Intersexorwhat

Här om dagen så skedde detta. Äntligen! Fast vi får inte ropa hej för tidigt, det kommer att ta ett tag för att lagförslaget ska gå igenom verkar det som.

Jag tycker i alla fall att det är bra att de har ändrat sig i frågan. Dock tråkigt att det fortfarande dyker upp folk som klagar på att det kommer bildas ett tredje kön. Till de personerna vill jag bara säga: Hallå, vad finns det idag då i och med tvångssteriliseringen?

Många har svårt att förstå att transsexuella personer faktiskt börjar ta hormoner eller passerar som det psykiska könet utan att få det juridiska könet korrigerat. Jag tycker absolut inte att det är något fel på ett tredje kön (här och här kan ni se att jag förespråkar det), men jag tycker det är upp åt väggarna fel att tvinga in folk i ett tredjekönfack på grund av tvångssteriliseringen och sedan klaga på att personer kommer hamna i facket om tvångssteriliseringen försvinner. Snacka om att kasta sten i glashus.

Enligt artikeln jag länkar till ovan så ska Göran Hägglund tydligen ha sagt att sterilisering är ett för allvarligt ingrepp för att tvinga på någon. Det kom han på nu eller? Han har tydligen också sagt att frågan är så allvarlig att den har krävt noggrant övervägande. Så ett allvarligt ingrepp får göras eftersom att frågan om att inte göra ingreppet är allvarlig? Vad är mest allvarligt egentligen? Ja, så klart att tvång i kombination med sterilisering är mer allvarligt än att vi får ett tredje kön som vi ändå redan har. Det är en helt annan sak att vissa blir tvugna att genomgå sterilisering eller låta bli att ta hormoner eftersom deras kroppar inte klarar av det, men frågan handlar om att de som kan ska ha möjligheten att både slippa ett farligt ingrepp och att få spara sina könsceller.

Nu får vi alla hoppas att det inte tar så jävla lång tid för lagförslaget, men något säger mig att det kommer ta tid. En lagförändning behöver väl mer än ett riksdagsmöte för att ändras, gissar jag.

Detta och detta får mig att tänka på transpersoner. Inte enbart transsexuella utan även på personer som säger sig vara födda som fel organism. Jag skulle vilja att om någon person som känner sig som född i fel kropp läser detta blogginlägg så vill jag att ni berättar om ni har fantomkänslor för olika kroppsdelar, antingen att det känns som en kroppsdel saknas eller att det känns som om en kroppsdel är överflödig eller att det känns som om en kroppsdel är felaktig på något vis. Jag vill att även folk som känner sig som födda i rätt kropp ska berätta om eventuella erfarenheter av detta.

Så, mina läsare, berätta! Har ni några kroppsdelar som inte borde vara där eller några som saknas eller några som är fel på andra sätt?

Jag blir så in i helvete trött på regeringen för att de inte klarar av att förstå varför tvångssterilisering är fel!

Det handlar inte enbart om att transpersoner ska kunna få biologiska barn i framtiden, det handlar även om att det måste göras ett ofrivilligt ingrepp på individen.

En transman, alltså en FTM, en person som biologiskt är kvinna men psykiskt man, en sådan person måste sprättas upp så att äggledarna kan skäras av för att få ändra sitt juridiska kön till man. Inga andra ingrepp behövs för att personen ska få bli man juridiskt sett! Inga andra ingrepp!!! Personen kan fortsätta att ha fitta och bröst, så länge äggledarna skärs av så kan han bli en han även juridiskt.

Transsexuella kan genomgå hormonbehandling för att trivas mer med sig själva, de tar hormoner som gör dem kemiskt sterila. En transman kan t.ex. se mensen som ett problem, dock så får hormonerna honom att slippa mensen eftersom han blir kemiskt steril. Han kan alltså fortfarande vara fertil rent organmässigt men ändå slippa den delen av fertiliteten som han kanske störs av. Att göra ett ingrepp, en operation, är inget som denna transman i mitt exempel behöver för att känna sig bekväm med sig själv!

