Intersexorwhat

 

Det är "bil" också, ska vi sluta säga "bil"? När vi ändå håller på kan vi lika gärna sluta säga alla ord, eftersom alla ord från början är hittepåord.

På vilket vis försvårar det? Att säga "hen" när du inte vet könet på någon, är inte det att förenkla? Du slipper säga "han eller hon".

För att "det" är ett ord för döda ting och "den" är ett ord för döda ting som förut räknades som levande. Alltså ting som kallades för "han" eller "hon" trots att de inte var personer eller djur. "Den" tillkom som ett komplement till "hon", "han" och "det".

Det är ett relativt nytt ord och någon böjning är inte helt etablerad. Men i objektsform behöver du inte böja det om du tycker att det är svårt eller låter konstigt. Det finns många idag som säger "Jag ska gå hem till han" istället för "Jag ska gå hem till honom", så det skulle inte vara helt konstigt att säga "Jag ska gå hem till hen". Det finns idag två alternativ till böjningar i objektsform för "hen", det ena är "henen" (taget direkt från finskans böjning av "hän" -> "hänen") och det andra är "henom". I ägandeform böjer du det till "hens".

Så du menar inte att det är svårt att veta vem som åsyftas i en berättelse om två män, men att det är svårt att veta vem som åsyftas i en berättelse där två personer benämns som "hen"? Folk brukar i allmänhet inte ha problem att veta vem som åsyftas i en berättelse där två personer av samma kön benämns med personliga pronomen i tredje person singular.

Jo, i de flesta språk är till exempel "jag" och "du" könsneutrala pronomen. Så även i svenskan. Om du syftar på att det inte finns några könsneutrala personliga pronomen i tredje person singular ("han", "hon", "hen", "den", "det") så är det tyvärr inte sant. I finskan finns "hän", sen finns det i flera andra språk också, på något språk vet jag att det heter "siyo" och på något annat heter det "u".

"Slut" betyder "hora" på engelska. "Fart" betyder "prutt" på engelska. "Barn" betyder "lada" på engelska. "Kiss" betyder "kyss" på engelska. "Full" betyder "mätt" på engelska. "Gift" betyder "gåva" på engelska. "Tant" betyder "såsom"/"eftersom" på franska. "Hora" betyder "timme" på spanska. Och så vidare.

Ja, "hen" kan vara både ett pronomen och ett ord för brynsten (det uttalas dock olika). Liksom att det går att sjunga i kör och att du kan ha en bil som du kör. Det finns något som kallas för "homonym". Två ord som är homonymer stavas och uttalas likadant och är ett välkänt fenomen inom det svenska språket. Det finns alltså massa ord som stavas Och uttalas likadant, men som betyder olika saker. "Hen" och "hen" är inte ens homonymer, men ändå påstår folk att "hen" betyder brynsten och att det därför inte kan användas även som pronomen.

Jag är ingen "hen"

Alla är vi "hen". "Hen" är ett könsneutralt pronomen. Det är alltså ett ord som betyder både "hon" och "han" samtidigt. Liksom att du kan vara en förälder och en mamma samtidigt. Eller att du kan vara ett barn eller en pojke samtidigt.

Bara för att du är man eller kvinna så betyder inte det att det är lika enkelt att definiera på alla andra. Det finns många personer i världen, för mig ter det sig ganska uppenbart att alla inte känner sig som antingen man eller kvinna. Speciellt eftersom det finns folk som föds som intersexuella och därmet är varken man eller kvinna, eller både man och kvinna samtidigt, som sitt biologiska kön. Och just intersexuella tycker jag personligen är det tydligaste beviset på att det inte bara finns män och kvinnor.

Ingen har sagt att du inte får vara det. (Fast jag personligen har svårt att förstå hur det går att vara stolt över något som en inte har gjort, utan något som en är.)

Det är skillnad på män och kvinnor

Det är skillnad på mörka och ljusa också, de mörka har mörk hy och de ljusa har ljus hy. Sen finns det förstås de som är lite mittemellan också. Vad är det för skillnad mellan män och kvinnor? Om du tar upp något om personlighet, menar du att det är skillnad mellan mörka och ljusa i personlighet också? Menar du att kön är viktigare för personligheten än alla andra individuella attribut och erfarenheter?

Det finns intersexuella, intergenders, transsexuella, transvestiter, genderqueers, genderfluids och så vidare. Förkastar du deras erfarenheter?

Blir könen utsuddade av att använda ord som "barn", "förälder", "partner", "syskon"? Blir könen utsyddade av att använda ord som "jag", "du", "vi", "ni", "de"? Varför? Varför inte? Vad är det för skillnad mot att använda "hen"?

Nej, vi kommer bli jävligt mycket mer färgglada. Om vi säger att vi skulle sluta tänka på kön i den socialt skapade bemärkelsen så skulle alltfler finna sin egen identitet helt fritt istället för att utgå ifrån sitt kön. Då skulle det bli större valfrihet och därmed skulle fler, till exempel, våga leva ut sin egen stil.

Det gör vi ju redan. Folk går inte runt och visar fittan/kuken på stan, de döljer sina könsorgan. Att dölja könen som i socialt kön så handlar det inte om att dölja, det handlar om att öppna upp för fler möjligheter. Om vi istället pratar om att dölja kön i skrift så kan det vara så att könet inte är viktigt. Vad är det som gör könet så viktigt att veta? Eller om det är en generisk person så är det snällare att räkna med alla än att bara räkna med halva världen.

"Det får mig att tänka på bögar"/"Det får mig att tänka på transvestiter"

Det spelar ingen roll var det får dig att tänka på, dina tankar är i det här fallet fördomsfulla.

Barnen kommer att bli förvirrade

Menar du att det är mer förvirrande att använda ordet "hen" än att använda orden "hon" och "han" om vart annat? Barn förstår inte från födseln vad kön är för något, det är något de måste lära sig vad det är. Och om de har svårt att veta könet på någon säger de ofta ingenting alls hellre än att säga fel och bli rättade.

