Intersexorwhat

 

Under 70- och 80-talet bröt bögpesten ut, det var så HIV/AIDS kallades i folkmun. Jonas Gardell kom ut med boken Kärleken, den första boken i triologin Torka aldrig tårar utan handskar, tidigare i år. Alla böckerna i triologin har redan filmatiserats och visats på SVT. Filmen visades uppdelad i tre delar om en timme vardera, igår såg jag sista delen.

 

Det var en av de bästa filmer jag sett. Så berörande. Så sann. Så hemsk.

 

I slutet av sista delen så upplevde jag även något som jag aldrig har upplevt förr, jag grät av sorg samtidigt som jag skrattade av lycka. Nej, jag grät inte av lycka. Nej, jag skrattade inte så att jag grät. Det var så sorgligt, så otroligt sorgligt, men så otroligt vackert med ett glädjande budskap om livet, trots döden.

 

Jag tycker absolut att alla ska se den, Torka aldrig tårar utan handskar, den finns på svtplay i 26 dagar till, det vill säga att de tas bort från svtplay den 22:a november.

 

Filmen handlar om Benjamin som är ett Jehovas vittne, och homosexuell. Den handlar även om Rasmus som kommer från en liten håla full utav fördomar, han är också homosexuell. Den handlar om flera nära vänner och familj till Benjamin och Rasmus. De lever under den tiden då HIV och AIDS kom till Sverige, sjukdomen som skylldes på bögarna. Nu fanns det "bevis" för att det var fel på bögar, de blev ju sjuka av sina bögerier.

 

Det här är en viktig film som alla borde se, men jag oppas samtidigt att alla som ser den är införstådda med varför det var så många homosexuella män som drabbades av HIV/AIDS under 70- och 80-talet.

 

Det är inte fel att vara bög, det var inte själva saken att vara en man som attraheras av män som gjorde dem sjuka. Det var okunskap och rädsla. Okunskap eftersom de inte visste och/eller inte förstod att de måste kondomskydda sig när de har sex med andra, även om det inte finns någon graviditetsrisk inblandad. Rädsla för att de inte vågade komma ut som homosexuella inför samhället, för att de skaffade många one-night stands då de inte kunde ha ett fast förhållande för riskerna att outas som bögar och äckliga. En kombination av dessa två gjorde att smittan spreds från man till man, ibland till någon enstaka kvinna, men den grupp som drabbades värst var alltså de homosexuella männen.

 

HIV, en hemsk sjukdom som, när den bröt ut från första början, var en enkelbiljett till döden. Ingen kunde räddas, på den tiden fanns det inga bromsmediciner som kunde hindra att sjukdomen utvecklades till AIDS. Både HIV och AIDS leder till extremt nedsatt immunförsvar, vilket gör att kroppen har mycket svårt att klara av de enklaste av förkylningar. Alla som fick det innan bromsmedicinerna kom, de tynade bort och dog. Inte var det många som fick värdiga begravningar heller, för att säga att någon dött i AIDS sågs som ekvivalent med att säga att personen var homosexuell. På den här tiden skyddade folk sitt eget rykte genom att förneka att närstående personer var homosxuella, det sågs som fel och äckligt att vara homosexuell.

 

Om någon ny sjukdom av detta slag skulle bryta ut, oavsett vilka som drabbades av den, så hoppas jag att vi inte beter oss som idioter mot de sjuka. Hur ska du kunna skydda dig mot en sjukdom som ingen vet hur den sprids? Det är inte ditt fel om du får sjukdomen.

 

 

 

En av mina favoritkaraktärer från filmen är Paul, därför har jag valt att citera honom.

 

 

 

 

Nej, jag är inte emot smakönade äktenskap, men jag tycker bara det låter fånigt att säga sig vara för samkönade äktenskap. Som om det är någon skillnad på samkönade och särkönade (finns det ens ett ord för det?) äktenskap. Jag förstår inte varför det ens ska vara något som behöver diskuteras, för mig är det självklart att äktenskapet finns för att två (när kommer "eller flera" in i bilden tro?) personer som gillar varandra. Att räkna in de båda parternas kön i det hela och kalla det för något annat är bara så urboda fånigt att jag får spunk.

 

Amerikanerna skriker hej vilt om "For gay marrige", "Against gay marrige" och så vidare. Jag vill liksom bara skrika "It doesn't fucking matter!". Att göra skillnad är att upprätthålla en skillnad.

 

För ett tag sedan hittade jag denna bild ute på nätet:

 

 

Så ser jag den svenska flaggan och bara "Nej, tyvärr, det gör vi inte", för här gör vi också skillnad. Folk pratar om samkönade/homosexuella äktenskap.

 

Jag har sagt det förr, men det skadar väl inte att säga det igen: Jag är så in i helvete trött på att alla på hela våran jord ska envisas med att placera folk i fack! Sluta! Lägg ner! Det spelar för i helvete ingen roll!

 

Ursäkta språket.

 

Vi människor verkar ha en förkärlek till att låna in många ord från grekiska och latin till alla möjliga språk. Dessa ord förekommer för artbestämning, som medicinska termer, för beskrivning av himlavalvet, inom matematiken, för beskrivning av jordskorpan, inom kemin, som namn på läkemedel och på många andra ställen, inom naturvetenskapen alltså. Om vi däremot tittar lite mer allmänt på vårt Svenska språk och inte inriktar oss på sådant som nästan bara naturvetare har koll på, då kommer vi in på något som kanske känns som lite i ropet just nu. Inom HBTQ-kretsar och för att beskriva olika kärlekspreferenser och kön har vi en hel del ord från grekiska och latin.

 

Det finns bara ett problem med detta. Folk hör ett ord och ordets betydelse men får inte veta eller reflerkterar inte från vilket språk ordet kommer. Sedan använder de ordet sammansatt med ett annat ord som de känner till betydelsen på men tar då ett ord från det andra av dessa två stora språk. Ett klassiskt exempel är polyamori, där poly är en grekisk stam som betyder många och amor en latinsk stam som betyder kärlek/gilla. Här borde vi egentligen säga antingen polyfili (det har ni säkert sett mig skriva någon gång) eller multiamori. Orden betyder i sammansatt form att bli kär i och/eller ha förhållande med flera personer samtidigt.

 

Andra tillfällen där det är lätt att råka blanda ihop grekiska och latin är när vissa ord finns i båda språken men betyder olika saker. Homo betyder människa på latin och homo betyder lika/samma på grekiska.

 

När vi kommer till grekiska ord så gäller det inte bara att binda dem med andra ord från grekiskan, det gäller även att kunna binda dem på rätt sätt. I grekiska finns en bindevokal, o, som ska finnas med när vi binder ett ord som slutar på konsonant med ett ord som börjar på konsonant. Ett bra exempel på det är fylogeni (jag kunde tyvärr inte komma på något icke naturvetenskapligt ord), där fyl betyder släkte/art, o är bindevokal och genes betyder ursprung. Ett bra exempel på när bindevokal inte ska användas finns i misandri, där tar vi till och med bort en bokstav för att ordet ska bli enklare att uttalas (något som kallas asimilation och är väligt vanligt, ta till exempel attraktiv, det hette från början adtraktiv men var jobbigt att säga och förenklades därför. Attraktiv är förresten latin där ad betyder till och traktiv kommer från trahere som betyder att dra). Misandri är en sammansättning av miso som betyder ogilla/hata och andros som betyder man.

 

Eftersom misandri och misogyni går hand i hand så måste jag även ta ett exempel med misogyni känner jag. I ordet misogyni har vi ett o, men det är inte en bindevokal. Eftersom o:et redan finns där från miso så behöver vi inte lägga till ett till o som bindevokal. Sen när vi ändå är inne på ämnet kvinna så kan jag berätta att det är ett ganska krångligt ord att böja i grekiskan, gynekos heter det men förkortas gärna till gyn när det binds med ett annat ord, förutom om gynekos är första ordet och det andra ordet börjar på konsonant, då heter det istället gyneko. Det är därför det heter gynekofil och inte gynofil.

