Intersexorwhat

 

På senare tid har ni säkert sett alla dessa leksakskataloger där de sett till att inte bara pojkarna leker med vapen och bilar samt att inte bara flickorna leker med dockor och hushållsprylar.

 

Tydligen så är det att gå över gränsen till jämställdhet. Att låta både pojkar och flickor leka med vapen, bilar, dockor, hushållsprylar med mera, det är att gå över gränsen. Det är att förbjuda pojkarna att leka med vapen och bilar samt att föbjuda dem att välja själva vad de vill leka med. På samma vis är det att förbjuda flickorna att leka med dockor och hushållsartiklar samt att föbjuda dem att själva välja vad de vill leka med.

 

Jag förstår verkligen inte hur folk tänker, för det är verkligen inte att förbjuda barnen att göra saker, det handlar om att öppna fler möjligheter för barnen. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två. Om vi själva låter pojkarna välja mellan en bil eller en docka, på vilket vis skulle det vara att förbjuda dem att leka med bilar?

 

Vårt samhälle är extremt könsstereotypt. Tydligen tillräckligt könsstereotypt för att vi inte ska se strukturerna, men när strukturerna rubbas så har vi tydligen gått för långt.

 

Jag har läst en artikel där de tar upp detta, ni hittar dem här. I artikeln så syftar de framförallt på att det är personer i andra länder som tycker att Sverige har gått för långt, men av kommentarerna att döma så tycker även väldigt många svenskar att vi har gått för långt.

 

En kommentar till artikeln var:

 

"De utanför Sveriges gränser har helt rätt, här har genusfeministerna ställt till med nog elände nu. Varför ska dessa ges makten att styra över barnens öden, låt barnen leka med de leksaker de själva vill."

 

Alla som tycker att den här personen precis sköt sig själv i foten räcker upp en hand. *Räcker upp handen*

 

Varför tycker jag att personen sköt sig själv i foten? Jo, personen säger att barnen inte får välja själva vad de vill leka med, istället ska de tvingas att leka med något som de inte vill leka med. Alla flickor vill inte leka med dockor och alla pojkar vill inte leka med bilar. Att tro att fler möjligheter hindrar barnen från att välja just de möjligheter de vill ha, det är så konstigt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Att däremot bara låta barnen välja bland de möjligheter som har stämpeln "för flickor" eller "för pojkar", det är att hindra barnen från de möjligheter som har den andra av stämplarna. Det är inte att ge dem fler möjligheter, det är att ta möjligheter ifrån dem.

 

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om sådant här. Många är så inskränkta i sin världsbild av att flickor och pojkar är varandras motsatser, om vi inte pratar om det och förklarar så kommer de fortfarande tro att det är så det fungerar. Pojkar och flickor är inte speciellt olika, framförallt inte före puberteten. Den som säger något om att det är testosteronet som får pojkarna att vilja leka med vapen har inte förstått vår biologi. Barn har väldigt snarlika men individuella hormonnivåer innan puberteten.

 

Det är också mycket viktigt att ge barnen 100 möjligheter istället för två. Det är inget fel på flickor som bara vill ha rosa. Det är däremot fel på föräldrar som antar att deras barn vill ha rosa för att de är flickor. Om vi säger att rosa är för flickor så kommer barnen att tro att det är så det fungerar. Om vi säger att pojkar ska leka med bilar så tror barnen att det är så det fungerar. Det är enkel logik. Hindra inte dina barn från fler möjligheter, ge dem alla möjligheter som möjligt!

 

 

En av de största anledningarna till att jag är mer åt vänster än åt höger, politiskt sett, är klassfrågan när det kommer till vård.

 

Idag kom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag visste att läkarbesök kostar, lite därför jag har dragit mig för att gå till läkaren ett tag nu trots att jag egentligen behöver det. Egentligen är det så att jag behöver gå till läkaren och de har bara telefontid och besökstid under dagtid, då jag är i plugget, men att det kostar 300 kr krånglar till ännu mer och får mig att dra ut på det längre. Då känner jag att jag måste pricka in ännu bättre när jag ska dit, så att jag inte behöver stressa iväg, utan kan stanna där precis så länge som jag behöver (nästan i alla fall, läkarna har ju fler besök inbokade). Den droppe som fick min bägare att rinna över var när jag satt och läste på Lady Dahmers blogg idag och insåg att det kostar pengar att göra abort. Jag menar, okej att det kostar pengar om du har någon virus- eller bakteriesjukdom som kroppens försvar så småningom kommer att ta hand om, men en abort?

 

Det är en klassfråga att kunna göra abort alltså. Fattiga personer får helt enkelt inte ha sex. Preventivmedel kostar, abort kostar, att ha barn kostar.

 

Jag förstår över huvud taget inte varför det ska kosta pengar att vara sjuk. Har du ledvärk så kostar det, har du mensvärk så kostar det, har du gått in i väggen så kostar det, har du migrän så kostar det, vill du ha abort så kostar det, har du cancer så kostar det. Det är för i helvete galet. Det kostar pengar att vara sjuk eller ha andra medicinska åkommor. Saker du inte kan rå för.

