Intersexorwhat

 

 

Så skriver de på en hemsida som heter Baws, sen kommer de med den här listan.

 

Jag ser mycket sexistiskt i min omgivning varje dag. Men den värsta typen av sexism är den som kommer från sådana där personer som säger sig älska kvinnor/män men så fort de öppnar munnen så funderar du på hur sjutton de kan ha missförstått något så simpelt ord som "älska".

 

Låt mig ta fem exempel från den där listan, och berätta vad jag anser om dem.

 

 

 

För det brukar ju verkligen vara män som passar upp på kvinnor? Generellt sett verkar det faktiskt fortfarande se ut som så att både män och kvinnor jobbar på ett betalt jobb, men hemma jobbar bara kvinnan (diskar, städar, lagar mat och så vidare) medan mannen sitter i soffan och blir uppassad. Alldeles för ofta ser det ut så här, vilket faktiskt gör det till ett under att kvinnor lever längre. Sunt leverna kan jag nog dock hålla med om, kvinnor brukar faktiskt vara bättre på att äta nyttigt. Men det beror helt enkelt på all smalhets som drabbar kvinnor, samt att det finns någon slags töntstämpel för män som äter nyttigt. Vilket är helt banalt.

 

"Kvinnor är bättre på att köra bil.
Haha bra där. Skulle bara kolla om ni som läser är uppmärksamma."

Jag är i alla fall uppmärksam på att den statistik som finns kring bilolyckor visar att män generellt sett kör sämre än kvinnor.

 

 

 

Ja, det har jag faktiskt. Ganska många gånger också. Detta är dessutom väldigt vanligt i studentsammanhang, eftersom studenter skiter fullständigt i stereotyper när de ska klä ut sig efter ett tema. Och jag hör ofta folk säga "Varför kan inte killar klä sig i tights oftare?" under sådana temafester. Frågan "Varför kan inte killar klä sig i kjol oftare?" är också vanligt att höra i sådana sammanhang.

 

 

 

Nej betyder nej. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra.

 

 

 

Om någon hotar med sexförbud så är det något grovt fel på förhållandet. Det är en sak att inte vilja ha sex, men om någon hotar med sexförbud så känns det ganska troligt att denna någon inte får sin vilja igenom och blir tvingad till sex i vanliga fall.

 

 

Så, vad har vi lärt oss idag? Jo, vi har lärt oss att folk som säger att de älskar kvinnor kan mycket väl vara kvinnohatare, de har bara inte förstått skillnaden mellan att älska och att hata.

 

Om någon säger att hen älskar kvinnor så brukar jag fråga "Älskar du män också? (Alltså inte nödvändigtvis på ett romantiskt vis.)", om svaret blir "ja" så brukar det faktiskt vara sant att hen älskar kvinnor. Blir svaret nej däremot så bör du undersöka saken närmare. Detta för att den som svarar nej troligtvis tror att kvinnor och män alltid är som de stereotypa bilderna av kvinnor och män. Misogyni och misandri går hand i hand, som vanligt.

 

 

Jag har tidigare sagt att jag är emot att operera barns könsorgan av kosmetiska skäl. En del håller inte med mig om att det är av kosmetiska skäl när det gäller interseuxella, en del anser att det är av sociala skäl. Att barnet kommer att mobbas eller känna sig utanför, på grund av att hen har annorlunda könsorgan mot de flesta andra.

Om det finns några medicinska risker (till exempel livmoder och "normal kvinnlig" hormonproduktion, men ingen slidöppning, hos barnet) så tycker jag absolut att en operation bör göras på barnet. Men endast av de medicinska riskerna i åtanke, inga andra operationer ska göras!

Den som inte håller med mig borde lyssna på intersexuella vuxna personer och vad de har att säga. I den här korta dokumentären på 11 minuter pratar de med några olika intersexuella personer, bland annat en som inte opererades och är väldigt nöjd med sig själv och sin kropp och en som opererades som barn och idag inte kan få orgasm alls på grund av operationen.