 

Nu när vi pratar om män och kvinnor så kan jag berätta att både androgyn och hermafrodit kommer båda från grekiska. Dock bör dessa ords stammar inte blandas eftersom hermafrodit kommer från Hermes och Afrodite, till skillnad från androgyn som kommer från andros och gynekos. De latinska motsvarigheterna är intersexuell och intergender (som på svenska egentligen borde heta intergenus med tanke på att vi har lånat in genus redan och gender är det engelska ordet från latinets genus), där inter betyder mellan, sexuell kommer från latinets sexus som betyder (kroppsligt) kön eller sexualism och gender kommer från genus som betyder (socialt) kön. I latinet har vi alltså en skillnad mellan kroppsligt kön och socialt kön. I grekiskan finns inte den skillnaden. I svenskan brukar vi ibland prata om kön och genus, men problemet med ordet kön är att det innefattar genus i sin betydelse.

 

Det är förresten skillnad på sexualitet och sexualism. En sexualitet är till exempel om du är homosexuell, heterosexuell, bisexuell, pansexuell och så vidare, en sexualism är till exempel om du är transsexuell, cissexuell, intersexuell och så vidare.

 

På tal om sexualiteter och sexualismer så kommer alla orden för sexualiteter från grekiskan och alla ord för sexualismer från latin. Homo betyder samma, hetero betyder olika, bi betyder två/båda, pan betyder alla, a- är en negation (som svenskans o-). Trans betyder på andra sidan om, cis betyder på denna sidan om, inter betyder mellan.

 

Dock har något gått snett här eftersom vi använder grekiska stammar för sexualiteter när själva ordet sexuell kommer från en latinsk stam! Ganska dumt egetnligen, men inte så mycket vi kan göra åt nu när begreppen är så pass myntade som de är. Om vi skulle vilja vara lite språknördiga kan vi rätta till problemet genom att säga homofil (det har ni med stor säkerhet hört förr), heterofil, bifil, panofil och afil. Det lustiga i sammanhanget är att latinet har här lånat in orden för sexualiteter från grekiskan, så på både grekiska och latin heter det homophylophilia, heterophylophilia, amphiphylophilia (som betyder bisexuell, fråga mig inte varför de krånglat till det, de gillar sitt φ i grekiskan) och så vidare. Här har de till och med slängt in ett phylos i mitten, som betyder kön på grekiska. Bisexuell heter amphiphylophilia på grekiska och latin, amphi- är också ett ord för båda på grekiska. Alltså kanske bisexuell borde heta amfifil på svenska?

 

Ett annat ord som jag har hört för pansexuell är omnisexuell. Omnisexuell är alltså helt korrekt med två latinska stammar som är sammanfogade, till skillnad mot pansexuell där pan är grekiska. Problemet med detta är att vi har ett mönster, alla orden för sexualtieter innehåller en grekisk och en latinsk stam. Vi kan inte översätta alla orden till latin eftersom orden inte ens finns på latin, latinet har lånat in dem från grekiskan! Vi skulle då behöva hitta på nya ord som inte finns, och det är jobbigt så jag tycker vi låter bli för latinets skull.

 

Lite annan kuriosa är att HBTQ heter AOAT som står för aesfia (lesbiska), homofylofilos (homosexualitet), amfisexualikos (bisexualitet) och transsexualikos (transsexualism). Det är några saker jag inte riktigt förstår i detta. För det första, varför är lesbiska en egen grupp när det finns en grupp för homosexuella och varför har då inte bögar en egen grupp? För det andra, varför använder de amfisexualikos när de redan har det helgrekiska ordet amfifylofilia? För det tredje, är det inte dumt att använda sexualikos på både bisexualitet och transsexualism, kan inte det göra så att folk tror att bisexualitet är en sexualism eller tvärt om att transsexualism är en sexualitet? I latinet har de varit lite mer logiska med att kalla HBTQ för LGBTI som står för lesbicam, gay, bisexualem, transsexualem och intersexualem.

 

Ja, jag är en språknörd. Förlåt att inlägget blev så långt.

 

 

PS Ni studentikosa varelser som läser min blogg, såg ni min Svinnsta skär-referens? ;)

 

För några dagar sedan skrev jag "Att kalla homosexualitet för onaturligt är lika fel som att kalla heterosexualitet för onaturligt" och nu har jag hittat en artikel på Expressen där Willy Christiansson (SD) säger att homosexualitet är onaturligt.

 

Alltså, visst att det kan säkert verka onaturligt för en heterosexuell cisperson vars enda anledning till att ha sex är för att skaffa barn, men i övrigt har jag lite svårt att förstå hur folk kan få det till "onaturligt".

 

Ordet "naturligt" syftar, enligt min mening, på något som sker i naturen hos flera arter. Så, vi har bonobos, delfiner, svanar och så en massa andra arter där homosexualitet har observetats. När dessa djur bor i naturen så skaffar de en eller flera partners av olika kön, där könet inte verkar ha någon större koppling till individens eget kön. Förutom det faktum att det hos många arter är lite vanligare med heterosexuella förhållanden, men homosexualitet har obesrverats hos över 200 olika arter av djur.

 

Om vi återgår till artikeln i Expressen så ska det ha börjat med att Christiansson upprört sig över en situation där det gällde homosexualitet. Nämligen att en elev i högstadieåldern blivit underkänd i ett biologiprov för att hen skrev att homosexualitet var onaturligt. Jag förstår inte vad det finns att bli så upprörd över, för eleven som skrev det i biologiprovet fick inte underkänt på grund av att hen ser ner på homosexuella, däremot fick hen underkänt för det faktum att hen skrev att det var onaturligt. Homosexualitet är uppenbarligen inte onaturligt, det förekommer hos massor av arter i naturen. Att påstå i ett biologiprov att något sådant skulle vara onaturligt innebär att du har missförstått en större del av biologin och borde därmed inte ha godkänt. Kanske kan tyckas att jag är sträng, men då ska jag säga er att en person som skriver i ett biologiprov att bakterier inte är levande organismer får också underkänt (been there, done that, för sådär 4-5 år sedan). Jag menar, har du inte förståt en av de mer grundläggande sakerna i biologin ska du inte få godkänt i ett biologiprov.

 

Sen det här Christiansson ska ha sagt om att homosexuella har avloppssex. Skulle bara vilja säga två saker om det. För det första så kommer jag att tänka på det här med osynliga flator. För det andra så finns det mer än ett sätt att ha sex på och om det inte passar Christiansson att ha "avloppssex" så ska jag berätta en väldigt trevlig sak för honom nu: Du slipper! Bra va? Ingen kan bestämma hur du ska ha sex. Gå nu inte iväg och ha analsex med dig fru/fästmö/flickvän/whatever bara, för det är också "avloppssex" trots att hon har fitta vettu.

 

 

För att slå hål på myten om att allt är svart på vitt och att en person antingen är man eller kvinna så tänker jag nu gå igenom vilka typer av människor det finns som inte helt enkelt kan placeras in i antingen facket "man" eller facket "kvinna".

 

Det finns två huvudgrupper av de som inte är "man" eller "kvinna". Den första gruppen är personer som varken är man eller kvinna, rätt och slätt. Den andra gruppen är personer som är både man och kvinna samtidigt. Inom dessa grupper finns det flera undergrupper.

 

En sak som kan göra att du inte definitivt kan placera in vem som helst i ett av facken "man" eller "kvinna" är könskromosomuppsättningen. Det finns personer som fysiskt ser ut som män men har XX som könskromosomer, personer som fysiskt ser ut som kvinnor men har XY som könskromsomer, personer som bara har en könskromosom (alltid en X-kromosom i det fallet, ett foster med bara en Y-kromosom kan inte överleva), personer som har flera X- och Y-kromosomer i någon kombination och personer med fler än två X-kromosomer.