 

Det är en sak att mat kostar, alla måste ha det lika mycket (ungefär i alla fall). Det är en annan sak att sjukvård kostar, endast vissa måste ha det och endast vid vissa tillfällen. En del behöver det mer än andra.

 

Sen kanske du tycker att folk som vill göra abort bara är slarviga. Vad vet du om det? Preventivmedlet kanske inte funkade. Det kanske var en våldtäkt. Alla som vill göra abort borde få göra det. Ett potentiellt liv ska aldrig få högre värde än en fullt utvecklad människa som fostret är oönskat för.

 

Nä, sjukvård borde verkligen vara gratis. Det är många där ute som inte pallar gå till läkaren för att det finns för många hinder för dem, att ekonomin är en av de sakerna gör knappast det hela enklare. Som det ser ut idag får folk inte veta i tid att de är allvarligt sjuka. Om någon får veta i tid så kanske det inte behövs lika mycket resurser lagda på personen. Ta till exempel cancer, en person som i ett tidigt skede får veta att de har cancer kan det kanske med ett enkelt kirurgiskt ingrepp lösas på endast ett läkarbesök, medan om personen får veta det senare för att de inte har pallat att gå till läkaren i tid (för att de inte visste att det var cancer) kan behöva en mycket mer omfattande behandling.

 

 

Ni kanske funderar över inlägget jag skrev igår? Varför jag delade med mig av min morgon. Det var så att jag råkade se två youtubeklipp för några dagar sedan, där Jenna Marbles drar en kvinnlig och en manlig stereotyp till sin yttersta gräns för att visa hur kvinnor och män gör sig i ordning på morgonen. Så här gör sig tjejer i ordning och så här gör sig killar i ordning. Jag ville liksom se om jag på något sätt beter mig könsstereotypt en morgon då jag har mycket tid på mig att bara lalla runt samtidigt som jag gör mig i ordning. Jag har gjort en liknande grej förr, angående hur jag duschar, vilket ni kan läsa i inlägget So tell me what I am.

 

I alla fall är det en sak med Jennas videoklipp, där hon spelar tjej-som-gör-sig-i-orgning, som jag tycker är så fruktansvärt kul.

 

"Oh, hi vagina, you look dapper as always!"

 

Jag menar, folk kollar på sina egna könsorgan, så är det bara. Att hon här visar att det på ett sätt är okej att kolla på sitt könsorgan även om könsorganet råkar vara en fitta tycker jag är en bra grej.

 

En sak jag inte riktigt fattar med hennes två olika klipp är det här med att killar våldtar tjejer och gör dem gravida. Dafuq? Samt att killen onanerar på morgonen men det gör inte tjejen. Visst att det kanske är vanligare att killar onanerar på morgonen än att tjejer gör det, men det lär mest bero på att tjejer lär sig att vara fina och inte slampiga och så vidare. Jag slår vad om att det finns hur mycket tjejer som helst där ute som onanerar men inte vågar säga det till något, alltså tror vi att tjejer inte onanerar alls.

 

Det jag allmänt känner om Jenna är att jag inte riktigt vet var jag har henne. Har följt hennes kanal ett tag nu för att jag hittade ett väldigt bra och tänkvärt klipp som hon hade gjort, men ibland känns det som om hon inte tänker efter ordentligt innan hon gör ett klipp. Hon verkar ogilla normer och stereotyper, men samtidigt hatar hon feminister och så använder hon sig väldigt mycket att stereotyper när hon pratar om i princip allt.

 

 

Går upp klockan 9:30, ska vara i plugget klockan 12:00. Börjar med ett toalettbesök, kollar mig i spegeln, ser att mitt hår är skitigt. Går till köket och fixar en tallrik gröt, ställer gröten i mikron. Går till datorn, startar den. Går tillbaka till köket och fixar ett glas med en brustablett, för att jag känner mig hängig. Datorn har startat, loggar in. Mikron plingar, tar ut gröten, rör om i gröten och sätter sedan lingonsylt på gröten. Kollar på mjölkpaketet, bäst före-datumet är passerat. Luktar på mjölken, häller upp mjölken på gröten. Äter gröten, tar sedan en D-vitamin. Går på toa igen, för min mage har en tendens att ta en stund på sig att vakna. Går till datorn och startar webbläsaren. Kommer på att jag ska åka bort i helgen men inte har packat än, tar ut en stor ryggsäck ur garderoben och lägger den på golvet. Går till köket igen, dricker upp drycken med brustablett. Sätter mig vid datorn. Uppdaterar facebook. Kollar mailen. Går till toan, borstar håret och tar en dusch. Tillbaka till datorn, kollar in på Lady Dahmers blogg. Funderar över varför folk tycker att hon är så himla provocerande. Kollar på klockan, går till min byrå och tar ut flera par underkläder och strumpor. Tar på mig underkläder och strumpor, samt lägger de jag inte har på mig i ryggsäcken som jag tidigare la på golvet. Tillbaka till datorn, börjar skriva ett blogginlägg. Kollar på klockan igen. Tar på mig en tröja. Packar min ryggsäck, alltså den som jag har i plugget. Tar på mig byxor. Fäller upp persiennerna. Borstar håret. Borstar tänderna. Sätter i sladden till datorn som håller på att få slut på batteriet.  Ställer ryggsäcken i hallen. Lägger mobilen i fickan. Funderar på om jag ska ta cykel eller buss. Tittar ut genom fönstret och inser att det regnar, funderar på vilket campus jag ska till och inser att jag ska till det som ligger 6 km bort, men sen ska jag till det som ligger 2 km bort från det som ligger 6 km bort. Inser att jag kan promenera de 2 km som är mellan campusen, för vi har ändå håltimme då. Kollar hur bussarna går. Ser att de har gjort om UL:s hemsida sedan sist jag åkte buss. Ser att bussen går 11:37 och då är jag framme i tid. Kollar på klockan, den är 11:23. Låter värt. Bestämmer mig för att ta bussen. Går in på facebook. Skriver en snabb uppdatering där jag gör reklam för en sittning som jag ska på om någon vecka. Kommer på vad jag drömde inatt. Det var en förvirrad dröm som bland annat innefattade massa personer som framförde låtar på fel sätt (så att det blev en helt annan låt), samt att Ola Salo var där och klagade på att folk förstörde hans musik, sen frågade någon om en finne jag har på tinningen och sa det kanske var ett första tecken på CP. (Det lustiga är att jag precis förstår varför jag drömde så här, allt har att göra med gårdagen, fast i en väldigt förvirrad form.) Inser att jag måste till bussen.