 

 

 

 

Vad gillar du för musik?
Allt möjligt, men framförallt hårdrock och klassiskt. Några favoriter är Emilie Autumn, Wolfgang Amadeus Mozart, Amanda Palmer, Cali och Pink.

Det skulle vara spännande att läsa om dina tankar kring jobb/arbetsmarknadspolitiken eller jobb/kön/feminism typ
Jag tycker att det är viktigt att alla ska få lika stor chans till ett visst jobb, oavsett kön, sexualitet, etnicitet och så vidare. Meriterna är det viktigaste, och det gäller att titta extra noga på de som är lågt representerade, för det händer att de som ska anställa någon stoppar in den jobbsökande i ett fack, oavsett deras meriter. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om kvotering, det beror på vilken typ av kvotering det gäller. Om det är i syftet att uppfylla en kvot så gillar jag det inte, men om det är i syftet att få in fler från underrepresenterade grupper så tycker jag att det är en bra och enkel lösning på ett problem. Att jag inte gillar det när det gäller att uppfylla en kvot är för att det jag har sett av det är att de som ska anställa får i uppdrag att anställa just kvinnor, eller just mörkhyade, eller vad det nu kan vara. Om det är i syftet att få in fler underrepresenterade så brukar det i första hand vara meriterna som gäller, precis som det ska vara.

Hur och när började du intressera dig för feminism och jämställdhet?
Det var någon gång i högstadiet som det gick upp för mig att om en kvinna och en man har samma utbildning och samma yrke så tjänar ändå kvinnan nästan alltid sämre. Jag började diskutera detta med en vän, som höll med mig om att det var riktigt konstigt och orättvist mot kvinnor. På den vägen är det.

Hur och när började du intressera dig för HBTQ-frågor?
Första gången jag hörde talas om något som hade med HBTQ att göra var i lågstadiet eller förskolan (förskolan för mig är alltså det som nu för tiden kallas förskoleklass), det var när någon person kallade en annan person för bög och jag undrade vad det innebar. Vidare berättade en vän för mig att hen gillade både killar och tjejer, samt att jag började fundera på om inte jag också kanske kunde göra det. I mellanstadiet var jag dock emot homosexuella, för jag hade lärt mig att jag borde vara emot dem, även om jag inte förstod varför. Till en dag (också i mellanstadiet) när jag såg en dokumentär om intersexuella och insåg att det inte alltid är så himla lätt att veta vad folk har för kön, vilket gör att det borde vara okej att gilla vilka en vill oavsett kön. Det var dock inte fören i gymnasiet som jag började få lite vettig insikt i HBTQ och inte fören efter gymnasiet som jag faktiskt insåg att det inte bara gäller några fåtal personer utan att ganska många på något vis är HBTQ. Om ni vill veta ännu mer om hur jag började intressera mig för HBTQ-frågor så kan ni läsa detta inlägg.

Brukar du gå på Pride? Har du gått med i paraden? Varför/varför inte?
Jag har inte gått på Pride eller i paraden. Detta beror helt enkelt på att jag alltid har lyckats boka in något annat samtidigt som Pride är (till exempel för två år sedan var jag på en fyrdagars kurs samtidigt som Pride var) och även i år hade jag inte tid. Jag vill dock gå på Pride och på paraden, men det har inte blivit av än så länge helt enkelt. Om de ordnar Pride Uppsala igen så finns det större chans att jag går på det, eftersom jag i sådana fall skulle kunna komma dit mer spontant än när det är i Stockholm.