 

Hormontillförseln har också stor inverkan på könet. Det finns personer som har könskromosomsuppsättningen XY men ser ut som kvinnor för att de inte kan producera testosteron. Det finns även personer som har XX som kromosomuppsättning men ser ut som män för att deras kropp producerar väldigt mycket testosteron. Det finns personer som i mångt och mycket ser ut som män men utvecklar bröst för att de producerar mycket östrogen. Dessutom kan hormonnivåerna ändras under ens livstid beroende på om du till exempel tränar mycket. Läs gärna denna text om hormoner och att dela upp OS-grenarna utefter kön.

 

En tredje aspekt på könet är det sociala könet, alltså könsidentiteten, en persons genus. Det finns personer som är födda med en kropp som ser manlig eller kvinnlig ut, de har hormontillförsel likt en mans eller kvinnas och de har en könskromosomsuppsättning som är XY eller XX, men ändå känner de sig inte som det kön som alla "bevisen" pekar på. Dessa personer, intergenders/genderqueers/vissa andra transpersoner, känner helt enkelt att de varken är man eller kvinna eller så känner de att de både är man och kvinna samtidigt. Det är precis samma logik som kring att en FtM-transsexuell känner sig som en man eller att en MtF-transsexuell känner sig som en kvinna.

Så nästa gång du tänker att om någon att "Antingen är du man eller kvinna!", tänk till en gång till. Personen kanske har könskromosomerna XXY, det kan du inte se. Personen kanske inte kan producera testosteron, det är heller inget du kan se. Personen kanske inte alls känner att hens kropp passar med hens psykiska kön, vilket ytterligare är något du inte kan se. Det viktiga är inte att du ser om en person är man eller kvinna. Eller båda. Eller inget. Det viktiga är att du måste inse att bara för att du föddes med ett entydigt kön så behöver inte alla göra det. Visa respekt och glöm aldrig bort det faktum att alla inte är antingen man eller kvinna.

 

 

Tydligen så har det börjat diskuteras huruvida det ska kallas HBTQ eller gå tillbaka till att kallas HBT. Att vara Queer i dagens samhälle är tydligen ingen big deal, eller snarare så kan det vara precis vad som helst, om vi ska tro de som kämpar för att få bort Q:et.

 

Jag blir bara så himla trött på att HBTQ-personers rättigheter är något som vi måste kämpa för, något som inte är självklart i dagens samhälle. Jag tycker att det är självklart att alla ska ha lika stora rättigheter så långt som möjligt. Att nu flera ska gå emot Q-personerna och att vissa som definierar sig som Q ska gå emot de andra på Pride, det blir jag bara så in i helvetes trött på.

 

Jag menar, folk ser inte den riktiga fienden. Många (oberoende av vilken etikett de sätter på sig själv) skriker att "Pride är kampen för att JAG ska få rättigheter" men glömmer bort andra som saknar vissa rättigheter och vill stänga dessa ute.

 

Känn din fiende! Personer som kämpar för att förhindra dina rättigheter är fienden, de som kämpar för att ge andra rättigheter är inte fienden. Om du är H-, B-, T- eller Q-person och förhindrar någon av de andra kategorierna inom HBTQ sina rättigheter så är du din egen fiende.

 

Bara för att alla ska vara så jävla etikettkåta för att de vill kunna säga "Jag är HBT-person" eller "Jag är queer" så missar de själva poängen med att ens ha en Pridefestival. Pridefestivalen är till för att belysa sexuella minoritetsgrupper och inte för att smutskasta varandras sexuella minoritetsgrupper.

 

Det blir ett "vi och de"-tänk inom minoriteten. Tänk till exempel om någon skulle kämpa för kvinnors rättigheter i Saudiarabien och någon annan kämpar för barns rättigheter i Zimbawe, de behöver inte bli fiender för det. På samma sätt behöver inte HBT-personer och Q-personer bli fiender med varandra. För trots att HBT-personer i det stora hela går utanför normer och stereotyper så finns det väldigt många normer och stereotyper inom HBT. Det är därför vissa vill definiera sig själva som queer.

 

En del säger att queer kan betyda vad som helst idag. Jag säger "Jaha, men vad bra då, vi kanske är på väg åt rätt håll, åt ett håll utan etiketter och fack." Jag tycker absolut att det är viktigt att belysa det faktum att HBTQ-personer saknar många rättigheter, men tänk så mycket bättre det skulle vara om vi inte gjorde skillnad på sexuella minoriteter och heteromonogama över huvud taget.

Alla behöver inte ta på sig offerrollen och påstå att de är de största offren i samhället och samtidigt säga att alla andra offer är lite mindre offer än de själva. Du kan kämpa för dina egna rättigheter utan att kämpa emot andras rättigheter.

 

 

Alltså jag har inte riktigt förstått det här med att göra skillnad på sexualtieter så som det görs idag.

 

För det första så förstår jag inte varför de i den engelskspråkiga världen kallar HBTQ för LGBT. Lesbian Gay Bi Trans. För det första så är det konstigt att skilja på lesbiska och bögar när båda idag kategoriseras som homosexuella. För det andra så tror jag att de glömde Q:et lite.

 

Att separera lesbiska och bögar på det här viset är konstigt enligt min mening eftersom att då skulle vi ha heterosexuella (kvinnor som gillar män samt män som gillar kvinnor), lesbiska (kvinnor som gillar kvinnor) och bögar (män som gillar män). Varför göra skillnad på de homosexuella men inte på de heterosexuella i detta fall?

 

Sen förstår jag inte riktigt varför sexualitet ska definieras utifrån två parametrar: Ditt eget kön och könet på de du blir attraherad av. Varför inte bara definiera det utifrån vilka du attraheras av så som bi-, pan- och asexualitet görs?

 

Begreppen gyneko- och androfil finns, men de används typ inte alls. Jag tycker att dessa benämningar är bra. En person som gillar kvinnor är gynekofil* och en som gillar män är androfil*. Då behöver du inte blanda in ditt eget kön i det hela och du som är intersexuell/intergender/genderqueer behöver inte fundera så mycket på din sexuella läggning. Dessutom skulle det bli enklare för alla som har svårt att förstå vilken läggning en transperson har. Jag menar, hur många gånger har vi inte hört någon säga "Jaha, men om han... eller eh... hon... egentligen är kvinna, är ha..on homosexuell då eller?"

 

Om vi ändå måste kategorisera saker så kan vi väl göra det på ett enklare sätt än idag? Right?

 

Helst skulle jag personligen gärna slippa kategorier av sexualtiet helt. Jag menar, vad spelar det för roll om du gillar kvinnor, män eller något annat? Vi hör ibland historier om folk som helt plötsligt har upptäckt att de nog hade en annan sexualitet är de från början trodde. Jag tror att detta snarare beror på att du blir kär i en person, oberoende av deras kön, och att du bara har blivit kär i personer av ett visst kön behöver inte betyda att du bara blir kär i personer av detta kön. Jag tror att det handlar om specifika personer snarare än om specifika kön när folk blir kära, men att din uppfattning av vem du blir kär i har med sociala föreställningar och mognad att göra.

 

Till exempel finns det en del bi- och pansexuella personer som sedan "går över till att bli" heterosexuella när de känner att det är dags att bilda familj. De attraheras alltså av personer av olika kön men när de börjar närma sig stadiet att vilja bilda familj så tittar de bara på de personer som de mest troligt kan skaffa barn med och därmed omdefinierar sin sexualitet.