Ja, men driv dem då. Jag har valt min kamp, det börjar bli på tiden att du väljer din kamp. Det finns viktigare saker att driva än att försöka motarbeta ett jävla ord.

Jämställdheten kan inte gå för långt. Om jämställdheten skulle "gå för långt" så innebär ju det att vi har passerat jämställdheten och är på väg bort ifrån den.

 

 

Alltså, detta fick mig att tänka på ironin i denna.

 

Har ni märkt att många, framförallt jämställdhetskämpar, länge har hyllat Isabella "Blondinbella" Löwengrip men klankat ner på Alexandra "Kissie" Nilsson? Jag har aldrig riktigt förstått varför. Det har varit mycket slut shaming mot Kissie, medan Blondinbella har höjts till skyarna för att hon är en egenföretagande kvinna.

 

Jag har skrivit om Kissie förut och att många dömer henne för hennes utseende. Trots att det var 1,5 år sedan jag skrev det så verkar folk fortfarande ha samma tankar kring Kissie. Samt att folk fortfarande verkar tycka att Blondinbella är en bra feministisk förebild.

 

Till för ungefär en vecka sedan, då Blondinbella reser sitt agg mot "det tredje omklädningsrummet". Plötsligt träder Kissie fram och folk bah "Va, ofta någon som ser ut så där är SMART?!" när hon säger detta.

 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Döm inte hunden efter håret.

 

 

Vad är det egentligen för skillnad mellan det här:

 

 

Och det här:

 

 

 

Varför anses det första som något dåligt? Många har tolkat den som att de försöker säga att alla är vackra, snarare än att säga att det inte är viktigt att vara vacker.

 

Varför anses den andra som något bra? Många har tolkat den som att de försöker säga att alla är vackra, snarare än att säga att det inte är viktigt att vara vacker.

 

Vad är det för skillnad? Och varför? Nu vill jag se en diskussion kring det här!

 

 

Den här ska ni lyssna på. Det är en radiodokumentär av Maria Sveland där hon undersöker ordet "hora" som skälsord och bland annat frågar folk på stan om de blivit kallade för hora eller kallat någon för hora. Vi får också höra utdrag från ett förhör där en kvinna ifrågasätts för att hon haft eller velat ha haft sex med män av olika slag.

 

 

Det finns två saker med könande av djur som jag stör mig så extremt mycket på.

Det första är det där måstet att köna ett djur och att djuret alltid är en "han" innan motsatsen bevisats. Hunden är en han, katten är en han, fågeln är en han, nyckelpigan är en han, kalven är en han, hästen är en han, humlan är en han, kaninen är en han; han, han, han, han, han... De som är en hon är kossan och hönan, ungefär.

 

Har en vän som argumenterade för att använda "han" om djur med okänt kön, för att då blir det en mer personlig koppling till djuret, istället för att vi skulle kalla djuret för "den" (eller "det" beroende på vilket djur det gäller). Samma person är emot ordet "hen". Fråga mig inte varför, jag har försökt argumentera för "hen", men hen förstår liksom inte.

 

Det andra jag stör mig på gällande könande av sjur är det här måstet att ge djuren stereotypa könskarakteristika utifrån deras kön.

För ett tag sedan var jag med om en ganska spännande upplevelse. Spännande i bemärkelsen att jag inte riktigt förstod hur de andra runt om mig tänkte.

 

Situationen var sådan att en rådjursbock och en rådjursget stod utanför fönstret. Varpå en av personerna på insidan börjar prata om hur fina rådjuren är. "Åh, titta på honom, så stor och stilig. Så ståtlig och stark", "Åh vad hon är fin, geten, hon är så späd och så vacker." osv. Och alla runt om mig bara nickade och höll med.

 

Det mest intressanta var att dessa två rådjur i mina ögon såg EXAKT likadana ut, förutom det faktum att bocken hade två små horn.

 

Jag kan förstå att en tupp och en höna, eller en ko och en tjur, beskrivs väldigt olika. Detta eftersom det syns tydligt vem som är av honkön och vem som är av hankön, samt att de har ganska olika beteenden baserat på deras kön. Men rådjur, som ser näst intill identiska ut och beter sig typ exakt likadant oavsett kön. Varför ska vi beskriva dem efter manliga eller kvinnliga attribut på det här viset? Det enda det leder till är att cementera stereotypa könsroller.

 

Jag tycker att det är rätt ledsamt att folk är så insnöade i sin könsstereotypa världsbild att de applicerar den på djur som absolut inte har med detta att göra. Varför måste folk ha ett kön på djuret för att över huvud taget kunna relatera till det? Och varför blir djuren nästan alltid en han när vi inte vet dess kön?

 

Rage!

 

 

Denna paradox alltså. Att saker som idag ses som totalt omanliga, fjolliga och något som endast är för kvinnor en gång i tiden var för män, framförallt vid krigsföring.

 

För att bara nämna några:

 

Förr användes hästar väldigt mycket under krig. Hade du inte en springare var du i princip körd. Idag är det nästan bara kvinnor som rider.

Källor: Wikipedia, Nordiska museet.

 

 

Tillverkades från första början för att vara praktiska att rida i under krig. Innan klackskorna hände det att personer ramlade ur stigbyglarna under krigsföring för att de inte kunde koncentrera sig på att skjuta och stå i stigbyglarna samtidigt. Senare blev klackskor något som Europas män använde för att visa sin status, efter det började även kvinnorna visa sin status genom skorna. Idag bärs klackskor i princip bara av kvinnor, som vardagsskor.

Källor: Wikipedia, Wikipedia, Allt om historia.

 

I många fall verkar som att när kvinnorna väl fick tillgång till dessa krigsprylar så blev prylarna fjolliga och inte längre något som män kunde använda i samma utsträckning. Kvinnliga prylar räknas som lite sämre än manliga prylar. Jag kan inte riktigt förstå hur kvinnor kan vara så nedvärderade i många sammanhang att det ses som något dåligt om män använder kvinnokodade prylar. För mig ter det sig uppenbart att kvinnor får använda mansprylar (oftast) och att det får dem att bli liiiten bättre i mångas ögon, samtidigt som män inte får använda kvinnoprylar eftersom det gör dem till sämre personer, i mångas ögon. Vilken tråkig värld vi lever i.

