In erotic and explicit fanfiction, and in hentai, there are some tropes that are very harmful.

If you've read erotic or explicit fanfiction you've probably met these tropes. If you've read or watched hentai you've probably met at least the top/bottom trope.

I'll explain what each of these tropes mean, and why and how they are harmful.

All of these tropes are about men who have sex with men, i.e. same-sex sexual relationships between men.

But first, let me say one thing: If you like these types of things I won't try to stop you to like them, but I want to make you think about how these tropes can be harmful.

The Top/Bottom Trope
The top/bottom trope, also called seme/uke (especially in hentai) or dom/sub (especially in fiction that's supposed to be about BDSM, but is actually about harmful sex about characters who don't know anything about BDSM), is a trope that says that in every sexual relationship between two men there have to be one person who is the top/seme/dom and one person who is the bottom/uke/sub.

"Dom" is short for "dominant", "sub" is short for "submissive".

"Seme" means "attacker" in Japanese, "uke" means "receiver" in Japanese.

The trope says that in any two-person relationship, no matter the actual sexes or genders of the couple, there has to be "a man" and "a woman". That means that if there are two men one of them must be "the vagina", and it also implies that the only type of sex that counts as sex is if a penis is inside a vagina, or, in the case of two men having sex, inside an anal.

This is heteronormative, homophobic, and sexist.

"Who's the woman in your relationship?", or with the case of two women being a couple, "Who's the man in your relationship?"

People think there has to be a man and a woman in a relationship, which is heteronormative.

The thing with same-sex relationships is exactly that, the partners have the same sex/gender. There's no woman in a relationship with two men, and there's no man in a relationship with two women. To think that there have to be a man and a woman to make it a relationship is homophobic.

Then we have this thing about one being "the woman" in a sexual relationship between two men, and calling "the man" by "top", "seme" or "dom", and calling "the woman" (which, to be clear, is actually a man in this case) by "bottom", "uke" or "sub" is sexist. This implies that in a two-sex relationship, i.e. a sexual relationship between a man and a woman, the man is "the attacker" ("seme") and "the dominant one" ("dom") and that he's always on top, he's the one in control, he's the one who decides, he's the one with the power, and the woman is "the reciever" ("uke") and "the submissive one" ("sub") and that she's always on the bottom, she's always controlled, she's the one who can't choose, she's the one without power.

And also, all this suggest that there have to be one who's penetrating and one who's penetrated. People have the notion that men who have sex with men only have anal-penile sex (penis in anal sex), that they always are doing the same thing when they have sex, that one is always in command and one is just going with what the other person wants to do, and, this is the weirdest part, that they know which one have which role from the first time having sex, without talking about it beforehand. And also, the first time they have sex, which is often just after the first time they kiss, or something like that, because it's a trope, they have anal-penile sex. Do you know how hard it can be to have anal-penile sex? And you should absolutely not have it if you haven't researched it beforehand. You have to know about how the anal muscles work. You have to know that you have to use condom and lube. You can't just go. The person being penetrated will, in the worst case, get anal incontinence. The first (and only) time I watched Brokeback Mountain I said, in the end of the movie, that it's no wonder they always seems like they need to poop (they are very stiff and macho all the time), since the first time they even touched each other they had anal-penile sex without any preparation or lube. My head almost exploded from how irritated I got over how they had anal-penile sex (I'm a sex ed teacher). You can't just force a penis, or any other thing, into an anal, you'll destroy your anal muscles and you'll get wounds. The anal has no lubrication, it's not like a vagina, it's much more sensitive, you have to use lube!!!

And all this, the top/bottom thing, is a trope. It comes up again and again in fanfiction, hentai, and other fictional media. It is harmful in so many ways.

I could rant about this all day. It makes me angry. So instead, let's go to the next trope.

The Mpreg Trope
"Mpreg" is short for "male pregnancy", and it doesn't have anything to do with trans men. It has to do with cis men who can get pregnant in one way or another, either via anal-penile sex, or via vaginal-penile sex where one of the men have both a penis and a vagina. So, to be more clear, one man has a penis, and the other man has a penis and a vagina, and the first man puts his penis in the other man's vagina.

Can you see where this is heading?

This trope has all the harmful elements as the top/bottom trope has.

It's heteronormative, because it suggest that there have to be a man and a woman in a relationship, or to be more precise in this situation, a penis who is to be inserted into a vagina.

It's homophobic, because it suggests that it's not a real relationship if... Well, I already said this in the paragraph above.

It's sexist, because the top/bottom trope is a part of this trope.

The reason for this trope is that people think it's cute that men can have children with each other, or, to be more precise, that men can have a "love-child", i.e. a child which was conceived by a sexual act, with each other.

People in general don't like the idea of adopting children, because the children aren't their biological children. This is stupid. Adopted children are as much the adopting parents' children, as biological children are their biological parents' children. The only difference is that adopted children have more than two parents, and they may never meet their biological parents ever again after being adopted.

The Omegaverse Trope
An omegaverse is a universe with at least three biological sexes. There are alphas, betas and omegas, and there may be variations of these.

Maybe you think it's refreshing with a universe with three sexes instead of two. But hear me out; the omegaverse trope is a harmful trope.

In an omegaverse there is a hierarchy, with alphas being on the top and omegas being on the bottom. The gender norms are very rigid. In omegaverses with six sexes there are male alphas, female alphas, male betas, and so on, and in these omegaverses it's often male alphas on the top, and female or male omegas on the bottom.

Since omegas are on the bottom they often disguise themselves as alphas or betas.

Male omegas often have a penis and a vagina, or they have a penis and a womb inside the anus. Female omegas are often just as cis-gender females in our universe, i.e. women with vaginas. Male alphas are as cis-gendered men in our universe. Female alphas often have a vagina, in which there is a clitoris which can grow to be a penis when they get aroused. These are just generalisations; there are other types of omegaverses as well.

So, what are the problems?

First of all, it's sexist. Second, it has a lot of the elements of the top/bottom trope, and it has especially the elements of the mpreg trope, and you already know that those tropes are harmful.

And the thing is that this trope is used quite often in fanfiction, i.e. it's used with characters which in their canon universe are male or female (or something else, but that's rare and still often not the same as in the omegaverse). The fictional characters are changed to fit into these rigid omegaverse norms. Their personalities are changed, to fit the norms. They are not the same characters anymore. It would be one thing if a person writes the completely own story, with their own characters, and put them in an omegaverse. But to put already existing characters in an omegaverse is problematic, since you have to change the characters to fit such rigid norms, which have heteronormative elements in them.

If you like these tropes, go on and like them, I'm not trying to make you dislike them. But please, take a moment and think about the harmful elements of the tropes.

 

Många tycker att jag har rätt extrema åsikter när det gäller katter. Personligen tycker jag väl inte det (för det är ju mina åsikter), men jag förstår att de kan vara en aning kontroversiella.

 

Jag tycker att nästan alla katter ska vara innekatter.

 

Jag har inte tyckt detta mer än några år, för innan dess kunde jag ärligt talat inte så mycket om katter. Jag läste på, massor, när jag började fundera på att skaffa katt. Jag kom fram till, som många före mig redan gjort, att katter borde vara innekatter.

 

Låt mig förklara.

 

 

 

Nåja, katter kan vara bra på att gömma sig även inomhus, men ni förstår nog vad jag menar. Du kan snabbt hitta innekatten om den har gått och gömt sig. En utekatt kanske inte alltid hör när du ropar in den, för att det är långt bort. En utekatt kan råka bli instängd någonstans, till exempel i ett garage eller ett förråd. En bekant hittade en katt i sitt förråd, den levde, men det var knappt, den vägde nästan inget och var helt lealös. De hade ingen aning om hur länge den varit där, och de vet inte så här i efterhand om katten överlevde efter att de lämnade den hos veterinären. Detta är bara ett exempel, men det finns nog många katter där ute som har blivit instängda på ställen som ägarna inte har ens en aning om att de finns.