 

 

Just nu är det november, ifall någon har missat det. Jag kör på No Shave November, vilket innebär att jag inte rakar (eller för den delen använder någon annan metod för att ta bort) något kroppshår.

 

Varför deltar jag i det här? Jo, det finns faktiskt inte endast en anledning att delta i detta, det finns en hel rad av anledningar. Det första är för att spara på de resurser som finns, vi behöver egentligen inte raka oss oavsett om det är på benen, i ansiktet, i armhålorna eller någon annanstans på kroppen där det finns hår. Håret finns där av en anledning, det är inte som att det uppstod som någon slags kul grej, typ en prydnad. Att spara på resurserna känns vettigt, dessutom kan jag då spara mina egna pengar. Med dessa pengar kan jag förslagsvis skänka en slant till prostatacancerfonden (PG: 9001017), vilket är en bra grej. No Shave November infördes från början faktiskt som en slags Mustaschkamp, fast internationell och i november istället för i maj.

 

En annan anledning är att försöka få bort stigmatiseringen som finns kring kroppshår. Idag rakar sig både kvinnor och män på kroppen, även om det är vanligare hos kvinnor eftersom männen måste raka ansiktet och inte har lika mycket tid/ork att raka sig ännu mer. I alla fall så ses kroppshår ofta som ofräscht i dagen samhälle, vilket det egentligen inte är. Det är lite det här med ofräschheten jag vill försöka få bort, samt stereotyperna förstås, men att få bort stereotyperna är svårt att göra på egen hand, du ses då ofta som konstig snarare än att du går mot strömmen.

 

Sen när jag ändå håller på så kan jag ta upp det här med förra årets moralkalabalik som skedde i och med No Shave November. Twitterstormen om hur fel det var på tjejer som inte rakade sina kroppar till bebislena. För tjejer får ju inte prostatacancer* och därför får de inte vara med på denna lilla lek i och med att prostatacancer ska uppmärksammas. Känns som om någon har missförstått hela grejen med att stödja kampen mot prostatacancer, lite som det omvända fenomenet som syns under oktober månad (rosa bandet-månaden).

 

I alla fall, jag vill komma till att hår är sjukt stigmatiserat, framförallt hos kvinnor men även till stor del hos män. Tidigare idag läste jag två artiklar om ämnet, ni hittar dem här och här. Nu ska jag ta upp några saker som jag reagerade på i artiklarna.

 

"Hon började raka sig i underlivet i fjortonårsåldern, 'när alla andra gjorde det'.

– Men det ändras snabbt. I dag börjar en del kompisars yngre syskon raka sig och gå med string i elvaårsåldern. Det tycker jag är vidrigt."

 

Varför är det så mycket vidrigare att börja med det i elva års ålder till skillnad mot fjorton? Personer med könskromosomerna XX brukar faktiskt kunna börja bli könsmogna redan så tidigt som vid 9 års ålder eller så sent som vid 15. Vad är det som säger att de för små vid elva men lagom gamla vid fjorton? Sen att idealet på något vis har gått ner i åldrarna, det är vidrigt tycker jag. Barn borde inte prackas på alla dessa ideal, normer och stereotyper. De är barn, juridiskt sett, oavsett om de är elva eller fjorton år, det känns som att i den åldern så går de flesta efter strömmen utan att förstå konsekvenserna riktigt. Om vi tittar på ett slumpvist barn så tror jag inte detta barn har förändrats speciellt mycket från elva till fjorton års ålder, då menar jag en förändring som är psykologisk, alltså att de har mer förnuft eller kan resonera bättre. Deras hjärna håller fortfarande på att omformas i den åldern.