Alla transsexuella är olika, det finns de som inte vill göra några ingrepp alls och därmed nöjer sig med en hormonbehandling. Det finns de som inte vill eller vågar göra ingrepp för att det kan ge ett uselt resultat eller för att de är operationsrädda, men ändå tvingas de till att få ägg- eller sädesledare avskurna. Det finns till och med de som rent biologiskt (alltså på deras könskromosomer sett) är både kvinna och man eller inget av det och samtidigt är fertila. Dessa personer kan se ut som det ena könet och känna sig som samma kön som de ser ut som men ändå ha det andra könet juridiskt sett eftersom de måste ha ett juridiskt kön från födseln. Dessa personer måste steriliseras för att få byta sitt juridiska kön! Alla som vill byta sitt juridiska kön måste steriliseras! Lagen om tvångssterilisering är skit!


Uppdatering:
Jag glömde en viktig punkt i detta! En tvångssterilisering innebär inte enbart sterilisering av personen, det innebär också att eventuellt sparade könsceller (nedfrysta och sparade på lab) måste förstöras! Då är vi åter inne på punkten om att transpersoner inte kan skaffa biologiska barn. Det kan tyckas att det inte ska vara någon rättighet att skaffa barn, men att ta bort möjligheten från någon som har den och vill ha den tycker jag är fel!

Är du emot tvångssterilisering så ska du skriva under här!

Jag håller på att plugga på en tenta i Latin, så just nu sitter jag och läser i boken Latin: kulturen, historien, språket av Tore Jansson. Plötsligt stannar jag upp i mitt läsande och läser om meningen jag precis läste.

Att en man kunde bli kär i både kvinnor och män väckte ingen större förvåning i antiken, och det fanns ingen särskild beteckning för någon som gjorde så.


Jag har hört om detta förr på historielektioner och i filmer, men nu när jag såg det svart på vitt så blev det så annorlunda. Flera frågeställningar dök upp i mitt huvud.

Att en kvinna kunde bli kär i både män och kvinnor, väckte det förvåning?

Det fanns ingen särsklid beteckning för de som blev kära i både kvinnor och män, men fanns det beteckningar för de som blev kära i endast kvinnor eller endast män?

Det väckte ingen större förvåning i antiken, när började det då väcka förvåning?

Att bli kär, är det någon vi gör? Är det inte bara något som händer?


Jag personligen är en sådan som tror att alla potentiellt sett är pansexuella, men att både personliga erfarenheter och uppfostran får en att bilda en egen sexualitet. Jag tror inte att alla som är t.ex. homosexuella aldrig har haft en tanke på någon med ett annat kön än den själv. Jag tror att romarna var väldigt kloka i denna fråga och förstod att de inte skulle lägga sig i någon mans sexualitet, dock står det så lite om kvinnliga romare att jag inte kan svara på om någon lade sig i deras sexualiteter.


På tal om detta så har jag länge tänkt skriva ett inlägg om olika former av sexualitet och hur de benämns (och borde benämnas) samt varför de benämns som de gör. Det har bara inte blivit av pga allt mitt pluggande, så jag tar lite om det i detta inlägg istället för att skriva ett eget inlägg om det.

Homo, hetero och bi är alla ord från Grekiska, homo betyder samma, hetero betyder annan och bi betyder båda. Pan, som jag nämnde tidigare, kommer också från Grekiska och betyder alla. Sen finns det de som kallar pansexuell för omnisexuell, det tycker jag är fel. Omni betyder visserligen "alla", fast på Latin, det är alltså inte enhetligt med resten av orden. Med tanke på att homo betyder människa på Latin så känns det för mig ännu dummare att säga omnisexuell. Ännu värre är när folk blandar Latin och Grekiska, typ omnifil (som är samma sak som pansexuell). Sen finns även benämningar som monosexuell och metrosexuell.