 

Det finns inte jättemycket en katt kan skada sig på inomhus, jämfört med utomhus. En innekatt ser du dagligen, så du märker lättare om den är skadad eller sjuk, jämfört med utekatter som ibland kan vara borta i några dagar innan de kommer hem. Dessutom så går innekatter enbart på låda, så du ser om des avföring ser annorlunda ut, till exempel så ser du lätt om katten har fått diarré. Samma sak med katter som kräks, du märker att den gör det, för den gör det alltid inomhus, så du kan se färgen på spyan, och eventuellt avgöra varför den kräkts. Här om dagen kräktes vår katt tre gånger. Det var nästan bara gröna blad i kräkset, så vi kunde snabbt dra slutsatsen att hen ätit av någon av våra krukväxter, alternativt ätit för mycket av sitt kattgräs. (Kattgräs är egentligen ett storts spannmål, som planteras på ett litet fat. Kattgräs är bra för katter, framförallt innekatter som inte har tillgång till gräs på samma sätt som utekatter, och som inte rör på sig lika mycket som utekatter. Kattgräset stimulerar magtarmkanalen.) En annan sak som är bra om katten är innekatt är att om den behöver någon medicin dagligen så är det lätt för dig att se till att den får sin medicin, till skillnad mot om den är den typen av utekatt som gillar att vara borta i flera dagar.

 

Eftersom en innekatt inte äter djur de fångar utomhus så riskerar de inte att få smittor från dessa djur. Dessutom stöter de inte på andra katter (förutom eventuella kattvänner som bor i samma hem), så de får inte smittor från andra katter. Detta betyder inte att katten aldrig kommer att bli sjuk, men den kommer inte att bli sjuk lika ofta som utekatter tenderar att bli. Dock, ju mer sällan någon blir sjuk, desto större risk att de utvecklar allergi, vilket kan vara bra att känna till. Dessutom får innekatter inte fästingar.

 

Våra huskatter, Felis catus, är nära släkt med vildkatten, Felis silvestris. Felis silvestris lever på varmare breddgrader än i åtminstone norra och mellersta Sverige. Felis silvestris är inte evolutionärt anpassade för svensk vinter. De Felis silvestris som lever som mest norr ut lever i Skottland. Det har även funnits Felis silvestris i Danmark förr. Felis silvestris finns på många ställen i världen, de finns i mellersta och södra Europa, i stora delar av Afrika, och i sydvästra och mellersta Asien. Felis silvestris finns inte i Sverige. Och våra tamkatter, Felis catus, är inte, jämfört med många andra djur, jättemycket avlade på, så de klarar ungefär samma klimat som Felis silvestris gör.

 

I Europa bor Felis silvestris i huvudsak i skogen. De bor inte i städer. I städer finns bilar, vilket inte är en evolutionär fiende för katter. Utekatter som bor i städer visar större tecken på stress än utekatter som bor på landet, eller innekatter, mycket pga bilar, men även pga att de till exempel inte kan ha önskad storlek på sina revir och därmed lätt hamnar i slagsmål med andra katter. Dessutom kan katter förstås bli påkörda av bilar, eller för den delen dödas av arga, elaka människor. En av min sambos gammelföräldrar dödade en gång en grannkatt, för att hen blev så irriterad på att den bajsade på hens tomt, och hen är långt ifrån den enda som gjort så... Det finns många människor där ute som plågar och dödar katter, bara för att de är arga eller för att de tycker att det är kul.

 

Katter jagar och dödar alla former av djur. För det mesta smådjur, så som gnagare, hardjur och fåglar, men de jagar även insekter, och större djur, så som räv. Katter äter inte alla djur som de dödar. Detta stör den biologiska mångfalden, speciellt eftersom det finns alldeles för många katter i Sverige och alltså är det alldeles för många djur som dör.

 

 

 

Utekatter rör sig mycket, de går, springer, hoppar, och så vidare. Innekatter rör sig inte lika mycket, och därför finns det större risk att de blir tjocka och får hjärt- och kärlsjukdomar. Specifikt så hoppas inte innekatter lika mycket som utekatter, vilket kan försvaga deras muskler avsevärt. Det går att gå med en katt i sele (vi gör det med vår katt ibland), men en katt i sele kan förstås inte röra sig lika fritt som en utekatt.

 

Utekatter jagar, som tidigare nämnt, flera olika typer av djur. Om du bor så till att det lätt kommer in skadedjur i form av till exempel råttor som äter din mat, eller räv som äter dina höns, så är det praktiskt med en katt som kan jaga bort och/eller döda skadedjuren. Dock, som tidigare nämnt, så kan detta störa den biologiska mångfalden, men eftersom många skadedjur finns i för stort antal ändå, till exempel råttor, eftersom de frodas på sådant som de inte hade kunnat få tag på i naturen, dvs din mat, så påverkar detta inte den biologiska mångfalden lika hårt som om de äter till exempel småfåglar, dock är det knappast lätt att få en katt att låta bli småfåglarna men fånga råttorna, och råttor kan bära på smitta, så det finns inte bara fördelar med att katterna dödar skadedjur.

 

Utekatters klor nöts på ett annat vis än vad innekatters klor gör, eftersom utekatter går mycket mer, klöser på hårdare material, de gräver, och de går på många olika material (jord, sand, asfalt, grus osv). Men, om du har en innekatt, som får för långa klor, så går det faktiskt att trimma dem. Det gäller att vara försiktig, men i det stora hela är det ungefär som att klippa kanin- eller hundklor. Det går även att få kattens klor klippta hos en veterinär.

 

 

 

Varför utekatter borde kastreras är inte så svårt att förstå. Det finns redan alldeles för många katter i Sverige. Mellan 100.000 och 750.000 katter lever vilt i Sverige (det är ett mörkertal, alltså endast grov en uppskattning), dessa katter är inte vildkatter, de är förvildade katter, det vill säga hemlösa katter som har gått vilse, sprungit bort, fötts i det vilda (av förvildade katthonor), släppts ut, med mera. Om vi inte kastrerar utekatter så blir det fler katter. Dessutom finns det så pass många katter, med hem, i Sverige, så att de "överflödiga" katterna dödas. Många som släpper ut sina okastrerade katthonor får kattungar, som de kanske inte vill behålla, men så lyckas de inte sälja kattungarna, eller ens ge bort dem, för att det redan finns så fruktansvärt mycket katter i Sverige, så istället dödar de kattungarna. Många kattungar dödas genom att dränkas eller skjutas.

 

Att okastrerade katthonor släpps ut med syfte att bli dräktiga, för att ägaren vill ha kattungar, antingen till sig själv eller för att sälja, kallas backyard breeding. Förutom att det blir fler katter än vad det borde bli så är backyard breeding jättedumt för att det inte finns någon som helst kontroll kring vilken hankatt som gör honkatten dräktig, så det går inte att skydda kommande kattungar mot genetiska sjukdomar. Jag är faktiskt för avel (men ännu mer för att adoptera), för inom riktig avel så screenas alla kattungar för genetiska sjukdomar, de katter som visar sig ha sjukdomar kastreras, det går att kontrollera vilka katter som ska få kattungar tillsammans, det går dessutom att veta ungefär hur katten kommer att bete sig, då olika kattraser har lite olika personlighetsdrag. Dessutom så måste avelskatter avmaskas innan de säljs, vilket generellt sett inte görs på backyard bred katter. Att köpa en avlad katt kan vara bra för personer som behöver en katt som sällskap, antingen till sig själv eller till ett husdjur, men som inte kan ha vissa typer av katter, till exempel om de är allergiska. Dock tycker jag att det är jätteviktigt att alla som ska skaffa katt, och har möjlighet att inte köpa en avlad katt, ska adoptera en katt från katthem. Du ska absolut inte köpa en katt som är backyard bred. Dessutom, om du ska köpa en avelskatt så ska du inte köpa från personer som säger sig vara kattavlare men som inte kan visa kattens stamtavla, inte kan visa att de har medlemskap i SVERAK (Sveriges kattklubbars riksförbund), inte har avmaskat kattungarna, eller som säger att en katt är en blandras. Blandras är en myt. Visst att det går att korsa kattraser, men det gör dem inte till blandras, det gör dem till så kallad huskatt, de är alltså som vilken katt som helst. Avlare är inte riktiga avlare om de korsar raser.