 

"Håret är inte fint utan smutsigt och fult, fortsätter hon." ... "Om man en gång har börjat lägger man inte av. Man känner sig renare. Det är man inte, men det handlar om känsla. Vi säger att svampinfektioner kan öka, men folk vaxar ändå. Det är inte logik som styr."

 

Sen då det här ständiga att folk tycker att det är ofräscht med hår. Håret hindrar bakterier och andra otrevligheter att komma för nära, de hamnar inte direkt på huden om håret är där och skyddar. Sen leder håret bort en del svett från huden, för det är irriterande för huden om svettet ligger kvar. Dessutom så förstörs huden om håret avlägsnas, vilket gör att bakterie-, virus- och svampinfektioner lättare kan ta sig in din kropp. För att inte tala om hur dåligt det är med skadad hud som ligger direkt mot ett par trosor/kalsonger, vilken svamphärd det kan bli i de totalt instängda miljöerna!

 

"I dag börjar flickor redan i elva–tolvårsåldern att raka benen och det finns till och med rosa rakapparater för barbiedockor."

 

Nu vill jag gråta. Det är så viktigt i dagens samhälle att kvinnor är hårfria så att barn rakar sig, det finns rakapparater till Barbie, det startar kalabalik när det ses en hårig armhåla i Melodifestivalen och folk stormar på Twitter om att No Shave November absolut inte är något för kvinnor. Varför har samhället tagit en sådan kontroll över kvinnor? Varför kan inte alla bara få vara precis hur de själva vill utan att någon ska komma och säga att de gör fel? Gah!

 

En sak till har jag förresten att säga: Noah fick inte klippas hos herrfrisör trots att hen har kort hår, eftersom frisören tyckte att Noah var kvinna. Hur konstig är inte den logiken. Nej, här ska klippas korthåriga och långhåriga män, men kvinnor och personer som ser ut som kvinnor, oavsett om de är det eller inte, klipper vi inte även om de skulle ha en stereotypt manlig frisyr... Say what?

 

 

*Kvinnor kan också få prostatacancer, men det är betydligt ovanligare. Kvinnor har också en prostata som i folkmun kallas "kvinnliga prostatan" (Okej, är det man-norm-grej eller är det för att kvinnliga prostatan upptäcktes senare?). I medicinsk term kallas den kvinnliga prostatan för Skene glands. Orsaken till att prostatacancer är mycket ovanligare hos kvinnor är för att prostatan är många gånger mindre hos kvinnor än hos män.

 

Idag frågade Lady Dahmer: "Är hundägare dumma i huvudet?"

 

Jag skulle vilja svara på hennes fråga. Det jag vill säga är att, ja, för det mesta är hundägare dumma i huvudet.

 

Det här med att gå med sin hund bland andra människor och inte ha den kopplad. Jag förstår inte folk som gör så. Alls. Jag har varit nära på att kliva på min grannes nyfikna chihuahua och jag har varit nära på att knocka min grannes nyfikna chihuahua med en gigantisk tvättkasse. Det är inte okej att ha en så liten hund okopplad, för även om det känns som om du har kontroll över den (bara att lyfta upp liksom) så är det inte säkert att du har det.

 

Jag har dock aldrig blivit biten av eller jagad av en okopplad hund, varken en liten chihuahua eller något större, men jag har sett andra bli det och jag har sett hundar som springit till skogs. Jag blir knäpp på personer som tänker "Nej, inte min hund, min hund skulle aldrig göra så". Jo, det kan du inte riktigt veta. Du kan inte fråga hunden vad den tänker på, vad den känner, vad den tänker göra. Ofta upptäcker du alldeles för sent att den tänker göra något. Innan du hinner reagera har din hund sprungit till skogs efter en hare, bitit en person som irriterar den eller gett sig på en annan hund.

 

Orsaken till att vi kopplar hundar är för att de har alldeles för mycket instinkter som de vill följa. Exempelvis katter går inte alls lika mycket på instikter som hundar gör, därför kan vi ha katter okopplade. Visst att det skiljer sig från hund till hund och katt till katt, men att koppla sin hund är att visa respekt för andra människor i ens omgivning. För en person som möter dig, hundägare med okopplad hund, känner inte hunden. Klart att de inte litar på hunden.

 

Sen det här med att om folk inte få träffa okopplade hundar så blir de rädda för dem. Jag skulle vilja säga att det är tvärt om. Så är det med de flesta djur. Tänk dig att du går på en äng och plötsligt står en kalv bredvid dig. Skulle du inte bli lite orolig då? Om kalven står i en hage i närheten så är du inte alls lika orolig. Då kan du ju faktiskt gå fram till kalven och klia den lite på huvudet kanske. Det hade du inte gjort om kalven stod bredvid dig utan stängsel emellan er (om du inte är mycket van vid kalvar eller om du känner kalven).

 

En annan sak jag stör mig på med hundägare är de som har sina hundar kopplade och hindrar dem att göra vettiga saker. Alltså, till exempel en person som är ute och går med sin hund och rycker tag i hundens koppel precis när hunden är på väg att uträtta sina behov. Jag menar kom igen, om du är ute och går med hunden för att rasta den så måste den också får rasta sig. Om du ser att hunden är på väg mot något som den inte ska uträtta sina behov på, visa att den inte ska gå dit, istället för att först låta hunden gå dit för att sedan hindra den att uträtta sina behov. Så svårt kan det väl inte var? Är det svårt så har du kanske en för stark hund...