Metrosexuell är ett ganska nytt ord och även ganska konstigt enligt mig. Metro på Grekiska betyder mor, alltså låter det som att metrosexuell borde vara någon som blir kär i mödrar, men i själva verket syftar det på metropolis som betyder "moderstad" (inte en huvudstad men ändå en ganska stor stad). Efter denna lilla förklaring låter det ännu konstigare med betydelsen av att vara metrosexuell, det betyder nämligen att du är heterosexuell men beter dig som en homosexuell. Så det är ett ord jag undviker att använda.

Oavsett så tycker jag att vårt placerande i fack blir väldigt intressant med dessa grekiska ord som hjälp (jag gillar dock inte att placera folk i fack, det förstör en massa och ger oss tron om att folk är olika beroende på vilket fack de placerats i under vissa förhållanden). Låt mig nu köra ett litet tankeexperiment gällande de olika "vanliga" (läs: vanligt förekommande) sexualiteterna.

En person som är enbart homosexuell (dvs. inte heterosexuell också) är samtidigt monosexuell, blir kär i folk av ett kön, samma kön som personen själv har alltså. En enbart heterosexuell kan vara monosexuell men behöver inte vara det. Om vi tar en heterosexuell man som exempel så blir han kär i personer som inte är av samma kön som han själv, då finns det möjligheter; han kan bli kär i enbart kvinnor och därmed vara monosexuell eller så kan han bli kär i ALLA som inte är män, då är han inte monosexuell men fortfarande heterosexuell.

Skillnaden mellan bi- och pansexuella har med detta att göra. Båda är homosexuella och heterosexuella, skillnaden ligger i att bisexuella är monosexuella inom heterosexualiteten medan pansexuella inte är det.


Allt detta är sådan som jag inte tycker att folk ska behöva komma ut med, det borde vara som det var för romarna: Att det inte väckter någon större förvåning och att det inte finns några särskilda beteckningar för de som gör på ett visst sätt.

Min förklaring till de olika sexualiteterna har snarare att göra med förståelsen för andra människor än att jag vill placera folk i fack. Fuck fack, de skapar bara en massa fördomar.

Allt detta hat.

Varför måste folk hata?

Varför kan folk inte bara förklara sin åsikt sansat och sakligt?


Idag fick jag äran att hitta detta hatiska blogginlägg. Jag kan inte förstå hur människor kan vara så onda.

Visst att alla får ha en egen åsikt, men om det är en åsikt som är taskig mot andra så kan de väl hålla den för sig själv? Annars blir det som för den omtalade Dennis M. som i förra veckan skrev ett blogginlägg om hur äckligt han tycker det är med tjejer som inte rakar ben och armhålor samt att han tycker det finns andra rebelliska sätt att vara på än att "förstöra sitt yttre". Han blev omtalad, minst sagt.

Åter till det hatiska blogginlägget som jag fick äran att hitta. Där hängs en transtjej ut som manshatande feminist. Jag reagerar över ett flertal saker när jag läser texten. Till exempel så är feminister manshatare, inte första gången jag hört det men jag blir lika trött varje gång jag hör, eller läser, det. Dock tycker jag att det värsta av allt i blogginlägget är uttalandet "Så efter många års självhat är det snart dags att sätta kniven i det manligaste attributet av dem alla".

Som jag har förstått det är hon transsexuell, det betyder inte att hon hatar män. Däremot känner hon sig inte hemma i sin egen kropp och vill ändra på det som känns fel. Penisen är inte det manligaste attributet av dem alla. Faktiskt så vet vi så pass mycket idag att vi skulle kunna säga att penisen kan vara ett manligt attribut, men inte det manligaste och dessutom så behöver penis inte vara ekvivalent med man liksom att man inte behöver vara ekvivalent med penis.

Kan inte de hatiska människorna försöka förstå vad vi har att säga istället för att ta varje tillfälle i akt att kalla kvinnor, feminister och MTF-transsexuella för manshatare? Kan de inte försöka förstå att "kvinnor och HBTQ-personer borde ha samma rättigheter som heteromän" inte betyder "vi hatar män"? Kan de inte försöka förstå att "en mördad feminist är en bra feminist" betyder "vi hatar feminister/kvinnor"?


