Intersexorwhat

 

Jag vet inte om ni vet vad som händer i Ryssland just nu, men jag tycker att det är viktigt att många som inte vet får reda på det.

 

Det sker tydligen något ganska absurt där, nya lagar mot HTBQ-personers rättigheter håller på att röstas igenom. Och det verkar vara helt fritt att använda våld mot HTBQ-personer.

 

Det här är helt absurt och inte alls okej. Just nu är jag väldigt glad över att jag inte bor i eller kommer ifrån Ryssland. Hade jag bott där så hade jag självklart velat kämpa för allas rättigheter, men hade jag ens vågat göra det? Hade jag kommit därifrån så hade nog många frågat just mig vad sjutton det är som händer där, och varför, men jag har verkligen inte förståelse för det som händer där just nu.

 

Något som vi däremot kan göra för att de förhoppningsvis ska sluta med alla dessa lagar mot HTBQ-personers rättigheter är att skriva på här.

 

 

Det här är en tidslinje över när jag fick reda på saker som har med HTBQ och liknande att göra. Tidslinjen är inte exakt, men jag har uppskattat så gott jag kan. Jag har heller inte tagit med exakt alla termer och begrepp som jag kan om HBTQ och liknande, men en hel del. En annan sak är att jag skriver på varje ålder hur jag såg på saker på den tiden, jag har inte alltid haft så bra koll som jag har idag, så ta inte illa upp ifall jag uttrycker mig konstigt någonstans i denna text. Texterna är alltså tänkta som autentiska för varje ålder.

 

Jag lärde mig orden "bög" och "lebb". Ordet "bög" lärde jag mig lite tidigare än ordet "lebb". Jag lärde mig också att bög innebär killar som blir kära i killar och att lebb innebär tjejer som blir kära i tjejer.

 

En vän till mig berättar att hen gillar både killar och tjejer. Jag hade ingen aning om att det gick att gilla både killar och tjejer. Trots att jag själv funderat på om jag kanske hade potential att gilla både killar och tjejer.

 

Jag hör för första gången om att det går att byta kön, för de som inte vill vara det kön de föddes med.

 

I den här åldern lärde jag mig två könsneutrala ord, det ena ordet är "homo", vilket var könsneutralt i förhållande till "bög" och "lebb". Det var också i den här åldern jag för första gången hörde ordet "hen", ni kan läsa mer om det här.

 

Jag ser en dokumentär på TV där de följer några olika familjer med intersexuella barn. Jag lär mig alltså att det finns personer som varken är killar eller tjejer. Och jag lärde mig ordet "intersexuell".

 

Jag skriver i en anteckningsbok att jag hoppas att en vän till mig inte är homo. Varför jag hoppades detta minns jag inte riktigt, men jag antar att jag tyckte det var synd om en person som var homo eftersom så många verkade ogilla homos.

 

Jag hör talas om ordet "hermafrodit" och får förklaringen att det är en person som är både kille och tjej. Jag tänker att det är ett annat ord för intersexuell, fast ett taskigt sådant. För personen som sa det lät inte speciellt glad över ordet. Själv tyckte jag det verkade fascinerande att det fanns personer som gick runt på stan och varken var tjejer eller killar, utan att någon visste att de fanns.

 

Jag inser för första gången att en av mina föräldrar är en extrem homofob, även om jag inte känner till ordet "homofob" ännu. Hen uttrycker sitt hat mot "fikusar" och anser att det bara är en trend att vara lesbisk och att det inte går att vara på riktigt.

 

Jag lär mig ordet "tranvestit" och något annat ord som börjar med "trans" (alltså "transsexuell"). Men jag förstår inte skillnaden mellan dem.

 

Jag får för första gången höra ordet "homofob", men förstår inte vad det betyder.

 

Jag lär mig skillnaden mellan transsexuell och transvestit.

 

På Sex och samlevnad så håller två personer i min klass ett föredrag om transsexuella.

 

En vän till mig kommer ut som trans och jag läser på om vad det innebär.

