Intersexorwhat

 

Jag blir lite trött på att det är så många som tror att bara något har ett E-nummer så är ämnet något onaturligt, farligt eller syntetiskt. Visst att vissa E-ämnen är det, men långt ifrån alla. Därför tänkte jag ta och göra ett stickprov och visa hur det kan se ut i vilken produkt som helst som innehåller E-nummer.

 

Jag tog en påse jordnötter med färgglada chokladöverdrag och tog ut alla E-nummer, följande nummer hittade jag: E414, E904, E903, E901, E160a, E120, E171, E133, E100 och E153.

 

Då ska vi ta en titt på vad detta är för olika saker.

 

Kommer från akacia-träd, som är en baljväxt. Personer som är allergiska mot baljväxter och/eller jordnötter kan vara känsliga mot detta ämne. Annars lika ofarligt som vilken baljväxt som helst.

 

Kommer från ett ämne som är framställt av ett annat ämne som är en restprodukt från löss som sugit sav från bland annat fikus.

 

Kommer från bladen på palmen Copernica cerifera. Helt ogiftigt och märkt med Bra miljöval.

 

Sånt som bin gör för att samla nektar i.

 

Finns i många olika former och finns i nästan alla röda, orangea, gula och gröna grönsaker. Formen betakaroten är det som gör morötter orangea. Karotener är en viktig källa till A-vitamin.

 

Ett mörkrött färgämne som bland annat finns i rött vin. Utvinns ibland ur löss.

 

Finns i nästan alla saker som är vita. Allt från läkemedel till tuggummin till cottage cheese. Det har forskats alldeles för lite på ämnets hälsoeffekter för att kunna säga om det är helt harmlöst. Ämnet är vanligtvis i kristallform.

 

Kan framkalla allergiska reaktioner hos personer med astma.

 

En växt som ofta används som krydda.

 

Framställs genom förkolning av olika växtråvaror.

 

 

Det är morgon, jag står och väntar på bussen och förbi mig far hundratals bilar. De flesta bilar med endast en person i och då har jag inte tittat på arbetsbilarna, utan bara på personbilarna.

 

Jag brukar cykla, inte åka buss, men när snön kom samma dag som jag började jobba efter vinterledigheten så kände jag inte att jag hade ordentligt med tid och lust att byta till dubbdäck på cykeln och sedan cykla i säkert en månad i en massa snö. Så det blev till att köpa ett månadskort på bussen.

 

Bilisterna syns inte på samma sätt för en cyklist som för en person som står och väntar på en buss. Av alla de bilister som far förbi en person som står stilla är det bara en bråkdel som åker om cyklisten som rör sig framåt. Dessutom är busshållplatserna alltid vid någon form av bilväg, medan cykelvägarna kan vara in i skogspartier eller på en cykelbana en bit ifrån bilvägen.

 

Det har alltså inte riktigt gått upp för mig att det är så här många som åker bil. Ensamma.

 

Jag kan förstå att de som bor på landet där det inte går några bussar behöver åka bil. Jag har själv varit där (dock så cyklade jag då till bussen istället för att ta bil...). Jag kan också förstå att personer med en arbetsbil behöver denna. Men det är verkligen inte dessa personer jag vill komma åt.

 

Jag vill att fler personer lämnar bilen hemma. Skit i om det är enklare att ta bilen, har du en busshållplats i närheten av arbetsplatsen/skolan och en i närheten av hemmet, ta bussen. Eller varför inte cykla, om du bor på cykelavstånd. Uppsala sägs vara en cykelstad, men jag betvivlar att det är så många ickestudenter som cyklar. Några som bor och jobbar inne i centrum, ifall de inte rent av använder fötterna och går till jobbet. Några som tycker om att träna. Några som jobbar på universitetet. Men i övrigt tycker jag att det verkar vara väldigt många bilister som lika gärna hade kunnat ta sig med något bättre fordon. Eller kanske samåkt. För jag har väldigt svårt att tro att alla de som åker ensamma i en bil till jobbet/skolan verkligen behöver ta bilen.

 

Jag blir så offantligt trött på att så många lever som om vi skulle ha haft en annan jord att åka till ifall vi förstör denna. Ja, vi kanske kan åka till Mars, men det är inte det som är poängen. Poängen är att vi inte ska behöva åka till Mars. Eller någon annan planet.

 

Sen kan vi ju diskutera att det är ännu värre med bilåkningen i vissa delar av USA, men det är inte heller poängen. Poängen är att vi inte ska säga "andra är sämre, så det är okej att vi beter oss dåligt".