 

En tredje sak som hundägare har en tendens att göra med sina hundar är att inte vänta på den. En rask promenad ska det vara och hunden får endast stanna om, och endast om, den ska uträtta behoven som promenaden är till för. Hallå, ni har hund men har inte koll på hur hundar funkar? Hundar måste få lukta på saker, för om de inte får "lukta färdigt" så händer det att de blir alldeles för nyfikna på vad det var de kände en snabb lukt av. Tänk dig själv om du ser en skymt av något som du inte riktigt uppfattar vad det är, då vill du ju gå tillbaka och kolla vad det egentligen var du såg. Hundar går mer efter instinkter än vad människor gör, tänk dig då hur det måste kännas för hunden.

 

Jag själv har ingen hund, har aldrig haft någon hund och kommer troligtvis heller inte skaffa någon. Trots det så känner jag att jag skulle kunna vara en bättre hundägare än många personer som jag ser ute med sina hundar. Om du, läsare, är hundägare så hoppas jag att du gör det bättre än alla de jag ser var och varannan dag.

 

Det var det jag hade att säga om osmartar hundägare.

 

 

I Metro för någon dag sedan kunde vi läsa följande:

 

 

I min vardag så engagerar jag mig mycket ideellt, alltid i dessa situationer måste jag jobba tillsammans med andra som också engagerar sig ideellt. Jättekul, har jag tyckt de senaste fyra åren, men nu börjar jag få nog på folk som jag måste jobba med trots att de inte har samma tankar och värderingar som jag.

 

Jag är så trött på att bli nedröstad, eller till och med hånad, bara för att jag ser ett problem och vill belysa det. Jag orkar inte med människor som inte lyssnar på nya idéer, människor som hela tiden går runt runt runt i samma gamla nedslitna spår.

 

Om jag till exempel ska ordna en sittning tillsammans med folk, då säger folk att vi ska placera kille-tjej-kille-tjej så långt det går.

 

Jag upplyser om att:

1. Det är inte lika många killar som tjejer som ska gå på sittningen.

2. Det finns homosexuella personer som alltid placeras tillsammans med personer av motsatt kön trots att placeringen egentligen är något gammalt som ska gynna kontakter med folk som en attraheras av.

3. Allt är inte svart och vitt, vi har dessutom en jämlikhetspolicy som vi bör följa, där står det bland annat "...accepterar inte en verksamhet där någon individ eller grupp av individer behandlas eller värderas annorlunda på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionshinder eller ålder"

 

Varför blandar vi bara inte och struntar i personers kön när vi bordsplacerar?!

 

Nej, det går emot fysikens och naturens lagar, eller nåt.

 

Frustration!

 

 

Humorn är något som kan skilja sig väldigt mycket från person till person. När är det roligt? När går det över gränsen?

 

Igår såg jag en reklamfilm som fick mig att tänka just det. Är det här roligt eller går det över gränsen?

 

 

 

Jag personligen tycker att det i det stora hela är en rolig reklam som inte går över gränsen. Det är någon slags avdramatiserande av bindor. Det är inte guld och gröna skogar, med blått blod och tjejer i vita kläder som spelar tennis eller cyklar och som dansar på stranden och som är överlyckliga över sin mens. Det är en kille med i reklamen, en kille som vågar ta i de annars o så läskiga bindorna, dessutom handlar reklamen inte om att nedvärdera killar för att de inte har mens (ni har väl sett Libresses "get twisted"-reklamer?), trots att det är en kille med i reklamen.

 

Sen kan det ju diskuteras om killen i reklamen förlöjligas och framställs som barnslig eller om det inte är lite konstigt värderat att han säger något om manlighet och sjuger om manlighet i reklamen. Några har också funderat på killen och tjejens relation. Är de ett kärlekspar? Är de syskon?

 

Vad har ni för tankar om denna reklam? Är den rolig eller går den över gränsen?

 

 

Jag har faktiskt tänkt ett tag på att jag ska skriva ett inlägg om evolution, men det har inte blivit av. Så såg jag något på insidan av en toalettdörr idag.

 

Alla människor kommer från apor

Alla apor har inte blivit människor än

 

Whoa, hold your horses! Vad är det den här personen egentligen säger? Jag förstår att personen försöker mena på det att många människor beter sig på ett dåligt/korkat sätt, men det är inte det som är den poäng jag vill ta upp. Jag skulle vilja säga att personen som skrev det anser människan vara skapelsens krona.

 

Vi är inte skapelsens krona, ingen är skapelsens krona. Vi utvecklades inte från aporna, vi är apor (eller okej, vi är primater, men gränsen är hårfin och det är enklare att säga apa för det har folk bättre koll på än primat). Aporna går inte mot att bli människor, de går mot att förändra sin apparation mot något som fungerar bättre på vissa punkter (men kanske fungerar sämre på andra punkter) i förhållande till den miljö de lever i. Aporna kommer att förbli apor i många miljoner år till. Människor kommer att förbli apor i många miljoner år till (om vi inte har tagit kol på oss själva innan dess alltså...).

