Intersexorwhat

 

För ett år sedan så skrev jag ett gäng nyårslöften här på bloggen. Tänkte gå igenom dem och se vad som har blivit av dem, sedan ska jag avge några nya nyårslöften.

 

Börja träna, återuppta klättringen, börja gymma samt börja på dans.

 

Hur det gick: Jag började träna i början av året, jag körde lite övningar hemma med hantlar och kondition. Jag tog en kortare danskurs på 7 tillfällen eller vad det var, en kurs i vals och foxtrot faktiskt. Jag började cykla jättemycket, speciellt under sommaren, då cyklade jag flera mil i veckan (för jag har 6-7 km till centrum vettni). Sen kom hösten och jag blev extremt förkyld, sen fick jag influensa (tror jag det var). Efter tillfrisknandet så skaffade jag ett prova-på-kort på träningsanläggningen nära mitt campus. Gymmade där några gånger och klättrade en gång, sen tog prova-på-perioden slut i början av oktober. Sen vet jag inte vad som hände, men plötsligt låg det snö på marken och plötsligt var det december och jag hade knappt rört mig alls på nästan tre månader.

 

Nytt löfte 1: Samma.

 

Börja studera i god tid till tentorna, inte ta på mig för mycket ideellt arbete.

 

Hur det gick: Låt mig först skratta högt. Hahahahaha. Ungefär så kände jag när jag läste vad jag skrivit. Jag har tenta om åtta dagar och har hittills inte börjat plugga. För vet ni vad som hände precis innan sommarlovet? Jag råkade bli tillsatt på en ideell post som är på ett år. Har haft sjukt kul på posten hittills, men fattar inte riktigt hur jag tänkte när jag sökte den. Nästa skolår ska jag dock ta studieuppehåll, ta igen lite kuggade tentor samt koppla av lite från universitetslivet.

 

Nytt löfte 2: Se till att börja plugga i tid och försök ignorera roliga ideella uppdrag som de söker folk till.  Se också till att koppla av lite under studieuppehållet också. Så i princip samma som förra årets.

 

Se till att äta ett vettigt antal gånger under dagen även under ledighet.

 

Hur det gick: Ja, jag kan knappast påstå att det gått särskilt bra. Jag blir så förbannat lat så fort jag får lite ledighet. Under ledigheten äter jag inte för att jag borde äta, jag äter antingen för att jag är så hungrig att jag håller på att kollapsa eller för att någon bjuder mig på mat. När jag inte är ledig däremot, då äter jag var tredje under vaken tid, precis som alla dietister och läkare säger är allra bäst för kroppen.

Nytt löfte 3: Det där med ledigheten, se till att inte bli så jävla lat när det kommer till matlagningen då. Alltså, samma som förra året.

 

Gå upp tidigt även när jag är ledig, inte försova mig, ta tillskott av D-vitaminer under vintern, se till att inte fastna sensena kvällar framför datorn.

 

Hur det gick: Ja, du kan ju gissa vad jag gör just nu. Sitter framför datorn mitt i natten, klockan är ju snart 2... D-vitaminer har jag däremot varit duktig och tagit nu under vintern, vet dock inte helt säkert om det hjälper. Jag har inte försovit mig lika ofta som jag gjorde förra hösten, tror jag, men jag har fortfarande lyckats försova mig några gånger. Att gå upp tidigt även när jag är ledig har funkat sisådär. Det har gått i perioder då det har funkerat mer eller mindre bra. I morse gick jag upp 10, jag ska nog försöka sikta på 9 under vanliga lediga dagar. Dagen efter nyårsafton och liknande är det dock okej att sova ut längre, jag behöver sömnen efter så sena kvällar.

 

Nytt löfte 4: Samma.

 

Leva ut min stil mer, inte ha samma jävla kläder varje dag, sluta bita på naglarna vid stress, inte glömma borsta tänderna på morgonen.