Vad är ditt drömyrke? Varför?
Jag vet inte riktigt, faktiskt. Jag vill forska på bakterier, medicin eller något liknande. För bara några veckor sedan upptäckte de ett nytt virus, som inte är farligt för människan, och som tydligen är en levande organism (virus har tidigare inte setts på som levande organismer eftersom de inte kan kopiera sitt genetiska material, de har mer setts som ickelevande parasiter), det är något jag skulle vilja titta närmare på. Jag skulle också vilja forska på kromosomrubbningar och skulle vilja jämföra med hur det ser ut hos djur (eftersom alla djur har olika många kromosomer). Men innan jag går in på forskarlinjen så vill jag arbeta på ett stort lab, till exempel GE Healthcare. Jag vill dock inte arbeta på Q-MED (som också är stort + lab), för jag tycker att de har konstiga värderingar där. De tillverkar bland annat botox och skaparen av företaget har uttalat sig om att det var jättejobbigt när hen började marknadsföra botox eftersom ”svenska kvinnor inte brydde sig om utseende på 90-talet”, så hen var ”tvungen att åka till Frankrike”. (Läs mer om Q-MED i detta inlägg, observera att det är två år sedan jag skrev detta inlägg, så det ser lite annorlunda ut mot de inlägg jag skriver nu för tiden, tycker i alla fall jag.)

Är det viktigt att de du umgås med har ungefär samma åsikter och tankar som du eller umgås du gärna med personer med motsatta åsikter?
Jag tycker att det är trevligare att umgås med personer som har ungefär samma tankar och värderingar som jag, men jag har inget problem med att umgås med andra. Dock brukar jag försöka att låta bli att komma in på sådant som kan göra mig upprörd om jag vet att en eller flera personer, i mitt sällskap just då, inte håller med mig. Om vi ändå kommer in på något där andra inte håller med mig så brukar jag ta några djupa andetag för att förbereda mig för debatt.

Hur ställer du dig till en legalisering av cannabis?
Jag tycker att cannabis ska vara olagligt. Jag tycker även att tobak ska vara olagligt. Detta eftersom de vanligaste formerna för att konsumera både cannabis och tobak är genom rökning. Folk röker på allmänna platser och jag vill inte andas in något sådant. Jag mår redan skitdåligt om någon röker tobak i närheten av mig (får kvävningskänslor), och jag gissar att det knappast skulle bli bättre om folk började röka även cannabis i närheten av mig. Rökning skadar folk i din omgivning på ett direkt sätt, till skillnad mot till exempel alkohol som skadar indirekt när folk blir fulla och gör dumma saker. Du skulle aldrig tvinga en vegetarian att äta kött, men att tvinga en ickerökare till passiv rökning gör de flesta rökare. Det hjälper heller inte att säga åt rökare att gå en bit bort, då tycker de att jag ska flytta mig istället för att det är jag som stör mig. Men jag anser att det är den personen som har gjort valet att röka som borde ta hänsyn till alla andra. En del blir faktiskt sjuka av rök.

Hur var du för 10 år sedan?
För tio år sedan var jag 12 år gammal. Då gick jag trean på en skola och sedan bytte jag skola till jag började fyran. Detta för att skolan jag gick på bara hade till klass tre. Mina dåvarande bästa vänner hade båda bytt skola tidigare, den ena redan efter förskolan och den andra när hen gick ut trean året innan. Den nya skolan jag kom till fick jag väldigt snart nya vänner i. Det var en stor förändring, vi hade varit jättefå i min klass i lågstadiet, nu var vi 36 stycken, så det blev ju lättare att hitta nya vänner. I den här åldern började jag gilla hästar, men jag skämdes lite för att göra det faktiskt, trots att några av mina nya vänner gillade hästar också. Det var också någon gång kring denna ålder som jag såg den där dokumentären om intersexuella som jag nämnt. I den här åldern var jag även väldigt stereotypt klädd, mest för att mina föräldrar verkade tycka att det var en bra idé.

 

 

 

Alltså, jag blir så trött på det som har hänt på nätet den senaste dagen. Tydligen tycker folk att det är lämpligt att köra slutshaming mot Miley Cyrus för att hon dansade med Robin Thicke. Tydligen är det också lämpligt att klaga på Miley för att hon dansar med en gift man. Kom igen!