 

Om vi nu var skapelsens krona, varför finns det så många korkade "lösningar" på hur våra kroppar fungerar? Ta till exempel det med att vi har fått en upprätt gång, det leder till flera konstigheter. Visst, det var väl praktiskt att kunna springa på två ben istället för alla fyra (ni vet väl till exempel att hundar bara springer på tre ben för att det är jobbigare att springa på alla fyra?), men det är väldigt opraktiskt för att vår kropp ska må bra. Sedan vi fick upprätt gång har vi fått problem att föda barn, för att bäckenet har krypt, för att annars går det inte att gå upprätt. Sedan vi fick upprätt gång så har bäckenmuskulaturen försämrats vilket leder till att eventuell mensvärk förstärks. Sedan vi fick upprätt gång så började personer med penis att kissa ståendes, vilket kan leda till ännu mer försämrad bäckenmuskulatur som i sin tur kan leda till diverse problem (en del anser att detta är en orsak till sämre potens med åldern). Sedan vi fick upprätt gång har personer med brett bäcken fått problem med knäna för att benen egentligen sitter lite för långt ifrån varandra i förhållande till deras belastning.

Alltså, endast en sådan sak som upprätt gång har gett en hel rad konsekvenser. Visst att det var bra att vi fick händerna fria och så vidare, men bara för att det medförde fördelar så innebär det som sagt inte att vi är skapelsens krona.

 

En annan sak är hårtillväxt. Som ni säkert har sett så har människor ofta mycket mindre hår på kroppen än vad andra apor har. Så vi fryser arslet av oss om det blir lite kallt liksom. Sen att vi bor mycket mer norr ut än de flesta andra apor gör ju knappast saken bättre.

 

Ta också det här med färgseende. Det är väl något bra att ha färgseende? Fåglar ser fler färger än vad vi gör, vi ser ju fler färger än vad de flesta andra djur gör, men vi har inte bästa färgseendet trots allt.

 

Sen en annan sak om apor. Vi är närmast släkt med schimpansen och näst närmast släkt med bonobon (dvärgschimpansen). Nej, vi utvecklades inte från schimpansen. Vi och schimpansen var för över 5 miljoner år sedan samma art, sedan blev två populationer av denna apa mer och mer olika varandra, vilket till slut ledde till två olika arter. I alla fall, schimpanser och bonobos är väldigt intressanta apor, eftersom de är så lika oss. En skillnad är dock att schimpanser är sjukt själviska till skillnad mot bonobon. Bonobon är sjukt social till skillnad mot schimpansen. Människor är mycket sociala, men vi är också ofta ganska själviska. Vår senaste gemensamma anfader med schimpansen och bonobon måste har burit på båda dessa drag och sedan har det utvecklats lite olika hos oss och våra närmsta släktingar. Visste ni till exempel att schimpanshanar våldtar medan bonobos har ömsesidigt sex? Hos människan finns både drag för våltäkt och ömsesidigt sex, vilket hos oss ofta beror på kulturen. En annan skillnad mellan schimpanser och bonobos är att schimpanshanar har en tendens att döda schimpansungar (för att sedan ge sig på att våldta ungens mamma, leder till att han får sprida sina egna gener) medan bonobon har väldigt öppna förhållanden och är snälla mot alla schimpansungar oavsett om det är deras egna eller någon annans. Nu vet jag inte om bonobon har några kroppsliga evolutionära dumheter, men på den sociala delen verkar de bara ha fått de bra dragen från vår senaste gemensamma anfader.

 

Bara utifrån mitt eget perspektiv så här så märker jag att människan har flera orsaker till att inte vara skapelsens krona. Jag menar, en varelse som verkligen var skapelsens krona skulle väl inte bära på dessa ondsinta drag som även schimpanserna bär på? Skapelsens krona skulle vara en varelse som var både funktionell på alla avseenden rent kroppsligt och som inte förökade sig i en alltför snabb eller för långsam takt, vilket kan leda till att de dödar varandra av olika anledningar.

 

Människan är inte skapelsens krona. VSB

 

 

Ah shit, jag tror gåtan var lite få enkel för er, med tanke på att ni läser min blogg så har ni väl jämställdhetstänket inne. De flesta jag brukar ge gåtan till brukar ha massiva problem med att komma på hur det hela hänger ihop.

 

Det är till och med folk som har frågat saker som "Han hade två pappor, homosexuella liksom?" eller "Hans 'mamma' har bytt kön?" och jag har sagt "Nej, båda hans föräldrar är biologiska och ingen av dem har bytt kön" och folk har fortfarande problem, efter den extrema ledtråden, att komma på hur det går ihop.

 

Se själva hur det kan bli:

 

 

En far och hans son är ute och kör bil. Plötsligt springer en älg ut framför bilen, de krockar med älgen och skadar sig allvarligt. Pappan dör av skadorna, men sonen körs till sjukhuset. Väl på sjukhuset så måste han in på omedelbar operation för att kunna överleva. I operationssalen utbrister plötsligt kirurgen "Men, det här är ju min son!". Kirurgen ljuger inte och sonen är på intet vis adopterad, hur gick det till?