 

En annan orsak till varför utekatter borde vara kastrerade är för att okastrerade katter har väldigt stora revir, hamnar lätt i slagsmål med andra katter, är generellt sett mer aggressiva, de vandrar oftare iväg långt bort, och de har en könsdrift som de inte kan hantera (troligtvis har en stor del av den avlats fram).

 

Innekatter bör också kastreras. Detta är av samma anledningar som några av de jag nämnde ovan, mer bestämt så har okastrerade katter större revir, kan vara aggressiva, och de har en alltför stark könsdrift. Okastrerade katthonor tenderar att bli helt absurt rastlösa och stressade när de löper (alltså när de är i en fertil period).

 

Varför ska då både katthanar och katthonor kastreras? Varför ska inte katthonor steriliseras?

 

Sterilisering är ett betydligt mindre ingrepp än en kastrering, speciellt när det gäller katthonor, eftersom katthonor har könsorganen inuti kroppen, till skillnad mot katthanar som har testiklarna i en pung på utsidan. Att kastrera en katthona innebär att ta bort allt, det vill säga livmoder, äggstockar, äggledare med mera. Att sterilisera innebär att endast knipsa av äggledare. Ju äldre en katthona blir, desto större risk är det att hon får livmodercancer eller annan cancer i de inre könsorganen. Om alla de inre könsorganen tas bort så kan de inte få de typerna av cancer, så det blir även förebyggande att kastrera en honkatt hellre än att sterilisera den. Sterilisering tar inte bort könsdriften (stora revir, aggressivitet, rastlöshet, stress med mera), det tar bara bort möjligheten att bli dräktig, därför är det bättre att kastrera honkatter.

 

Honkatter bör inte få p-piller istället för att kastreras (eller steriliseras). Katt-p-piller ökar risken för cancer i de inre könsorganen, diabetes med mera, och p-piller är inte lika säkert, mot dräktighet, som kastrering eller sterilisering.

 

Katter är evolutionärt anpassade för att äta kött, ben (ja, de kan äta till exempel fiskben, så länge de inte är kokta!), inälvor osv, alltså specifikt fett och protein, inte kolhydrater. Detta betyder inte att kolhydrater är totalt dåligt för katter, men det ska absolut hållas till en gräns. Anledningar till att ge katter kost med kolhydrater i kan vara om katten av hälsoskäl behöver bantas, för att inte få hjärt- och kärlsjukdomar, då funkar kolhydraterna som bukfylla, eller om katten har magproblem, för att fibrerna i kolhydraterna stimulerar tarmen. Men generellt sett bör katter inte äta så mycket kolhydrater, om några alls. Torrfoder innehåller nästan alltid kolhydrater, medan det varierar mycket mer i blötmat. Ett bra märke på blötmat är Mjau (jag är ej sponsrad), det innehåller inga kolhydrater, dessutom så är det svenskt kött och köttbiprodukter (inälvor, ben m.m.). Socker ska undvikas helt, det blir de tjocka av, och de känner inte ens smaken av sötma, så det är inte som att katten tycker att det är godare med mat med socker i. Katter i allmänhet, och hankatter i synnerhet, bör inte äta helvegetariskt, för det är inte bra för njurarna i längden. De kan dock leva på helvegetariskt, men det är en väldigt stor risk att de får njuproblem när de blir äldre, och det är extra vanligt hos hankatter, allra vanligast är det hos okastrerade hankatter.

 

Om du ska skaffa en katt, vänd dig i första hand till ett katthem. Varje år tas ungefär 6000 katter om hand av katthem, och ungefär ytterligare 2000 katter kan inte tas emot pga platsbrist. Jag är osäker på vad som händer med katterna som inte kan tas emot av katthem, men jag antar att de avlivas. En annan sak att tänka på är att katter kan leva 20 år. Om det varje år kommer 6000 katter till katthem, och om ingen av dem skulle adopteras, så är det 12000 katter på katthemmen nästa år, och året efter det 18000 katter, och så vidare. Så, adoptera en katt, istället för att köpa en, eller för den delen få en katt från någon som släppt ut en okastrerad katt. Som tur är så adopteras många katter, och många katthem använder sig av jourhem, det vill säga personer som låter katthemskatter bo hos dem tills dess att någon vill adoptera.

 

 

Låter du dina andra husdjur gå fritt? Kanske något enstaka, men knappast om du bor inne i stan. Så varför ska du låta dina katter gå fritt? De är också domesticerade.

 

 

Källor
(Endast ett urval, då jag råkade stänga en del flikar innan jag kopierat länkadressen, och inte lyckades hitta alla sidor igen trots att jag tittade i webläsarens historik)

 

If you haven't watched Yuri on Ice yet you should really do it before reading this post. Stop read now. There will be lots of spoilers below.

 

You can watch Yuri on Ice here: https://www.anime-planet.com/anime/yuri-on-ice/videos

 

 

Disclaimer: I do not own Yuri on Ice or any of its material. The pictures are screen shots from the anime.

 

 

If you haven't read part 1, do so first, you'll find it here:

 

 

Yuri, can't you decide what you want or what? Okay, let's look into the 12th episode to really see what this is all about. Victor loves Yuri, and Yuri seems to love Victor but he gets second thoughts. Why does he get second thoughts?

 

 

 

 

 

They decide to each make their own decisions after the free skate.

 

At the competition Victor is sad, and Yuri is also sad but doesn't show it as much, but the reporter even comment on this by saying "Hmm... It's seems neither Yuri Katsuki nor Victor have the energy we've come to expect."

 

 

Notice that Yuri ties his own skates this time, as a way of the anime creators to show that Victor isn't helping him with it this time, because Victor is sad about Yuri's decision. Victor doesn't know if Yuri cares for him as much as he thought, therefore he doesn't want to show his affection towards Yuri.

 

Then we get some flashbacks from when they hugged at the airport and Victor said "I wish you'd never retire.", and we can tell how tense the atmosphere is between Victor and Yuri.

 

 

Yuri starts his program, his last competition with his Yuri on Ice program, which he and Victor choreographed together.

 

Yuri thinks to himself as being a dime-a-dozen, so, well, his self-esteem hasn't really become better... No wonder he thinks Victor wants to quit coaching him, despite everything Victor has told him. Still Yuri thinks of how grateful he is of everything Victor has done for him, and he thinks of how he wants Victor to be his coach forever. He wonders if Victor understands that he wants Victor to stay as his coach forever, but he can't let that happen since it would kill Victor's career as a competitive skater. Therefore Yuri wants his final skate to be perfect, and to be as difficult as Victor's free skate program "Stay Close to Me", to show Victor that it wasn't a waste of time being his coach, (as if Victor would find it a waste of time... Well, we have this thing with Yuri's self-esteem, again.) and he wants to show that even though Victor is not his coach anymore he will still have a piece of Victor inside of him.

 

Victor realises that Yuri has changed his program to prove that he will end at the top. When Yuri nails Victor's signature move, the move Yuri added in the end of his program to show his love to Victor, Victor starts crying. He cries because of how he feels that Yuri has shown him his love to him. Yuri ends the skate by reaching out his hand towards Victor, to show Victor that "This was for you."

 

 

By the way, if you haven't grasped it yet, the Kiss and Cry is a place, it's the place where the skater sits with their coach(es) and get their points.

 

In the Kiss and Cry Victor tells Yuri that his performance was so perfect that he shouldn't worry. I don't think that's what Yuri worries about; I think Yuri worries about what to do. He "knows" it's for the best to retire and to let Victor get back to his skating career, but he doesn't want that. He wants to stay with Victor. He wants Victor to continue being his coach.

 

The result is presented, and Yuri has beat Victor's record for a free skate program. Yuri gets chocked, because his self-esteem has over and over told him that he would never be able to surpass Victor. But he did. He realises that he's not that bad of a skater after all.

