Intersexorwhat

 

- Nathalie Béhar

 

Jaha, så jag tittade på reklamen av de nya Disney-filmerna. Så här i efterhand önskar jag att jag inte hade gjort det, för de där flygplanen, VAD VAR GREJEN MED DE JÄVLA FLYGPLANEN?! Vad var grejen med att två färgglada killflygplan ska snacka tjejflygplan med varandra och att ett av de färgglada killflygplanen ska flirta med ett rosa tjejflygplan och att de fick hjälp av mexikanska killgaffeltruckar? När ska vi få se någon historia vi inte har sett förut? Varför ska det alltid vara en tokengirl som ska vara rosa och som ska flirtas med? Varför kan de inte komma på Någon Annan Historia Över Huvud Taget?

 

Att filmen sedan antagligen är precis samma som den där filmen om bilarna, fast med flygplan istället, gör mig ju knappast mer övertygad om att skaparna har någon som helst idérikedom. De vill bara tjäna pengar och måla vidare på normerna i vårt samhälle.

 

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av Doctor Who från 1968, i väntan på att det är dags att öppna och ge bort paket.

 

 

Jag sitter här i mitt rum hemma hos min ena förälder. Datorn i knäet och hör hur TV:n sätts på borta i vardagsrummet. Kalle Ankas jul har börjat. Min förälder ropar på mig och undrar om jag inte ska komma och titta.

 

"Nja, jag vet inte" svarar jag.

 

För jag vet faktiskt inte om jag vill se det. Visst att det är tradition eller något sådant, men det är 2013, det är inte 1963. Det finns barnprogram på TV året runt. Det finns barnprogram över hela nätet. Och Disney får vi så det räcker av ändå.

 

Jag tänker på blogginlägget jag skrev i december 2011 och blogginlägget jag skrev i december 2012.

 

Så jag ska inte kolla på Kalle Ankas jul i år. Jag ska vänta med att gå in i vardagsrummet till dess att de visar trailer för årets nya animerade filmer. Inte för att jag egentligen tycker att det är helt okej att de använder detta som ett tillfälle att göra reklam för nya filmer, på den reklamfria kanalen SVT1, utan för att jag är nyfiken på vilka nya filmer som finns.

 

Ursäkta om jag låter bitter denna julens afton. Men det är svårt att inte vara det. Nu ska jag posta detta inlägg och vänta på att filmtrailersarna börjar, sedan ska vi öppna paket och sedan ska jag äta gris och ko som jag endast äter för att hedra asatron då denhäringa julen endast var för att lura vikingarna att ändra på sitt midvinterblot för att ge plats åt kristendomens födelse av Jesus (som dessutom ska ha ägt rum någon gång under sommaren, enligt typ Bibeln).

 

God jul, eller något sånt.

 

 

...att hitta dessa:

 

 

 

Alltså seriöst. Låt mig skratta åt det uttalandet. Alla verkar tro att Jesus var riktigt ljushyad, trots att Jesus föddes och växte upp i Mellanöstern. Kom igen liksom. Jag tror knappast att invandring till Mellanöstern från något typ nordiskt land var speciellt vanligt för 2000 år sedan. Spelar ingen roll om Jesus har funnits eller inte, men om Jesus fanns så är det ganska självklart att han hade mellanbrun hy. Att Jesus idag framställs som ljushyad har att göra med att folk för några hundra år sedan lättare ville kunna relatera till honom och därmed gjorde om honom till ljushyad. Det om något är rasistiskt.

 

Historierna om jultomten härstammar från historierna om Sankt Nikolaus. Sankt Nikolaus var ljushyad. Så det känns ju lite konstigt att göra om tomten till mörkhyad, men med tanke på alla andra kroppsliga egenskaper från Sankt Nikolaus som har modifierats för att skapa tomten så är det ett mindre problem än att någon målade om Jesus till ljushyad.

 

 

Igår var jag med om två helt okopplade händelser där okända personer kallades för "han".

 

Ena händelsen handlade om att några skulle lägga upp en jobbannons, där de sökte en person. De pratade om denna person och vad hen skulle få för arbetsuppgifter, men de benämnde hela tiden personen som "han". Till slut så var det någon som frågade "Vad hette han sa ni?", alltså någon som trodde att personen redan var intervjuad och anställd för jobbet, endast för att de hela tiden benämnde denna okända person som "han" och "honom".

 

Den andra händelsen handlade om en person som skulle få en efterträdare, och någon envisades med att benämna personen för "han", trots att personen inte var känd av den som benämnde hen som "han". Den här gången var det en annan person som sa "Säg hen, du vet ju inte om det är en man". Och när personen fortsatte att säga "han" så sa en person som vill benämnas som "hon" följande "Kalla inte mig för 'han'! Det är vad du indirekt gör om du benämner alla okända som 'han'!".