 

hur det gick: Ja, med tanke på hur alla andra löften gick så kan ni ju gissa hur detta gick. Jag tycker inte att jag har levt ut min stil mer, lite kanske men inte speciellt mycket. Samma jävla kläder varje dag och fortfarande samma enda byxor som jag trivs i. Naglarna blev nerbitna förra tentaperioden, de är så korta att jag inte vet om de ens går att få dem kortare. Å mina tänder glömmer jag fortfarande att borsta vissa mornar. I somras var jag sjukt duktig med tandborstningen ska ni veta, jag borstade minst två gånger om dagen, ofta tre. Sen började plugget igen...

 

Nytt löfte 5: Leva ut min stil mer, samt att våga vara mig själv. Våga sticka ut för fan. Låt bli att bita på naglarna och glöm för sjutton inte att borsta tänderna.

 

 

Vad tror ni, kommer jag klara dessa "nya" nyårslöften?

 

Se den här filmen

 

 

 

Låt oss sedan fundera över vad de har för argument i denna film.

 

Argument 1: Två kvinnor eller två män kan inte ge ett barn en mamma och en pappa.

 

Mitt svar: So what? För det är ju sjukt nödvändigt med en mamma och en pappa? Alla de barn vars ena eller båda biologiska föräldrar har omkommit, blir de konstiga, kanske rent av störda? Totalt ohållbart argument som jag knappt ens orkar argumentera emot.

 

Argument 2: Endast personer som kan skapa ett barn får gifta sig.

 

Mitt svar: För det första så är det inte enbart samkönade par som drabbas av denna idé. Även personer som är ofrivilligt barnlösa på grund av exempelvis sterilitet borde då heller inte få gifta sig med detta argument. Äldre par, sterila par, par med andra komplikationer. Och så vidare. Jag såg förresten en dokumentär om intersexualism för ett tag sedan, då intervjuade de bland annat en person som var född som intersexuell men som både kände sig som och såg ut som en kvinna. Hennes juridiska kön var dock "man", för det var vad läkaren hade valt när hon föddes. Hon såg även sig själv som heterosexuell, men hon fick inte gifta sig med män eftersom det stod i passet att hon är man. Det är en aspekt av det hela. En annan aspekt är att det finns jättemånga ofrivilligt barnlösa par där ute i världen, som inte kan få barn trots att de är en man och en kvinna.

 

Argument 3: Varje barn som föds har en mamma och en pappa.

 

Mitt svar: Ja, om vi bortser från barn till transsexuella personer som fått barn innan könskorrigeringen så kan vi säga att det stämmer. Dock stämmer det inte att alla har en mamma och en pappa som kan ta hand om dem. Det finns ensamstående föräldrar, det finns adopterade barn, det finns barn som har ett äldre syskon eller till exempel en farmoder som vårdnadshavare. Och så vidare. Ett barn som adopteras av ett samkönat par har också två biologiska föräldrar som är en biologisk man och en biologisk kvinna. Argumentet faller helt platt. Bara för att de skulle tillåta samkönade äktenskap så skulle det födas barn som inte har en biologisk mamma och en biologisk pappa? Jag förstår inte deras argument alls!

 

Argument 4: Det är för barnens skull vi inte kan tillåta samkönade äktenskap!

 

Mitt svar: Amen kom igen! Barnen skadas inte av att ha två föräldrar, de hade ju lika gärna kunnat ha bara en. De hade lika gärna kunnat lämnas på gatan att dö för att deras biologiska föräldrar inte hade råd att ta hand om dem.

 

 

Sedan urminnes tider har filipinon haft "siyo", indonesiskan haft "u", turkiskan haft "o" och finskan haft "hän".

 

Könsneutrala personliga pronomen i tredje person.

 

Någon gång kom någon på att ordet "hän" kunde försvenskas till "hen". Om det var en person som invandrat från Finland till Sverige eller om det var en finlandsvensk eller om det var en svensk eller om det var någon helt annan, det vet vi inte. Vi vet bara att någon såg att finnarna hade ett praktiskt ord som även de började använda.