 

Victor reaches out a hand, and when Yuri takes it Victor brings Yuri in for a hug. Victor whispers in Yuri's ear that it's bliss to have Yuri beating his world record, but it's also an ultimate diss as a competitor. Yuri realises that this means Victor has chosen to come back to competitive skating, but even though Yuri really wants Victor to be his coach he gets happy for Victor's decision.

 

 

If you haven't watched Yuri on Ice yet you should really do it before reading this post. Stop read now. There will be lots of spoilers below.

 

You can watch Yuri on Ice here: https://www.anime-planet.com/anime/yuri-on-ice/videos

 

 

Disclaimer: I do not own Yuri on Ice or any of its material. The pictures are screen shots from the anime.

 

 

First of all, this post will be in English, since I think Swedes in general accept these kinds of matters more than the general population of Earth, and English is the most international language I know.

 

I'll put a TL;DR in the end of part 2 of this analysis.

 

This post is about the ice skating anime Yuri on Ice, which was released in the end of 2016.

More exactly, this post is about the fact that there are two camps arguing about if "Victuri" (i.e. sexual and/or romantic love between Victor and Yuri) is canon (i.e. true according to the creators) or non-canon.

 

Therefore I just have to break this down. Because I get pretty annoyed by the group of people being like this:

 

 

Språk förändras, och jag lär mig mer om ord som jag tidigare trodde att jag hade stenkoll på. Så här kommer en uppdaterad lista med ännu fler begrepp och ord för olika koster med reducerat eller inget intag av animaliska produkter. Observera att jag här även gör en skillnad mellan insektsprodukter och insekter. Insektsprodukter innebär sådant som kommer från insekter utan att vara själva insekten, till exempel honung. I "kött" ingår ko, gris, fågel, fisk och skaldjur, om inget annat specificieras. Lakto betyder mjölk och syftar på alla mjölkprodukter. Ovo betyder ägg och syftar enbart på ägg från fågel, ej andra ägg.

Observera att detta enbart är generellt sett, det finns ju till exempel sveganer som väljer bort mjölk av olika anledningar, så tänk på att individen är viktigast, kategorier är bara till för att förenkla.

 

 

Endast ekologiskt och/eller svenska kött-, mjölkprodukter och ägg.

Kött: Ja, ekologiskt/svenskt.

Insekter: Ja.

Lakto: Ja, ekologiskt/svenskt.

Ovo: Ja, ekologiskt/svenskt.

Insektsprodukter: Ja, ekologiskt/svenskt.
Undivker specifikt: Utländska och/eller icke-ekologiska animalier.

Endast från vilt och/eller självjagat kött. Inget processat kött.

Kött: Ja, vilt/självjagat.
Insekter: Ja.

Lakto: Ja.

Ovo: Ja.
Insektsprodukter: Ja.
Undivker specifikt: Processat kött.

Flexitarianskt*
Äter endast kött ett fåtal gånger om året, vanligt är vid till exempel julbord eller på restaurang.
Kött: Ja, vid få utvalda tillfällen.
Insekter: Ja.
Lakto: Ja, för vissa enbart vid utvalda tillfällen.
Ovo: Ja, för vissa enbart vid utvalda tillfällen.
Insektsprodukter: Ja.
Undviker specifikt: Att äta kött för ofta. (Många flexitarianer har en gräns på hur mycket kött de maximalt får äta under en viss tidsperiod, till exempel "max 50 gram kött/vecka".)

 

 

 

 

Kött: Nej.
Insekter: Nej.
Lakto: Ja.

Ovo: Ja.
Insektsprodukter: Ja.
Undviker specifikt: Kött, insekter, löpe, gelatin rom och karmin (från insekt).

 

Kött: Nej.
Insekter: Nej.
Lakto: Ja.

Ovo: Nej.
Insektsprodukter: Ja.
Undviker specifikt: Kött, insekter, ägg, löpe, gelatin, rom och karmin (från insekt).

 

Kött: Nej.
Insekter: Nej.
Lakto: Nej.

Ovo: Ja.
Insektsprodukter: Ja.
Undviker specifikt: Kött, insekter, mjölk, löpe, gelatin, rom och karmin (från insekt).

Tentative Vegan (engelskt uttal)
Ej en kosthållning; en livsstil. Påminner till stor del om vegan (se nedan), med skillnaden att en tentative vegan inte undviker alla animalier. De animalier som de tillåter sig själva att äta eller använda är de som kommer från djur (animalia) som saknar nersystem, till exempel svampdjur (även känt som havssvamp eller sponge) vilket kan användas som till exempel tvättssvamp eller tampong.

Vegetariskt
Är ett paraplybegrepp för alla koster utan kött, men kan i vissa fall syfta på helvegetariskt. Till exempel får produkter i Sverige inte märkas som vegetariska om de inte är helvegetariska, det måste stå till exempel "ovo-vegetariskt" om en produkt innehåller ägg. Om du hittar en produkt som bryter mot detta kan du anmäla det till Livsmedelsverket.

 

Koster utan animaliska produkter

Undviker specifikt: Kött, mjölkprodukter, ägg, insekter, löpe, gelatin, rom och karmin (från insekt).

 

Veganskt
Ej en kosthållning; en livsstil. En vegan är en person som äter helvegetariskt, raw eller frukterianskt och dessutom inte använder läder, päls, djurtestad kosmetika (men däremot djurtestad medicin), produkter som innehåller till exempel karmin, fiskfjäll, gelatin m.m. (dessa ingredienser är vanliga i till exempel smink men förekommer även i godis, stearinljus m.m.) så långt det är möjligt. Veganer undviker även biodynamiska produkter (pga att djurdelar, så som skelett, urinblåsor m.m., ofta används som gödsel och liknande) och många veganer undviker ekologiskt (pga att till exempel gödsel i form av avföring från köttindustrin används). Veganer undviker även alla insektsprodukter.


Hur äter ni? Har ni gjort några restriktioner kring animalier gällande er kost och/eller livsstil? Själv äter jag lakto-ovo-vegetariskt men jag strävar för närvarande efter en vegansk livsstil (exklusive kosten, just nu iaf, för det är för mycket för mig för tillfället). De saker som jag köpte innan jag valde att ändra min livsstil (till exempel läder, djurtestat kosmetika, animaliska stearinljus osv) kommer jag att använda upp innan jag skaffar nytt veganskt, då jag tycker det är onödigt att slänga fungerande saker. Några saker har jag skänkt eller sålt för att de innehåller animalier.

Listan är ej rangordnad, allt är i ordningen jag kom att tänka på det.

 

1. Folk som anser att människoembryons och -fosters liv är mer värda än den gravidas liv och/eller hälsa

2. Folk som anser att människoembryon är mer värda än fullt färdigutvecklade och medvetna däggdjur

3. Kosmetisk kirurgi på barn i allmänhet och intersexuella barn i synnerhet

4. Vår könsbinära värld

5. Personer som ogillar ordet "hen"

6. Folk som tror att värden är svart-vit när det kommer till kön i allmänhet och biologiskt kön i synnerhet

7. "Biologister", alltså personer som tror att de är riktigt bra på biologi men egentligen bara har nuddat vi ytan

8. "Blev det en pojke eller en flicka?"