 

Detta var alltså två helt okopplade händelser, inga personer, utom jag, var med i båda dessa sammanhang. I båda händelserna används "generiskt han".

 

Eller är det verkligen så? Är det verkligen "generiskt han" som används? Eller är det kanske så att dessa personer har en viss uppfattning om att de två personer som ska anställas kommer att vara män? Om de då har denna förutfattade mening, kommer det då bli större sannolikhet att de faktiskt anställer män då?

 

Och det är den här typen av förutfattade meningar som vi kommer runt om vi använder "hen" istället för "han" så fort vi pratar om en okänd person. Det är den här typen av förutfattade meningar som lever kvar om vi använder generiskt han. Eftersom vi då antar att alla okända personer är en man och att alla djur (utom möjligen kossor och hönor) är av hankön.

 

Det är till stor del på grund av "generiskt han" som mannen fortsätter att vara normen.

 

 

Jag förstår att köttätare tycker att vegetarisk mat är konstig.

 

Jag förstår att köttätare tycker att vegetarisk mat inte är riktig mat.

 

Jag förstår att köttätare tycker att en rätt utan kött inte är en riktig rätt.

 

För jag vet vad många köttätare har för bild av vegetarisk mat.

 

I helgen som var var jag på en konferens, jag hade anmält mig som vegetarian eftersom jag bara äter kött om jag vet var det kommer ifrån.

 

På konferensen åt vi sex måltider. Två av dessa var frukostar med stora bufféer och riktigt bra utbud och gott. De andra fyra var två luncher och två middagar. Dessa luncher och middagar fick mig verkligen att förstå vad det är köttätare är så rädda för när det gäller vegetarisk mat.

 

Den första av måltiderna var köttfärsbiffar för de som åt kött, de såg inte ut som något jag skulle vilja sätta i mig (lite i stil med färdigköttbullar fast större och lite plattare). Dock var inte den vegetariska maten speciellt lockande heller. Det var någon form av sojabiffar. Men inte sojabiffar i stil med sojafärs i bifformat. Nej, det var sojabönor som de hade malt ner till en grön sörja och gjutigt i en form. Det såg ut lite som att de var gjorde i ett plättjärn, förutom det faktum att deras form var alldeles för perfekt för att kunna vara gjorda i ett plättjärn. De var helt cirkulära, med helt räta vinklar mellan undersida och kant samt mellan kant och ovansida. De så läskigt overkliga ut. De smakade inte gott heller, smakade okokta sojabönor.

 

Den andra måltiden var kötträtten lax med hackad chili/liknande strödd över den och gröna blad lagda fint ovanpå. Själv fick jag nöja mig med läskigt runda falafelbollar som var det torraste jag någonsin ätit, ungefär.

 

De tredje måltiden var det kyckling, kryddad med alla möjliga spännande och färgglada kryddor och blad. Det vegetariska var sådana där biffar som har något beige-grått innehåll och utsidan är typ panerad/friterad (går inte ens att avgöra vilket... känns ju bra...), ni vet nog vad jag menar. De hade dock lagt lite kärlek i denna mat, de hade faktiskt ansträngt sig så pass att det låg persiljesmulor på dem.

 

Den sista måltiden fick köttätarna fläskpoletter (eller vad de heter) medan vi som åt vegetariskt fick snitsel. Och jag brukar vanligtvis tycka om snitsel. Typ ostsnitsel och sådant. Detta var dock snitsel med samma oidentifierbara innehåll som vegbiffarna från kvällen innan (tredje måltiden). Riktigt smaklöst med andra ord.

 

Och så här ser det ut, dag efter dag, i skolor, runt om i hela Sverige.

 

Jag förstår verkligen varför köttätare ofta är väldigt mycket anti vegetarisk mat. När vegetarianerna får halv- eller helfabrikat utan någon som helst näriginnehåll över huvud taget, medan köttätarna får laxfiléer med strategiskt utlagda blad på för att det ska se extra gott ut.

 

Vi får lära oss i skolan att vegetarisk mat är sämre mat. Inte för att någon säger det till oss, utan för att vi får se det med egna ögon i skolmatsalen. För den här konferensens mat var gjord i en skolmatsal, de som ordnade konferensen hade hyrt en skolmatsal och dess personal. Vi fick samma mat som eleverna på skolan brukar få. Och jag känner igen mycket av maten från min egen skoltid, både i högstadiet och gymnasiet.