 

 

I detta inlägg kommer jag att diskutera och analysera Epic Rap Battles of History (ERB) ur ett genusperspektiv.

 

Låt mig börja med en lista med statistik över alla de avsnitt som de hittils har gjort av ERB.

 

Säsong 1
Antal episoder: 15

Antal män i huvudroll: 31
Antal män i biroll: 26
Antal kvinnor i huvudroll: 2
Antal kvinnor i biroll: 1
Antal av okänt kön i huvudroll: 0

Antal av okänt kön i biroll: 3

Antal män som spelar män: 57
Antal kvinnor som spelar kvinnor: 2
Antal män som spelar kvinnor: 1
Antal kvinnor som spelar män: 0

Antal av okänt kön som spelar apersoner av okänt kön: 0

Antal av okänt kön som spelar män: 3

Antal av okänt kön som spelar kvinnor: 0

Antal personer som inte är ljushyade: 3
Antal personer med funktionshinder: 1

Säsong 2
Antal episoder: 17

Antal män i huvudroll: 35
Antal män i biroll: 30
Antal kvinnor i huvudroll: 3
Antal kvinnor i biroll: 6
Antal av okänt kön i huvudroll: 1
Antal av okänt kön i biroll: 2

Antal män som spelar män: 58
Antal kvinnor som spelar kvinnor: 9
Antal män som spelar kvinnor: 0
Antal kvinnor som spelar män: 0
Antal av okänt kön som spelar personer av okänt kön: 2
Antal av okänt kön som spelar män: 1
Antal av okänt kön som spelar kvinnor: 0

Antal personer som inte är ljushyade: 16
Antal personer med funktionshinder: 1

Så, vad är det vi ser här?

 

För det första har de blivit bättre på att både ha med kvinnor och ej ljushyade i sina rap battles. I säsong 2 behöver jag faktiskt hela två händer att räkna kvinnorna på.

 

I säsong 1 är det 5% kvinnoroller och i säsong 2 är det 12% kvinnoroller. I säsong 1 är det 5% som inte har ljus hy och i säsong 2 är det hela 21% som inte har ljus hy.

När jag började räkna antalet kvinnor och män i dessa klipp så förstod jag att det skulle vara fler män än kvinnor i huvudrollerna. Detta eftersom att det genom tiderna (Epic Rap Battles of History) har varit många fler män än kvinnor som är kända för att ha gjort stora saker. Att det däremot skulle vara så många fler män i birollerna än kvinnor hade jag svårt att tro. Kalla mig naiv, men jag trodde att det skulle vara ungefär lika många kvinnor som män där.

 

Jag menar, vilka som är huvudpersoner kan de inte riktigt välja, det är något som alla med youtube-konton kan vara med och rösta fram. Men i biroller hade de kanske kunnat få med några fler kvinnor tycker jag.

 

De kvinnor vi får se i första säsongen är Sarah Palin och Lady Gaga. Gissa vem av dem som spelas av en man. Gissa vem av dem som blir battlad mot med skämt om att vara transvestit och att ha stora kulor i kombination med för kort kjol.

 

I andra säsongen har vi Marilyn Monroe, Cleopatra och Eva (Eve) i huvudroller. I battlen mellan Monroe och Cleopatra så är det en viss typ av "argument" som förekommer. "Kiss my clitoris", "you'll sleep with any ugly dude", "you fuck you're own brothers", "you wear too much eyeliner", "you still got no children after your third marriage, you lost so many babies we should call you Miss Carriage", "you got an hourglass figure, but that's about it", "your sandy vagina has a seven year itch".

 

Sen i battlen mellan Adam och Eva har vi väldigt mycket stereotypa fraser. Eva tycker att Adam är ett svin som inte kan diska och städa. Adam tycker att Eva är fjantig, överreagerar och avfärdar hennes argument som nonsens.

Får vi se liknande fraser i de battles där det är man mot man? Ja, fast inte alls lika mycket. Många vanliga fraser i männens battles är "bitch", "you blow", "your vagina", som nedlåtande fraser. Som att försöka påvisa att den andra mannen i battlen inte är en "riktig man".

 

Missförstå mig rätt. Jag tycker att många av ERB:s avsnitt är riktigt bra och välgjorda, men en hel del är bara alldeles för misogyna även när det inte ens finns kvinnor med i avsnittet!

 

När det kommer till roller som är av okänt kön så har jag räknat in en Stormtrooper, Thing 1 och Thing 2 ur säsong 1. I säsong 2 har jag räknat in en Stormtrooper, Hal 9000 och en ninja. Min gissning är att alla dessa spelas av män, men två av dem är jag osäker på då det varken syns eller hörs. Dock väldigt otroligt att de spelas av kvinnor med tanke på hur det ser ut med könsfördelningen i övrigt.

 

Så, nästa gång du ser en Epic Rap Battle, se om du kan komma på en kvinna som kan battla mot någon eller kanske två kvinnor som passar bra att battla mot varandra. Skriv en kommentar om det i det senaste avsnittet av ERB, så kanske fler ser det och tycker att det är en bra idé. Försök också att komma på fler personer som inte har ljus hy som kan passa i en battle. Det behövs en större diversitet inom ERB!

 

 

Den dag då jag blir förälder så kommer jag inte vilja att någon ska berätta för mig vad barnets kön är.

 

Den dagen då jag och en partner är på BB för förlossning av vårt barn så vill jag inte höra:

 

"Grattis det blev en flicka/pojke !"

 

Om min partner vill veta i den stunden är det självklart att hen ska få göra det, men jag vill inte veta. Jag vill ta notis om det helt på egen hand när jag håller barnet för första gången (eller kanske andra gången, beror på hur upprymd jag är av situationen).