9. "Det blev en tuff liten pojke"

10. "Det blev en söt liten flicka"

11. Folk som inte tror på och/eller inte förstår evolution, men ändå anser att evolution är en myt

12. Folk som säger "Evolutionsteorin är BARA en teori" (anm. "hypotes" = en idé, "teori" = en idé som har bevisats vara sann, observera dock att teorier kan vara felaktiga även om de oftast inte är det, en felaktig teori beror på att den experimentella metoden var bristfällig)

13. Transofober

14. Homofober

15. Bifober

16. Heteronormen

17. Cisnormen

18. Binärnormen

19. Alkoholnormen

20. Köttnormen

21. "Är du gravid?", "Kör du ikväll?", "Tar du någon medicin?", "Är du allergisk mot alkohol?" (anm. ja, alkoholallergi finns), "Ska du träna imorgon bitti?" osv osv osv, när en person inte dricker alkohol

22. "Jag skiter i om andra är allergiska, det är deras problem, jag måste få äta mina jordnötter!" (anm. en mycket känslig jordnötsallergiker KAN DÖ av anafylaktisk chock om du äter jordnötter i närheten av hen)

23. "Tyvärr, vi tar inte specialbeställningar", när en allergisk person ska beställa mat

24. Folk som tycker att ammande personer ska gömma sig

25. Folk som inte använder kondom (eller annat barriärskydd) när de har sex för att "Det är ju såååå jobbigt att ha en påse på kuken" eller "Jag drar ut den i tid" eller "Det är inte mitt ansvar, det är personen jag har sex med som kan bli gravid" eller "Jag vill inte verka som att jag tror att min sexpartner har en könssjukdom" eller "Jag vill inte att min sexpartner ska tro att jag har en könssjukdom" osv

26. Att det är svårt att få tag på latexfria kondomer och slicklappar

27. Att det inte alls finns latexfria smaksatta kondomer och slicklappar

28. Folk som verkar tycka att våldtäkt (till exempel "surprise anal") är roligt att skämta om

29. Juridiskt kön, för det fyller ingen som helst funktion förutom att till exempel abortlagen endast gäller personer med juridiskt kön kvinna, och även om världen vore könsbinär, vad hade det spelat för roll om abortlagen gällde alla? Den handlar fortfarande bara om de som kan bli gravida och det finns många biologiska ciskvinnor där ute som inte kan bli gravida

30. Misogyni

31. Misandri, för även om det är mindre än misogyni så finns det tyvärr

32. Könade toaletter, där det till exempel inte finns sanitetsbehållare på herrtoan

33. Privilegierade personer som anser att icke-privilegierade personer bara gnäller

34. Att mensskydd inte är gratis eller åtminstone statligt prisreducerat, eller för den delen att det inte ses som en lyxvara, vilket det faktiskt gör i vissa länder (jag vill se folk mensblöda på de beslutfattarnas stolar för att de inte använde denna "lyxvara")

35. Folk som tror att XX = kvinna och XY = man

36. Folk som tror att jämställdhet = matriarkat

37. Sexister

38. Att den sortens mensskydd som är lättast att få tag på (engågnsskydd) är dåligt för miljön (till skillnad mot flergångsskydd)

39. Rasister

40. Xenofobi

41. Nya lagen i vissa delar av Frankrike som tvingar personer med burkini att klä av sig den, betala böter och/eller lämna stranden

42. Folk som anser att det är rimligt att tvinga personer som är vana vid att bära slöja att ta av sig den, för att de anser att personen i slöja är förtryckt, för de förstår inte att det är förtryck att tvinga någon att ta av sig ett plagg på det viset

43. "Jag har inget emot homosexuella, men det borde vara förbjudet att gå på gatan och skrika 'Jag är bög!'", och andra personer som inte vet vad Pride innebär men som ändå har åsikter om det

44. Folk som anser att icke-binära inte hör hemma i Pride och folk som anser att Pride endast är för homosexuella cismän

45. Folk som tror att personer med psykisk ohälsa är galningar

46. Folk som tror att personer med psykisk ohälsa bara är lata

47. Ableister

48. Extremister (inom alla grupper)

49. När det inte finns ginger beer på en bar

50. Ginger beer med alkohol i (ja, det har börjat göras några få sorter, för att nå fler personer, vilket är helt skevt eftersom det hindrar nykteristerna att dricka det men alkoholdrickarna kan ju dricka alkoholfri ginger beer)

51. Antivaxers, personer som är emot vaccin och hellre riskerar sjuka och svagas liv (till exempel personer med nedsatt immunförsvar som trots vaccin kan bli väldigt sjuka av det som vaccinet ska skydda mot) än att vaccinera sina barn

52. Folk som är emot GMO för att de inte vet vad det är

53. "Du har bara inte hittat den rätta än" som argument till asexuella, demisexuella, homosexuella osv

54. "Om vi utvecklades från schimpanser, varför finns schimpanser fortfarande kvar?" (se även punkt 11)

55. Att leva med psykisk ohälsa, för nej, det är inte så jävla kul som folk verkar tro "Du får ju vara ledig! Jag önskar att jag också kunde få vara ledig!"

56. Folk som anser att personer som tar livet av sig är själviska, den enda som är självisk är den som anser att en person som mår fruktansvärt dåligt inte ska få bestämma att hen vill slippa det. Observera dock att jag inte anser att det är rimligt att ta livet av sig, för det finns (oftast) hjälp att få och det är fruktansvärt hemskt när folk tar livet av sig, men de som tycker att det är ett själviskt drag är de som egentligen är själviska

57. Att det inte är mer än 2-3 år sedan tvångssterilisering vid könskorrigering förbjöds i Sverige, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

58. Att det inte ens är ett år sedan kvinnor fick rösträtt i Saudiarabien, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

59. Att kvinnor i Saudiarabien fortfarande inte får köra bil, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

60. Folk som klagar på att personer kommer ut och rör på sig, lär känna nya personer m.m., bara för att personerna i fråga spelar Pokémon Go

61. Min ena förälder

62. Personer som anser att vegetarianer äter upp djurens mat

63. Personer som tror att ekologiskt = miljövängligt och därför anser att ekologiskt kött är bättre för miljön än icke-ekologiska grödor (anm. jag kommer att skriva ett inlägg om just tvetydigheten kring märkningen "ekologiskt" inom en snar framtid)

64. Att Donald Trump antagligen vinner presidentvalet i USA

65. Att sexualkunskapen är fullkomligt bristfällig i de flesta skolor

66. Folk som inte tror på intersexualism

67. Att personer med endomentrios i genomsnitt får leva med problemen i tio år innan de får en diagnos och kan få hjälp

68. Alkoholhets

69. Folk som anser att personer som är genderfluid, pansexuella, trans osv har en psykisk störning som gör dem till galningar

70. Folk som tror att djur är leksaker

71. Folk som tror att vilda djur och tama djur funkerar likadant, till exempel att de tror att vilda djur passar sig bra i fångenskap eller att tama djur kan släppas fria (tama djur mår dåligt i det fria för att de bland har svårt att få tag på mat)

72. Att personer med AIDS/HIV skammas

73. Att många tror att sexuellt överförbara sjukdomar bara kan överföras via sex

74. Personer som anser att en kuk måste vara inblandad för att det ska räknas som sex

75. Att det bara är 7 år sedan borgerligt äktenskap mellan juridiskt samkönade par blev lagligt i Sverige, men folk tycker ändå att feminismen har gått gör långt (anm. ungefär ett halvår senare blev det lagligt med kyrkligt äktenskap inom Svenska kyrkan, andra religiösa samfund tar beslut var för sig så det skiljer sig mellan alla olika religiösa samfund i Sverige)

76. Att det bara är 1 år sedan äktenskap mellan juridiskt samkönade par blev lagligt i hela USA, men folk tycker ändå att feminismen har gått för långt

77. Konspirationsteoretiker, vilket namnet till trots handlar om hypoteser och inte om teorier (se även punkt 12)

78. Att 11 länder har dödsstraff för homosexualitet

79. Att 58 länder har dödsstraff

80. Att det fortfarande är 1 land (Vitryssland) i Europa som har dödsstraff

81. Att straffmyndighetsåldern i North Carolina är 6 år (lägst i världen), och att det finns många andra stater (de flesta av USA:s stater har 7 år) och länder (de flesta har en gräns under 14 år) som har nästan lika låga åldrar

82. Att flickors straffmyndighetsålder i Iran är 9 år medan pojkars är 15 år

83. "Boys will be boys"

84. Patriarkatet

85. Att det finns olika ord för att artigt tilltala en kvinna beroende på om hen är gift eller inte ("fru" och "fröken", "miss" och "mrs" osv), alltså att kvinnan definieras av att vara eller inte vara kopplad till en man, vilket är kvarlevor från en tid då kvinnor inte kunde bli myndiga

86. Att det inte finns någon bra könsneutral statusneutral titel, "fru", "fröken" och "herr" har med kön att göra, "dr" osv har med status att göra

87. Skönhetsnormen och skönhetshets

88. Personer som våldtar

89. Du får inte donera blod om du är man och har haft sex med en annan man under de senaste 12 månaderna

90. Det finns fler tigrar i olaglig fångenskap i USA än vad det finns fria tigrar i hela världen

91. 150 000 000 000 djur dödas varje år för att ätas av människor

92. 56 000 000 000 landlevande djur dödas varje år för att ätas av människor

93. 100 000 000 landlevande djur dödas varje år i Sverige för att ätas av människor, det är mer än 10 gånger fler individer än antalet människor som bor i Sverige

94. Att folk inte förstår att det ena inte utesluter det andra, och att alla inte kan göra allt. Jag har mött alltför många människor som ifrågasätter mina val i livet för att "det är värre i [plats]". Jaha, men kan inte DU gå och fixa problemen i det landet istället för att klaga på att jag inte fixar de problemen? Och jag kanske också hjälper till att fixa de problemen på olika vis, bara det att du är för trångsynt för att förstå att det till exempel går att vara vegetarian samtidigt.