 

År 1966, alltså för 56 år sedan, skrev Uppsalabon Rolf Dunås en insändare till Upsala Nya Tidning. I sin insändare så föreslog han att ta in ordet "hen" i svenska språket istället för att behöva skriva eller säga "hon eller han". Ordet var tänkt när könet var okänt eller när det gäller en allmän person (dvs generisk pronomen i tredje person).

 

Någon gång strax efter 1966 började de ändra i många officiella texter så att generiska "han" byttes ut mot "han eller hon".

 

Jag föddes 1991.

 

1994 skrev Hans Karlgren i en språkspalt i Svenska Dagbladet och menade att det är otroligt jobbigt och krångligt att använda "han eller hon" eller "vederbörande", när de lika gärna kan använda "hen". Han berättar även om när "den" infördes i svenskan för att vi skulle slippa kalla döda ting för "han" eller "hon", när de inte var nautrala så att "det" kunde användas. Det var då vi slutade säga saker som "han är full ikväll" om månen, eller "hon är stor för oss människor" om hjärnan.

 

År 2001, alltså när jag var 10 år, fick jag för första gången höra, från en halvfinsk vän, om ordet "hän". Jag delade med mig av min nya kunskap till en annan halvfinsk vän, som såklart redan kände till ordet. "Gud vilket roligt och smart ord!" tyckte jag, och mina halvfinska vänner höll såklart med mig trots att den ena av dem inte trodde att ordet skulle etablera sig i Sverige. Hen trodde att ordet skulle användas av finskfödda som kom till Sverige och hade svårt att skilja på "han" och "hon", alternativt skulle dessa personer endast använda "han" av enkelhetsskäl. Den andra vännen började använda ordet lite smått.

 

Jag minns första gången jag använde "hen" på riktigt, i en mening, det var 2004 och jag var 13 år. Jag satt på bussen med en kompis och skulle berätta en historia, då använde jag mig av "hen" och sedan när jag berättat färdigt historien så började vi diskutera hur vi tycker att ordet skulle böjas. Jag tyckte att "henom" och "hens" lät bra.

 

Under 2005 började RFSL att använda "hen" officiellt.

 

År 2007 börjar tidsskriften FUL att använda "hen" genomgående som pronomen. Om de använder det än idag har jag tyvärr inga källor på, men jag hoppas förstås på att de gör det.

 

År 2009 kom "hen" med i nationalencyklopedin samt att facebook-sidan hen skapades. Samma år började jag gilla denna facebook-sida.

 

"Hen" börjar diskuteras lite smått under 2010, men än så länge är debattklimatet lugnt. Många kommenterade dock redan då att ordet betyder "höna" på engelska.

 

Under 2011, hela 10 år efter att jag för första gången hört talas om "hen", så föreslår jag att byta ut alla "han/hon" till "hen" i texter till en bok som jag och några studiekamrater håller på att sätta ihop. Först lägger ingen märke till den kommentar jag lagt in i dokumentet vi arbetar i. Sedan kommer en svarskommentar som ungefär var formulerad "Vad bra att använda 'hen' här!". Efter det så ser flera ordförslaget och under nästkommande möte bestämmer vi oss för att ha en punkt där vi diskuterar det. Under diskussionen inser alla att det är alldeles för krångligt att använda "han/hon", men samtidigt tycker en del att vi inte får ändra i andra personers texter. Jag inflikar att det känns som om de flesta svenskar jag talat om "hen" med tidigare verkar mycket positiva till det och att jag tror att många vill ha in ordet i svenska språket. Till slut blir det en "kompromiss", vi bestämmer oss för att ändra alla "han/hon" till ett kursivt "han". Under 2011 skrev jag förresten ett blogginlägg om "hen", nämligen "En liten guide till att använda 'hen'".

 

2012 släpptes boken Kivi och monsterhund, där barnet Kivi benämns som "hen" boken igenom. Hen-debatten exploderade. Nu började folk välja en sida på allvar. Debatten håller på än idag, trots att jag känner att den för länge sedan borde vara över. Jag själv har skrivit några inlägg om "hen" för att visa min ställning i debatten, däribland har vi "Höhö, det kanske blir en hen!", "Öppet brev till hen-motståndare och andra intresserade", "Det där finska låneordet ni vet", "Come pick up your gender roles, 1950s", "Överflödiga pronomen och pronomen som saknas" och nu även det här inlägget. Det handlar om att lägga till, inte ta bort. Kan inte folk bara inse att ordet behövs, annars hade det aldrig föreslagits.