Jag hoppas att ni ser att jag är sansad och saklig.
Tack för ordet.

Frågeställningar om transsexuella hör jag ofta, för det är många som tycker att det är konstigt och svårt att förstå. Det är vanligt att folk undrar hur transsexuella verkligen vet att de är födda i fel kropp. Hur kan en person veta att de är födda i fel kropp när de inte ens har kunnat testa att vara födda i någon annan kropp? Hur kan någon vara född i fel kropp över huvud taget? Går det ens? Många tror att transsexuella bara hittar på, för "det går ju inte att födas i fel kropp".

Jo, jag skulle vilja säga att det går. Jag har läst lite vetenskapliga rapporter och liknande om detta, så det är vad jag själv har läst och hört som jag kommer att utgå ifrån i detta inlägg.

När du låg i livmodern så var du i utvecklingsstadiet för att bli en människa, om du skulle bli kvinna, man eller något annat visste varken du eller dina föräldrar. De vanligaste företeelserna är att ett barn har fått könskromosomerna XX eller XY, alltså är de poteniellt sett kvinna eller man. Vissa går det "fel" hos i befruktningsögonblicket (eller egentligen tidigare, redan när ägg respektive spermie genomgår sin meios, dvs. celldelning), så de får XXY, XYY, X0 eller något liknande, dessa barn är potentiellt sett intersexuella.

Dock så blir de inte kvinna, man eller annat, de blir potentiellt sett kvinna, man eller annat. Varför?

Jo, de skulle kunna bli transsexuella. I befruktningsögonblicket bestäms det potentiella könet, efter några veckor så börjar barnet utvecklas åt ett könat håll och får en hormondusch som börjar utveckla barnet kroppsligt åt något håll. Här kan det gå fel genom att ett barn med XX eller XY kroppsligt kan bli något annat, vissa intersexuella blir intersexuella först i detta stadium till skillnad från de som i befruktningstillståndet fick felaktigt antal könskromosomer. Efter ytterligare några veckor kommer en till hormondusch som börjar utveckla barnet psykiskt. Det är i detta stadium som barnet blir cis- eller transsexuellt (eller något annat). Om barnet blir cissexuellt så kommer det känna sig fött i rätt kropp men om barnet blir transsexuellt kommer det så småningom under sin uppväxt inse att det är fött i fel kropp.

Fast, som ni ser här så har barnet egentligen inte blivit fött i fel kropp, det har bara psyiskt utvecklats åt fel håll med avseende på dess kromosomer och/eller kropp. Vad kan vi göra åt att någon får "felaktigt" psyke? Ingenting! Det är hjärnan som styr oss och ger oss en personlighet, det går inte att omvända en person till cis. Däremot kan transsexuella välja att operera sig så att de känner att deras kropp stämmer överens med deras psyke.

Varför finns det då transexuella som väljer att inte operera sig men vill ändå ta hormoner och utifrån ses som sitt psykiska kön? Personligen tror jag att många transsexuella inte känner behovet av att operera sig, det är ju egentligen oftast bara ett hormonellt fel, deras hjärna utvecklades under vissa hormonella förhållanden men deras kropp jobbar efter andra hormonella förhållanden. Logiskt, eller hur?

Nu ska ni inte ta varenda litet ord, jag skrivit, på allvar. Jag är inte transsexuell, jag bara kämpar för deras rättigheter. Vissa saker har jag läst och hört och andra saker är slutsatser jag har dragit själv utifrån mina kunskaper inom biologi (jag studerar bioteknik). Med detta inlägg vill jag bara att folk ska få en liten bättre bild av transsexuella, att de ska förstå dem och deras situation.

Fick tips om denna artikel.

Känns bra att riksdagen tar tag i det istället för att lägga det på KD som jag personligen inte tycker borde lägga sig i sådana frågor.


Ville bara säga det.
Nu ska jag passa på att lägga mig innan solen har gått upp helt, godnatt.