95. Trångsynthet

96. Konservatism

97. "Jämställdister", personer som anser att privilegierade personer (till exempel vita, heterosexuella able cismän i medelåldern) har det svårare än andra grupper, för att de själva tillhör en eller flera privilegierade grupper

98. När folk blir arga för att de inte får vara med i separatistiska grupper, trots att det finns en allmän grupp inom samma ämne där de som inte får vara i den separatistiska gruppen har tagit över

99. Personer som inte förstår att "Nej" alltid betyder "Nej"

100. Samhället

 

 

Tänkte bara meddela att jag nu har tagit studieuppehåll för att vila ut mig och så småningom orka jobba mer med mitt mentala mående. Förvänta er inte att jag kommer skriva här oftare till orsak av detta, men ni kan ju alltid hålla tummarna att jag orkar skriva lite då och då iaf.

 

 

Jag insåg precis att det idag är exakt 5 år sedan jag startade den här bloggen.

 

Jag tycker lite synd om er. Jag ser att ungefär 30 olika personer läser min blogg varje dag. Tyvärr får ni inte så mycket nytt att läsa speciellt ofta.

 

Jag har förändrats en del sedan jag startade den här bloggen. Då skrev jag här på bloggen några gånger i veckan, ibland varje dag. Nu skriver jag på min höjd en gång i månaden. Då tecknade jag. Nu vet jag inte ens när jag senast förde en penna över ett papper i något annat syfte än att skriva föreläsningsanteckningar eller tenta. Då spelade jag piano flera gånger i veckan. Nu spelar jag piano kanske en gång varannan månad. Då visste jag inte hur jag skulle göra för att plugga, så jag kuggade rätt mycket. Nu orkar jag inte längre plugga, så jag kuggar rätt mycket. Då var jag relativt glad, kreativ, engagerad. Nu är jag relativt nedstämd, orkeslös, stressad.

 

Det där sista är kanske inte helt sant. Jag var nedstämd, orkeslös och stressad även för 5 år sedan och jag är glad, kreativ och engagerad även idag. Men proportionerna har förändrats dramatiskt. I november 2013 började jag med antidepressiv medicin och har sedan dess jobbat med min mentala hälsa av och till väldigt mycket. Det blir bättre, men samtidigt är jag fortfarande långt ifrån mitt jag under 2011, eller för den delen till exempel mitt jag 2008, när första tecknet på nedstämdhet visade sig. Sen, när jag har trott att det har gått mot det bättre så har jag fått en smäll i ansiktet. I somras till exempel, när jag, efter att ha rest runt i södra Sverige med min sambo under ett antal veckor, kände att jag mådde bra och var glad. Då gick plötsligt min älskade kanin bort, 8 år gammal. Bara en månad senare, innan jag hunnit återhämta mig från min älskade kanins bortgång, då gick en av mina för-föräldrar bort. Det var som att jag hade fallit tillbaka ner i gropen jag precis klättrat upp ur.

 

Så, jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Jag söker inte efter tröst. Jag vill väl bara förklara varför jag inte skriver på bloggen så ofta längre.

 

Depression är svårt. Jag har inte så stor lust att skriva längre. Det känns jobbigt att skriva. Det känns jobbigt att tänka. Det känns jobbigt att argumentera och debattera. Det mesta känns jobbigt. Men när det vissa dagar inte gör det har jag oftast inte all den tid jag behöver för att ta igen allt jag inte gjorde när jag varit i en svacka. Så därför orkar jag inte skriva här så ofta längre.

 

Jag lovar inte att bli bättre på att skriva här. Men jag hoppas att jag orkar skriva här oftare.

 

 

På nyår drack jag Ginger Beer, då valde jag Bundaberg's Ginger Beer.

 

Idag satt jag och läste på bloggen Stresscoachen, som jag har fått tips om av sjukgymnaster och psykologer på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Och ett av de inläggen jag råkade läsa idag handlade om att alkohol inte är bra när du är stressad då det finns större risk att bli beroende av alkohol om du dricker det för att stressa ned. Ett av förslagen på vad som går att dricka istället var Ginger Beer, på bilden i inlägget är Fentiman's Ginger Beer. Inlägget om att inte dricka alkohol vid stress hittar du här.

 

 

 

Märke: Apotekarnes

Namn: Lemon Ginger

Märkningar: -

Köpt på: Ica Maxi, Uppsala

Innehåll: Kolsyrat vatten, socker, citronjuice, apelsinjuice, ingefärskoncentrat, kaliumsorbat, askorbinsyra, stevioglykosider, naturlig arom, pektin, gummi arabicum, fruktkärnmjöl.

Volym: 50 cl

 

Flaskan: Flaskan är en genomskinlig PET-flaska med ljusgrön skylt och ljusgrön kork. Jag tycker att det är praktiskt med en återförslutningsbar flaska för den som vill ha med den. Jag tycker också att flaskan har fin etikett i fin grön färg. Sambon tycker att det är tråkigt med PET-flaska.

 

Dryckens utseende: Jag tycker att drycken är ljust gul och nästan genomskinlig men i stort sett grumlig. Sambon tycker att drycken är vit och grumlig, kanske svagt grön.

 

Lukt: Båda jag och sambon tycker att den luktar citron. Sambon tycker även att den luktar sött.

 

Smak: Jag tycker att den smakar citron, syrligt och gott, den är läskande och söt, med lite för sliskig eftersmak. Jag känner dock ingen smak av ingefära alls. Sambon tycker att den smakar sött och lite citron. Hen tycker också att den smakar sötningsmedel och gillar inte bismaken som det ger.

 

Betyg: Som ingefärsdricka ger jag den betyget 1, som dryck i allmänhet får den dock betyget 4 av mig. Sambon ger den betyget 2.

 

 

Märke: Fever-Tree

Namn: Premium Ginger Beer

Märkningar: -

Köpt på: The English Shop, Uppsala

Innehåll: Kolsyrat källvatten, rörsocker, ingefära, naturlig arom, vinsyra, askorbinsyra.

Volym: 20 cl

 

Flaskan: Flaskan är i glas och en en etikett i silverfärg och ljust gröngrått. På etiketten är ett träd (märkets logotyp), texten på etiketten är i svart och mörkblått. Kapsylen är silverfärgad med deras logga (trädet) i mörkblått. Jag tycker att flaskan är liten och söt samt att den ser lyxig ut. Sambon tycker att det ser ut som en ciderflaska i miniformat.

 

Dryckens utseende: Jag tycker att drycken är blek i färgen, den är grumlig och den bubblar en del. Sambon tycker också att den är blek och hen tycker också att den ser lemonadliknande ut i färgen.
 

Lukt: Jag tycker att den luktar ingefära och sött, den luktar alltså ungefär som inlagd ingefära. Sambon tycker att den har en stark ingefärslukt.

 

Smak: Jag tycker att den bränner bra och smakar mycket ingefära. Jag tycker också att den smakar lite gammalt, eftersmaken har en unken touch. Sambon tycker att den bränner jättebra. Hen tycker också att den är ganska söt men att det döljs i brännandet. Utöver det tycker hen att det är en inte så god smak, som är svår att sätta fingret på vad det smakar, precis när den hamnar i munnen.