 

För mig är det inte viktigt att veta vad mitt barn har för kön. Det viktiga är är att barnet är friskt och inte har några större fysiska problem vid födseln. Det är först när jag vet att barnet mår bra som jag kommer att se till dess person, eller snarare utseende med tanke på att personligheten inte är tillräckligt utvecklad än. "Har hen något hår än, vilken färg är det?", "Vad har hen för färg på ögonen?", "Hur mycket väger hen?", "Hur lång är hen?" och förstås också "Vad har hen för kön(sorgan)?"

 

Enda gången jag skulle vilja att någon berättade barnets kön för mig är om det är något problem med det. Om läkarna ser att barnets könsorgan inte har utvecklats som det "borde". Alltså om barnet har någon form av tvetydig biologisk könstillhörighet. För då kan det, i vissa fall, finnas medicinska risker. I ett sådant fall handlar det om ett fysiskt problem, alltså något jag, som sagt, vill veta så snart som möjligt efter förlossningen. Detta för att tidigt kunna ta ställning till vad som ska göras.

 

Jag personligen skulle aldrig göra mitt barn den otjänsten (vilket jag faktiskt tycker att det är) att operera om ett mer eller mindre deformerat könsorgan av estetiska skäl. Men om det till exempel är något som skulle innebära en medicinsk risk så skulle jag kunna tänka mig att låta barnet opereras. En sådan sak skulle till exempel vara om barnet visade sig ha livmoder, men ingen slidöppning. För det kan vara rent farligt att inte göra en slidöppning i ett sådant fall, helt beroende på hur barnet reagerar på hormoner som styr livmodern när hen kommer till puberteten. Att göra något åt det först när det är för sent är inte speciellt smart.

 

Många kanske förresten tänker på det faktum att barn måste ha namn och att många har svårt att relatera till någon som inte har ett namn. Dessutom så finns det en trend i vårt samhälle att ge våra barn könade namn. Därför tänker många att jag borde vilja veta barnets kön tidigare för att kunna ge det ett namn och börja relatera till det.

 

Det finns tre namn som jag tycker är extra fina. Jag tänker inte berätta dem, jag håller dem för mig själv.

 

Ett av dem landar typiskt inom kategorin "pojknamn", trots detta så finns det just nu 23 kvinnor i Sverige som har namnet, samt 1 av dem som har det som tilltalsnamn. Jag skulle inte har något problem att döpa en eventuell dotter till det. Ett av dem landar typiskt inom kategorin "flicknamn", i Sverige finns det endast 2 män med detta namn och ingen av dem har det som tilltalsnamn. Detta namn skulle till och med jag ha svårt att döpa en eventuell son till. Det tredje namnet är typiskt könsneutralt, och trots att namnet i sin helhet är vanligare bland kvinnor så är det fler män som har det med den stavning som jag gillar bäst. Jag skulle inte ha något problem med att döpa ett framtida barn till detta oavsett dess kön.

 

Jag skulle heller inte ha problem att relatera till mitt barn innan hen har fått ett namn. Jo, lite kanske, men jag kommer absolut att försöka att inte ha problem med det. Intala mig själv att det inte finns några problem med det. Ha alla vägar öppna till dess att vi har hunnit reflektera över vilket namn som passar barnet bäst. Snarare än att gå in i någon slags tanke "Om det blir en flicka får hon heta si, men blir det en pojke så får han heta så."

 

Därför skulle jag inte ha några problem med att inte få veta barnets kön fören efter födseln och utan att få det verbalt upptryckt i mitt ansikte.

 

Så, detta är något som jag vill. Jag vill slippa att någon ska berätta barnets kön för mig. Jag vill bara veta att barnet är friskt och sedan kan jag själv notera barnets kön när uppståndelsen kring själva födseln har lagt sig.

 

 

 

Nu tänkte jag då göra ett musikinspirerat inlägg igen. Denna gång kommer jag att analysera denna låt samtidigt som jag diskuterar lite strukturer kring det här med hur väktare behandlar kvinnor samt lite om hur kvinnor och män behandlar väktare.

 

Låten heter "Ode to the Bouncer" (alltså "Ode till dörrvakten") och framförs av gruppen Studio Killers. Om ni vill lyssna på den på spotify så följ denna länk.

No, I haven't had no dope
Lift up the velvet rope
Mr doorman stop teasing
I'm freezing out here

See, I've got friends inside
It's my birthday tonight
And I'm not wearing trainers
Not to mention knickers

 

Ode to the Bouncer är en sång som handlar om när en person ska in på en nattklubb som hon gärna vill in på, men så blir hon nekad. Det hon börjar med är att förklara varför hon borde få komma in och sedan försöker hon med en liten flirt med dörrvakten.

 

När jag själv har varit ute någon kväll så har jag observerat det här fenomenet ett antal gånger. Senast när jag skulle in på en nation så var det tre tjejer som stod framför mig och "flirtade" med dörrvakten. De frågade honom bland annat vad han brukar göra på fritiden och han berättade gladeligen om sin stuga på landet. De fortsatte med att berätta att de var unga, singlar och vad de studerade. Sen blev de insläppta. Jag kan tänka mig att de "flirtade" med vakten för att få komma in snabbare. Om det fungerade eller inte vet jag inte, han kan lika gärna ha släppt in dem för att han tröttnade på deras snack.

It's futile to debate
With St Peter at the gate
Made of protein milkshake
And low carb intake

Cause all in all you're just
Another prick at the door

Ooh, let me in or I'll get physical with you
I just gotta dance right now, it's critical to do

Bouncer, hey bouncer,
Bouncer, bounce bounce bouncer
I just gotta dance right now, it's critical

 

Det som händer sedan är att personen som sången handlar om ger upp sitt flirtförsök med vakten, det ter sig lönlöst och längre än att säga att hon inte har några trosor på sig vill hon inte gå. Hon antyder också att dörrvakter är mer muskler än hjärna.