 

Sexualitet är inget definitivt, det kan ändras med tiden och dessutom tror jag att det inte är något som varje individ föds med. Om det är någon sexualitet vi möjligen föds med så är den pansexualitet, att attraheras av personer oberoende av deras kön, som sedan formas efter hur vårt liv utformas.

 

Att kalla homosexualitet för onaturligt är lika fel som att kalla heterosexualitet för onaturligt. Alltså, jag tror absolut att heterosexualitet finns för att vi ska kunna föra våra gener vidare, men samtidigt är vi en sexuell art. Det finns flera arter där vi har observerat att sex finns för njutningens skull, bland dessa har vi en av våra närmaste släktingar, bonobon (dvärgschimpansen). Det finns även andra högintelektuella djur bland dessa, så som delfinen. Bonobos framförallt verkar ha en tendens att inte bry sig om könet på den de har sex med, så länge de känner sig attraherade av individen. Vad är det som säger att människor inte också fungerar så, egentligen?

 

 

 

I engelskan har vi orden "sex" och " gender" som inte betyder samma sak. I svenskan har vi bara ordet "kön" som då kan betyda både "sex" och "gender", vilket kan förvirra många. Det är skillnad på biologiskt kön (sex) och socialt kön (gender). Vi kan använda oss av "kön" och "genus", men tyvärr tror då många att kön innebär båda "sex" och "gender" medan genus bara är något som inte har med saken att göra.

 

I alla fall så har jag hittat ett videoklipp, som jag gillar, där skillnaden på "sex" och "gender" tas upp. Tyvärr så är klippet inte på svenska, men det är ändå ett bra och sevärt klipp.

 

 

 

 

Nu för någon vecka sedan skedde något som jag hoppas att ingen har missat. En nyhet om att ett försök till våldtäkt inte dömdes som försök till våldtäkt, eftersom våldtäktsmannen "inte hade kunnat genomföra våldtäkten".

 

Våldtäktsmannen valde att ge sig på en kvinna som råkade vara MTF-trassexuell, det vill säga att hon hade en kuk. Mannen som hade gjort våldtäktsförsöket häktades och åtalades för våldtäktsförsök. Han dömdes dock inte för våldtäktsförsök, han dömdes i tingsrätt för misshandel. Domaren i tingsrätten ansåg att mannen inte hade kunnat fullborda våldtäkten så som han hade tänkt sig. Eftersom mannen hade varit ute efter att våldta en kvinna så tolkade domaren det som om han hade varit ute efter att våldta en person med fitta och eftersom personen han gav sig på visade sig inte ha någon fitta så hade mannen inte kunnat fullborda våldtäkten, enligt domaren.

 

Så bara för att personen inte lyckades med sitt brott så räknas det inte som ett försök till det brottet? Det borde innebära att själva termen "våldtäktsförsök" inte borde finnas alls och att allt som inte är en "fullbordad" (fullbordad enligt vem?) våldtäkt räknas som misshandel. Inte nog med att domaren förnedrar kvinnan och bah "Du kan inte våldta", han definierar om vad ordet "försök" innebär. Vad är det som säger att mannen inte var ute efter att våldta henne i analen förresten? Räknas inte det som våldtäkt? Är det kanske rent av så att trans-kvinnor inte kan våldtas? På samma sätt som att cis-män inte kan våldtas.

 

Jag hoppas verkligen att mannen till slut döms för våldtäktsförsök i någon rätt, känns som en typiskt bra idé att gå uppåt i rätthierarkin när det har kommit ut i media och de flesta verkar överens om att det faktiskt var ett våldtäktsförök och inte misshandel.

 

Med tanke på vad jag har befunnit mig i för samtalsämnen idag så tyckte jag det här var en fin bild som gav mig lite hopp om den mänsklighet som inte innefattar mina närmaste vänner.

 

 

Sen vill jag dela med mig av några kloka ord som Lady Dahmer skrev på sin blogg inatt

 

 

Nu är jag tillbaka från min Smålandsresa, så det är hög tid att jag skriver ett inlägg.

 

Under resan har jag haft tankar på detta med kön. Till exempel att vi har könade toaletter och att de två juridiska könen behandlas lite olika av lagen trots att alla ska vara lika inför lagen.

 

Jag börjar med det om toaletterna. Från och med någon gång i år tänker jag att "Vafan ska jag behöva stå i kö om det är ledigt på den andra toan?" när jag går på könsuppdelade toaletter. Visst att det kan vara svårt för kvinnor att använda pissoarer eller att det är tabu för män att gå in på en damtoa. Men för i helvete, det är inte som om du förvandlas till det andra könet bara för att du går på "fel" toalett. Kvinnor kan, för det mesta, använda pissoar, det som fysiskt sett kan hindra en kvinna från att använda en pissoar är om den är placerad för högt upp för henne eller om hon helt enkelt inte vet hur hon kissar ståendes. Alla, ovasett kön (tror jag i alla fall), som både har testat att kissa ståendes eller sittandes vet att du måste spänna muskulaturen lite annorlunda för de olika sätten. Om du aldrig fått lära dig att stå och kissa så är det inte så konstigt om du inte vet hur du ska göra. Sen är det kanske lite tabu för kvinnor att använda pissoarer. Jag skulle dock vilja hänvisa till wikipediaartikeln om Japanska toaletter, rulla ner till stycket om urinoarer. På tal om pissoarer så brukar dessa dessutom vara gratis att använda medan toaletter kan komma att kosta en femma, är det verkligen jämställt? Personer som inte kan stå och kissa samt personer som vill skita måste betala för sig.

 

Varför är det förresten så tabu för män att gå på damtoan? I amerikanska filmer får vi ibland se män utslängda från damtoaletter för att kvinnorna står och sminkar sig där typ. Jag blir bara så trött på att folk inte bara kan acceptera när andra går på "fel" toalett. En sak som jag däremot har reflekterat över sanitetsbehållare, de finns i huvudsak på damtoaletter men inte på herrtoaletter. Har folk tänkt på att det finns transsexuella och intersexuella personer? Nej, antagligen inte.

 

På tal om detta, jag har börjat fundera över det här med juridiskt kön. Idag har vi två juridiska kön, antingen är du man eller kvinna. Det finns personer som inte passar in i detta system, personer som varken är man eller kvinna eller som är både man och kvinna samtidigt. Dessa personer måste också placeras in i ett av facken "man" eller "kvinna". För ungefär ett år sedan så tyckte jag att det bästa vore om vi lade till ett tredje juridiskt kön, idag tycker jag det verkar enklare att avskaffa juridiskt kön. Om det är något vi möjligen borde ha så borde det vara medicinskt kön (som i sådana fall borde innefatta könsidentitet), för att göra det enklare för läkare att hitta en lämplig behandling, men juridiskt kön krånglar bara till allting. Som exempel har vi personen som skrivet Henbloggen, hen är juridiskt sett man vilket gjorde att läkarna tyckte att hen hade testosteronbrist när hen egentligen hade allmän hormonbrist, som jag förstod det. Sen är kvinnor och män inte lika inför lagen, det finns lagar, till exempel abortlagen, som bara behandlar personer av det ena könet. Det finns nio miljoner människor i Sverige, det är för mig självklart att alla inte kan vara exakt vad deras juridiska kön säger att de bör vara. Dags att avskaffa tvåkönigheten?

 

 

Om ett halvår kommer lagändringen angående att byta juridiskt kön att förändras. Då kommer en person som vill byta sitt juridiska kön inte behöva vara svensk medborgare, myndig och ogift. Det enda kravet som kommer att vara kvar är att en person som vill byta sitt juridiska kön måste steriliseras.

Att kravet på att vara ogift tas bort kommer inte en dag för tidigt, sedan 2009 har samkönade par fått gifta sig i Sverige. Om två personer är gifta och den ena av dem en dag vill genomgå könskorrigering så måste de alltså skilja sig, sedan när personen har bytt juridiskt kön kan de gifta sig igen, så ser det ut idag och det kommer det att göra i ett halvår till.