 

Know your enemies. Låt oss först fundera på vem av dessa som är fienden. Är det Robin Thicke eller Miley Cyrus? Miley säger du? Jaha, hen får inte göra vad hen vill med sin kropp? Men det är okej att Robin Thicke använder kvinnors kroppar som om de vore föremål? Vad är vitsen med att gå på Miley? Jag förstår inte.

 

Slutshaming. Som vanligt är det kvinnan som folk vänder denna slutshaming emot. Inte ett ord om att mannen i sammanhanget inte borde ha gjort som hen gjorde. Men Gud förbjude att kvinnan gjorde som hen själv ville.

 

 

Från och med nu kommer jag att benämna alla personer som "hen" i min blogg, oavsett deras kön (juridiskt, socialt, psykiskt och så vidare, ni fattar). Så även om jag vet att en person vill benämnas med "hon" eller "han" så ska jag ändå använda "hen" om personen.

 

Detta är för att "hen" är ett könsneutralt pronomen, det betyder både "hon" och "han", och "hen", samtidigt. Du kan kalla både en pojke och en flicka för barn. Du kan kalla både en pojkvän och flickvän för partner. Du kan kalla både en mamma och en pappa för förälder. Du kan kalla både en bror och en syster för syskon. Du kan kalla både hon och han för hen.

 

Därför vill jag göra "hen" till en mer naturlig del av språket, inte bara för min egen del, utan även för alla andra. På samma sätt som att jag brukar kalla min partner för "partner". (Fast nu för tiden fungerar ju även "sambo". Problemet är bara att en sambo i universitetsvärlden inte behöver innebära en kärlekspartner, och relationen till en person tycker jag är viktigare att framhäva än personens kön...)

 

Så från och med nu blir det: Hen för alla, alla för hen

 

 

Jag har aldrig varit något jättefan av Lady Gaga, även om jag tycker att hon är rätt spännande och oftast rätt kreativ också (även köttdräkten var ju ganska kreativ trots att jag tycker att det var väldigt onödigt, men inte så mycket värre än att klä sig i päls egentligen...).

 

I alla fall, jag har blivit helt kär i hennes nya låt, Applause. Vet inte riktigt varför, men jag tror att det är för att den känns lite annorlunda på något vis, den känns nästan lite industrial. Vad tycker ni om den?

 

Här är en länk till låten på Spotify.

 

 

I USA finns det över 4000 graviditetscentra, drivna av Pro Life-rörelsen.

 

Dessa graviditetscentra utger sig för att vara abortkliniker. Den som går in där med önskan att göra en abort blir istället överöst med propaganda mot abort.

 

I USA finns det 800 abortkliniker.

 

USA har en yta på ungefär lika många kvadratkilometer som Sverige har antal invånare.

 

Det innebär att USA i genomsnitt har en abortklinik på var 12000:e kvadratkilometer.

 

De har i genomsnitt ett graviditetscenter, drivet av Pro Life-rörelsen, på var 2500:e kvadratkilometer.

 

 

Hej!

 

Nu är det så att jag har väldigt dåligt med inspiration till att skriva här. Började på mitt jobb i måndags och där sitter jag framför en datorskärm hela dagarna, så jag orkar liksom inte starta datorn för att blogga om något sedan när jag kommit hem. Plus att jag inte vet vad jag ska skriva om riktigt.

 

Det jag gör om kvällarna är att kolla på filmer eller serier, för jag har lyckats göra en lång vill se-lista med filmer och serier. Jag varierar från dag till dag med vad jag tittar på, om det är en film eller någon serie. De serier jag tittar på just nu är Doctor Who och Buffy the Vampire Slayer. Buffy är rätt kul, men jäklar vilka 90-talskläder, nostalgi på hög nivå för mig som är född 91, haha.

 

Förutom detta så har jag fått lite inspiration att skriva på en bok som jag började skriva på för sådär två år sedan, men som har funnits som en tanke hos mig redan sedan mellan- eller högstadiet. Det går framåt med den.