Så istället väljer hon att bli physical med dörrvakten. Min första tanke var att det var på ett sexuellt sätt, men sedan insåg jag att det nog är på ett våldsamt sätt hon menar.

 

Fulla människor, som vill in på en nattklubb. Det kan fan inte vara speciellt lätt att handskas med. Speciellt inte när de börjar bli våldsamma.

Ooh, bouncer, empowered and aroused
I see it in your trousers
And in the way you browse her
Look she's in!

What?! Her dress is up to waterline
Bitch is clearly borderline
Nose as white as Snow White's, in moonlight

We standing all in front of
Another prick at the door

 

Det som händer sedan i sången är att en person med väldigt kort klänning kommer in efter att ha flirtat med vakten. Det som är synd är att hon kallas för bitch för att hon har en kort klänning.

 

Det här är något som jag funderar på om det sker på nattklubbar här i Sverige. En slags positiv särbehandling mot tjejer som har väldigt lite kläder på sig. Tjejtaxa ska ju vara förbjudet, men särbehandling av lättklädda tjejer är inte förbjudet. Tänk bara på alla våldtäktssituationer vi hör om. "Vad hade du för kläder?", detta leder mig till varför det var synd att kalla henne för bitch. Då har vi istället kommit över på den sidan där vi skuldbelägger kvinnor för deras val av kläder.

Ooh, let me in or I'll get physical with you
I just gotta dance right now, it's critical to do

Bouncer, hey bouncer,
Bouncer, bounce bounce bouncer
I just gotta dance right now, it's critical
Bounce bounce bouncer

Ooh, let me in or I'll get physical
I just gotta dance right now, it's critical

 

Att bli fysisk med en dörrvakt är knappast speciellt smart eller bra, oavsett om det är på ett sexuellt sätt eller på ett våldsamt sätt. Dock kan jag tänka mig att det finns någon slags könad struktur här. Kvinnor som flirtar med dörrvakter och män som tar till våld. Vårt samhälle har skapat dessa förväntningar på oss, vilket gör att de som ska försöka visa sig tuffa eller livserfarna tar till det knep som är könskodat utefter vad de själva har för kön. Det är synd att vi har sådana extrema bilder av kvinnor och män att kvinnorna tar till sexighet och män tar till våld, endast för att komma in på en nattklubb!

So you can play karate
You thick illiterati
I'm a black belt in life
So go home to your ugly wife

You forgot in your wisdom
That window to the ladies room
A whole new possibility for a cat like me

Ooh, let me in or I'll get physical with you
I just gotta dance right now, it's critical to do

Bouncer, hey bouncer,
Bouncer, bounce bounce bouncer
I just gotta dance right now, it's critical

 

Hm, kanske inte världens bästa budskap mot slutet av sången. Om du inte blir insläppt ska du planka! Yaaay...

Dock ett "bra" budskap. Att kvinnan vi får följa i sången väljer att ta till det manliga sättet för att ta sig in, vilket tyvärr är våld. Bra att göra saker som inte är könsstereotypa, för att utjämna skillnaderna mellan män och kvinnor. fast sedan bestämmer hon sig för att klättra igenom fönstret till damernas toa istället. Vilket i och för sig är ett bättre alternativ än att slå ner dörrvakten.

 

Det finns en anledning till att klubbar har dörrvakt. Det är inte endast för att jävlas med folk. Det är framförallt för att de ska ha någon form av kontroll över hur många som finns inne i byggnaden. Så att det inte blir som med Discobranden i Göteborg 1998. 63 omkomna, runt 200 skadade och runt 100 som klarade sig oskadda, i en lokal godkänd för 150 personer...

 

Därför tycker jag att det är hemskt ifall det finns särbehandlingar på det här sättet, speciellt då mot lättklädda kvinnor som enklare släpps in på nattklubbar. I detta fall då det är positiv särbehandling så släpps de kanske in fastän de inte borde. Okej, dumt att låta dem stå ute och frysa, men ännu dummare att släppa in alldeles för många personer. I andra fall, med negativ särbehandling, så döms de, istället för att förövarna döms.

 

 

Jag hade helt missat det här med att Scandic hade satt upp frukostförslag baserade på kön, på deras hemsida. Så jag tar upp det nu, bättre sent än aldrig.

 

Förutom att frukostarna är könsbaserade så reagerar jag på att folk tydligen ska äta jättemycket till frukost. Jag måste ha frukost på morgonen, annars kommer jag ingenstans. Men jag kan inte äta hur mycket som helst på morgonen, det är trots allt morgon och magen har inte riktigt kommit igång ännu.

 

De har förresten inte endast delat upp frukostförslagen efter kön, de har även delat upp dem efter hur mycket eller lite personen i fråga rör på sig under en dag. Det kan vara vettigt i och för sig. Så jag tar en titt på "för dig som rör på dig mindre" (för det är den menyn som ska vara anpassad för mig dårå).

 

Kvinnor i denna grupp ska tydligen äta:

- 2 dl lättyoghurt
- 1 dl müsli
- 1 skiva fullkornsbröd
- 1 skiva skinka
- Grönsaker till mackan
- 3/4 dl fruktsallad
- 1 kopp kaffe
- 0,4 dl lättmjölk

 

Medan männen i samma grupp ska äta:

- 2 dl filmjölk
- 1,5 dl cornflakes
- 2 skivor osötat fullkornsbröd
- 1 skiva skinka
- 1 skiva mager ost
- Grönsaker till mackorna
- 1 kokt ägg
- 1 glas juice
- 1 kopp kaffe eller te

 

Känner inte alls igen mig i någon av dessa menyer. Låter som hur mycket frukost som helst. Låter ungefär som skolsköterskans förslag på frukost som jag fick när jag gick i högstadiet. Enligt skolsköterskan var jag tydligen alldeles för smal för mig längd (inte mitt fel att jag inte hängde med i att jag växte så mycket på längden ju). Då var det typ två tallrikar flingor med mjölk, tre mackor, massa frukt och hur mycket grejer som helst som jag skulle äta, enligt skolsköterskan.