 

 

PS. Måste bara få berätta om en sak jag var med om här om dagen. Jag var på ett café och när jag satte mig efter att ha beställt så sitter en kvinna några bord längre bort och börstmatar sitt barn. Jag ser det men tänker inte på det. Inte fören hon ska böka tillbaka barnet i vagnen så reagerar jag på att hon har suttit och bröstmatat barnet en bra lång stund. På ett café. Jag är förvånad över att ingen gått fram och klagat på henne, jag är förvånad över att de fick sitta där i fred. För det är inte hur det brukar kunna se ut på offentliga platser. Jag störde mig inte alls på det, såklart, jag tyckte det var bra gjort av henne. Ju fler som vågar desto fler kommer att våga i framtiden. DS

 

Vad fan hände igår?

 

96 unika besökare hade jag! Det är fanimej personligt rekord!

 

Hoppas att alla dessa besökare hittar tillbaka till mig, helst ska de börja kommentera en massa också, så att jag får lust att skriva vettiga inlägg ^^

 

 

Jag har hamnat i någon slags svacka igen. Händer lite då och då, vet inte riktigt vad det beror på, skulle lika gärna kunna vara något medicinskt tillstånd eller diagnos som att det skulle kunna vara vädret eller mörkret. I alla fall ur min synvinkel, för jag fattar verkligen inte varför jag blir såhär.

 

Jag har tenta på torsdag och har bara pluggat i en dag av fyra möjliga. Jag hade en annan tenta för fyra dagar sedan, så därför kunde jag inte börja plugga på den här fören efter att jag hade skrivit den förra, kände jag. Funkade finfint att plugga i lördags, men så kände jag i söndags att jag behövde en paus på morgonen och vad hände? Jo, pausen blev inte bara några timmar för lång, den blev flera dagar för lång. Jag orkar inte komma igång igen, städade lite på skrivbordet idag och la plugget där, nu sitter jag och stirrar på plugget som om det ska studera sig själv.

 

Ja, jag är pluggtrött. Jag vill ha mitt studieuppehåll nu. Först måste jag bara läsa vårterminen av detta år också, sen får jag ta mitt studieuppehåll. Längtar dit.

 

Förresten skulle jag vilja säga att mina senaste inlägg inte har känts så spännande. Känns lite som om jag bara maler vidare på samma gamla frågor. Jag vet inte om det syns för er eller om det bara är jag som känner så om inläggen. I alla fall så beror det på att jag är så studietrött att jag inte orkar plugga, men det känns samtidigt som om jag lägger tiden på fel saker när jag skriver ett inlägg och därmed lägger jag inte så stor vikt i inläggen.

 

Trots detta så hade jag faktiskt rekordmånga besökare idag tydligen, hela 58 stycken. Jag hoppas att ni som tittade in idag hittade något vettigt att läsa, för jag tror faktiskt att jag skriver hyfsat vettiga saker trots att jag inte själv känner att de är så vettiga.

 

 

Jag vet inte hur många av er som har sett på eller ser på Pokémon, men jag tänkte ta upp en sak som jag insåg idag när jag råkade hitta ett youtubeklipp med borttagna scener.

 

Ni vet Team Rocket, med Jessie och James? De två verkar väldigt ofta köra på crossdressing. Då menar jag verkligen väldigt ofta.

 

Om vi googlar på det så uppstår dock ett ganska intressant fenomen, något som dessutom är mycket vanligt i vårt samhälle.

 

"team rocket james crossdressing"

 

"team rocket jessie crossdressing"

 

Gissa vilken av dessa sökningar som har flest relevanta träffar.