 

Jag startar mig blogg och börjar förmedla mina tankar om HTBQ-frågor, för att jag vill lära mig mer. I den här åldern lär jag mig även vad queer innebär. Jag får för första gången veta att det fortfarande finns tvångssterilisering av transsexuella i Sverige. Jag får också höra talas om att det finns personer som känner sig födda som fel organism. Förutom detta så läser jag en kurs i latin och grekiska, under den lär jag mig jättemånga nya ord som kan användas i HTBQ-sammanhang, som "polyfili" till exempel.

 

Jag lär mig ordet "ze" som ska vara en engelsk motsvarighet till "hen". Samt att jag lär mig att de i engelskan ofta använder "they" när de inte kan använda "he" eller "she". Jag lär mig också orden "pansexuell" och "genderfluid". Sen är det en sak som jag har koll på sedan innan, men som jag får ännu större insikt i, nämligen skillnaden mellan socialt, biologiskt och juridiskt kön.

 

Så här gammal är jag nu och jag lär mig nya saker hela tiden.

 

 

Lyssna på detta reportage. Det är bara 14 minuter och handlar om intersexualism och Disorder of Sex Development. Bra grej att lyssna på! Detta är så himla nedtystat i vårt samhälle, så jag tycker att det är jättebra att P3 nu har gjort detta korta reportage om det. Sprid det!

 

 

Nu är det som så att jag kollar på My Little Pony Friendship is Magic. Jag har skrivit ett inlägg om det förut och jag har lagt upp en bild på hur jag skulle se ut om jag var en pony (och själv fick välja utseende).

 

I alla fall så var det något som slog mig idag, något som jag ville analysera lite närmare och som berör den här TV-serien. Okej, det här kommer att bli nördigt och överanalyserat, men nu kör vi.

 

Det finns tre ponnys och en drake som jag kommer att diskutera i detta inlägg. Ponnysarna är Rainbow Dash, Appeljack och Rarity. Draken är förstås Spike.

 

I serien är det väldigt uppenbart att det är något på gång mellan Rarity och Spike. Och med "på gång" syftar jag alltså på någon form av kärleksförhållande.

 

Gällande Applejack och Rainbow Dash är det inte något på gång mellan dem i form av ett kärleksförhållande, men det är nåågot melllllan deeem... Som att skaparna vill att det ska bli något mellan dem, ett kärleksförhållande, men att de inte riktigt vågar. Som att de tänker att det är något kontroversiellt runt det. Det här är rätt intressant, just eftersom det finns andra saker i serien som är bra mer kontroversiella. Till exempel att de lever i ett matriarkat eller att det är något på gång mellan Rarity och Spike.

 

Rarity är ju ett sto och Spike är en drakhane. Det är en av de få saker som är normativa med deras förhållande, att det är hetero. I övrigt så är det ju rent av tidelag med ett förhållande mellan en ponny (eller okej, enhörning dårå) och en drake. Dessutom är det nog ganska stor åldersskillnad mellan Rarity och Spike, eftersom Spike bara är en drakunge... Gör inte det Rarity till pedofil?

 

När vi istället tittar på Applejack och Rainbow Dash så är de jämngamla och samma ras (eller okej, Rainbow Dash är en pegas, men saksamma, båda är ju någon form av häst och i Ponyville verkar de inte göra så stor skillnad mellan ponnys, pegaser, enhörningar, zebror och så vidare). Dock är båda ston, vilket är det som bryter mot normen. Det som jag tror gör det hela ännu svårare, för att det ska kunna bli något mellan dem, är Rainbow Dashs regnbågsfärgade man och svans. Det är ju nästan lite pride-flagga över det. Det skulle alltså bli som om de gjorde Rainbow Dash till en stereotyp HTBQ-ponny om det skulle bli något mellan henne och Applejack.

 

Skaparna har väl helt enkelt lyckats måla in sig själva i ett hörn och de vill ju att serien inte ska vara så normativ (tänk till exempel på att ponnysarna lever i ett matriarkat), så nu är det antagligen för sent att göra något.