 

Så, samåk, köp ett busskort, ta cykeln, gå. Gör vad som helst som fungerar för dig och din boendesituation, så länge du tänker på att välja ett så miljövänligt alternativ som är möjligt för just dig.

 

Miljön är viktig. Inte bara för naturens skull, utan också för vår hälsas skull.

 

 

 

"Under hökens vingar kom"

"Vilken färg?"

"Turkos"

"..."

 

Ända sedan en gång när jag gick i fjärde klass och vi lekte "Under hökens vingar" har jag alltid varit försiktig med att säga "turkos" förutom när det är helt uppenbart att en färg är turkos. Varför? För att jag blev skrattad åt när jag inte visste hur turkos ser ut. Grejen var att jag visste visst hur turkost ser ut, det var bara det att jag och en annan person inte hade samma åsikt om var gränsen mellan turkos och ljusblå går. När det sedan visade sig att ingen av de personer som var i närheten av mig just då höll med mig, så tyckte de att jag var dålig som inte visste vad turkos var, och skrattade.

 

Förnedrad, endast på grund av att jag hade fel om en färg, vad skulle det vara bra för? Jag tänker på alla de som är färgblinda, som inte ser vissa färger eller som inte kan skilja mellan vissa färger. Att jag, som inte har några defekter i mitt färgseende, blir förnedrad över en sådan här miss.

 

Jag känner två personer som jag vet har rödgrön färgblindhet, och jag känner ytterligare en person som är färgblind men jag är inte säker på vilka färger hen ser eller inte. En av de jag känner med rödgrön färgblindhet hade en "grön" ryggsäck på sig en dag, för att det var någon speciell dag kring färgen grön. Jag fick berätta att ryggsäcken tyvärr var brun och jag tänkte på den gången då jag misstagit ljusblått för turkost. Jag tänkte på hur jobbigt det måste vara för en färgblind person att hänga med i vår vardag ordentligt. Att som barn ha problem med att leka "Under hökens vingar" eller att som tonåring inte kunna avgöra vilken av målarfärgsflaskorna på bildlektionen som innehåller rött eller att som vuxen inte veta att ens väska egentligen är brun. För att inte tala om alla tillfällen då vi färgkodar.

 

På tal om det där med att färgkoda. Under midsommarafton när jag var ute på landet och firade så hade de flera lotterier där. Lotterna hade olika färger beroende på vilket lotteri de hörde till, för att de skulle kunna skiljas åt. Senare insåg jag att lotterna även hade olika namn, i form av en bokstav, för att de skulle kunna skiljas åt. Någon hade tänkt till! Och så här tycker jag att det borde vara egentligen hela tiden när det gäller färgkodning. I alla fall om färgerna inte är precis bredvid varandra så att det är uppenbart även för den som är färgblind att det är olika färger.

 

Jag har förresten en helt annan uppfattning om vad turkos är idag jämfört med den gången jag blev skrattad åt. Jag tror till och med att denna uppfattning grundar sig på att de skrattade åt mig för att de tyckte att jag hade fel. Det är som sagt därför jag är väldigt noga med att vara försiktig med att kalla en färg för turkos, på samma sätt som att en av de färgblinda jag känner är försiktig med att kalla något för rosa (detta är alltså inte en av de jag känner med röd-grön färgblindhet).

 

En annan färg som brukar vara svår är "gulorange", alltså en färg som vissa kallar för gul och andra för orange

 

Så här tycker jag att turkos ser ut:

 

 

Och dessa satsumas tycker jag är orange, inte gula:

 

Vad tycker ni?

 

 

Du vet när du får den där kommentaren då du blir så förbannad att du bara vill skrika tillbaka? Sådana kommentarer är alltid svåra att handskas med. Ofta tar vi väldigt illa upp när vi blir missförstådda eller bemötta som idioter.

 

Därför är det viktigt att bemöta en kommentar med en saklig argumentation utan att använda sig av härskartekniker eller personangrepp. Även om kommentaren du ska bemöta innehåller de grövsta av härskartekniker. För att inte bemöta den sakligt leder oftast bara till att det hela eskalerar till en pajkastning eller "Din mamma"-battle. Många gånger ser vi också "argument" i form av att någon är snedknullad eller dylikt. Samt att det i det stora hela bara blir en massa hat och hot.

 

Glöm aldrig bort att det på andra sidan skärmen sitter en person som också har känslor. Glöm heller aldrig bort att använda dig av ett så korrekt språk som möjligt. Om du till exempel gör stavfel eller särskrivningar så tappar du läsarens övertygelse till varför hen ska lyssna på dig.