 

Betyg: 3 från mig och 4 från sambon.

 

 

Se även Fever-Trees Ginger Ale

 

 

Majoriteten av alla människor tror att de är smartare än genomsnittet.

 

Sug på den karamellen en stund. Fundera på vad det innebär, innan du läser vidare.

 

...

 

Majoriteten av alla människor tror att de är smartare än genomsnittet. Det är en ekvation som inte går ihop. Om vi skulle ta en grupp människor, så pass stor grupp att de skulle utgöra majoriteten av alla människor, då skulle de även utgöra genomsnittet av alla människor. Om vi skulle ta gruppen av människor som tror att de är smartare än genomsnittet så skulle det vara genomsnittet av alla människor som trodde det. Det går inte att vara både smartare än genomsnittet och ligga på genomsnittet i smarthet.

 

Det här tycker jag är ett intressant fenomen. Det tyder på att vi lever i oss själva väldigt mycket. Vi tror på oss själva. Vi litar på oss själva. Våra egna övertygelser är det vi ser som de rätta övertygelserna.

Jag tror att jag är smartare än genomsnittet. Varför skulle jag inte tro det? Enligt min världsbild så stämmer vissa saker och andra saker stämmer inte, sen kan min världsbild förändras och jag kan inse saker på vägen som får mig att tänka att jag har blivit smartare. Av att låta oss själva inse saker kan vi bara bli smartare, enligt oss själva, oavsett om vi har rätt eller fel enligt resten av världen.

 

Bara för att jag tror eller upplever att jag är smartare än genomsnittet betyder inte det att jag egentligen är lite dumdristig, för det skulle göra mer än hälften (alltså majoriteten) av alla människor lite dumdristiga, vilket vi inte är. Ibland tror vi helt enkelt på saker som inte är sanna, vi ifrågasätter inte tillräckligt eller ifrågasätter för mycket. Som när det för första gången ifrågasattes att jorden var platt, någon ifrågasatte det och påstod att jorden egentligen är rund. De flesta andra tyckte att hen var dum i huvudet som trodde att jorden var rund. Alltså trodde majoriteten av alla människor att de var smartare än personen som trodde att jorden var rund, trots att personen som trodde att jorden var rund var den som hade rätt.

 

Det är det här som gör att vi än idag måste kämpa för allas lika värde, oavsett om det gäller kvinnor, transpersoner, funktionsnedsatta, icke-mänskliga djur eller någon annan grupp med individer, eller en enstaka individ för den delen. För trots att det är självklart för en person att det inte är något fel på homosexuella eller att icke-mänskliga djur också har känslor så betyder inte det att det är självklart för någon annan. Det är därför vi måste fortsätta att diskutera och argumentera. Det är därför vi måste fortsätta att forska om allt som går att forska på. Idag är det vetenskapligt bevisat att icke-mänskliga djur har känslor, att kvinnor kan få orgasm och att det finns personer vars biologiska kön är varken man eller kvinna, trots detta är det fortfarande personer som inte tror på detta eller rent av inte vet om det. Det finns många som inte tror på vetenskap, "Vetenskapsmän har ju haft fel förr" (citat från min ena förälder), men utan den hade vi inte kunnat veta att majoriteten av alla människor tror att de är smartare än genomsnittet. För det tror de. Det tror vi. De flesta av oss tror sig vara smartare än genomsnittet. Jag tror att jag är smartare än genomsnittet, även om jag antagligen inte är det (statistiskt sett), det är inget jag kommer att gömma under en stol, för om jag inte hade trott mig vara smartare än genomsnittet hade jag aldrig velat diskutera eller argumentera för mina åsikter, min världsbild, min livsåskådning. Hade jag inte trott att jag var smartare än genomsnittet så hade jag aldrig startat den här bloggen.

 

Tror du att du är smartare än genomsnittet?

 

 

Jag kände att det var dags.

 

Det här inlägget har legat länge och väntat på att postas, men jag har känt mig lite osäker på att posta det eftersom det är så personligt.

 

Det är dags för mig att komma ut.

 

Inte för att jag egentligen vill komma ut. Jag förstår inte ens varför vi måste komma ut. Och jag vill egentligen inte att uttrycket "komma ut" ska behövas eller ska finnas över huvud taget.

 

Men jag vill berätta för er om mitt kön och min sexualitet.

 

Nej, jag kommer inte berätta rakt ut vad mitt kön är. Men nästan.

 

*Konstpaus*

 

När jag gick i 1:an, lågstadiet, hade jag aldrig tänkt en tanke på att jag skulle kunna bli kär i personer av samma kön som jag. Inte heller hade jag tänkt tanken på att jag kanske inte skulle vara det som alla sa att jag var. Jag var kär i flera olika personer i den här åldern, ingen av samma kön som jag.

 

Till en dag. Något hände. Detta var i 2:an. En nära vän till mig kom fram till mig en dag efter skolan. Hen frågade chans på mig.

 

Att fråga chans var något vi gjorde i den här åldern, jag har ingen aning om ifall det är likadant idag eller om barn gör på andra sätt för att förklara sin kärlek för varandra.

 

Min värld var omtumlad. Hur var detta ens möjligt? Jag hade hört talas om bögar och lebbar. Men att kunna gilla både killar och tjejer var något som jag inte visste om att det gick. Jag visste att min vän tidigare hade varit kär i personer som inte var samma kön som hen själv, men jag visste inte att det gick att gilla alla.

 

Jag svarade att jag skulle tänka på saken. För jag visste uppriktigt sagt inte vad jag tyckte eller vad jag borde tycka.

 

Några dagar senare hade jag bestämt mig. Jag bestämde mig för att testa, för att se om jag gillade den här personen mer än bara som kompis. För jag visste inte alls vad jag kände, eller vad jag fick känna.

 

Det här var mitt enda, mer eller mindre, "seriösa" förhållande under fråga chans-åldern. Jag hade ett annat "seriöst" förhållande under fråga chans-perioden något år senare, men det var inte mer seriöst än att jag fick en puss på kinden en gång, men vi var väldigt goda vänner.

 

I alla fall, jag och min vän, eller "partner" må vi väl säga, höll ihop säkert i ett år. Vi lekte tillsammans och vågade oss till och med på att prata om sex. Fast vi visste ingenting om sex, så jag tror att de samtalen inte var så jävla givande när allt kommer kring. I alla fall vågade vi tillsammans att diskutera hur folk egentligen gjorde för att ha sex och om bara de som ville ha barn kunde ha sex. När vi pratade om sex så refererade vi alltid till att en kvinna och en man har sex, vilket förvånar mig så här i efterhand eftersom vi själva inte var en kvinna och en man, utan två barn av samma kön. Dock minns jag att jag alltid blev refererad till som den som var det biologiska kön jag egentligen inte är, medan hen alltid refererades till den som var det biologiska kön hen är. Och detta fick mig att börja fundera över mitt kön.

 

Varför kunde jag inte se oss som två personer av samma kön? Jag förstod inte vad som var fel på mig. För jag trodde verkligen att någonting var fel.

 

Efter att min "partner" hade blivit retad då någon kommit på hen med att vara "en jävla homo" så bestämde vi oss för att göra slut. Jag blev strax därpå tillsammans med tidigare nämnda person som var mitt andra "seriösa förhållande", en person som inte hade samma kön som jag, och min tillvaro var räddad. Ingen skulle någonsin komma på att jag och min vän, vi som precis gjort slut, faktiskt var tillsammans. Det skyddade både mig, från att bli retad alls, och min vän från att bli fortsatt retad.

 

När mellanstadiet började närma sig så gjorde jag och min nya "partner" slut. Och i och med mellanstadiets början så verkade fråga chans-stadiet också gå mot sitt slut, så allt blev väldigt mycket svårare.

 

När jag gick i 4:an så råkade jag se en dokumentär om intersexuella, på TV. Tankarna om mitt kön började komma tillbaka och allting snurrade runt i mitt huvud av förvirring. Jag kanske var intersexuell? Eller vad var jag egentligen? De flesta kompisar jag hade hade samma kön som jag, och jag verkade i huvudsak bli kär i personer som inte hade samma kön som jag. Men varför "tog" jag "det andra" könet när jag var tillsammans med en person som hade samma kön som jag?