 

Till frukost brukar jag äta en tallrik havregrynsgröt med lite mjölk och lingonsylt, till det dricker jag oftast ett glas juice. Så jag läser vidare på deras förslag på frukostar för olika sorters personer för att se om jag passar in någonstans.

 

Då hittar jag "aktiv frukost, för män". De aktiva männen ska tydligen äta havregrynsgröt. Mer exakt ska de äta:

- 3 dl havregrynsgröt
- 2,2 dl mjölk
- 3 msk lingonsylt
- 1 glas juice
- 1 kokt ägg
- 2 skivor osötat rågbröd
- 1 skiva skinka
- 1 skiva ost
- 2 skivor tomat
- 4 skivor gurka
- 1 kopp kaffe eller te

 

Vänta lite nu här, vad sjutton hände? Efter gröten, mjölken, lingonsylten och juicen ska dessa personer även få i sig 1 ägg, 2 skivor bröd med skinka, ost, tomat och gurka, samt en kopp kaffe/te. Va? Hur kan folk ens äta så mycket? Jag hade smält av.

 

Så, trots att jag tycker att det var dåligt av dem att dela in i män och kvinnor, samt att de kör med varianten kvinnor=vill vara smal, män=vill vara stark, så tycker jag att hela grejen är så absurd att jag inte kan ta den på allvar. Visst att vissa personer som rör på sig mycket skulle orka så mycket. Och visst jag kanske skulle kunna få i mig så mycket frukost, men då skulle jag behöva en halvtimme för att bara sitta och smälta maten innan jag skulle kunna komma iväg någonstans.

Jag förstår helt enkelt inte logiken i att äta så här mycket frukost. Förstår ännu mindre logiken i att äta frukost baserat på vad du har för kön. Förstår inte logiken i detta alls!

 

 

För er som ännu inte har tittat på Uppdrag gransknings avsnitt om män som näthatar kvinnor så tycker jag att ni ska ta en titt på det. Jag tycker att det är fruktansvärt hur folk kan bete sig på nätet mot andra, bara för att de är skyddade bakom en skärm istället för att de möter personen fysiskt. Jag kan uppriktigt sagt inte förstå hur en människa tänker som inte förstår att det är en verklig person som sitter på andra sidan. En verklig person som får meddelandena.

 

Att vara både kvinna och en offentlig person kan inte vara lätt i dagens samhälle. Speciellt inte nu när folk har börjat förstå att det även går att använda sig av sociala medier för att hota till våldtäkt och ond bråd död.

 

När jag skriver något på nätet så brukar jag alltid tänka efter på hur jag formulerar mig. Jag vet att tonfall och gester inte syns i text. Många av de som hotat över nätet och som de intervjuade i programmet verkade inte förstå att den som skulle ta emot hotet skulle känna ett allvar i det hela. En del sa att det bara var på skämt.

 

Folk har tagit livet av sig på grund av näthat mot dem. Ingen i Sverige ännu, vad jag vet, men många världen över. En ung man hängde sig för några år sedan, en ung kvinna hoppade framför ett tåg förra året.

 

De som hotar förstår inte allvaret. De förstår inte att de inte pratar med datorn. De förstår inte att de pratar med en riktig människa. Någon som de inte alls har någon koll på vem det är. Kanske en person som lider av svår depression. Kanske en person som tidigare har gjord självmordsförsök. Kanske en person som bara sakligt önskade uttrycka en åsikt och som verkligen inte trodde att det skulle eskalera till något så stort. Kanske en person som lider av något mental svårighet, någon som tror att hen är förföljd, någon som tror att folk tagit sig in i deras bostad. De har verkligen ingen aning, ändock väljer de att hota personen.

 

Visst att vissa personer som näthatar kanske har något psykiskt problem som får dem att inte kunna sätta sig in i andra människors situationer. Men alla som näthatar kan inte ha något sådant problem. Det här en en del av något mycket större. En föreställning om att nätet inte är på riktigt, att det virtuella inte är på riktigt och att det som skrivs inte är på riktigt. En vanföreställning om internet som en annan värld en den vi faktiskt lever i.

 

Jag hoppas verkligen att folk börjar ta sig till sans. Fler ska inte behöva förlora sina liv på grund av att andra inte fattar att det är riktiga människor de talar med. Fler ska inte behöva bli hotade till döden, till våldtäkt, till våld eller till något annat.

 

Ni hittar avsnittet här.

 

 

Jag råkade stöta på en enkät om "hen"! Så nu tycker jag att alla, oavsett vad ni tycker om ordet "hen", ska fylla i den.

 

Do it, do it now.

 

Efter att ni har gjrot det så kan ni läsa något av mina inlägg om "hen":

– En liten guide till att använda "hen" (observera att detta inlägg är ganska gammalt, idag har jag bättre uppfattning om hur SAOL funkar)
– Öppet brev till "hen"-motståndare och andra intresserade
– Det där finska låneordet ni vet
– Överflödiga pronomen och pronomen som saknas
– Historien om "hen"
– Detta eviga tjat om "hen"

 

För någon vecka sedan var jag hos läkaren. Jag har lidit av en otrolig läkarfobi under en längre tid, så det var inget jag direkt ville göra, men jag var tvungen. Det tog till och med emot att ens ringa till sjukvårdsrådgivningen, trots att jag visste att jag var tvungen. Jag satt i över en timme med telefonen i handen för att våga trycka på "ring"-knappen. Ja, på riktigt. När jag sedan placerades i kö var jag tvungen att intala mig själv att det är dumt att lägga på, att jag måste vänta kvar i kön.

 

Efter läkarbesöket var jag näst intill botad från denna läkarfobi som jag har haft i flera år (men ack, det finns fortfarande kvar lite av den). Det började i slutet av högstadiet eller början av gymnasiet och har hela tiden eskalerat in absurdum. Men efter detta läkarbesök var det inte alls samma sak längre.

