig eller dylikt men du inte vill att jag ska göra det, kontakta mig genom att skriva i kommentarsfältet för inlägget det gäller så tar jag bort det du vill att jag tar bort.

 

 

Nu är radioskuggan över, med andra ord: jag är tillbaka på bloggen för att skriva!

 

Idag tänkte jag skriva om Disneys prinsessor och prinsar, men jag kommer lägga mer vikt på prinsessorna eftersom de oftast är huvudkaraktärerna i Disneys prinsessfilmer. Tydligen så är vissa Disneykaraktärer officiellt utnämnda som Disneyprinsessor, det är dessa jag kommer att behandla.

 

Låt mig börja med Snövit, hon är föräldrarlös och bor hos sju dvärgar av manligt kön som hon städar och lagar mat åt. Dvärgarna själva går till gruvan för att hacka på stenar. Snövit är vackrast i hela landet sägs det, så en annan kvinna blir sjukt avundsjuk på henne och förgiftar vår naiva Snövit med ett äpple. Snövit dör och dvärgarna lägger henne i en glaskista för att hon är så vacker. En dag kommer den nekrofila prinsen och kysser Snövit. Snövit vaknar eftersom giftet var magiskt och dödaförtrollningen bröts av kyssen.

 

Askungen är liksom Snövit föräldrarlös. Hon bor med sin onda styvmor och sina onda styvsystrar som hatar Askungen. En dag kommer en god fe och ger Askungen ett fint yttre med hjälp av en förtrollning, så att hon kan gå på den stora balen på slottet. Under balen träffar hon prinsen, men när klockan slår midnatt så bryts förtrollningen och Askungen flyr för att prinsen inte ska se hur hon egentligen ser ut. Askungen tappar sin glassko som prinsen hittar och med hjälp av den så lyckas han till slut hitta Askungen igen, på vägen får andra testa skon, men alla har för stora fötter och vackra kvinnor, som Askungen, har självklart små fötter.

 

Om vi går vidare till Törnrosa så handlar det om en vacker prinsessa som sticker sig på en förtrollad slända och alla i hela kungarikten somnar i 100 år. Alla i kungariket är alltså livlösa, vilket får mig att tro att prinsen även i denna saga är smått nekrofil. Dessutom måste prinsen vara teleiofil (person som attraheras av äldre personer) eftersom han attraheras av Törnrosa som är nästan 100 år äldre än vad han är.

 

Sen kommer vi till en av de mest intressanta prinsessorna, Ariel. Hon ger bort sin röst och sin fena i utbyte mot ett par ben och att kunna vara på land. Detta bara för att kunna stalka prinsen mer än vad hon redan gjort för att han sedan ska förtrollas av hennes skönhet och gifta sig med henne.

 

Efter det kan vi ta oss en liten titt på Skönheten och Odjuret. I denna saga är det faktiskt prinsen som är huvudpersonen, han är ond men vacker och förtrollas till att bli ful till dess att han insett att skönheten finns inom oss, skitbra budskap! Dock så har vi såklart en manic pixie dream girl som är vacker och till och med heter Belle (som betyder "vacker" på franska) som kommer och räddar prinsen från att vara ful genom att visa att han har skönhet inom sig.

Jasmine och Aladdin också Disneyprinsessa och -prins. Aladdin lever fattigt som gatupojke och Jasmine lever rikt men utan frihet. Jasmine rymmer, träffar Aladdin, de blir kära, Aladdin blir prins och sedan lever de lyckliga i alla sina dagar. Fast nu var det väldigt länge sedan jag såg denna film, så det kan hända att jag missat något.

 

På tur har vi Pocahontas, men tyvärr var det alldeles för länge sedan jag såg denna film för att minnas vad exakt den handlar om. Allt jag minns är att det är indianer mot nybyggare.

 

Låt oss sedan komma till Mulan, en av de officiella Disneyprinsessorna som jag inte riktigt vet hur hon hamnade under den stämpeln. Förresten min favorit bland alla Disneyfilmer. Historien börjar med att Mulan behöver hitta en man, för så är det bara i detta forna Kina, hon lyckas dock inge bra med sitt besök hos äktenskapsrådgivaren (?) och i samma veva måste hennes gamle skadade far ställa upp i kriget. Mulan tar sin fars plats och klär ut sig till man för att kunna vara med i kriget. Under kriget blir Mulan påkommen med att vara kvinna, men det visar sig sedan att hon har varit en riktigt bra soldat trots att hon är kvinna och att det dessutom är okej både för kvinnor att klä sig i "manskläder" och för män att klä sig i "kvinnokläder".

 

Om vi går vidare så ska jag säga att jag inte har sett Prinsessan och grodan, men det jag vet om den är att prinsessan Tiana är den enda mörkhyade Disneyprinsessan, förutom kanske Pocahontas då, men det är inte riktigt samma grej.

 

Till sist har vi Rapunzel, hon har blivit berövad sin frihet för att hennes "mor" behöver Rapunzels magiska vackra hår för att inte åldras. En dag rymmer Rapunzel för att ta reda på vad det är för stjärnlika saker som syns på himlen varje gång hon fyller år. Det slutar med att hon klipper av sitt långa magiska blonda hår som blir kort och brunt, vilket leder oss till att du inte behöver ha långt hår för att vara vacker.

 

Ursäkta att inlägget kanske är lite flummig, men jag ville skriva ett inlägg trots att jag har feber. Som slutkläm vill jag bara säga att trots att det på senare tid har blivit lite blandade budskap i Disneys prinsessfilmer så tycker jag ändå att det verkar finnas en trend som handlar om en prinsessa vars största bedrifter verkar vara att hon är vacker och hittar Prince Charming.