 

Ska det behöva vara så här? Borde inte de som arbetar i skolkök vara införstådda i att vegetarianer också behöver mat som innehåller någon form av näring?

 

Inte konstigt att föräldrar protesterar mot att ha en dag i veckan då barnen ska få bara vegetarisk mat i skolan.

 

Inte konstigt att folk säger åt mig att äta riktig mat.

 

Inte konstigt att folk har svårt att se en rätt utan kött som en riktig rätt.

 

För de vet inte vad vegetarisk mat är.

 

De tror att vegetarisk mat är mat där köttet har tagits bort.

 

De tror att vegetarisk mat är mat som inte innehåller någon näring.

 

De tror att vegetarisk mat inte är riktig mat.

 

 

För någon dag sedan diskuterade jag och två av mina bordsgrannar könskromosomavvikelser, under en sittning.

 

Jag och min ena granne hade ganska bra koll på detta, men den sista personen som var med i diskussionen var mest förvirrad och fattade inte vad vi snackade om. Hen sa saker som "Men vadå? Hur ser de ut då?" och vi svarade "Tjaa, de kan se ut som vem som helst" eller "Det kan finnas skillnader, kanske personen ser lite mer androgyn ut än normen säger att folk ska se ut". Personen fattade ingenting, trots att vi sa att det är helt individuellt och att det är en gråskala och att personer med könskromosomavvikelser inte behöver se annorlunda ut mot andra.

 

En väldigt spännande diskussion. Det är faktiskt väldigt sällan jag träffar folk som är så insnöade på det här med att de enda färgerna som finns är svart och vit, nej förlåt,... som är så insnöade på det här med att de enda könen som finns är man och kvinna. Hen förstod verkligen inte, hen såg liksom bara "man" och "kvinna" och som ett stort gap eller avstånd däremellan och kunde verkligen inte förstå att det finns personer som på riktigt varken är man eller kvinna, eller som är både man och kvinna, eller som är något helt annat.

 

Här behövs ett informationsarbete! Frågan är bara hur vi når ut till alla... Speciellt hur vi når ut till de som är tröga.

 

 

Är det egentligen bäst att införa ett tredje juridiskt kön eller att avskaffa juridiskt kön?

 

Personligen tycker jag att det verkar som det bästa alternativet att avskaffa juridiskt kön. "Alla är lika inför lagen" är bara tomma ord idag.

 

Dock fick jag reda på att det tydligen måste stå kön i allas pass. Annars går det inte att resa inom EU eller resa till USA, till exempel. Låter helt befängt, men så är det. Så, vi kanske borde påverka EU att ta bort kravet på att ens kön ska stå i passet och så får USA rätta sig efter att vissa turister inte har något kön i sitt pass? Så länge kan vi införa ett tredje juridiskt kön, för att det är ett steg i rätt riktning, och så snart det är möjligt så är det bara att avskaffa juridiskt kön.

 

Fast varför inte bara avskaffa det ändå? Det är väl bara att låta fältet för kön vara ifyllt med samma symbol/bokstav för alla i Sverige? Så att vi i passen har endast ett juridiskt kön men i övrigt så är juridiskt kön avskaffat. För jag förstår verkligen inte varför vi ska vara olika inför lagen beroende på vilket kön vi har. Att införa ett tredje juridiskt kön ger oss ytterligare en möjlighet att behandla folk olika.

 

 

Jag tycker inte riktigt om julen. Det är så omständigt och det ska alltid vara ett stort projekt att fira jul hos ena föräldern och sedan hos andra och ibland ska de välja att med falsk glädje (eftersom det är jul och alla är lyckliga då, eller något sådant) fira tillsammans. Det ska kommas överens om saker som jag inte orkar med.

 

Och på detta ska även en hög dos konsumtionshets läggas till. Hela stan är fylld av stressade människor som ska hitta den bästa julklappen och alla slösar en massa pengar på saker de aldrig skulle köpa till någon annars.

 

Jag längtar dock till att få äta massa clementiner, lussebullar, pepparkakor, nötter, mandlar och annat gott, tillsammans med en kopp glögg eller ett glas julmust. Jag gillar traditioner och tycker speciellt om mattraditioner (men jag skapar mina egna också, i år har jag planer på ett helvegetariskt julbord).

 

Men allt julpynt och alla julklappar som folk springer runt på stan och köper gör mig tokig, och stressad. Tänker för mycket på miljön. Tänk bara på allt omslagspapper liksom...

 

Nä, i år så får folk inte ge mig sådant jag inte önskar mig. Ska de ge mig något så ska det vara något jag kommer att ha användning för. Något ätbart eller en upplevelse eller pengar, typ. Är bara alldeles för trött på vår materiella värld.