 

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken. Vad kul det vore om det faktiskt var något på gång mellan Applejack och Rainbow Dash, för de skulle passa så bra ihop ju. Typ såhär sött skulle det vara:

 

 

Så, det är ganska intressant att det ses som ganska normalt med ett förhållande som både innebär tidelag och pedofili/gerontofili, men att det inte funkar med ett förhållande mellan två tjejer.

 

 

Se detta avsnitt av Spotlight (det är typ Finlands motsvarighet till "Uppdrag granskning"). Programmet är 25 minuter långt och handlar om att tvångssterilisering av transsexuella fortfarande finns i Finland. Det går att slå på svensk text.

 

 

Jag har hittat en enkät om att vara queer. Jag tycker att ni ska fylla i den. Enkäten riktar sig till personer som bor i Sverige och använder svenska till vardags. Den går snabbt att göra, för mig tog den mindre än 5 minuter. Frågorna handlar bland annat om ens egen könsidentitet och om ordet "hen". Det är en doktorand i Finland som har gjort enkäten, för att använda den i sin doktorsavhandling i ämnet svenska.

 

 

Igår när jag satt på bussen så hörde jag ett samtal mellan en grupp som verkade känna varandra. Jag tyckte att det var en ganska... ja, intressant konversation... Därför tänkte jag dela med mig av den till er.

 

Person 1: "Asså, här om da'n träffade jag någon som jag inte visste om det var en kille eller tjej"

Person 2: "Oj, det låter wierd"

Person 1: "Ja, det var wierd. Jag hade ingen aning om ifall han var kille eller tjej. Så jag frågade han. Han ville inte svara."

Person 3: "Nähä, men du fick veta att det var en kille eller?"

Person 1: "Nä, vadå?"

Person 3: "Eftersom du säger 'han'..."

Person 1: "Jaha, nej, men vadådå?"

Person 3: "Du kan ju använda 'hen' om du inte vet könet"

Person 1: "Jamen, klart han har ett kön. Jag bara visste inte vilket. Han kan ju inte vara något mellanting liksom"

 

Jag: *Mental facepalm*

 

 

Läs gärna Trollhares öppna brev till Isabella "Blondinbella" Löwengrip. Jag tyckte det var ett väldigt talande brev om varför det behövs könsneutrala omklädningsrum.

 

Nu tycker jag att alla ni där ute, som inte vill/kan byta om i något av de två vanliga omklädningsrummen (dam och herr), mailar henne och berättar hur det ligger till. Detta för att hon uppenbarligen antar tystnaden (inte många som mailat henne tydligen) som att detta bara skulle vara något hittepå. Hon verkar inte förstå att personer som är trans, inter och så vidare, finns på riktigt.

 

Även om du är cisperson kan du maila henne, om du inte känner dig obekväm i "ditt" omklädningsrum. För detta könsneutrala omklädningsrum, som de skapat på Södra Latin, är för alla, oavsett könsidentitet. De som byter om där får gå in en och en, vilket alltså även cispersoner kan utnyttja om de känner sig obekväma med att byta om bland andra.

 

Ju fler som mailar henne, desto större förståelse får hon för detta omklädningsrum.

 

Men håll en god ton! Ingen orkar lyssna på någon som inte håller en god ton. Använd till exempel inga härskartekniker ("men lilla gumman...", "du är dum i huvudet", "du som är så smart, borde inte du förstå att..." och så vidare). Hon skriver själv att många feminister som kommenterat hennes inlägg om det könsneutrala omklädningsrummet, har använd ett oschysst språk och näthatat. Så se till att hålla god ton, så att hon orkar lyssna.

 

Hon är en stor förebild för många unga. De kommer att lyssna på henne och ta till sig hennes ord. Kan vi övertyga Isabella så kan hon sedan berätta vad hon kommit fram till och övertyga sina läsare om att det faktiskt är bra med könsneutrala omklädningsrum.

 

Blondinbellas mail är [email protected].