Hittade debattartikeln av "mannen som födde barn" på Aftonbldet. En riktigt bra skriven debattartikel om du frågar mig. Dock verkar inte alla vara med det hela och när jag började läsa kommentarerna önskade jag att det mesta inte var sant och att det bara var en stor hög med troll som suttit och kommenterat artikeln. Tyvärr tror jag inte att dessa är troll, tyvärr tror jag verkligen att dessa människor är så pass trångsynta och fördomsfulla att de inte förstår ens varför debattartikeln existerar.

Jag måste också säga en sak som jag verkligen reagerade över när det gällde kommentarerna... Herregud vad många som snackar om att "äta kakan och ha den kvar"! Jag tror jag blir galen!

Det handlar inte om att både vara kvinna och man som många verkar tro. Visst finns det personer som vill vara både och också, men den här artikeln handlar om en man, född som kvinna, som ville ha barn. Eftersom han föddes som kvinna så räckte det med att han behöll livmodern, bodde i ett land som inte krävde sterilisering och sen var det bara att tuta och köra, bli så mycket man han ville bli kroppsligt men ha kvar möjligheten att kunna skaffa BIOLOGISKA barn! För både män och kvinnor över lag vill skaffa barn, det är inget speciellt kvinnligt med det. Män vill också ha barn, jag hoppas att det inte var en nyhet för folk!

Därför blir jag helt överlycklig av kommentarerna likt denna: "Det handlar inte om att kvinnan som blir man vill FÖDA barn, men han vill HA barn, och om man sparar fortplantingsorganen så går det. Han verkar vara en fantastisk förälder, låt honom göra vad han vill med sin egen kropp."

Sen finns det några av de allra värsta kommentarer du kan läsa, till exempel denna: "Är man född kvinna men avsäger sig det arvet och vill byta sida så är väl möjligheten att föda barn ungefär det mest centrala som finns, det är det som definierar hela kvinnan."

Wait what?!

"Det är det som definierar hela kvinnan"...

Ursäkta, jag tror jag måste spy...


Det finns så många olika sätt att definiera sig som kvinna, man, både ock eller ingetdera! Jag trodde förresten att det var könskromosomerna som definierade vilket biologiskt kön en person har. Att kunna föda barn definierar inte hela kvinnan, då skulle plötsligt alla sterila kvinnor (födda som kvinnor) inte vara kvinnor även om de själva tycker att de är kvinnor?... Det är ungefär lika idiotisk som att tycka att kunna få utlösning med sädesvätska och spermier i är det som definierar hela mannen. Har folk verkligen den synen på kvinnor och män att kvinnor är några himla barnafödarmaskiner och män är några himla sexmaskiner som gör kvinnor med barn?

Just det, jag glömde, det är ju faktiskt så normen ser ut.

Det här är sjukt.

Det är fel på så otroligt många olika sätt och vis att jag knappt vet var jag ska börja.

Barn i Indien som föds som flickor opereras till pojkar, mot sin vilja, bara för att föräldrarna vill ha en pojke. Hur mycket tjänst eller björntjänst föräldrar och läkare gjorde barnet visas först när barnet växer upp. Något som finns i mörkertal är antalet transpersoner, men troligtvis är de färre än cispersoner. Alltså är det troligast att de flesta av dessa flickor föds som cis, men när föräldrarna väljer att operera så blir de trans istället och när transpersonerna växer upp vill de väl vara cis? Då vill de ju opereras igen!

En av de läkare som gör dessa operationer påstår att det handlar om intersexuella barn som "inte ska bli förvirrade" när de växer upp, därför opereras de till pojkar. Hm. Det finns två stora huvudgrupper av intersexuella, de som är båda tjej och kille samt de som varken är tjej eller kille. Om ett intersexuellt barn föds så brukar läkarna i svergie be föräldrarna att ge barnet ett könsneutralt namn och låta barnen ta ett moget beslut senare, däremot måste barnet få ett juridiskt kön som då läkarna föreslår utifrån vilken typ av intersexualitet barnet har. Att operera ett intersexuellt barn, ett barn som inte kan ta ett moget beslut, det är ren idioti! När barnet kan ta ett moget beslut så kanske det väljer att inte operera sig alls (det hade nog jag valt tror jag, fast det är ju lite svårt att sätta sig in i situationen) eller så kanske det vill operera sig till det andra könet än vad föräldrarna bestämde. Förresten så tror jag knappast att detta handlar om intersexuella barn, inte enbart i alla fall. Jag tror det handlar om föräldrar som vill ha en son.