 

Så, för att bemöta en kommentar med en saklig argumentation krävs det några saker från dig som ska bemöta kommentaren.

 

Det första du ska göra är att läsa igenom den kommentar du ska bemöta, detta ska du göra många gånger oavsett om du blir argare eller lugnare av att göra det. När du gör det så ska du också försöka att hitta svagheter i personens argumentation och hitta exakt vad som personen har missförstått eller varför hen argumenterar emot dig. Ta till dig den informationen, utan att påpeka det i den text du sedan skriver.

 

Det andra du ska göra är att bara skriva av dig. Säga exakt vad du tänker och tycker. Gör detta helst i en dokument-fil, så att du inte av misstag råkar skicka iväg det.

 

Efter detta är det dags att köra med kill your darlings. Ta bort sådant som är en direkt pajkastning. Läs igenom vad du har skrivit, många gånger, med olika glasögon. Försök att sätta dig in i den andra personens situation, försök att ta på dig den personens glasögon. Tänk dig sedan att du är en vän till dig, någon som brukar hålla med dig. Sedan ska du tänka dig att du är en annan vän till dig, någon som inte brukar hålla med dig. Detta för att så få personer som möjligt ska kunna missförstå dig. Hela tiden medan du läser igenom texten om och om igen så ska du revidera den. Överanalysera gärna, så att du inte missar någon aspekt eller något sätt som texten kan tolkas på.

 

Tänk också på att alltid tala för dig själv. Tala aldrig för någon annan, säg aldrig sådant som "Folk tycker", "Gud säger såhär" eller liknande, det är att ta tolkningsföreträde. Det är dina tankar som du ska förmedla, inte någon annans. Ett annat sätt att ta tolkningsföreträda på är att du talar i egenskap av att vara något, vilket du alltså också ska undvika att göra. Vi kan ta ett ganska vanligt exempel på det, om en heterosexuell man påstår att Melodifestivalen är dåligt eftersom det bara är kvinnor och homosexuella män som kollar på det, då tar han tolkningsföreträde. Han påstår helt enkelt att kvinnor och homosexuella män inte har lika stor rättighet som han själv att bestämma vad de tycker om att titta på på TV.

 

När du har skrivit din text kan det vara bra att få återkoppling. Välj helst någon som du tror kommer att hålla med dig eller någon som du tror kan övertygas av texten även om hen inte håller med. Be personen att analysera ifall du har råkat smyga in någon härskarteknik, något personangrepp eller om du på något annat vis kastar paj. Be dem också att gärna berätta vad de tror är textens budskap, alltså vad de tror att du argumenterar för eller emot.

 

När du har fått återkoppling så ska du läsa igenom texten igen och göra ytterligare revidering. Både utifrån den återkoppling du har fått och utifrån nya saker som du har kommit på är otydliga eller missvisande.

 

Då du har gjort allt detta så borde din text vara ganska bra och saklig. Då kan du köra en koll på i vilken ordning du tar upp argumenten. Om du till exempel har tre argument, ta då det svagaste först, sedan det starkaste och sist det mellanstarka argumentet. Att ta det svagaste först gör att det nämns, utan att det läggs alltför stor vikt på det. Det starkaste i mitten är för att behålla läsarens intresse och för att läsaren ska övertygas om att du har rätt. Det mellanstarka argumentet som är sist blir ofta ett bra avslut och behåller läsarens övertygelse.

 

Nu är din svarskommentar färdig att posta!

 

Jag ska dock påpeka att jag inte är expert på detta område och att jag inte alltid klarar av att hålla mig till en saklig argumentation. Så det här är bara tips från min sida.

 

Som en avslutning på detta inlägg får ni gärna läsa inlägget om härskartekniker som jag skrev för två år sedan. Ni kan också ta och läsa kommentarsfältet till detta inlägg som jag skrev för ungefär nio månader sedan.

När jag orkar ska jag förresten skriva ett inlägg om videoklippet där TheAmazingAtheist ber Antia Sarkeesian att inte försätta sig själv i en "damsell in distress"-situation.

 

Idag på jobbet var jag med om något ganska intressant.

 

Jag blev tvungen att påpeka för en grupp som har som arbete att arbeta med lika villkors-frågor att de hade glömt diskrimineringsgrunden "könsöverskridande identitet eller uttryck".

 

Visserligen tycker jag personligen att det finns bättre formuleringar av det som det är tänkt att diskrimineringsgrunden ska behandla, men jag tycker absolut inte att den får glömmas bort av en grupp som arbetar med lika villkors-frågor när de skriver om diskrimineringsgrunderna.