 

Vad tror du? Skriv svaret i en kommentar. Om du redan vet svaret sedan innan eller om du tycker att det var en alldeles för enkel gåta så låt bli att kommentera, för att lämna plats åt andra. När jag känner att jag har fått tillräckligt många förslag på hur det gick till så lägger jag ut svaret.

 

 

Här på bloggen kommer alla möjliga typer av människor för att läsa och/eller kommentera mina inlägg.

 

På facebook så får jag bara kommentarer och gillningar av vissa.

 

Jag pratar om min personliga facebooksida. Ibland delar jag någon bild som jag tycker är rolig, ibland kommenterar jag någons statusuppdatering, ibland gör jag en egen statusuppdatering. Jag ser ett mönster i vilka som gillar och kommenterar. Ta till exempel när jag delade en seriestripp med en tecknad snubbe som ser ledsen ut och säger:

 

"My penis is always like

'Have sex with her'

and I'm like

'No penis, go back to sleep. I just want to cuddle her.'

My penis is a dick"

 

Det här är något som inte bara personer med kuk har koll på. De flesta personer som har haft sex med en person med kuk har också koll på det. Det var en hel del som gillade min delning, det var några som kommenterade också. De enda som gillade och kommenterade var män. Jag fick lite känslan av att kvinnor i allmänhet inte vågar gilla och kommentera sådana här saker. Igenkänningsfaktorer som inte berör dem. Jag tror att detta gäller oavsett könet på den som delar bilden.

 

Ett annat inlägg jag gjorde handlade om bröstcancer. Det fick väldigt många gillningar och en hel drös med kommentarer. 78% av de som gillade är kvinnor. 75% av de som kommenterade är kvinnor. Här känns det lite som om många män har tänkt "Det där rör inte mig", vilket är synd eftersom det är viktigt att uppmärksamma cancerforskningskampanjer oavsett vilka som får cancersorten.

 

Så här fortsätter det. När det handlar om killar, män, manligt så gillar och kommenterar framförallt män. När det handlar om tjejer, kvinnor, kvinnligt så gillar och kommenterar framförallt kvinnor.

 

Jag tycker att det är lite trist att folk inte kan gilla och kommentera saker i samma utsträckning om de involverar det kön de inte har. För att om något inkluderar till exempel kvinnor så betyder inte det att det exkluderar män.

 

 

The art of suicide
Nightgowns and hair
Curls flying every which where
The pain too pure to hide
Bridges of Sighs
Meant to conceal lover's lies
Under the arches
Of moonlight and sky
Suddenly easy
To contemplate why
Why?
Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Av någon anledning tänkte jag på den här sången när jag läste en artikel om en kvinna vars "make" ville genomgå könskorrigering, eftersom "han" kände sig som kvinna. Jag tänkte på det för att jag fick en känsla av att det kanske var så här "han" tänkte ibland under processen. Vid vissa tillfällen så kanske det hade varit enklare att bara ta livet av sig. Hemskt att säga, men det är inte helt ovanligt att transpersoner gör det för att alla runt om kring dem har skapat en uppfattning om dem endast genom deras biologiska kön. Omgivningen blir ett alldeles för stort problem helt enkelt.

The art of suicide
Pretty and clean
Conveys a theatrical scene
"Alas, I'm gone!" she cried
Ankles displayed
Melodramatically laid
Under the arches
Of moonlight and sky
Suddenly easy
To contemplate why
Why?
Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Om min partner skulle inse att hen egentligen inte är det som hen verkat vara, byggt på biologiska grunder, så skulle jag nog må dåligt till en början. Inte för att personen skulle hitta sig själv, för det är självklart något bra. Inte heller för att jag skulle få omdefiniera min sexuella läggning, för det hade inte varit något problem. Utan för att vi från barnsben blir matade med en illusion om att män och kvinnor är två helt skillda grupper. För att till och med jag skapar uppfattningar om folk utifrån deras kön, även om jag försöker att låta bli. Personerna blir ett kön.

 

Why live a life?
That's painted with pity
And sadness and strife
Why dream a dream?
That's tainted with trouble
And less than it seems
Why bother bothering?
Just for a poem
Or another sad song to sing
Why live a life?
Why live a life?

 

Jag känner en person som har genomgått en könskorrigering (okej, jag vet faktiskt inte hur långt hen har kommit, men hen passerar idag som det kön hen känner sig som). När jag från första början fick höra om det så blev jag förvirrad, helt plötsligt hette hen inte samma sak längre och hen hade andra kläder på sig än förr. "Det där kan väl ändå inte vara samma person?" tänkte jag. Jag hade fel. Det var exakt samma person, fast med en annan apparition. Det var inte en förändrad person, men en person som vågade stå för sina känslor på ett djupare plan.