För ett tag sedan läste jag en artikel om ett par som var typ 80 år och bodde i Indien. De hade massa döttrar men ville så gärna ha en son som kunde föra släktnamnet vidare, så de lät inseminera sig. De hade rätt att inseminera sig när HBTQ-personer, som troligtvis skulle bli bättre föräldrar, har oerhörda problem att ens få adoptera. Inget illa mot gamla personer, men kvinnor är bara fertila till typ 50 av en anledning, kroppen klarar inte av att bära och föda barn längre. Dessutom kan gamla människor få problem som gör att de inte kan ta hand om sina barn.

Låt mig spåna vidare på det där om att föra släktnamnet vidare. Om det nu är det som föräldrarna vill kunna göra genom att operera sina döttrar till söner så tycker jag att det helt förlorar poängen. För barnen som har opererats till pojkar kommer att bli sterila. De kommer att få hormonbehandling som kommer att vara färdig när de är typ 5 år. Ja, ni läste rätt, hormonbehandligen kommer att bli färdig. En hormonbehandling vid en så ung ålder leder till att kroppen kommer att ställa om sig och till slut behövs inte hormonbehandlingen längre, vilket dessutom leder till inferilitet. Nu vet jag inte hur det fungerar i Indien riktigt, men om mannen för namnet vidare så måste han väl kunna få barn? Visst kan de adoptera, men kostar inte det en massa pengar?

Min kropp, min egendom. Din kropp, din egendom. Alla måste få ha en fri vilja om sin kropp. Jag förstår inte hur folk tänker som tillåter sådana här operationer på sina barn.

Indien må vara ett patriarkat, men någon måtta får det för i helvete vara!

De flesta i vår värld föds som cispersoner. Några föds som trans och några som inter.

En person som är cis har ett könsrelaterat psyke som passar den kroppen. Alltså en person som både biologiskt och psykiskt sett är kvinna eller en person som både biologiskt och psykiskt sett är man.

En person som är trans har inte ett könsrelaterat psyke som passar kroppen. Det kan vara en man som har ett kvinnopsyke eller en kvinna som har ett manspsyke.

Hur är det då med intersexuella? Det finns två stora huvudgrupper av intersexualism; de som föds till ett mellanting mellan man och kvinna samt de som föds till varken man eller kvinna. Jag har länge funderat över om en intersexuell person kan vara cis eller trans, hela begreppet blir då plötligt mycket flummigt. Dock finns det ett alternativt sett att se på det. En intersexuell person måste, som alla andra svenska medborgare, välja ett juridiskt kön. De måste välja "att vara" antingen man eller kvinna. Om en intersexuell person juridiskt sett är kvinna så skulle hen vara cis om hen känner sig som kvinna, om personen känner sig som man skulle den vara trans. Juridiskt sett.

Hur är det i verkligheten? Jag vet inte hur intersexuella ser på sig själva, det är inget som jag kan uttala mig om. En del kanske ser på sig som en hen, snarare än en han eller hon.

Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag är blivande biotekniker och tycker att kromosomala avvikelser är mäkta intressant. Jag skulle tycka att det vore jätteintressant att träffa en intersexuell person och veta om att personen är intersexuell. För något som borde höra till allmänbildningen är att mellan 0,5 och 1 % av Sveriges befolkning är intersexuella. Det betyder att över 45000 personer i Sverige är intersexuella, jag lär någon gång ha träffat en intersexuell person som jag då antog var något annat än vad hen var. Många intersexuella ser inte ett dugg androgyna ut utifrån. Oftast brukar läkare avgöra vilket kön som det intersexuella barnet troligtvis kommer att likna mest när hen växt upp, men det är aldrig 100% säkert.