Kravet på att vara svensk medborgare byts ut mot kravet att vara bosatt i Sverige (och måste ha varit det en viss tid). Detta känns klokt eftersom det finns många som är bosatta i Sverige utan att vara svenska medborgare. Det kan till exempel vara en person som träffat en svensk partner och sedan valt att flytta till Sverige av den anledningen men inte känner något behov av att skaffa svenskt medborgarskap av en eller annan anledning. I vissa länder finns det dessutom lagar som säger att om du har ett medborgarskap i detta land så får du inte skaffa ett i ett annat land.

Att en person måste vara myndig känns också bra att de tar bort kravet på. Det kan handla om att en person mår extremt psykiskt dåligt av att ha fel juridiska kön utifrån vad hen uppfattar sig själv att ha eller vad samhället uppfattar henen att ha genom att personen använder könsförknippade attribut. Läs denna serie av Elias Ericson: sida 1, 2, 3, 4. Det kan också handla om cis-personer som faktiskt har fått fel kön registrerat när de var nyfödda, alltså personer som utvecklats åt ett annat håll än vad läkarna trodde (alltså troligtvis en intersexuell person).

Gällande det sista kravet, kravet om att vara steril för att få byta juridiskt kön, så måste personer som vill byta juridiskt kön men som inte vill sterilisera sig vänta i ett helt år innan något kanske händer.

Jag har tittat på debatten som de hade i Riksdagen i måndags. Debatten om ändrad könstillhörighet.

Jag måste säga att en sak jag reagerade över i denna debatt var hur mycket smutskastning det var mellan Alliansen och Oppositionen. Det är många klagomål från Alliansen mot Oppositionen om det där med att sterilisering skulle bytas ut mot kastrering. När de klagar på det så blir jag bara trött. Visst, det var ett idiotiskt förslag att sterilisering föreslogs bytas ut mot kastrering, men det är 2 år sedan och VÄLDIGT MYCKET HAR HÄNT PÅ HBTQ-FRONTEN SEDAN DESS. Folk i allmänhet har blivit mer accepterande gällande HBTQ-personer och idag vet vi (till exempel jag vet det och de flesta i Riksdagen verkar veta det) att varken sterilisering eller kastrering borde vara ett krav för att få byta sitt juridiska kön.

Problemet i det hela gäller när lagen ska införas. Lagändringen om de andra kraven sker om ett halvår, lagändningen om kravet på sterilitet sker om minst ett år. För jag håller med Ann Arleklo som cirka 64 minuter in i Riksdagsdebatten säger "Vilka garantier har vi att om ett år så står vi här och tar det beslutet?"

Vilka garantier har vi? Det beslutas inte om att lagändringen ska ske om ett år. Det beslutas om att lagändringen gällande de andra tre kraven ska gå igenom om ett halvår. Det sägs att det ska beslutas om att det ska ske en lagändring gällande steriliseringskravet senast om ett år. Det sägs att det ska ske, men vi vet inte alls vad som har hänt om ett år. Vore det inte bättre att besluta om att lagändringen sker om ett halvår tillsammans med de andra lagändrningarna? På ett halvår hinner vi börja ta hand om vissa konsekvenser för att sedan göra fler lagändrningar där det kan behövas. För som det ser ut idag bryter vi mot vår egen grundlag. I Regeringsformen som är en del av Sveriges rikes grundlag står följande "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp". Idag bryter vi mot detta med den lag som finns och det kommer att fortsätta i minst ett år till.

Konsekvenserna som Alliansen lyfter fram handlar bland annat om Abortlagen, där benämns en gravid person genom hela lagen som "kvinna" och "hon". Om en transsexuell man (alltså en FtM-transsexuell person) skulle genomgå könskorrigering och även byte av juridiskt kön idag så skulle han tvingas till sterilisering. Om vi inte hade kravet på sterilisering så skulle han egentligen kunna bli gravid trots könskorrigeringen. Här tänker Alliansen att en transsexuell man inte skulle kunna få abort eftersom endast gravida kvinnor benämns i abortlagen.

Jag frågar mig då hur stor sannolikheten är att en transsexuell man skulle vilja få abort. Orsaken till att en person inte vill sterilisera sig behöver inte alls vara för att personen i fråga vill ha barn i framtiden, det kan mycket väl handla om att bara slippa ett ingrepp. Som det ser ut idag får inte en person som byter sitt juridiska kön ens spara könsceller, samt att om personen tidigare sparat könsceller så måste dessa förstöras. Detta leder till att en person som byter sitt juridiska kön inte får skaffa biologiska barn över huvud taget (de får förresten inte adoptera heller). Med tanke på hur få transsexuella som finns i Svergie och med tanke på att bara en del av dessa är transsexuella män med fungerande livmoder och med tanke på att alla dessa transsexuella män med livmoder kanske inte har vaginalsex och med tanke på att dessa transsexuella män med fungerande livmoder kanske vill ha barn så är risken så oerhört liten för att en man ska vilja ha abort. Dessutom så känns det värre att en av våra lagar bryter mot en grundlag än att vi kan få problem med en annan av våra lagar, tycker i alla fall jag.

Sen när Anders Andersson, cirka 85 minuter in i Riksdagsdebatten, börjar snacka om att vi måste tänka på barnen så tänker jag bara "Klyscha!". Alltså, visst att barn har rätt till att känna till sitt ursprung (står någonstans i lagen, jag vet dock inte var), men hur farligt kan det vara att ett barn får veta att hen föddes av sin far? Vi har accepterat samkönade äktenskap och insemination av ensamstående kvinnor. Varför skulle det vara så mycket värre om ett barn får veta att hens föräldrar kanske inte är mamma och pappa enligt samhällets normer?

Det är stor skillnad på ett år och ett halvår. Inom gruppen med personer som vill byta sitt juridiska kön då det inte stämmer med deras psykologiska kön är självmordsstatistiken väldigt hög jämfört med många andra grupper av personer. Tvångssteriliseringen är antagligen en orsak till detta och jag tror att en person som är i självmordstankar kanske kan orka vänta ett år på förändningen om de vet att den kommer att ske, men samtidigt så vet jag att sannolikheten är större att personen orkar vänta i ett halvår på att förändringen sker. Ju längre tid som går, desto mindre ork finns kvar att vänta på en förbättring.

Jag genomgår ingen könskorrigering och jag vill inte byta mitt juridiska kön, trots detta så tycker jag att det här är en oerhört viktig fråga.

Jag vill ha en förändring nu!

 

"Hen"

*Dramatisk konstpaus*

Igår använde jag "hen" helt naturligt i en mening. Det hade kunnat bli hur bra som helst om det inte var för att de som var i min omgivning just då inte kände att ordet var helt naturligt.

"Det är väl en hon?"

"Ja, det är en hon, i år.", jag syftade inte på personen som satt på posten just nu, jag syftade allmänt på personen som har suttit, sitter eller ska sitta på posten. Hen alltså.

Sen det här med "Det är väl en hon/han?". Är vi pronomen? Nej. Är vi personer av ett visst kön? Ja. "Det är väl en kvinna/man?" skulle låta mycket bättre i mina öron. Fast i och med att ordet "hen" inte har något specifikt ord så som "hon" har "kvinna" och "han" har "man" så har det i debatter om ordet ofta blivit att folk sagt "en hen" vilket i sin tur har lett till "en hon" och "en han". Det går mycket snabbare att säga "en hen" än att säga "en person av okänt/-d kön/könsidentitet/könsuttryck".

Det finns förresten många fördelar med "hen".

Om du inte vet om en person är kvinna eller man så kan du använda "hen". Om en person verkar identifiera sig med något annat kön än det hen ser ut att vara så kan du använda "hen". Om du pratar om en allmän person så kan du använda "hen". Om du pratar om ett djur så kan du använda "hen". Om du inte vill blanda in en massa stereotyper i det du pratar om så kan du använd "hen".