 

Det var som om någon hade lyft bort en tung börda från mitt bröst. Jag kände att nästa gång jag måste till läkaren så kommer jag inte alls ha samma problem. Jag kommer att våga ringa till sjukvårdsrådgivningen/vårdcentralen, utan att vara det minsta rädd.

 

Så nu undrar ni säkert vad det var som var så speciellt med denna läkare. Jo, hon tog väldigt väl hand om mig och hon var noga med att lyssna på mig och förklara för mig vad hon skulle göra innan hon gjorde det. Precis som jag alltid har tyckt att en läkare ska vara.

 

Detta var även den allra första gången jag hade en kvinnlig läkare.

 

Så jag tänkte tillbaka på de två sämsta läkarna jag hade för att fundera över varför läkaren jag hade denna gång var så mycket bättre. Det jag kom fram till var att de två sämsta läkarna jag haft inte lyssnade på mig, sa saker som "det här är inte så farligt", viftade bort mina upplevelser som nonsens och de berättade inte vad de skulle göra innan de gjorde det. Med andra ord var de väldigt matcho och stereotypt maskulina. De bättre läkare jag har haft, och framförallt då den allra senaste läkaren jag hade, de var alla omhändertagande på ett helt annat sätt än de två sämsta läkarna jag haft.

 

Så jag började fundera över det här med strukturer i vårt samhälle. Män ska vara matcho och kvinnor ska vara mer omhändertagande. Kan det vara så att det inte finns någon del i läkarutbildningen som handlar om omhändertagande/pedagogik? Eller kanske att det finns kurser om det, men att det läggs för lite vikt på dem? Vilket gör att de flesta manliga läkare hellre följer samhällets normer om hur en man ska vara än att han ser till att patienten mår bra mentalt.

 

Jag blev nästan lite rädd, samt att jag blev extremt arg, när jag insåg att de sämsta läkare jag har haft var stereotypt manliga och de bästa läkare jag haft var mer stereotypt kvinnliga, i sitt sätt att ta hand om mig. Även om det finns en hel del kvinnliga läkare idag så är fortfarande de flesta män, många uppvuxna för ganska många år sedan, på den tiden då det verkligen inte var okej att anses kvinnlig som man. Det gör mig rädd. Samtidigt blev jag arg för att dessa strukturer fortfarande finns och är så tydliga. Det borde verkligen finnas moment i läkarutbildningen där folk måste lära sig att vara mer stereotypt kvinnliga, eftersom kvinnorollen har mycket med just omhändertagande att göra.

 

Jag ska dock säga att jag har inte endast sett manliga läkare som har varit matcho. Jag har också haft kvinnliga sjuksystrar som har varit det (faktum är att jag aldrig ens har sett en sjuksyster som är man). Dessa sjuksystrar antar jag har tagit till sig att vara med stereotypt manliga för att kunna hävda sig eftersom de är både kvinna och sjuksyster på samma gång. Detta på patienternas bekostnad förstås.

 

Ska det behöva vara så här?

 

Ska jag behöva vara rädd för att gå till läkaren bara för att alldeles för många av dem är stereotypt manliga?

 

Nej, verkligen inte. Något behöver göras åt detta. Det borde finnas många fler kursmoment under läkarutbildningen där de ska lära sig att vara omhändertagande och pedagogiska. En läkare ska kunna lyssna på patienten utan att säga saker som "det är inte så farligt", hen vet inte alls hur rädd eller orolig patienten kanske är. En läkare ska också kunna förklara exakt vad hen är på väg att göra och varför. Läkarna ska också behandla alla patienter lika, de ska inte lyssna mindre bara för att patienten verkar fånig med sina krämpor eller vad det nu kan vara.

 

Grundläggande principer tycker jag. Men det är många som inte verkar förstå det. Det värsta är att vissa av dessa har en läkarlegitimation, trots att de borde ta en ordentlig titt på hur de beter sig mot andra människor.

 

 

...om "hen".

 

Låt mig fortsätta att tjata om varför det är ett så bra ord. Låt mig fortsätta berätta om alla dessa personer som försöker att argumentera emot det men som inte ens har analyserat om det finns något problem med ordet.

 

Min analys säger klart och tydligt att det inte finns något problem med ordet. Det är ett användbart ord som inte går att missförstå. Den som missförstår det är bara för korkad för att vilja förstå det. För dum för sitt eget bästa, som en brukar säga.

 

I kursen jag läser just nu så står det "hon/han" och "honom/henne" på varenda jävla papper och föreläsarna säger "hon eller han" och "honom eller henne" minst en gång per föreläsning. Det är en kurs om projektledning och kommunikation, så ja, det är ganska behövligt att använda pronomen istället för att säga "personen" eller "vederbörande" hela tiden. Dock är det ganska störande att de hela tiden måste säga tre ord, "hon",  "eller" och "han", varje gång de istället skulle ha sagt "personen" eller något liknande. Tänk vad mycket enklare livet hade varit om vi bara kunde använda "hen". Alltså, vår kurhandledning hade ju nästan varit en hel A4-sida kortare. (Ja, jag överdriver, men den hade varit ganska många rader kortare åtminstone.)

 

Här om dagen använde en vän till mig ordet "hen", helt oprovocerat och helt utan att jag hade använt det tidigare i konversationen. Till och med helt utan att hen visste att jag förespråkar ordet.

 

"Det hade inte med att hen gjorde..." sa min vän. Helt utan att ens stanna upp vid ordet, fundera lite, pressa fram det eller någonting. Bara precis så som det ska användas. Konversationen handlade om en tredje person som ingen av oss visste vem det var, vi visste ingenting om personen förutom vad hen går för utbildning.

 

Självklart påpekade jag inte att "Å, du sa 'hen'!". Jag sa ingenting om ordvalet, jag tog bara in informationen. Precis som det ska vara. "Hen" ska inte vara någon form av specialare, det ska vara en naturlig del av vårt språk.