 

Med detta sagt så vill jag uppmuntra er att ställa frågor i min frågestund. Har fått några frågor, men är inte nöjd ännu, eftersom jag ändå inte har något att skriva om här just nu :P

 

Jag ska bli bättre på att uppdatera min facebooksida. Men då ska ni också bli bättre på att gilla den ;)

 

 

Jag blir så trött på alla dessa människor som ska sälja saker över nätet och inte klarar av att skriva vilken färg ett plagg eller en pryl har. Istället skriver de "tjejfärg" eller "killfärg", så att alla potentiella köpare måste gissa sig till vilken färg det innebär. Snacka om att skjuta sig själv i foten genom att kalla något efter ett kön istället för efter en färg. Om någon nu vill köpa en blå nånting till sin dotter, kommer den personen då verkligen vilja köpa något som det står "killfärg" på, trots att hen vet att prylen inte enbart är gjord för killar? Jag hade inte gjort det i alla fall, jag hade bojkottat någon som ger färgerna kön.

 

Ungefär som att jag blev less på Butterik's när jag upptäckte att de hade två modeller av ispåsar (ni vet sådana där som de brukar lägga på huvudet i US-filmer), den ena var dammodell och den andra var herrmodell. Dessa ispåsar var helt identiska – de var lika stora, de hade lika stor kork, de var puffiga på exakt samma sätt, de innehäll lika mycket vätska – förutom en sak... Den ena var vit med mörkblå stjärnor på och den andra var vit med röda stjärnor på.

 

Detta ger mig spunk. Färgspunk.

 

Det är sådana fördomar om vilka färger flickor och pojkar tycker om som gör att vissa personer drar det till den absoluta gränsen. Jag blir så trött på sådant här.

 

 

Förresten får ni gärna fortsätta att ställa frågor till mig i min frågestund, för jag har inte så mycket tid att skriva inlägg nu i dagarna.

 

Hatar det. Verkligen.

 

Ni vet när en tar mat och lägger på sin tallrik och tror att det är lagom, men så är det för mycket. Hatar när det händer! Jag sitter just nu här med en halv potatis, en liten bit lax och en klick sås kvar på tallriken men orkar inte äta upp det. Känns så jäkla slösaktigt.

 

Dessutom när det kommer till kött och att slänga det. Det känns som om djuret har dött helt i onödan (även om det känns lite onödigt att ens döda det från början för att äta det). Jag klarar fan inte av att slänga kött.

 

Eftersom det är gårdagens mat så kan jag heller inte kyla ned det igen, eftersom det inte är bra att kyla ned och värma upp saker mer än en gång. (Bakterier och sånt nivet)

 

Känner mig som ett monster. Slänga lax liksom, inte okej. Laxen dödades för att ätas och så slänger jag den istället. Nej, inte okej för mig. Vad sjutton ska jag göra? Jag kommer må illa om jag äter mer...

 

 

PS, har fortfarande frågestund, ställ frågor till mig!

 

 

 

Och nu tar du och läser det där citatet en gång till.

 

För de flesta ser inte vad som är fel med citatet efter att de har läst det en gång.

 

 

Absolut. Alla förtjänar att bli respekterade.

 

 

Njeee... Alltså, alla förtjänar att bli respekterade. Eller snarare, alla borde bli respekterade. Eller alltså vafan, varför behöver vi ens berätta att folk måste respektera varandra? Men om någon försöker att respektera någon annan, och misslyckas, då ska de för sjutton inte bli uppskaddade för sina försök. Så svårt är det faktiskt inte att respektera andra personer.

 

Det galna i det hela är dessutom att jag tror att det ser ut mycket på det här viset ute i samhället, inklusive de heterosexuella inslagen i citatet. Jag tror att män har svårt att respektera kvinnor, men de som tror att de klarar av de blir sjukt kränkta om de inte får en medalj för "besväret", ungefär.

 

 

PS Jag har fortfarande frågestund.