Jag personligen ser inga nackdelar med ordet. Jag vet att det finns en del soom ser nackdelar. Det finns en hel del debatt som ligger i "Jag är för fan ingen höna!", "Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor" samt "Jag har faktiskt ett kön".

För det första, ordet "hen" har ingenting med det engelska ordet för höna att göra, punkt.

Har du, som klagar över "hen" som att det betyder höna någonsin funderat över ord som "barn", "fart", "slut", "kiss", "black", "fall", "gift", "full" och så vidare?

Det här med att låta män vara män och kvinnor vara kvinnor. Alltså, det är inte som att vi "hen"-användare kommer operera om dig eller något, du kan vara lugn. Att sedan använda en viss sorts kläder beroende på om du är man eller kvinna kommer inte jag lägga mig i, men det är inte kläderna som definierar ditt kön. Samt att bara för att vi använder "hen" så kommer inte alla förvandlas till en könlös brun massa.

Argumentet om att "jag har faktsiskt ett kön", vi kommer inte ta ditt kön ifrån dig, men om vi inte vet vad du har för kön, exempelvis om vi inte har träffat dig och du har ett könsneutralt namn, då är det väl dumt om vi tar för givet att vi bör använda han/hon om dig, eller hur? Sen finns det faktiskt folk som har könsöverskridande namn för den delen.

Förstår ni varför jag inte tycker att det finns några nackdelar med ordet?

Fast en nackdel finns det faktiskt...

"Hur i helvete böjer jag ordfan?!"

Ja du, det är lite omtvistat. Jag ska berätta hur jag brukar göra och varför.

"Hen" är ordet i sig själv, det är subjektsformen av ordet. När vi kommer till objektsformen, alltså det som heter "honom" och "henne" för "han" och "hon", då brukar jag i skrift använda "henen". På finska böjer de sitt "hän" till "hänen" i objektsform, det känns logiskt att vi skulle göra likadant på svenska i detta fall, tycker jag. En del använder "henom" och jag brukar i tal oftast använda "henom" för att "henen" i tal kan förväxlas med "henne". Fast "henom" tycker jag ser fult ut i skrift, det ser inte könsneutralt ut. "Henom" ser ut som "honom", alltså som att det skulle vara objektsformen av "han". Jag skulle bli gladas om det blev "henen" som var den officiella objektsformen av "hen", men jag skulle inte bli ledsen om "henen" valdes att uttalas "henom".

"Va?" säger ni.

Jo, det är faktiskt den bästa lösningen som jag ser. Har du någonsin försökt att uttala "genre"? Det uttalas "changer" och är nog ett av de mest förvirrande svenska orden att lära sig både skriva och uttala. Detta sätter dock inte käppar i hjulen för att ordet ska förbli som det är idag, folk i allmänhet vet hur de ska stava och uttala "genre". "Henen" skulle mycket väl kunna uttalas "henom" i framtiden utan att det var några konstigheter med det.

(Som en liten parentes kan jag nämna att det svenska ordet "genre" är inlånat från franskans "genre" som uttalas typ "janre" och det låter inte alltför olikt "changer".)

Förresten så finns det en annan syn på det här med att böja "hen" i objektsform. En del tycker att det inte ska böjas alls i objektsform. Språkrådet påstår att objektsformen är död i svenskan, men det är det för fan inte. Vi säger saker som "Den där cykeln tillhör henne" och "Jag ska gå hem till mig" varje dag. Vi säger inte "Den där cykeln tillhör hon" och "Jag ska gå hem till jag". Varför skulle vi då använda "hen" på det viset? "Den där cykeln tllhör hen" tycker jag personligen låter lite barnsligt att säga. Visst att språket förändras och att det kanske inom en snar framtid är det allmänheten säger, men idag är objektsformen fullt levande. "Jag ska gå hem till henen" (eventuellt uttalat "henom") låter bra i mina öron.

Det finns en annan böjning som är viktig för vårt nya ord "hen", hur böjer vi det i ägandefomen, det som för "han" heter "hans" och för "hon" heter "hennes". Här känns "henens" ganska långt och krångligt samt alldeles för likt "hennes", även om jag skulle tycka det var ett fint ord. Jag tror att det bästa vore att säga "hens" faktiskt, även om det påminner om "hans" ganska mycket. "Hens" är enkelt att säga och låter som ett korrekt ord. Jag har hört en del använda "henoms", men till det säger jag bara "vafan..." eftersom det låter exakt lika dumt som att säga "honoms". Vi säger inte "honoms" helt enkelt, därmed tycker jag inte att vi ska säga "henoms". Jag tycker "hens" låter bra.

"Hon som går där, det är hennes cykel, alltså, den där cykeln tillhör henne."

"Han där borta, jag tycker om honom och märk väl att hans kläder är snygga."

"Jag tycker att vi ska fråga henen, alltså hen som är ordförande, eftersom det är hens klubba."

En dag kommer det att låta helt naturlig, som om det alltid har funnits, för alla er också. Om ni inte tror mig, tänk då på ordet "snippa" som trots allt är ett ganska nytt ord.

 

Idag ska jag behandla två ämnen, kön + hjärna och kön + kropp.

Igår kom jag spontant att tänka på Caster Semenya, kvinnan som hela världen reagerade över att hon såg ut som en man. Visst, hon har manliga drag i ansiktet och så, men det finns många kvinnor som tränar mycket och får väldigt manliga drag av det. Till exempel brukar jag kunna ha svårt att se om det är herr- eller damfotboll jag kollar på eftersom fotbollstjejerna och -killarna har i princip samma kroppsbyggnad och lika stora bröst (männen tränar till sig bröstmuskler, kvinnorna tränar bort bröstfett) samt att det ofta är helplansbilder från långt håll.

Caster Semenya sprang 800 meter och vann, efter det så ville de göra könsundersökning på henne för att hon var "alldeles för snabb för att kunna vara en riktig kvinna"... Fatta vad förnedrande! Varför kan de inte dela in på något annat sätt än efter kön? Typ olika klasser uppdelade efter lungkapacitet eller vikt eller vafan som helst. Istället ska de börja utreda om hon har "för höga" halter testosteron i kroppen. I andra sporter, där kön inte har någon betydelse (till exempel fotboll kan jag tänka mig att kvinnor och män presterar lika bra) borde de ta bort könskoderna helt tycker jag. Jag läste tidigare idag om en tjej som spelar så kallad herrhockey. Det var helt legalt att hon gjorde det, för de två klasserna herr- och damhockey är egentligen inte könsbundna, det är bara lite olika regler. Till exempel så är det inte okej att tacklas i damhockey eftersom det är ganska stor storleksskillnad på kvinnor i Amerika och kvinnor i Asien så att kvinnor i Asien som spelar hockey inte ska hamna i allför stort underläge. Dock känns det konstigt att kalla det för herr- och damhockey när du får spela vilket du vill oavsett vilket kön du har. Varför inte kalla det tacklingshockey eller inte tacklingshockey?

En annan sak jag ska skriva om idag är att jag råkade hitta ett test på BBC där du undersöker om din hjärna är mest manlig eller mest kvinnlig. Över lag fick jag 50% manlig/kvinnlig hjärna i testet. Dock bör testet tas med en nypa salt, även om de inför varje undersökning förklarar att forskning visar på det ena eller andra. De hade gjort några missar i vissa frågeställningar. Bland annat hade vi frågan "Which do you find the most attractive for your sexual partner?" och det fanns två svarsalternativ, "I prefer women" och "I prefer men". Det gick inte att välja att inte föredra någon av dem eller att föredra båda lika mycket. Denna fråga låg till grund för om du fick se mäns eller kvinnors modifierade ansikten att välja mellan i efterföljande undersökning. Det kom alltså upp två ansikten (samma ansikte) där det ena var lite modifierat att se mer manligt/kvinnligt ut beroende på om det från början var en kvinna eller man på bilden. Sedan fanns det en skala att välja om du föredrog det ena ansiktet mycket eller lite mer än det andra, det fanns inget "jag föredrar inget av ansiktena före det andra" vilket störde mig väldigt mycket för jag tyckte alla ansikten var ganska fula. Får väl göra om testet och testa vad som händer om jag väljer att 'prefer' det andra könet typ.