 

I förra veckan drabbades jag dock av två "hen"-motståndare. Den ena använde sig av härskartekniker och försökte förminska alla i sammanhanget som försökte argumenter för att "hen" är ett bra ord. Den andra påstod att det fick hen att tänka på transvestiter. Åh nej, stora fasa! Transvestiter! Alltså, på riktigt, bara så urbota dumt att påstå att det får en att tänka på transvestiter. Det är ungefär lika dumt som om jag skulle säga att jag inte tycker om ordet "gul" för att det får mig att tänka på påskliljor. Åh nej, stora fasa! PÅSKLILJOR!

 

Om jag nu inte vet ifall jag och en vän pratar om en gröngul färg eller rödgul färg, på något, då kan jag faktiskt säga att färgen är gul. På samma sätt kan jag använda ordet "hen" om en person om jag inte vet ifall det är en "hon" eller en "han". Skit samma om jag har något emot påskliljor, eller kanske ännu värre, att jag har något emot andra människor (vilket ju transvestiter är, ifall någon ignorant typ skulle ha missat det), det är fortfarande ett ord som ger oss en uppfattning om vad det är som snackas om.

 

"Ser du personen där borta? Hen i den mörkblå jackan."

"Ja, jag ser hen."

 

Det är en mycket trevligare konversation än:

 

"Ser du personen där borta? Han i den mörkblå jackan."

"Det är en kvinna."

 

Plötsligt blev personens kön ett störande moment i konversationen och fokus flyttas från att det är en person som har mörkblå jacka på sig till om det är en kvinna eller man. Vi behöver kanske inte veta vilket kön personen vi pratar om har, ännu mindre diskutera det, huvudsyftet var att förstå att vi pratar om rätt person. Alltså personen med den mörkblå jackan.

 

 

I lilla aktuellt ikväll hade de temat "killar och tjejer", kolla på avsnittet, det är bra.

 

 

För ett år sedan hamnade jag i en konflikt för att jag skrev på facebook att jag tycker det är konstigt och smått taskigt att gratulera kvinnor på internationella kvinnodagen. Idag har jättemånga skrivit liknande statusuppdateringar som den jag gjorde förra året, skillnaden är att många fler verkar hålla med i år. Sjukt bra tycker jag, vi är på väg åt rätt håll.

 

Förutom det så har jag idag sett en manifestation och lyssnat på Nanna Johansson på P3.

 

 

Det börjar ta hus i helvetet på facebook och youtube just nu. Alla lägger upp misogyna saker som ger mig hjärnblödning. De flesta av dessa bilder, statusuppdateringar och klipp kommer upp för att det är internationella kvinnodagen imorgon.

 

Jag trodde att kvinnodagen var för att främja jämställdheten, inte hämma den. Tydligen har mer än halva världen fått det hela om bakfoten.

 

Så just nu känner jag spontant att jag skulle vilja avskaffa den internationella kvinnodagen bara för att jag ska slippa ha hjärnblödning på grund av alla misogyna (och homofoba) idioter som tror att de är roliga.

 

Nu ska jag gå och andas i en påse och räkna till tio.

 

 

Har ni tänkt på att det verkar bli mer och mer accepterat att avbilda fittor i samma veva som det verkar bli mindre och mindre accepterat att avbilda kukar? Jag har en hypotes om vad det beror på.

 

Penisen har väldigt länge varit en maktsymbol. Ni har väl hört det här med kukmätartävlingar, att bilen är en förälngning av mannens penis, att penisen jämförs med svärd och så vidare. Maktsymbol helt enkelt.

 

Vaginan och vulvan har det däremot varit jäkligt mycket hysch-hysch kring under en väldigt lång tid. Så jag tror helt enkelt att de som har blivit osynliggjorda börjar slå tillbaka och vill göra fittan till en maktsymbol också. För att det inte ska bli en kamp om vem som har mest makt med sin maktsymbol så måste samtidigt kukens stolthet tonas ned en del.

 

En vän till mig sa för ett tag sedan (inte helt ordagrannt, men samma andemening) "Varför ska det vara så himla okej att rita fittor, men så fort någon ens nämner ordet kuk så försöker folk tysta ned en?". Jag tror att det har mycket att göra med i vilka sällskap någon befinner sig, men jag har också reagerat över det här.

 

Detta är vad jag tror är på gång: Vi är på väg mot ett samhälle där kuken och fittan kommer att vara lika okej att avbilda och lika okej att snacka om. På vägen dit måste fittan ta igen den makt som den har förlorat jämte kuken. För att göra det utan att kuken får ännu mer makt (det blir en slags kapplöpning) så måste folk helt enkelt tycka att det är mindre okej att avbilda och snacka om kuken i förhållande till vad det tidigare har varit. Svårare än så är det nog inte, jag tror faktiskt att folk har fått för sig att det har gjort en totalomvändning. Men jag tror att det inte är en totalomvändning, bara ett resultat på att fittan ska bli mer okej att avbilda och snacka om.

 

 

Jag har hittat en ganska intressant dokumentär på SVT Play, den heter Det sista matriarkatet. Den finns bara kvar i 14 dagar till, så se till att se den snarast.

 

Dock måste jag säga att trots att de hade en del matriarkala traditioner, som att barnen ärver mammans efternamn och att kvinnorna är familjens överhuvud, så tycker jag att det i många andra aspekter verkade vara ett jämställt samhälle, inte specifikt ett martiarkat samhälle.

 

Tråkigt dock att deras traditioner om "vandrande äktenskap" håller på att dö ut, för jag tror att det kan vara bra med liknande företeelser. Att en person inte ses som dålig för att hen har haft sex med väldigt många personer under sin livstid.

 

De säger flera gånger i dokumentären att de får ha sex med vem de vill och att ingen ifrågasätter. Trots detta så undrar jag om de skulle bli ifrågasatta om de hade sex med någon av samma kön som de själva, för alla kvinnorna pratar om att ha manliga partners och alla männen pratar om att ha kvinnliga partners.

 

Vad har ni för tankar om dokumentären?