Life is not like Gloomy Sunday
With a second ending
When the people are disturbed
Well they should be disturbed
Because there's a story
That ought to be heard
Life is not like Gloomy Sunday
With a second ending
When the people are disturbed
Well they should be disturbed
Because there's a lesson
That really ought to be learned

 

I artikeln jag länkade till ovan så berättar en kvinna om hennes tvister med att den person hon gifte sig med kände sig som kvinna. Jag kan förstå att det från början kan kännas konstigt, för vårt samhälle har byggt upp den här illusionen om att kön definierar oss och inte tvärt om. Dock tycker jag att det är jättejobbigt att läsa artikeln, jag blir liksom ledsen inombords för att hon inte klarade av att se sin "man" förvandlas till den kvinna han kände sig som. Jag tror att den största orsaken till att deras förhållande kollapsade var just det att hon inte kunde acceptera. Hon hade gift sig med en man, så var det bara, kön var så pass viktigt i hennes värld att hon inte ens kunde acceptera att hennes "man" mådde dåligt. Hennes krav på förhållandet var inte att de båda skulle må bra, hennes krav på förhållandet var att hon skulle må bra på sin "mans" bekostnad, vilket ledde till att när "han" väl började må bra så blev det på hennes bekostnad. Det här är ett tydligt exempel på att kön är en så pass viktig del av våra liv att vi inte för en sekund kan bortse från det. Det är hemskt, för det leder till så hemska saker som detta.

The world is full of poets
We don't need any more
The world is full of singers
We don't need any more
The world is full of lovers
We don't need any more

Sången som jag har citerat i detta inlägg heter The Art of Suicide och är skriven av Emilie Autumn.

 

Jag vet inte om ni har märkt det, men det finns flera olika sätt att definiera vad som räknas som alkoholfritt.

 

Om vi tittar på en nykterist och en absolutist så har många uppfattningen att nykteristen dricker alkoholfritt och att absolutisten dricker alkoholfritt, men ändå behöver de inte dricka samma saker.

 

En person som definierar sig själv som nykterist har ofta satt upp helt egna gränser för vad hen får och inte får dricka. Den här gränsen kan vara att hen inte dricker något som innehåller alkohol över huvud taget, det kan vara att hen dricker sådant som innehåller mindre än 0,5 procent alkohol, det kan vara att hen endast dricker så kallad lättdryck (alltså lättöl, lättcider med mera) som innehåller mindre än 2,25 procent alkohol, det kan vara att hen endast dricker sådant som går upp till en viss mängd alkohol (0%, 0,5%, 2,25%) men får smaka (ta en klunk eller en sipp av) sådant som är starkare.

 

Definitionen av vad en absolutist är att inte dricka eller äta något som innehåller alkohol över huvud taget. Fast även här kan det variera från person till person.

 

Det jag vill komma till är att jag ofta befinner mig i studentsammanhang. Här finns ofta alternativen öl, cider eller alkoholfritt. Där alkoholfritt innebär att du egentligen chansar. Blir det läsk den här gången? Blir det dryck med ciderkaraktär? Blir det fullständigt alkoholfri cider? Blir det 0,5-procentig cider?

 

Jag tycker att det är viktigt att det ska finnas alternativ för dem som inte dricker alkohol. Alkohol är en berusningsdryck, inget som någon kan ta för givet att alla dricker. Ingen tar för givet att alla tål cigarettrök (eller jo, en del rökare verkar ha den uppfattningen), varför ska vi ta för givet att alla kan dricka alkohol?

 

Senast jag var på en studentsittning så hade jag bett om alkoholfritt. Den här gången var det för att jag tog stark medicin som gjorde att jag inte kunde dricka alkohol. Jag fick cider som var 0,5% och jag fick vin som jag tror var över 0,5%. Den här gången ville jag dricka fullständigt alkoholfritt med tanke på att det är fruktansvärt dumt att kombinera läkemedel med alkohol, jag fick dock inte fullständigt alkoholfritt men orkade inte krångla så jag drack det ändå och hoppades på det bästa. (Med facit i hand kan jag säga att allt gick finfint, men jag tycker att det egentligen är dumt att chansa.)

 

Nu tänker jag på de som inte dricker alkohol över huvud taget, alltså verkligen 0%. Oavsett vad deras anledning är så tycker jag att det är självklart att de ska kunna serveras någon finare dryck som inte innehåller någon alkohol alls. Läsk är ju fruktansvärt tråkigt i finare sammanhang, men det finns många andra drycker som är desto finare och fortfarande helt alkoholfria, till exempel äpplemust och vissa drycker med ciderkaraktär.

 

Sen är jag trött på att om en person inte dricker alkohol en gång så får hen stämpeln konstig eller nykterist, oavsett vad hen hade för anledning just den gången att inte dricka alkohol. Det är mera regel än undantag att folk dricker alkohol, därför tror många att alla dricker alkohol.

 

Anledningen till att jag har filosoferat en del kring detta ämne är för att jag hade en period då jag funderade på att bli nykterist, just för att jag var så trött på att folk tar för givet att jag alltid vill ha alkohol bara för att jag kan dricka alkohol.

 

Lite samma sak som kring kött. Jag kan äta kött, men jag tycker om, och många gånger föredrar jag, vegetarisk mat. Beställer jag vegetariskt så säger folk direkt "Är du vegetarian?". Beställer jag läsk när alla andra beställer en öl så säger folk "Är du nykterist?" Jag är trött på det. "Måste du placera mig i ett fack?"