 

Att de sedan formulerat meningar i stil med "personer av båda könen ska vara representerade" kändes väl inte heller okej, men den debatten orkade jag inte ta där och då. Så det får bli nästa gång tror jag.

 

Men jag tycker absolut att vissa grupper borde utveckla sin kompetens lite med tanke på vad de jobbar med.

 

 

Metod: Kolla på kattvideor på Youtube.

 

Resultat:

 

Diskussion: Jag får klaustrofobi av trånga utrymmen.

 

Slutsats: Jag är inte en katt.

 

 

...igen

 

Det här är inte min första omtenta och det kommer inte heller att bli den sista.

 

Vissa kurser som ingår i mitt program tycker jag har varit fruktansvärt tråkiga och det kommer att komma fler kurser som är fruktansvärt tråkiga.

 

Så varför pluggar jag det här då?

 

Jo, för att vissa saker måste bara bankas in i skallen för att du ska kunna förstå saker som du är intresserad av. Eller åtminstone så behöver vissa saker bankas in i skallen för att du ska få arbeta med saker som du är intresserad av.

 

Jag gick tre år av min utbildning, jag gick direkt från gymnasiet utan uppehåll och jag har nu ett års "uppehåll" då jag jobbar och skriver omtentor, sedan är det två år kvar till examen. Kanske.

 

För även om jag har ett års uppehåll nu och passar på att skriva omtentor så kommer jag fortfarande ha omtentor att skriva när jag fortsätter med programstudierna i höst. Den här hösten har jag inte hunnit skriva en enda omtenta, fören nu under julledigheten då jag redan har skrivit en och skriver nästa imorgon. Under våren kommer jag kanske att hinna skriva fyra omtentor, med lite tur. Om jag kan ta lediga dagar lagom för att kunna gå och skriva omtentor som jag behöver skriva, då kan jag komma upp i fyra omtentor.

 

Sen kanske jag hinner skriva två omtentor under sommaren. Men så har jag planer för sommaren, så som att vandra runt bland Norrlands fjäll, så inte vet jag om jag kommer ha tid och ork att plugga till några omtentor.

 

I alla fall, tentan jag skriver imorgon kommer nog inte att gå så bra. Jag gav i princip upp, i förrgår, för att jag ville vara lite ledig under julledigheten. Hittills har jag bara haft massa inplanerade saker att göra under julledigheten, så jag kände att jag inte haft någon tid att pusta ut. Andas lite. Typ inte behöva tänka på något.

 

Jag kommer ändå att gå och skriva tentan imorgon, även om det inte känns som om det kommer att gå bra. Jag går alltid och skriver alla tentor jag har anmält mig till, oavsett hur jag tror att de kommer att gå. Den förra tentan, allstå den som jag skrev tidigare nu under julledigheten, svarade jag "42" på samtliga frågor. Jag kunde ingenting. Jag anmälde mig till tentan i tron om att jag skulle ha tid att plugga eftersom jag hade så lite att göra på jobbet precis före jul. Men självklart är det då alla de stora problemen dyker upp på jobbet, så att jag sedan inte har någon ork att plugga alls när jag kommer hem eftersom jag redan har suttit hela dagen och försökt lösa problem.

 

Så, vad tror ni, kommer min tenta att gå bra imorgon?

 

Jag är i alla fall ganska övertygad om att den kommer att gå bättre än den förra.

 

 

Jag vill tipsa om en mysig miniserie av SVT, den finns kvar i 24 dagar till på svtplay, är i tre delar på en timme vardera och heter Fröken Frimans krig. Se första delen här.

 

Fröken Frimans krig handlar om några kvinnor i början på 1900-talet som startar ett eget kooperativ för matvaror. Mycket spännande att se framställningen av hur kvinnor kunde behandlas i början på 1900-talet. Såhär bara 95 år sedan allmän rösträtt för kvinnor infördes i Sverige känns det ändå väldigt avlägset hur kvinnor var behandlade på den tiden.

 

Så, ta och avvara tre timmar åt att se denna miniserie.

 

 

"Det hände inte så mycket på feministfronten under 2013" tänkte jag, till dess att jag såg sammanställningen på En blommig tekopps blogg. Då började jag minnas flera saker som jag helt hade glömt bort att de skedde under 2013. Saker som var riktigt bra för den feministiska kampen.

 

Här har ni En blommig tekopps sammanfattning.

 

Vad tycker ni är det bästa som hänt under 2013 på jämlikhetsfronten?