I alla fall hade jag tänkt dela med mig av mitt resultat här. Om du tänkt göra testet så gör det innan du läser min recention av det, spoiler alert!

Den första undersökningen handlade om att jämföra vinklar, här fick jag "Your brain has male and female traits when it comes to spatial ability", bör anmärkas att jag fick högre än både avarage för män och kvinnor i denna och att män över lag hade högre resultat.

Andra undersökningen handlade om att se en bild och sedan se en ny bild som var väldigt lik den föregående men att pricka ut vad det var för skillnader mellan bilderna, här fick jag "You may have a balanced female-male brain".

Sedan fick jag svara på om min vänster- eller högertumme är överst när jag knäpper fingrarna. Min vänstertumme är överst och det resulterar i "The right side of your brain is dominant." men sedan säger de att det är omtvistat om detta har med kön att göra eller inte. Jag är inte förvånad över att det är omtvistat, vilken tumme du har överst när du knäpper fingrarna brukar ofta vara samma som för resten av din familj.

Testet därefter handlade om att vara mer empatisk eller systematisk. Jag fick att jag var mest systematisk, dessutom var jag mest manlig eftersom "A score of 15 and above suggests you're good at analysing or building systems. Men in general are better at systemising."

Sedan kom en undersökning som handlade om att kunna se i människors ögon vad de känner. Där fick jag "Your result suggests you are a good empathiser, sensitive to other people's emotions. Women generally fall into this category."

Därefter handlade det om att mäta sina fingrar och undersöka om det var stor eller liten längdskillnad mellan lång- och ringfinger på vardera hand. Jag fick i genomsnitt 1.01 där 1.00 innebär att fingrarna är exakt lika långa. Tydligen ska kvinnor ha mindra skillnad mellan längden på fingrarna eftersom de får mindre testosterontillförsel från modern som foster. Så här var jag mest kvinnlig. Vad detta har med hjärnan att göra förstår jag dock inte.

Sen kommer vi till den där undersökningen med ansiktena. Jag gjorde testet två gånger. När jag valde att jag föredrog män så påstod den att jag föredrog manliga ansikten, men vette tusan alltså, jag tyckte inte att jag föredrog något av de ansikten jag fick se men jag var ju tvungen att välja det ena eller det andra... När jag sedan testade igen och sa att jag föredrig kvinnor så sa den att jag föredrog kvinnliga ansikten. Vad bevisar detta? Kan det kanske vara så att de har varit för dåliga på att "maskera" om ansiktet från början tillhör en man eller kvinna? Kanske borde de köra blandat istället för att personen först ska välja vilket de föredrar och så utgår de ifrån det? Snarkade lite åt utformandet av denna övning. Sedan trodde jag inte att ens hjärnas kön hade något med sexuell läggning, men vafan.

Efter det blev det en 3D-undersökning, de som jag alltid brukar vara bäst på i IQ-test yay. Full pott gav mig "Are you an engineer or do you have a science background? People with these skills tend to score in this range. Past studies have concluded that people in this range have a more male brain."

Sedan var det dags för ord, synonymer rättare sagt. Jag är säämst på synonymer! Ni som känner mig vet att jag ofta tappar ord som jag precis ska säga och så kan jag inte förklara dem eftersom jag inte kan komma på några synonymer till ordet... Jag kom i genomsnitt på 5 ord och fick därmed "You are more of the strong, silent type with a male brain. You probably find it easier to express yourself in non-verbal ways, preferring action rather than words." Hmm, vet inte riktigt om jag håller med om "silent type", de som känner mig tycker nog att jag är lite av en pratkvarn, däremot kan jag hålla med om "easier to express yourself in non-verbal ways" eftersom jag hellre börjar böla än förklarar varför något känns fel ^^

Den sista grejen handlade om att dela pengar med en vän och välja hur mycket vardera person skulle ha. Jag tyckte 50% lät väldigt bra, vilket ledde till detta svar "Demanding less than 60% of the pot is more typically female", och jag bah "Eh what?" Betyder inte "dela pengar" att dela lika på pengarna? Det trodde jag. Däremot om det hade stått i uppgiften att jag skulle göra en viss sorts arbete och min vän skulle göra en annan sorts arbete och vi skulle dela på pengarna för arbetet så hade jag kanske valt annorlunda.

Så, är min hjärna mest kvinnlig eller manlig?
Kvinnlig: 4
Manlig: 3
Mellan: 2

Okej, jag ligger ganska mycket på mitten. Fast jag tror att alla gör det egentligen, mer eller mindre. Jag tror inte att det är speciellt stor skillnad mellan hjärnor på män och på kvinnor. Däremot tror jag att vi påverkas mycket av hormoner och att det i sin tur kan påverka beteende.

I övrigt måste jag säga att mycket i testet kändes könsstereotypt och det kändes inte som om det låg så himla mycket forskning bakom allt de sa om ens resultat.

Elles se tenaient là, à dix pas
Toujours derrière le même arbre
Peut-être passaient-elles leur vie à m'observer
J'entends rire toujours
Derrière ce grand arbre
Passeront-elles leur vie de moi à se moquer ?
Suis-je si différent ? Si différent ?

Att vara annorlunda och skilja sig från normen är något som många personer får utstå i vårt samhälle. Med utså menar jag att dessa personer ofta trakasseras, mobbas, görs narr av och så vidare. Att skilja sig från mängden kan vara jobbigt oavsett på vilket sätt du skiljer dig från mängden. Människan är en nyfiken organism, vi vill alltid veta saker som vi egentligen inte har att göra med. Vi vill också att alla ska följa vår egen vilja.

J'ai passé tous tes costumes papa
Mais je trouve plus doux de maman les dessous
Et le rouge à lèvres, et les hauts talons bleu nuit
Les culottes de soie, l'odeur de son vernis
Suis-je si différent ? Si différent ?

Oavsett vem du är så ska du få uttrycka dig själv. Är du kvinna, man, både kvinna och man, varken kvinna eller man eller något där emellan så ska du kunna berätta det för folk utan att de ska känna sig utsatta av att vara i din närvaro, det är inte ditt fel att du är skapad så. Om du väljer att uttrycka din stil eller personlighet på ett visst sätt så ska inte normerna få sätta käppar i hjulen för dig. Bara för att du är hårdrockare ska du inte tvingas klä dig i enbart svart. Bara för att du är feminist och kvinna ska du inte tvingas att klä dig stereotypt maskulint. Bara för att du är homosexuell och man ska du inte tvingas att klä dig stereotypt bögigt. Och så vidare.

Idag har många fått chansen att uttrycka sig genom användning av internet. Att vara skyddad och delvis anonym bakom en skärm kan för många rädda deras liv. Folk hittar likasinnade som kan stötta deras normbrytande personlighet. Tyvärr så hittar fler och fler hatiska människor dessa normbrytare och väljer att kräkas galla på dem. Hatiska personer som tycker att alla som inte är som hen själv är idioter eller bara allmänt konstiga. Hatiska personer som trakasserar, mobbar och gör narr av, över internet.

Où vas-tu chercher tout ça ?
Où vas-tu chercher tout ça ?
Où vas-tu chercher tout ça ?
Où vas-tu chercher tout ça ?
Tu es si différent, si différent
Tu es si différent, si différent

Vad får de allt ifrån? Varför tycker de att personer som de anser annorlunda är så hemska? Varför känner de sig hotade av annorlunda personer?