För ett tag sedan såg jag en engelsk dokumentär om intersexuella barn och ungdomar. Då var det en kvinna med i programmet, en kvinna som precis blivit mor till ett intersexuellt barn. Eftersom läkaren sa att barnet troligtvis skulle se mest kvinnlig ut vid puberteten så valde kvinnan att operera sitt barns underliv så att barnet skulle bli en kvinna. Jag tyckte det var mycket konstigt att de kunde göra så, tänk om barnet sedan skulle bli mer lik en man vid puberteten, då skulle det bli helt knasigt ju. Eller om barnet visar sig vara trans, då var ju operationen ganska onödig. Kanske barnet till och med skulle ha varit stolt över att vara inter, då skulle operationen också ha varit onödig.

Jag tycker att det är hemskt hur det idag går att bestämma över andra människors kroppar. Min kropp, min egendom, jag gör vad jag vill med den, ingen får göra något med den som jag inte vill.

Härom dagen skrev Zäta ett inlägg på sin blogg gällande transsexualism och att bli fråntagen en möjlighet. Att skaffa barn kanske inte är en rättighet, men det betyder väl ändå inte att möjligheten skall tas ifrån en om möjligheten finns. För att genomgå könskorrigering så krävs idag att du är steril. Även om du är transsexuell och har en partner och ni vill ha barn någon gång i framtiden så får ni inte skaffa biologiska barn, bara för att någon vill sitta och bestämma över din kropp och de bestämmer att du får välja mellan att må dåligt för att du föddes i fel kropp eller att må dåligt för att din möjlighet till att skaffa barn tas ifrån dig.

Jag har en sak till att säga idag, det är att jag skulle vilja lyfta en fråga för alla som är trans och inter. Frågan om ett tredje kön. För mig ter det sig lokiskt att ha tre kön. Hon, han och hen. Under kategorin hon sätts alla som föds som kvinna, under kategorin han sätts alla som föds som män och under kategorin hen sätts alla som föds som inter. Kategorin hen ska också vara för de som håller på att genomgå en könskorrigering och när könskorrigeringen är färdig ska personen juridiskt sett bli det hen eftersträvade.

Varför jag anser att det är bättre med ett tredje kön istället för att ta bort juridiskt kön överhuvudtaget är för att vissa saker skiljer sig mellan kvinnor och män rent kroppsligt. En kvinna och en man får till exempel olika symptom på vissa sjukdomar och åkommor. Fertila kvinnor får heller inte donera blod lika ofta som män eftersom de skulle kunna få järnbrist om de donerar för mycket blod.

Fast är det rättvist egetnligen? Kanske vi ska avfärda kön helt och isället låta det stå vad vi har för könskromosomer; XX, XY, XXY, X, XYY eller något annat och sedan en notering ifall personen har genomgått könskorrigering. Jag vet inte vad transpersoner skulle tycka om det, men det skulle säkerligen fungera bättre i tullen än om någon har K/F på passet och skägg i hela ansiktet.

Är det bara jag som tycker att det var rätt åt Cornelis fiktiva karaktär Lazarus och Cornelis själv.

Ty tager man ett skamgrepp som man tror att man har rätt till och får någonting I handen som man inte vill ha, då får man fan ta och skylla sig själv.

Att tro sig ha rätt till ett skamgrepp verkar enbart dumt tycker jag. Bara för att någon har följt med dig hem eller du har följt med hem till någon behöver denne någon inte vilja något av sådan börd.

Jag tycker det är väldigt synd att Cornelis, en sådan av folket uppskattad man, skapar och spinner vidare på fördomar om HBTQ-personer. För faktum kvarstår att dessa falska flickor han sjunger om kan vara transpersoner som samtidigt är homosexuella och därav är intresserade av den "äkta manliga" karaktären i sången. Deras mening var kanske inte att lura, för dem kanske det inte var uppenbart att en full människa tar dem för någon annat är vad de fysiskt är.