 

 

Jag skrev för några veckor sedan ett inlägg om gemensamma omklädningsrum. Alltså att ha omklädningsrum som vem som helst får använda, oavsett personens kön.

 

Nu har Södra Latin instiftat ett sådant omklädningsrum. Dock inte exakt i den bemärkelse som jag tänkte mig när jag tog upp frågan då för några veckor sedan.

 

Jag tycker att det är bra att detta är ett alternativ för de som inte känner sig bekväma med att byta om med andra. Dock undrar jag hur de har tänkt kring att bara en i taget ska kunna byta om där inne. Okej att det skulle vara bra om det fungerade, men det lär ta en massa tid. Men ändock bättre än att folk skippar idrotten för att de inte vill byta om.

 

Jag undrar om jag hade kunnat nyttja ett sådant här omklädningsrum. I högstadiet hade jag gärna velat byta om utan att ha en massa folk runt om mig. Jag duschade typ aldrig efter gympan i högstadiet. I gymnasiet var det betydligt lättare att duscha med andra, men fortfarande en obekväm situation. Och nu för tiden, när jag är och tränar, då har jag faktiskt inte duschat en enda gång efteråt. Det beror visserligen på att jag brukar träna som det sista jag gör på hela dagen, därmed kan jag cykla hem och duscha när jag kommer hem.

 

 

 

 

 

 

Jag har tänkt mycket på en sak.

 

Heterosexuell. Hetero betyder "olika". Att gilla personer av annat kön än du själv.

 

Homosexuell. Homo betyder "lika". Att gilla personer av samma kön som du själv.

 

Varför definierar vi sexualiteten utifrån vårt eget kön? Ska det inte handla om vad jag gillar, inte vad jag gillar i förhållande till vad jag är för något?

 

Det är en sak att asexuella definierar sig efter sig själva, för att de är just asexuella, "a-" är en negation och betyder alltså "inte". Visserligen finns det till exempel heterosexuella asexuella, bisexuella asexuell, och så vidare. Det går att definiera sig som asexuell på olika sätt. Vissa kanske inte tycker om att ha sex men vill ändå ha en eller flera partners som de ser som kärlekspartners. Och så vidare.

 

Men att definiera om du gillar män eller kvinnor (eller något annat) utifrån ditt eget kön är bara konstigt tycker jag. Jag tror att det kan sätta käppar i hjulen för de som står utanför vår tvåkönade världsbild. Om vi till exempel tar en person som är intergender och som gillar kvinnor men inte män. Vad väljer hen att definiera sig som? Som jag sagt i ett tidigare inlägg så kan det många gånger kännas bra att kunna placera sig själv i ett fack, för att till exempel känna samhörighet med andra.

 

Därför vill jag slå ett slag för begreppen gynekofil och androfil. Jag har nämnt dessa begrepp tidigare, men jag tror att det är viktigt att de nämns flera gånger, för allas rätt till att få definiera sig egen sexualitet.

 

 

Har ni tänkt på hur homosexualitet, bisexualitet, transsexualism,asexualitet, pansexualitet, intergenderism, gender fluidity och alla andra olika sexuella läggningar, könsidentiterer, könsuttryck och så vidare, alltid är något att komma ut till?

 

Du är en heterosexuell cisperson till dess att motsatsen är bevisad.

 

Jag vill inte ha det så. Jag vill inte att det ska vara någon slagt grej att behöva berätta för alla andra att "jag är annorlunda". Jag vill inte att folk aktivt ska kunna ta ställning till om de forfarande tänker acceptera en persons känslor/beteende efter att hen har "kommit ut".

 

Jag vill att alla bara ska få vara sig själva. Det ska vara lika enkelt att säga "Jag är gay" som det för en ciskvinna är att säga "Jag är kvinna". Ingen ska börja ifrågasätta eller få för sig att personen helt plötsligt är mindre värd bara för att hen berättade ett till faktum om sig själv.

 

Jag vill att det ska vara lika naturligt för en homosexuell man att säga "Min pojkvän..." som det är för en heterosexuell man att säga "Min flickvän...".