 

Jag förstod inte och plötsligt började allting bli väldigt läskigt. Jag började inse att puberteten knackade på dörren och att det kanske skulle uppdagas att jag inte alls var det som alla trodde att jag var. Paniken. Ångesten över att kanske se min kropp förändras åt ett håll som ingen hade trott att den skulle göra. Kanske jag även skulle vara steril. Var det mig de beskrev i dokumentären? Var jag en av dem?

 

När puberteten hade satt igång för fullt så kunde jag pusta ut. Jag utvecklades som jag skulle. Det var inget "fel" på mig, trots att jag vid flertalet tillfällen hade kännt mig som "det andra könet" när jag var tillsammans med en person av samma kön som jag.

 

Tiden gick och jag gick igenom några av de värsta åren i mitt liv, när det kommer till att retas av andra. Slutet av mellanstadiet och början av högstadiet. Vi var alla förvirrade små höns som varken visste bu eller bä. Det var mobbning och hot om våld i korridorerna på skolan. Alla var elaka. Men någonstans i det där vimmlet av galenskap och pubertala tonåringar hittade jag tre jämlikar. Tre vänner som än idag är mina bästa. Vi började tillsammans att spana in de som gick på gymnasiet. För på den tiden var min skola både ett högstadium och gymnasium, väldigt vettigt faktiskt att de flyttade högstadiet till en annan skola sedan, vilket skedde lagom till att jag började 2:an i gymnasiet där.

 

I alla fall, tillbaka till slutet av högstadiet. Vi spanade in de som gick i gymnasiet. Mogna, precis som vi fyra ansåg oss vara. Jag och mina tre vänner var lite lillgamla helt enkelt. Vi gick och drömde om att få börja gymnasiet och komma bort från det där aphuset till högstadium. Och vi spanade på personer i gymnasiet. Jag hade spanat in en person, som inte hade samma kön som jag. Tankarna från mellanstadiet var bortblåsta. Inte en chans att jag skulle vara något annat än cis och hetero.

Jag hade framförallt spanat in en person som jag tyckte var så himla snygg. Det var helt sanslöst vad jag tyckte hen var snygg. Det var min framtida självfrände, trodde jag då.

 

Våren kom, vi slutade i högstadiet och tre av oss hade valt att fortsätta gymnasiet på samma skola, medan den fjärde begav sig till andra utkanten av stan för att gå på ett gymnasium där. Jag och mina två vänner som blev kvar skulle gå olika linjer. Men en av mina vänner kom inte in på sitt förstahandsval och hamnade istället tillsammans med mig på sitt andrahandsval, och min andra vän på samma skola bytte linje, så det slutade med att vi alla tre hamnade i samma klass. Visserligen bytte även jag linje, men vi fortsatte att gå i samma klass då några linjer hade de flesta lektionerna tillsammans.

 

Vi tre fortsatte att spana på de äldre eleverna. Men en dag när jag hade en lektion med en annan klass så stod en person där som jag inte hade sett förut. En ny snygg person. En person av samma kön som jag. "Omg.", "Vad gör jag nu?", "Vad är det här?". Det där som inte hade brytt mig sedan lågstadiet var tillbaka. En känsla av att vara fel. Att tänka fel. Att känna fel.

 

Jag var fortfarande väldigt förälskad i den där personen som jag spanat in i slutet på högstadiet. Men nu kom en till person in i bilden och jag visste inte vad jag skulle göra. Vid det här laget visste jag att bisexualitet fanns, men jag visste också att bisexuella ansågs vara veliga och att de inte kunde bestämma sig. Jag ville inte att folk skulle ta mig för velig (även om jag faktiskt har väldigt svårt att bestämma mig för saker och ofta får beslutsångest). Jag ville att folk skulle ta mig för bestämd och rak. Jag hade hört att det gav pondus att vara bestämd och rak nämligen.

 

Mitt i allt detta, i min förvirring över min sexualitet, så skedde något plötsligt. En dag gick jag upp till föreningslokalerna på skolan. Jag hade aldrig varit där förut, men jag gick dit i hopp om att få träffa den person som jag var så förälskad i, alltså hen som inte hade samma kön som jag. För jag hade hört av en vän att den personen jag gillade var med i en förening där uppe.

 

Men så när jag gick in i föreningslokalen slog hormonerna till. Där stod den sötaste och snyggaste person jag någonsin sett. En person som jag dessutom aldrig hade sett förut. Jag blev stormförälskad och de andra två personerna glömde jag helt bort.

 

Det ena ledde till det andra och fem månader senare var jag tillsammans med denna person. Vi var jättekära. Och vi gjorde jättekonstiga och en del dumma grejer. Haha, kärlek alltså, det får en att göra nästan vad som helst.

 

Dock började jag, någonstans i slutet av gymnasiet eller början av universitetet, att inse något. Trots att jag hade ett fast förhållande med en person som jag visste könet på så visste jag egentligen inte om jag var bisexuell eller inte. För när känslorna från att vara nykär hade börjat lägga sig så började jag titta på folk igen. Se om de var attraktiva. Och jag såg både män och kvinnor som attraktiva. Dock kunde jag inte säga att "jag gillar män", "jag gillar kvinnor" eller "jag gillar både män och kvinnor" eftersom det berodde mycket mer på personen i fråga snarare än deras kön.

 

För jag gillade inte kvinnor, inte majoriteten av dem i alla fall. Och jag gillade inte män, inte majoriteten av dem i alla fall. Men jag gillade vissa personer. Om personen var attraktiv och trevlig så spelade könet ingen roll. Någonstans i dessa tankar råkade jag också bli lite kär i en kursare, som inte har samma kön som min partner. Och det finns många personer jag tycker är snygga och attraktiva, även de som jag inte vet vad de har för kön.

 

Jag började fundera mer på det där med kön och insåg att det nog inte är så viktigt egentligen. Och i samma veva började jag fundera på mitt eget kön, igen. "Kanske jag inte behöver vara mitt biologiska kön?", "Men jag är ju mitt biologiska kön, väl?", "Eller är jag det andra könet?", "Nej, jag är inte det andra könet". Det var egentligen ingenting som jag kunde säga definitivt, men någonting kändes inte helt rätt när jag själv inte fick välja när jag skulle ses som mitt biologiska kön, och när jag skulle ses som något annat. Ni vet när folk säger till en grupp "Hej tjejer!" eller "Hej killar!", när de sa det till den gruppen jag var med i så kändes det inte alltid rätt. Vem var de att bestämma vem jag skulle vara just då?

 

Lite efterforskning på nätet fick mig att hitta begreppen "pansexuell" och "genderfluid". Och det är här jag är idag. Att vara pansexuell innebär helt enkelt att du blir kär i personer oavsett vilket kön de har. Och att vara genderfluid innebär att du vissa dagar känner dig som ditt biologiska kön och andra dagar känner du dig som något annat. Sen så vet jag att ni tänker att jag är emot fack. Ja, jag är emot att alla ska placera en i fack hela tiden, det är lite det som det här inlägget handlar om, att andra placerade mig i fack. Att däremot placera sig själv i fack är bra för att hitta likasinnade, men det är absolut inte ett krav på att placera sig själv i några fack.

Och vet ni vad? Jag har suttit på dessa begrepp så himla länge nu. Ändå har jag aldrig delat med mig till någon i min närmaste närhet (förutom min partner). Så det här är ett ganska stort steg för mig. Men vet ni vad? Det kändes inte alls som ett stort steg, att bara skriva en text om min uppväxt. Det kändes bara helt naturligt att berätta om mitt liv för er. För jag vet att ni läser min blogg. Min partner och mina tre bästa vänner alltså. Och nu har ni fått tagit del av lite tydligare information om vem jag är.

Och vadå "komma ut", varför ska vi behöva "komma ut"? Det är ju faktiskt inte något konstigt att vara sig själv.