 

Vid sökningen på James kommer det till och med upp listor med olika han har haft vid crossdressingstillfällen. Han har haft följande kläder:

- Skolflicksuniform
- Bikini

- Hula-hula-kjol med bikiniöverdel

- Gammaldags klänning (fem gånger)

- Designerklänning

- Kvinnlig polisuniform

- Ballerinaklänning

- Sjuksköterskeuniform (två gånger)

- Brudklänning

- Kimono (två gånger)

- Sjömanskläder med kvinnligt stuk (två gånger)

- Cocktailklänning

- Jessies kläder

- Barnklänning

 

Jessies crossdressings hittar vi inga listor på, knappt ens youtube-klipp eller bilder.

 

Vad är det här? Varför ska det göras mycket mer tydligt när en man klär sig i klänning än när en kvinna klär sig i kläder som är stereotypt manligt kodade?

 

 

 

Lite som det här med att en kvinnlig marskalk på Nobelmiddagen var tvungen att söka tillstånd för att få bära frack istället för långklänning, det kanske verkar konstigt att hon var tvungen att söka tillstånd, men hon fick ett ja. Hade det däremot varit omvänt, alltså en man som sökt tillstånd för att bära långklänning istället för frack, så hade han troligtvis fått ett nej.

 

Tänk vad fantastiskt om folk inte behövde ta hänsyn till sitt kön när de klädde sig. Tänk om folk inte kom med pekpinnar när någon bar kläder som stereotypt sett hör till det kön de inte har.

 

 

Se dessa två, berätta gärna för mig sen var gränsen till censur går

 

 

 

 

 

 

Amen kom igen SVT! Vad skulle det här vara bra för?

 

 

Idag är en sådan där dag då vi gör extra mycket skillnad på killar och tjejer.

 

I dag är det Lucia.

 

Till Upsala Nya Tidnings Luciatåg, ett årligt återkommande fenomen, är det aldrig några killar som söker. Aldrig. Eller okej, det var en som sökte för några år sedan, fast som jag har förstått det så var det antingen så att han förlorade en vadslagning eller att någon annan anmälde honom. Det var alltså inget seriöst sökande. Grejen med Upsala Nya Tidnings Luciatåg är att alla som söker måste kandidera till att vara Lucia, sedan röstar allmänheten och de som inte blir valda till Lucia blir tärnor. I år tycker jag i alla fall att det var en ganska normbrytande Lucia, hon har mörkbrunt kort hår och som jag har förstått det så röstades hon fram för att många tyckte att hon sjöng bäst av kandidaterna. Precis som det ska gå till när en Lucia väljs. Det ska handla om prestation, inte utseende.

På Enskedefältets skola i Stockholm så ville i år en flicka vara stjärngosse. Det fick hon inte, lärarna övertalade henne att vara tomte istället. Varför flickorna får vara tomtar men inte stjärngossar förstår jag inte riktigt. Det känns som om tomtar väldigt ofta ses som personer av manligt kön. Tomtar brukar väldigt ofta framställas med skägg. Stjärngossar har ju till och med klänning. Förstår inte riktigt hur de tänker kring att tomtar är mer könsneutrala än stjärngossar. Jag tycker förstås att det är upp till var och en att bestämma vad de vill vara i Luciatåget. Fast samtidigt tycker jag att det är upp till den som är ansvarig för Luciatåget att bestämma till exempel "inga tomtar" eller liknande, men att bestämma "inga tjejer som stjärngossar" tycker jag inte är okej. Det skulle vara lika illa som att säga "inga ljushyade får vara pepparkaksgubbar".

 

Förra året hade vi en liknande händelse. Då var det en pojke som inte fick vara Lucia, på Flygelskolan i Lund. Bara flickor fick vara Lucia, "precis som vanligt". Dock missar de att vi lever i nya tider, pojkar vill ju uppenbarligen också ha en chans att vara Lucia. Jag tycker det är hemskt att hindra folk till saker bara för att de föddes med ett visst utseende mellan sina ben. Ingen kan rå för hur de är skapta och om det inte finns några fysiskta hinder så tycker jag ingen ska hindra någon till att göra eller vara den de vill.