 

Ingen ska ifrågasätta någon annans val eller icke-val av personlighetsdrag.

 

Allting ska bara vara, ingenting ska behöva bli. Ingen ska någonsin mer behöva "komma ut", uttrycket ska inte finnas.

 

Kan inte bara hela världen hjälpa mig att få bukt med "komma ut"-grejen?

 

 

 

 

En ung transsexuell man som från början kom ut som lesbisk men idag är tillsammans med en annan transman. Han varierar sina klipp mellan mer allvarliga om kön, sexuella preferenser och normbrytande med mer lekfulla där han ballar ur lite halft.

 

 

 

 

En man som älskar mode och kosmetika. Han har alltid det allra senaste och hans stil är rätt feminint kodad. Många kommentarer är ifrågasättande, som att "Varför byter du inte kön?" och "Varför har du ett mansnamn?", men han står fast vid att vara sig själv och han har uttryckligen sagt i flera videos sådant som "I am a man. I wear make up. Why do you care?".

 

 

Laci jobbar som "peer sex educator" (ungefär "ung person med en kortare utbildning inom sexual- och samlevnadskunskap, som lär ut ämnet till andra ungdomar och/eller personer i sin egen ålder"). På hennes youtube-kanal driver hon programmet Sex+ där hon diskuterar viktiga ämnen om sex och samlevnad.

 

 

 

Att samkönade äktenskap inte är möjligt i många delstater i USA är känt för många, men att vissa delstater inte ens tillåter skilsmässa av samkönade par är bara konstigt.

 

Thomas Beatie, känd som mannen som födde tre barn, och hans fru har fått problem. Efter nio års äktenskap vill de nu skilja sig, men får det inte.

 

Varför? Jo, för att Thomas har fött tre barn, vilket gör att domstolen i Arizona tycker att de har haft ett samkönat äktenskap, trots att Thomas juridiska kön är man. Eftersom samkönade äktenskap inte är lagligt i Arizona så innebär det att de inte kan skiljas eftersom de inte kan ha genomgått ett lagligt äktenskap. Problemet är dock att deras äktenskap var lagligt, eftersom Thomas juridiska kön är man och hans fru är kvinna.

 

Thomas korrigerade sitt kön till man, men behöll sin livmoder eftersom hans då blivande fru Nancy är steril. Thomas och Nancy gifter sig, helt lagligt. Sedan föder Thomas tre barn. Efter nio års äktenskap så inser Thomas och Nancy att de vill skilja sig, men eftersom Thomas nu har fött tre barn så räknas han, på något mystiskt sätt, som kvinna trots att hans juridiska kön är man, alltså räknas deras äktenskap som olagligt och det går inte att skilja sig från ett olagligt äktenskap. På papper är dock äktenskapet lagligt, vilket gör att om de inte skiljer sig så är de fortfarande i äktenskap med varandra. Så om någon av dem skulle vilja gifta sig med någon annan så går inte det, eftersom månggifte inte är lagligt.

 

Jag förstår inte riktigt hur de tänker. "Du får inte ingå samkönat äktenskap, men om du redan har ett samkönat äktenskap så får du inte avsluta det" och "Bara juridiska kvinnor kan föda barn, alltså borde du vara kvinna trots att det står här att du är man, alltså har du ingått ett samkönat äktenskap utan att veta om det".

 

Kom igen Amerika. Vad är ert problem? Låt dem skilja sig bara.

 

 

Se den här filmen

 

 

 

Låt oss sedan fundera över vad de har för argument i denna film.

 

Argument 1: Två kvinnor eller två män kan inte ge ett barn en mamma och en pappa.

 

Mitt svar: So what? För det är ju sjukt nödvändigt med en mamma och en pappa? Alla de barn vars ena eller båda biologiska föräldrar har omkommit, blir de konstiga, kanske rent av störda? Totalt ohållbart argument som jag knappt ens orkar argumentera emot.

 

Argument 2: Endast personer som kan skapa ett barn får gifta sig.