Jag skulle säga att det i många fall handlar om oförståelse. Att en person tror att det är på ett visst sätt och utgår ifrån det när hen klagar över de normbrytande personerna.

De kursiverade raderna i detta inlägg kommer från låten Différent av Cali. Lyssna på den. Även om du inte förstår franska så kommer du att få många starka känslor kring låten, tror och hoppas jag.

 

"Faktum är att det finns två kön, det finns pojkar och det finns flickor" säger mamman till ett intersexuellt barn i den här artikeln.

Jag kan verkligen inte förstå den mamman. Jag kan inte förstå det här samhället där det framställs som ett trauma när föräldrarna inte kan berätta vad deras barn har för kön. Varför ska samhället måla allting svart eller vitt när det finns en stor gråskala emellan?

I den nämnda artikeln får vi träffa Nico och hans föräldrar. Ja, Nico ses som en han, en pojke. Nico föddes med tvetydigt kön, han föddes som intersexuell. Föräldrarna får höra att det kan vara frågan om en dödlig sjukdom, vilket det hade kunnat vara, men när det sedan kommer fram att det inte är den farliga sjukdomen så kommer läkarna i samma veva fram till att Nico ändå är en pojke, tydligen. De kom inte fram till att Nico är intersexuell, de kom fram till att han är pojke. Då bestämmer sig föräldrarna för att operera sitt barn till pojke.

Föräldrarna väljer att operera sitt intersexuella barn så att han blir pojke.

Jag tycker det är det mest felaktiga som föräldrar till intersexuella barn kan göra. Barn är egna individer, om deras tillstånd, oavsett vad det är, inte har dödlig utgång eller jobbigt livslångt handikapp som utgång så låt bli att operera det. Att barnet är intersexuellt kanske verkar jobbigt i dessa dagar då vi bara har två kön, men jag tycker verkligen att det är att beröva en persons rättigheter när personen måste anpassas till samhällets tvåkönsnorm innan personen inte ens vet vad det är.

"När ett barn föds med oklar könsidentitet behandlas det som ett akutfall, trots att det sällan handlar om några medicinska risker. Det akuta består främst i föräldrarnas trauma, att inte kunde säga om det blev en pojke eller flicka till omgivningen." säger barnkirurgen Agneta Nordenskjöld

Hör ni hur fel det låter? Föräldrarna får panik för att de inte vet om barnet är en flicka eller pojke, för samhället har lärt dem att det bara finns flickor och pojkar. Jag tycker det är förskräckligt att en som är mor till ett intersexuellt barn kan uttala sig som så att det är ett faktum att det bara finns flickor och pojkar.

"Så länge ingen frågade så sade vi ingenting. När de gjorde det blev det jobbigt, då undrade folk om han hade två kön. Det kändes jättekonstigt, det var ju inte alls så, det var bara det att han inte var färdigutvecklad." säger Nicos mamma.

Hon säger att han inte var färdigutvecklad. Hon förstår inte ens att barnets, så kallade, mosaikuppsättning av kromosomer innebar att han visst var färdigutvecklad, så pass färdigutvecklad han skulle kunna bli i det stadiet i livet.

Det är på grund av det tankesättet som Viktor, i denna artikel, känner sig som ett enda stort fel. Det är på grund av att folk inte vill erkänna att det finns de som är både och eller ingetdera.

Allt är inte svart och vitt.


Läs gärna mina tidigare inlägg om intersexuella, du hittar dem här och här. Observera att det var länge sedan jag skrev inläggen, jag var inte lika påläst om transsexualism på den tiden.

Nu börjar folk inse att det inte är okej med tvångssterilisering. Dock blir jag lite misstänksam till uttrycket "På sikt kommer lagen att skrivas om med innebörden att den som vill byta kön slipper sterilisera sig". Vill inte låta pessimistisk, men att slippa sterilisera sig låter nästan som om de kommer hitta på något annat tokigt, typ kasterering. Jag hoppas verkligen att det hela slutar på ett bra sätt och att lagen blir bra som omskriven!

Idag gjorde jag något som kändes lite fel på ett vis.

I ett forum refererade jag till en person med "ze" (en av de föreslagna engelska varianterna av "hen", alltså egentligen "she/he"). Detta hade absolut varit bra om jag inte visste könet på personen. Problemet var bara att jag visste att personen var en man (eller i alla fall så refererade alla andra till honom med "he"). Jag skulle alltså gott och väl kunnat använda antingen "he" eller "ze", men orsaken till att jag valde "ze" känns sådär typiskt dum nu i efterhand.

Jag valde att referera till personen med "ze" enbart för att han bar stereotypt kvinnliga kläder.

Jag gjorde något som jag, av alla personer, inte borde ha gjort.

Visst, jag kan inte veta exakt vad personen vill refereras till som, men jag valde att falla i fällan och utgå ifrån att jag visste att personen var man samtidigt som personen bar stereotypt kvinnliga kläder. Klädval har inget med personens kön att göra och det borde jag verkligen veta vid det här laget.

Vad tycker ni, visst gjorde jag fel som refererade till personen som "ze" enbart på grund av hans val av kläder?

I förrgår föddes prinsessan Estelle, innan Daniel berättade (bland annat) hennes kön i en presskonferens så försiggick det vissa diskussioner på de flesta sociala nätverk. På Twitter gick det till exempel att läsa uttalanden som "Höhö, det kanske blir en hen!".

Blir? Det biologiska könet på henne bestämdes i samma stund som Victoria och Daniel bestämde sig för att tillverka henne. Sen fick vi inte veta könet fören när hon föddes. När hon föddes så blev hon inte ett kön.

Dessutom, att det skulle ha varit en hen. Ja, det är hon faktiskt.

Hen = Hon, han, hon/han, annat

Frågor på det?

Se gärna klippet som jag länkade till i början av detta inlägg. Lägg väl märke till vad pressens reaktion när prins Daniel säger att det är en prinsessa. Alla håller andan till han säger det. Tänk om han hade sagt "Imorse klockan 04:26 föddes ett 51 cm långt och 3280 gram tungt, väldigt sött, barn". Jag hade verkligen velat se hur pressen hade reagerat. Hade det börjat starta ett mummel? Hade folk börjat fråga vad barnet hade för kön?

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om barnet visat sig vara intersexuellt. Hur hade de blivit tvugna att förklara det hela? Med dagens samhälle tror jag att det hade blivit en hel del skriverier och missförstånd om både det ena (Omg, de vägrar avslöja könet!) och det andra (Omg, det är något fel på den nya tronarvingen!). Därmed är jag glad för Eestelles skull, då hon ändå föds som kändis, att hon slipper sådana problem. Nu kanske hon kommer få en hel del andra problem i framtiden eftersom samhället ser ut som det gör och hon är flicka, men problem att bli accepterad pga ovanlig könkromosomsuppsättning är inget hon behöver oroa sig över.

Eller?

Jag kan inte låta bli att tänka tanken. Hon kanske är intersexuell, men de valde det juridiska kön som hon mest liknar. Eller tänk om hon visar sig vara transsexuell.

Tänk om hon kommer ut som homosexuell under tonåren.

Det finns så många saker som skulle kunna förstöra hennes psykiska hälsa med tanke på den titel hon föddes med. Hennes Kungliga Höghet Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland. Allting i hennes titel stoppar in henne i en stereotypisk mall där hon ska vara en prinsessig flicka som ska gilla prinsiga pojkar. Jag hoppas för hennes skull att hon kommer vilja vara stereotypt prinsessig och gilla pojkar. Samtidigt hoppas jag för Sveriges skull att hon kommer vilja vara ickestereotypt prinsessig och gilla flickor. Jag tror att Svergie skulle behöva det.