 

Själv skulle jag nog helst vara tärna i ett Luciatåg. Lucian känns för central för mig, stjärngossarna har fåniga hattar, tomtarna och pepparkaksgubbarna känns som de inte riktigt passar in (då menar jag i bemärkelsen att vi firar helgonet Lucia som spred ljus över den mörkaste dagen). Vad skulle ni helst vara i ett Luciatåg?

 

  

 

Ja, jag vet att jag har varit dålig på att blogga de senaste veckorna, men jag har alldeles för mycket att göra i förhållande till hur mycket tid jag har att lägga ner på saker. Så det blir ett kort inlägg idag, om "the fallopian tube".

 

"Fallopian tube", det var en term jag hörde igår. Första gången jag hörde termen och jag fattade inte riktigt vad den betydde så jag drog lite egna slutsatser.

 

Jag var på en föreläsning, på engelska, där de pratade om någon cancer i livmodern. Plötsligt säger en av föreläsarna något om "the fallopian tube" och jag börjar fundera. "Vad sjutton betyder fallopian tube?" Som känt så kallas kuken ibland för fallos, och fallopian måste vara ett ord från samma stam, alltså har det något med kuk att göra.

 

"Fallopian tube", kan det kanske vara ett annat ord för fallos? Fast nej, varför pratar de om denna fallopian tube under en föreläsning om cancer i livmodern? Om inte... Nej, det kan inte vara ett annat ord för livmoderhals. Det skulle bara inte vara okej.

 

Det skulle betyda att först döpte de kuken till fallos, sedan skulle de döpa fittan och utgick ifrån kuken. Alltså kukens tub, fallosens tub, fallopian tube.

 

Så, där på föreläsningen, men knackig EDGE-uppkoppling, googlar jag i mobilen för att se efter vad sjutton detta fallopian tube betyder. Det kommer upp en bild på en livmoder.

 

Nej, det här är inte okej. Det här är ju lika illa som det Zäta skrev om för länge sedan om att allmänheten inte tänker "kuk och fitta", de tänker "kuk och frånvaro av kuk".

 

Så hela dagen igår gick jag runt och trodde att fallopian tube betydde livmoderhals. Idag bestämde jag mig för att googla en gång till och se om jag verkligen hade rätt. Det hade jag inte, men jag var inte helt ute och cyklade gällande att det var något som hade med livmodern att göra. Fallopian tube betyder äggledare. Fallos betyder egentligen inte exakt "kuk", det betyder "penisliknande" och ja, jag hade rätt om att fallos och fallopian kommer från samma ordstam. Alltså innebär det att någon sett en likhet mellan en kuk och äggledare. Inte lika illa som jag trodde, men fortfarande inte helt bra.

 

Språk alltså, ibland förstår jag inte hur folk tänkte när deras språk utvecklades.

 

 

Om det är någon gång du bör se Torka aldrig tårar utan handskar, så är det idag. Idag är det 1:a december, allså Världsaidsdagen. Varje dag blir i genomsnitt 7000 människor smittade av HIV. Varje dag. Det är en fruktansvärd sjukdom och spridningen beror främst på okunskap och slarv. Att inte använda kondom eller att ens kroppsvätskor kommer i kontakt med varandra, det kan ge ytterligare en person HIV om den andra personen är smittad. Kampen mot HIV/AIDS sker hela tiden, men just idag så uppmärksammas den extra mycket genom många statusuppdateringar på facebook, flera som bär röda bandet, utdelning av kondomer på stan (beroende på vilken stad du bor i förstås) med mera. Min insats är att skriva detta inlägg, så att fler blir medvetna, samt att jag tänker beställa ett rött band.

 

Sen vill jag tipsa alla om att se filmserien Torka aldrig tårar utan handskar. Den verkar inte finnas i sin helhet på svtplay längre, men flera klipp på den hittar du där. Antagligen finns den upplagd på youtube eller så går den att köpa någonstans. Det är en film som jag tycker att alla borde se, vill ni veta varför så kan ni läsa inlägget jag skrev efter att ha sett den.