 

Mitt svar: För det första så är det inte enbart samkönade par som drabbas av denna idé. Även personer som är ofrivilligt barnlösa på grund av exempelvis sterilitet borde då heller inte få gifta sig med detta argument. Äldre par, sterila par, par med andra komplikationer. Och så vidare. Jag såg förresten en dokumentär om intersexualism för ett tag sedan, då intervjuade de bland annat en person som var född som intersexuell men som både kände sig som och såg ut som en kvinna. Hennes juridiska kön var dock "man", för det var vad läkaren hade valt när hon föddes. Hon såg även sig själv som heterosexuell, men hon fick inte gifta sig med män eftersom det stod i passet att hon är man. Det är en aspekt av det hela. En annan aspekt är att det finns jättemånga ofrivilligt barnlösa par där ute i världen, som inte kan få barn trots att de är en man och en kvinna.

 

Argument 3: Varje barn som föds har en mamma och en pappa.

 

Mitt svar: Ja, om vi bortser från barn till transsexuella personer som fått barn innan könskorrigeringen så kan vi säga att det stämmer. Dock stämmer det inte att alla har en mamma och en pappa som kan ta hand om dem. Det finns ensamstående föräldrar, det finns adopterade barn, det finns barn som har ett äldre syskon eller till exempel en farmoder som vårdnadshavare. Och så vidare. Ett barn som adopteras av ett samkönat par har också två biologiska föräldrar som är en biologisk man och en biologisk kvinna. Argumentet faller helt platt. Bara för att de skulle tillåta samkönade äktenskap så skulle det födas barn som inte har en biologisk mamma och en biologisk pappa? Jag förstår inte deras argument alls!

 

Argument 4: Det är för barnens skull vi inte kan tillåta samkönade äktenskap!

 

Mitt svar: Amen kom igen! Barnen skadas inte av att ha två föräldrar, de hade ju lika gärna kunnat ha bara en. De hade lika gärna kunnat lämnas på gatan att dö för att deras biologiska föräldrar inte hade råd att ta hand om dem.

 

 

Jag vet inte hur många av er som har sett på eller ser på Pokémon, men jag tänkte ta upp en sak som jag insåg idag när jag råkade hitta ett youtubeklipp med borttagna scener.

 

Ni vet Team Rocket, med Jessie och James? De två verkar väldigt ofta köra på crossdressing. Då menar jag verkligen väldigt ofta.

 

Om vi googlar på det så uppstår dock ett ganska intressant fenomen, något som dessutom är mycket vanligt i vårt samhälle.

 

"team rocket james crossdressing"

 

"team rocket jessie crossdressing"

 

Gissa vilken av dessa sökningar som har flest relevanta träffar.

 

Vid sökningen på James kommer det till och med upp listor med olika han har haft vid crossdressingstillfällen. Han har haft följande kläder:

- Skolflicksuniform
- Bikini

- Hula-hula-kjol med bikiniöverdel

- Gammaldags klänning (fem gånger)

- Designerklänning

- Kvinnlig polisuniform

- Ballerinaklänning

- Sjuksköterskeuniform (två gånger)

- Brudklänning

- Kimono (två gånger)

- Sjömanskläder med kvinnligt stuk (två gånger)

- Cocktailklänning

- Jessies kläder

- Barnklänning

 

Jessies crossdressings hittar vi inga listor på, knappt ens youtube-klipp eller bilder.

 

Vad är det här? Varför ska det göras mycket mer tydligt när en man klär sig i klänning än när en kvinna klär sig i kläder som är stereotypt manligt kodade?

 

 

 

Lite som det här med att en kvinnlig marskalk på Nobelmiddagen var tvungen att söka tillstånd för att få bära frack istället för långklänning, det kanske verkar konstigt att hon var tvungen att söka tillstånd, men hon fick ett ja. Hade det däremot varit omvänt, alltså en man som sökt tillstånd för att bära långklänning istället för frack, så hade han troligtvis fått ett nej.