Det känns taskigt att tala illa om de döda då de inte kan försvara sig, men att han efter sin död hyllades till en av sveriges tre sörsta trubadurer tillsammans med Carl Michael Bellman och Evert Taube är något som jag personligen inte kan förstå.

Jag vill inte ha ett sådant homo-, bi-, trans- och queerfobiskt land som detta stundtals verkar vara.

Idag tittade jag på Zettermarks senaste videoinlägg på hennes blogg. Se det!

Jag insåg att jag nog är queer, men jag tycker inte om att placeras i fack oavsett om jag "borde" placeras i dem. Det är i alla fall trevligt att veta var jag har mig själv och att veta att det finns andra som tänker ungefär som jag, men jag vill inte bli inföst i ett fack för det.


Nu ska jag plugga till tentan!

(och plötsligt placerade alla mina bloggläsare in mig i facket "student" och tror att jag är en fattig och pluggstressad nationsalkis.)

Jag fick en gång frågan om jag är transvestit. Vad är det som får dig att tro att jag är transvestit? Att jag bär könsstereotypa kläder ena dagen, men inte nästa, betyder inte det bara att jag har en väldigt bred smak?

Dagens samhälle är ganska knasigt, oavsett om en är man eller kvinna så tror folk att en är helt konstig om en inte bär könsstereotypa kläder. Det är bara att se på klädkoder så syns det tydligt varför folk ses som transvestiter fastän de inte är det (inget illa om transvestiter, jag kommer tillbaka till det ämnet snart, men nu ska jag prata lite om stereotyper först).

Tänk dig att du är kvinna som ska till en fest, bröllop, gasque eller liknande. På inbjudan står det "Kavaj". Tänk dig att du går dit i kostymbyxor, skjorta, väst, slips och kavaj. Det är ganska okej, MEN det finns alltid någon där som reagerar och ibland kan en få höra frågan "Är du lesbisk? Eller vänta, du kanske är transvestit... eller så är du bara en vanlig feminist." ungefär. Så det stereotypa i sammanhanget är att kvinnor inte ska gå efter vad som faktiskt står i inbjudan, de ska läsa mellan raderna och gå till festen iförd klänning.

Tänk dig istället att du är man och ska till en fest av detta slag, på inbjudan står det "Kavaj". Vad göra? Köpa en kostym såklart! Det är ju det enda alternativet. Du går till skräddaren och ber om att få se kostymerna. Alla ser exakt likadana ut... typ. Sedan ser du klänningarna som hänger på damavdelningen, de finns i många olika färger och former... orättvist! Skulle du kunna gå i klänning till festen? Ja, det finns faktisk några män som gör så. Dock blir det inte så kul om någon annan konfronterar en och klagar på att en inte är tillräckligt manlig. I detta fall är det desto vanligare att en får höra "Är du transvestit?", ord som "bög" förekommer också, men män kan (tydligen) inte vara feminister.

Jag vet inte riktigt hur jag ska spåna vidare på det här utan att avslöja mig själv. Som ni vet så är jag varken man eller kvinna när jag skriver den här bloggen, på riktigt har jag det ena könet, jag är varken intersex eller trans. Dock har jag fått frågan om jag är trans, vilket jag personligen tycker är mycket lustigt då jag kroppsligt varken försöker se ut som det motsatta könet eller att jag vill vara det motsatta könet. Vad spelar kläderna för roll? Blir jag något annat bara för att jag tar på mig lite annorlunda kläder?

Som min rubrik antyder så tror jag inte på tranvestitism, jag tror att alla är olika och att det inte finns några kläder som tillhör det ena eller det andra könet. Känner en sig som transvestit så är det något jag accepterar och förstår eftersom samhället ser ut som det gör, men i grunden är transvestitism, liksom cisvestitism, något påhittat.
(Not. trans = andra sidan, cis = denna sida, vestit = kläder)

Nu tänker jag gå här i mina kläder och vara nöjd och glad. Om någon påstår något om transvestitism så tänker jag säga "Titta på påfågelhanen. Är han transvestit? Nej? Varför har han då en sådan färgglad klänning?"