 

Tänk vad fantastiskt om folk inte behövde ta hänsyn till sitt kön när de klädde sig. Tänk om folk inte kom med pekpinnar när någon bar kläder som stereotypt sett hör till det kön de inte har.

 

  

 

The art of suicide
Nightgowns and hair
Curls flying every which where
The pain too pure to hide
Bridges of Sighs
Meant to conceal lover's lies
Under the arches
Of moonlight and sky
Suddenly easy
To contemplate why
Why?
Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Av någon anledning tänkte jag på den här sången när jag läste en artikel om en kvinna vars "make" ville genomgå könskorrigering, eftersom "han" kände sig som kvinna. Jag tänkte på det för att jag fick en känsla av att det kanske var så här "han" tänkte ibland under processen. Vid vissa tillfällen så kanske det hade varit enklare att bara ta livet av sig. Hemskt att säga, men det är inte helt ovanligt att transpersoner gör det för att alla runt om kring dem har skapat en uppfattning om dem endast genom deras biologiska kön. Omgivningen blir ett alldeles för stort problem helt enkelt.

The art of suicide
Pretty and clean
Conveys a theatrical scene
"Alas, I'm gone!" she cried
Ankles displayed
Melodramatically laid
Under the arches
Of moonlight and sky
Suddenly easy
To contemplate why
Why?
Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Om min partner skulle inse att hen egentligen inte är det som hen verkat vara, byggt på biologiska grunder, så skulle jag nog må dåligt till en början. Inte för att personen skulle hitta sig själv, för det är självklart något bra. Inte heller för att jag skulle få omdefiniera min sexuella läggning, för det hade inte varit något problem. Utan för att vi från barnsben blir matade med en illusion om att män och kvinnor är två helt skillda grupper. För att till och med jag skapar uppfattningar om folk utifrån deras kön, även om jag försöker att låta bli. Personerna blir ett kön.

 

Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Jag känner en person som har genomgått en könskorrigering (okej, jag vet faktiskt inte hur långt hen har kommit, men hen passerar idag som det kön hen känner sig som). När jag från första början fick höra om det så blev jag förvirrad, helt plötsligt hette hen inte samma sak längre och hen hade andra kläder på sig än förr. "Det där kan väl ändå inte vara samma person?" tänkte jag. Jag hade fel. Det var exakt samma person, fast med en annan apparition. Det var inte en förändrad person, men en person som vågade stå för sina känslor på ett djupare plan.

Life is not like Gloomy Sunday
With a second ending
When the people are disturbed
Well they should be disturbed
Because there's a story
That ought to be heard
Life is not like Gloomy Sunday
With a second ending
When the people are disturbed
Well they should be disturbed
Because there's a lesson
That really ought to be learned

 

I artikeln jag länkade till ovan så berättar en kvinna om hennes tvister med att den person hon gifte sig med kände sig som kvinna. Jag kan förstå att det från början kan kännas konstigt, för vårt samhälle har byggt upp den här illusionen om att kön definierar oss och inte tvärt om. Dock tycker jag att det är jättejobbigt att läsa artikeln, jag blir liksom ledsen inombords för att hon inte klarade av att se sin "man" förvandlas till den kvinna han kände sig som. Jag tror att den största orsaken till att deras förhållande kollapsade var just det att hon inte kunde acceptera. Hon hade gift sig med en man, så var det bara, kön var så pass viktigt i hennes värld att hon inte ens kunde acceptera att hennes "man" mådde dåligt. Hennes krav på förhållandet var inte att de båda skulle må bra, hennes krav på förhållandet var att hon skulle må bra på sin "mans" bekostnad, vilket ledde till att när "han" väl började må bra så blev det på hennes bekostnad. Det här är ett tydligt exempel på att kön är en så pass viktig del av våra liv att vi inte för en sekund kan bortse från det. Det är hemskt, för det leder till så hemska saker som detta.

The world is full of poets
We don't need any more
The world is full of singers
We don't need any more
The world is full of lovers
We don't need any more

Sången som jag har citerat i detta inlägg heter The Art of Suicide och är skriven av Emilie Autumn.